Distraktionsfri återgivning

[Strmbrg]

Kanske detta är vad det egentligen borde handla om, detta med apparatur, teknik och hemma-musik-lyssning?

Det är ju bara när jag inte distraheras, som det är bra.


I mitt eget fall, så distraheras jag uppenbarligen inte av tex vare sig single-end-distorsion eller av att basen försvinner under 40Hz.

Någon annan skulle kanske distraheras av just detta, eller något annat tillkortakommande hos just min anläggning.

Jag distraheras tex av när det låter "grått, kompakt och trångt".
När stråksektioner låter "som blåsinstrument" eller "glasartat".
Eller när basen låter "tjock".

Något att spinna vidare på kan alltså vara om det är distraktionsfrihet -frihet från störande fel eller distorsionsfrihet - frihet från alla fel som är att eftersträva.
Jag kan nämligen tänka mig att distraktionsfrihet kan uppnås långt innan distorsionsfrihet har uppnåtts.

Men för att resonera kring detta bör man nog backa några steg, och ställa sig frågor kring själva syftet med att skaffa sig en hemma-musik-lyssnings-anläggning.

Vad - och det kan naturligtvis vara olika (och även flera samtidigt) saker - vill man uppnå?

[paa]

Det värsta man kan göra i det fallet är att bygga elektronik eller högtalare själv. Då kommer man alltid att distraheras av att sitta och leta efter fel eller möjligheter till förbättringar.

[Harryup]

Det värsta man kan göra i det fallet är att bygga elektronik eller högtalare själv. Då kommer man alltid att distraheras av att sitta och leta efter fel eller möjligheter till förbättringar.

Menar du att IÖ alltid gör det och mår bättre av att lyssna på andras kreationer? Känns tveksamt.

Sitter själv aldrig och letar fel medan gångerna då jag verkligen aktivt letar fel. Emellan det är det bara fel i inspelningar som tyvärr fångar ens intresse.
Har liksom ett musiklyssningsläge oavsett om jag är hemma eller borta. Frågar någon om vad jag tycker så kopplar jag om till tekniklyssningsläge.

mvh/Harryup

[Strmbrg]

Jag tror att man bör skilja mellam att leta fel och att störas av fel.

Dvs, vissa fel störs man spontant av - varefter man kanske letar rätt på vari själva felet ligger.

Andra fel letar man efter - varefter man kanske störs av dem, då man väl upptäckt dem.
Kanske upptäckte man dem först efter att man jämfört med något annat?

Skall man spetsa till det, eller kanske snarare trubba till det...
...så kan man kanske säga att det finns två ytterlighets-förhållningssätt.

Det ena är: Jaha-ja, nu skall vi se vad den här anlägningen går för.

Det andra är: Jaha-ja, det skall bli spännande att lyssna på den här musiken.

[Max_Headroom]

Det värsta man kan göra i det fallet är att bygga elektronik eller högtalare själv. Då kommer man alltid att distraheras av att sitta och leta efter fel eller möjligheter till förbättringar.

Jasså? Jag har både hemmabyggt försteg och hemmabyggda baslådor (köpta toppar för att spara tid och pengar) samt "hemmabyggd"* RIAA. Jag sitter aldrig och lyssnar efter potenteilla förbättringar. Man jag kanske är ett specialfall?

*) LTS-manick. Det var väl naqref eller nån som konstrurerade och layoutade kortet.

[paa]

Det värsta man kan göra i det fallet är att bygga elektronik eller högtalare själv. Då kommer man alltid att distraheras av att sitta och leta efter fel eller möjligheter till förbättringar.

Jasså? Jag har både hemmabyggt försteg och hemmabyggda baslådor (köpta toppar för att spara tid och pengar) samt "hemmabyggd"* RIAA. Jag sitter aldrig och lyssnar efter potenteilla förbättringar. Man jag kanske är ett specialfall?

*) LTS-manick. Det var väl naqref eller nån som konstrurerade och layoutade kortet.

Men det är ju skillnad. En byggsats är ju en färdig konstruktion som bara ska sättas ihop.

[subjektivisten]

Vad - och det kan naturligtvis vara olika (och även flera samtidigt) saker - vill man uppnå?

Jag vill kunna se på film och lyssna på musik utan att något stör mig. Jag har en anläggning som ger mig det och ett rum som nästan ger mig det.

[Nattlorden]

Jag får väl hoppas att alla som tagit sig så långt att de sitter på ett hififorum redan uppnått distraktionsfri återgiving och bara pysslar med att finslipa de småfel de finner när de aktivt letar fel.

[celef]

jag letar alltid fel, både stora och små, det är en del att vara intresserad, bland proffs kallas åkomman "yrkesskada", det går liksom av bara farten

säkerhetsexperten spanar in larm och möjliga inbrottsvägar vart han än kommer, brandmannen letar efter utrymmningsvägar och släckutrustning, rörmockar'n känner på elementen och kollar rördragningar, polisen kollar in skumma typer, militären ska se hård ut, politikern babblar på och lovar tunnt, och så vidare

[IngOehman]

Jag letar aldrig efter fel när jag lyssnar på musik.

