IngOehman skrev:MagnusÖstberg skrev:Måste ju trots allt vara bra mycket smartare ur alla synvinklar.
Men är det inte lite klurigt att kombinera det med effekttålighet?
Jo, du har en litren poäng, men det är en kluringhet, som inte nödvändigtvis
är prestationshindrande...
Vad menar jag nu med det?
Jo, att den lite lägre effekttålighet som konceptet renderar, faktiskt kan
ha beledsagande poänger på andra flanker, som gör att elementet får en
MINDRE tendens att tappa orken i de brutalare dynamiska utbrotten!
Hur kan det då komma sig?
Jo, låt mig skissa ett exempel som drar in två realistiska element, med
ungefär de data som de behöver ha föl att klara samma frekvensomfång
men där det första klarar det i mycket mindre låda medan det andra klarar
det med mycket högre verkningsgrad:
Element 1 har en rörlig massa om 60 gram av vilket talspoletråden väger 9
gram. Talspoleresistansen är låga 5 ohm (för att hjälpa upp känsligheten),
kraftfaktorn är 13,5 och känsligheten är 86,6 dB (enligt en snabb fuluträk-
ning). Elementets resonansfrekvens blir sisådär 33 Hz och dess Q-värde är
0,33 (Dm är ~2 och Vas är 25 l).
Element 2 har en rörlig massa om 10 gram, av vilket talspoletråden väger 3
gram.Talspoleresistansen är 6 ohm (för att hålla ner uppvärmingen av den),
kraftfaktorn är 6 och känsligheten är 93,6 dB (enligt en ny snabb fuluträk-
ning). Elementets resonansfrekvens blir sisådär 33 Hz och dess Q-värde är
0,33 (Dm är ~0,4 och Vas är 150 l).
Både dessa element är förmögna att nå ned till lika djupa frekvenser, med
samma eller i vaje fall väldigt snarlik tonkurva i basområdet.
Men...
Element 1 har dock en känslighet som är cirka 7 dB lägre och det betyder
att det behöver en förstärkare som är cirka 5 gånger större och dessutom
så utveckas ytterligare ~20% högre effekt i den, eftersom den har lägre
resistans - så vi slutar vid ~6 ggr större värmeutveckling för ett givet ljud-
tryck.

Men dess talspole är bara 3 gånger tyngre (vilket ger ett ungefärligt mått
på hur mycket effekt den kan hantera kortvarigt, vid en given termisk kom-
pression) och i praktiken så kommer alltså det tre gånger effekttåligare ele-
mentet (nummer 1), att vara dubbelt så ansatt av ineffekten för ett givet
ljudtryck, som det högkänsligare men mindre effekttåliga element nummer 2.
Man skall helt enkelt akta sig för att blanda ihop IN-effekttålighet med för-
måga att skapa akustisk UT-effekt.
- - - - -
Med det ovanstående skall man inte tro att jag påstår att det finns ett en-
tydligt samband mellan känslighet och förmåga att skapa ljudtryck med låg
termisk kompresssion, för så är det inte. Men det är inte ovanligt att det
slår åt det hållet.
Dessutom är det ju potentiellt värdefullt att kunna använda även lite mindre
förstärkare. Det man förlorar är att högtalarna blir stora, och att det är lite
svårare att få membran som är välidgt lätta att bete sig väl. Så allting är
ett vågspel med MÅNGA variabler och där det inte är självklart när det hela
kantrar på ett ohjälpligt sätt. Det finns därför många olika lösningar som alla
är utmärkt goda, trots att de kan vara rätt så olika varandra.
Vh, iö