Nästintill obefintligt?
Mnjae... Jag vet inte om jag gillar när någon försöker värdera problem som
kan drabbamänniskor väldigt hårt, statistiskt...
Med sådana synsätt är inga saker problem förrän de uppnår en viss grad
av "vanlighet". Något som drabbar EN människa, hur illa det än drabbar, är
med ett sådant synsätt inget problem, eftersom personen är så pass säll-
synt... (Bara en för varje.)
Och drabbar det bara 100 människor så är det heller inget riktigt problem
om det finns tusentals som inte säger sig vara drabbade...
Eller?
Men - världen är olika för olika människor, och vissa är kanske inte benägna
att tycka att bajs är gott baserat på argumentet att "det finns miljarders
miljarder (eller hur många de nu är) flugor som är av den uppfattningen".
På samma sätt kanske de som är drabbade av att ha trott på falska utfäs-
telser från aktörer i branschen - och därför gjort kanske även rätt så stora
investeringar som man efteråt ångrat - INTE är lika benägna att acceptera
att de har "fel i sin upplevelser av att det finns ett problem", baserat på att
många inte säger sig [s]gilla bajs[/s] gilla det de hör från produkter som i
verkligheten inte har de utlovade egenskaperna - och därför underkänna
andras högre krav.
Kort sagt - att vissa INTE identifierar ett problem (som drabbar andra) är
inte användbart som argument för att problemet inte finns. Det visar bara
just detta att vissa inte ser problemet.
- - - - -
Så - i min verklighet är det mycket bättre och meningsfullare att titta på
de drabbades situation. Det vill säga - om det finns någon, som enligt sin
egen bedömning, HAR drabbats - så finns problemet!
Eftersom jag känner massor av människor som känner sig bedragna av de
löften som branschen kommit med, och som är förargade över att ha upp-
täckt att påståenden som till och med är vanliga, är osanna och styr folk
att göra val som de efteråt ångrar - så har jag svårt att förneka problemet
som sådant.
Jag tycker rent av att det är syniskt och lite respektlöst mot de drabbade,
att ens försöka göra det.
- - - - -
Däremot motsätter jag mig idén att hantera det med regler och straff (även
om jag förstås respekterar dem som vill ha en sådan lösning).
Jag tror nämligen att en mycket bättre och framförallt trevligare lösning är
att helt enkelt tillåta en fri debatt.
Och med "tillåta" menar jag inte bara att man skall ungå straff om man
talar sanning, utan att det behöver finnas en attitydjustering där de som
regelmässigt betraktar allt som åsikter, lär sig respektera att allting inte är
bara åsikter.
Idag är ett KLART problem att de som väljer att säga sanna saker, riskerar
att bli trakasserade på grund av det, av dem som inte förstår att det finns
en objektiv värld där annat än åsikter knutna till specifika personer, finns.
- - - - -
Men jag inser även - vilket det ju räcker att läsa denna tråd för att kunna
inse - att det är lååångt dit. Det syns ju alltför väl är klart svårt för många
att acceptera att sanningar FÅR sägas, och en sanning inte (alltid) är bara
en åsikt.
Så kanske är det så, att de som hojtar om regler har rätt?
Tyvärr ser jag ju inget större hopp om att hela det här ämnet - återgivning
av musik (och andra ljud) skall kunna hitta tillbaka till den oerhört mycket
högre nivå som förelåg på 20-, 30-, 40-, 50-, 60- och 70-talen, men som
idag är förpestad av människor som tror att allting bara är åsikter, och som
därför (utan att själva förstå det) förstör all debatt med en massa utveck-
lingsfientlig nihilistisk smörja.
Missförstå mig inte - möjligheten att försöka diskutera finns såklart, men
när ämnen är så känsliga att man ger sig in i diskussioner med risk för att
bli utsatt för spott och spe, trots att man säger saker som är sanna, tappar
man lätt lusten.
DET är ett problem, tycker jag. Liksom att människor, som sagt, blir (och
känner sig) lurade - oavsett om andra förstår eller empatiserar med dem. En
person är ju inte mindre utsatt av bedräglig information, av att det finns de
som tycker och säger att "idioten får skylla sig själv", eller att så många är
överens om att det INTE finns något problem, att det inte kan finnas något.
Men igen - jag vill inte ge upp tanken att regler och hot om straff är fel.
Däremot kanske jag måste ge upp hoppet att det finns chans att det skall
kunna bli riktigt bra, för det blir det inte med regler och straff, och det är
det inte nu heller.
Man kanske helt enkelt får ge upp, och glädja sig åt det mindre - t ex att
det trots allt finns tänkande människor som ser mer än den större halv-
sovande majoriteten?
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).