Nattlorden skrev:KarlXII skrev:Nattlorden skrev:Kan du på signalen från en mikrofon skilja på om ljudet kommer 20 grader från vänster eller 20 grader från höger om den?
Från en (1) mikrofon? Det tror jag inte.
Men vad har det att göra med den tidigare frågan?
Hm, det börjar dra iväg lite väl offtopic. Tror vi bryter här. Finns säkert någon annan gammal tråd i ämnet att fortsätta med.

Du menar att du börjar misstänka att det visar sig att du har fel vid en vidare granskning och därför skall vi sluta nu?
Slutsatsen är alltså att ifrån en tredimensionell händelse skapar vi en tvådimensionell signal som inte blivit packad på ett sätt som tillåter fullständig upppackning. I min bok är detta en kodning med informationsförlust.
Njae, jag ser det så här. Från en tredimensionell ljudhändelse, som är ett rum, kodas två punkter i det stereofoniska systemet representerat av 2 kanaler, där kodningen i respektive enskild punkt utgörs av en spänning som varierar i tiden och denna spänning har i mikrofonerna omvandlats från ljudtryck som varierar i tiden. Något annat finns inte kodat. Det finns alltså inte två dimensioner vilket ger ett plan eller ens en dimension vilket är en linje. Det är två nollte dimensioner. För att kunna packa upp kodningen och kunna dechiffrera kodningen så behövs att koden presenteras för en kodknäckare på ett för kodknäckaren identifierbart sätt. D v s kodknäckaren måste känna igen koden, vilket är samma sak som att identifiera. Då kodknäckaren känner igen koden så kan kodknäckaren skrida till verket och dechiffrera det som finns kodat. Det är varken 3 dimensioner (rum) eller två dimensioner (yta) eller ens 1 dimension (linje) som finns i direkt kodform

Det enda som finns är två nolldimensioner d v s punkter.
Utifrån dessa två nolldimensioner (punkter) är det en lång väg för kodknäckaren att gå för att kunna dechiffrera tre dimensioner och därmed kunna höra ljud i 3D. Kodknäckaren är hjärnan och det som händer i det perifera och centrala nervsystemet är en förberedelse som innebär ett sorteringsarbete av signal med information. Det är en igenkänningsprocess av signalen som innebär att det finns ett minne att jämföra med, men allt kan inte kännas igen och då tar kognitiva processer vid. Då signalen har sorterats, fördelats och behandlats så är det slutgiltiga att det blir till mer eller mindre medveten ljudupplevelse, som på ett eller annat sätt blir till allteftersom sorteringsarbetet i det centrala nervsystemet fungerat bra eller mindre bra. Enligt dessa principer fungerar den mänskliga perceptionen.
Vad gäller informationsförlust eller inte, avgör själva kodknäckaren. Om kodknäckaren kan extrahera informationen från de två separata punkterna på ett sådant sätt att dessa helt oberoende punkter (men ändå inte, eftersom det finns en väsentlig del som kallas korrelation), genom omfattande igenkänning och sorteringsarbete genom kartläggande kan återskapas så att kartan av nervimpulser liknar den karta av nervimpulser som fanns före mikrofonerna och då på den plats som är en virtuell punkt mitt emellan mikrofonerna där det egentligen inte fanns någon mikrofon och det betyder att det skulle motsvara den karta av nervimpulser som de båda öronen, som ju också inte finns på denna punkt men väl på varsin sida om denna punkt, till slut skulle förmedla och därmed ge upphov till. Det betyder att från två öron (det kallas binaurellt hörande) blir det till slut en kartbild av nervimpulser och det gäller oavsett om det är en, två eller många ljudkällor och oavsett om det rör sig om faktiska ljudkällor eller fantomljudkällor.
I varsin kanal i stereofoni finns det således en varierande spänning i tiden. Korrelationen mellan dessa två varierande spänningar använder kodknackaren sig av vid dechiffrering och det är i själva korrelationen som i stort sett hela 3D koden finns och denna korrelation måste det centrala nervsystemet kunna handskas med för att det skall bli ett igenkänningsbart mönster av nervimpulser. För att det centrala nervsystemet skall kunna handskas med detta på ett korrekt och igenkänningsbart sätt så finns det vissa krav vad gäller korrelationen.
Det är om dessa krav som inspelningsteknik och mixning handlar om.
Avspelningen skall se till att korrelationen kan förmedlas till vår hörselapparat så att korrekt dechiffrering kan verkställas. Eftersom korrelationen inte utgörs av direkt kod d v s det finns inte någon specifik korrelationskanal med kodad korrelation, så måste den extraheras. Korrelationen är snarast att ses som differentiell och den informationen strävar inspelningsteknikern att försöka fånga och detta, just med tanke på hörselns speciella funktion och extrahering går till och med tanke på hur ljudvågorna skall nå ytteröronen. T.ex. sker lyssning via hörlurar eller via högtalare? Om lyssning är via hörlurar så kan inspelningsteknikern välja att lägga på binaural kod direkt på signalerna och denna kod är själva lyssnarens egen kod i form av HRTF där torso ingår. Inspelningsteknikern kan istället välja att inte lägga till binaural spatial kod och då är det meningen att varje lyssnares egen binaurala kod skall läggas till ljudvågorna på väg till trumhinnorna.
I klartext. Det är i den differentiella informationen vid trumhinnorna som den spatiala informationen finns samt i varje människas egen HRTF och all denna spatiala kodning är synnerligen speciell eftersom kodknäckaren använder sig av igenkänning för avkodning. Det innebär att den referensinformationen för avkodning inte finns som direkt kod i insignalen. Den koden finns nämligen i vår inre referens.
Vad gäller avståndsbedömning till respektive ljudkälla, så är det nästan samma sak, fast där läggs det i inspelningen även direkt på punkterna en för den mänskliga hörseln detekterbar avståndsbedömningskod där den dominanta delen utgörs av förhållandet mellan direktljudet och det reflekterade ljudet och detta gäller med nödvändighet inspelningar i rum. Trots att denna kod finns direkt i båda punkterna i respektive kanal så är det just med tanke på att det kommer att kännas igen av lyssnarens inre referens som inspelningsteknikern gör sitt val av mikrofonplacering med tanke på att mikrofonerna har en annan direktivitet än vad öronen har och därmed placeras mikrofonerna på ett avstånd som oftast inte är på lyssnarplats men som skall ge samma kvot mellan direktljud och reflekterat ljud för lyssnaren på optimal lyssnarplats.
MvH
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.