Dock menar jag att man om man arbetar med sådana här saker, gärna
får vara bra på att "förstå det man hör", för det är vad man behöver göra
om man skall kunna komma framåt och utveckla återgivningskvaliteten.

Men jag brukar säga att man, om man inte skall hamna i situationen att
man till sist inte står ut med att lyssna på någon av sina fonogram, måste
komma ihåg att träna sin tolerans MINST lika mycket som sin förmåga
att identifiera återgivningsfelen.


Vh, iö

[Objektivisten]

Jag letar aldrig efter fel när jag lyssnar på musik.

Dock menar jag att man om man arbetar med sådana här saker, gärna
får vara bra på att "förstå det man hör", för det är vad man behöver göra
om man skall kunna komma framåt och utveckla återgivningskvaliteten.

Men jag brukar säga att man, om man inte skall hamna i situationen att
man till sist inte står ut med att lyssna på någon av sina fonogram, måste
komma ihåg att träna sin tolerans MINST lika mycket som sin förmåga
att identifiera återgivningsfelen.


Vh, iö

Status Quo alltså. Likabra att inte göra något, spara energin till något väsentligare. Själv har jag aldrig sagt något så korkat.

[BB]

Jag letar aldrig efter fel när jag lyssnar på musik.

Jag behöver aldrig leta efter fel. Dom står på kö!

Det må sedan vara inspelningen (programmaterialet), avspelningsutrustningen eller lyssningsrummet. Upplever just frånvaron av teknisk briljans med avseende på programmaterialet som en av de verkligt stora stötestenarna. Ett bärande vittnesbörd om detta är/var att varje gång jag bemödar/bemödade mig om att (med tillstånd) spela in ett musikaliskt framförande med egen enkel utrustning (om så bara med 2 mikrofoner), slås/slogs jag med häpnad över hur den enkla utrustningen får/fick det hela att låta som musik istället för en fabrik för framställning/behandling/produktion av ljud.

//BB

[Nattlorden]

Status Quo alltså. Likabra att inte göra något, spara energin till något väsentligare. Själv har jag aldrig sagt något så korkat.

Du missade att kvalitén ökade samtidigt...

[Goldfinger]

Men jag brukar säga att man, om man inte skall hamna i situationen att
man till sist inte står ut med att lyssna på någon av sina fonogram, måste
komma ihåg att träna sin tolerans MINST lika mycket som sin förmåga
att identifiera återgivningsfelen.

Vh, iö

Jag har lärt mig att på sätt och vis uppskatta även sämre inspelningar, genom att tänka att inspelningen är en del av musiken, detta är dock klart svårare om man har hört samma fonogram i bättre utgåva tidigare.

[IngOehman]

Visst är det så.

En dubbelambition liksom: Man vill å ena sidan inte bara stå ut med,
utan ha maximal behållning av det man har - men man vill å andra
sidan ha det bästa möjliga!

Fast man kan säga att det finns flera tänkbara inställningar:

Vad som helst duger

Det man har får duga

Rimligt bra duger bra

Tillräckligt bra duger (per definition)

Det bästa är gott nog

Endast det bästa är gott nog

Inte ens det bästa är gott nog


Kort sagt - tar man i för mycket så blir inget kul.

-----------------------------------------------------------------------------------------

Jag letar aldrig efter fel när jag lyssnar på musik.

Dock menar jag att man om man arbetar med sådana här saker, gärna
får vara bra på att "förstå det man hör", för det är vad man behöver göra
om man skall kunna komma framåt och utveckla återgivningskvaliteten.

Men jag brukar säga att man, om man inte skall hamna i situationen att
man till sist inte står ut med att lyssna på någon av sina fonogram, måste
komma ihåg att träna sin tolerans MINST lika mycket som sin förmåga
att identifiera återgivningsfelen.


Vh, iö

Status Quo alltså. Likabra att inte göra något, spara energin till något väsentligare. Själv har jag aldrig sagt något så korkat.

Visst, din tolkning korkad, men du har sagt väl så korkade saker även
tidigare. Tyvärr.

Att inte leta efter fel betyder dels inte att man inte hör några.

Det jag skrev var ju bara att hur mycket glädje man får av sin anlägg-
ning, delvis beror på vilken attityd man har när man lyssnar på musik
i den. Men huruvida man får framgång i att inte lägga märke till några
fel, beror även på hur stora felen är, och vilken karaktär de har, vilken
i sin tur ju beror på vilken attityd man hade när man plockade ihop sin
anläggning.

Både att inte leta fel när man musiklyssnar, och att leta fel infernaliskt
när man komponerar anläggningen - verkar i samma riktning: Mot att
man som resultat till slut får större behållning av musiken och störs
mindre av fel!

Du tänker fel om du får det till status quo. Tänk hårdare, båda sakerna
verkar ju i samma riktning..


Vh, iö

[phloam]

Vad - och det kan naturligtvis vara olika (och även flera samtidigt) saker - vill man uppnå?

Jag tror att det hjälper om man skiljer mentalt på intresset för hifi och intresset för musik. Man kan lätt tro att det skulle vara tvärtom, men man måste hålla på integriteten vad gäller musiken.

Klarar man det, eller vänjer sig, så kan man lyssna utan att distraheras så lätt.

[Strmbrg]

Vi är säkert olika tåliga för distraktioner.

Dessutom varierar förmodligen tåligheten beroende på både det ena och det andra.

Hm, man kan ju även fråga sig om en distraktion som man är "tålig" för, verkligen är en distraktion.


För egen del har jag emellanåt lätt för att få "griller i huvet".

Ett exempel:
När jag inte fick till en upplevelsemässigt jämn basåtergivning.
Jag satt bara och lyssnade på resonanser och orenheter.
Jag skaffade en dB-mätare och höll på och experimenterade med högtalarplacering; placering av mig själv; subbasplacering; subbasfasning; subbasnivå...
Men till slut mådde jag helt enkelt ganska dåligt av denna fixering.

Problemet löste sig dock till sist.

Det är bara att erkänna: Har man -som jag - väldigt lätt för att fastna i någon "ljudfundering" så är det bäst att man passar sig.

Tycker man att experimenterandet bara är underhållande, så är det ju en annan sak naturligtvis.

Jag har på senare tid snuddat vid tanken att undersöka den upplevda skillnaden mellan MP3 och CD. Men jag har hejdat mej.

[IngOehman]

Det ligger mycket i det du skriver.

Men...

Jag tror att det ibland är så, att skälet till att många inte förmår att
släppa sin "välljudsnojja", är att de inte haft tillräckligt bra verktyg
för att råda bot på de FAKTISKA bristerna i välljud, som plågar dem.

Så blir det faktiskt lätt om man har lite otur när man sätter upp sin
anläggning i sitt tänkta lyssningsrum.


Deras krav kan vara högst rimliga, men deras anläggningar kan ha
högst verkliga och klart störande fel (för alla som bryr sig) - och i
kombination med att de verkligen bryr sig, att de verkligen lider av
felen och att de inte har de verktyg (ofta är det kunskaperna som
brister allra mest) som behövs för att kunna åtgärda dem - så är
det MYCKET lätt att hamna i ett trial & error-hamsterhjul, som bara
går i cirkar runt - eller helt bortom, de verkliga felen. Det blir "olika"
men ungefär lika dåligt före och efter de åtgärder som provas.


Så jag tror inte man skall förenkla svårigheten att "komma till ro och
att kunna sitta och njuta av musik" till att det ALLTID är en fråga om
bara attityd.

Det kan faktiskt vara så att det ÄR för dåligt också, även för någon
med högst rimliga krav.


Vh, iö

[phloam]

Det finns ingen bra eller dålig välljudsnoja, det finns bara välljudsnoja. Den är signifikativ för hifi-nörden, som hela tiden sätter den i relation till musikupplevelsen fastän det inte behövs. En normalt fungerande hifi-anläggning, i ett normalt rum borde inte vara i vägen för en musikupplevelse.

Det är bara kravet på perfektion som kan ställa till det. Först om man går ner på sådant som inte kan kallas "hifi" öht, så kanske man kan börja prata om fel i återgivningen som är så stora att de stör. Egentligen.

Så en störning kan bara bero på antingen sammanblandning av musik och hifi, eller att man (omedvetet) prioriterar hifi högre än musiken. Det är ofta hifi-entusiastens förbannelse.

Vanligt folk köper en väl fungerande sterio och sen njuter de av musiken. Sancta simplicitas!

[IngOehman]

Håller inte med om den ovanstående förenklingen.

"Borde" är inte synonymt med "är".

Och "normalt fungerande hifi-anläggning, i ett normalt rum" är ingen-
ting som alls är entydigt. Det kan ju vara allting från en turträff till en
veritabel katastrof (oturträff).

För någon som inte bryr sig sådär jättemycket om musik i grunden,
leder det sistnämnda oftast bara till att det spelas mindre och mindre
musik, men att de inte reflekterar så mycket över det. De bara tänker
att de inte är så roade av att spela musik längre.

För den som är genuin musikälskare, är ett oturligt rum dock en helt
annan sak - för de reflekterar ju medvetet över att det inte är så kul
att lyssna som de vet att det har varit och kan vara.

Ju enklare anläggning (läs framför allt har mindre bandbredd och ett
orenare ljud) desto mindre betydelse har oturliga rum, exempelvis en
radio på köksbordet som bara spelar lite mellanregisterljud så spelar
dåliga miljöers beteende mycket mindre roll.

Så detta är ett potentiellt problem framförallt för dem som bryr sig så
mycket om musiken, att de skaffat sig en anläggning som är verkligt
kapabel - för med det följer att allting annat blir mycket känsligare.

- - -

Så min poäng är att jag INTE tycker man skall sopa en massa både
verkliga och vanlig problem under mattan och korkstyvt påstå att det
bara handlar om "nojjor". Det kan ju lika gärna vara faktiska fel som
enkelt skulle ha kunnat åtgärdas. Och min erfarenhet är att det faktiskt
ofta är det.


Eller om man vill vända på steken - på grund av att verkliga problem
i högambitiösa anläggningar är så vanliga (eftersom de blir så mycket
känsligare), menar jag att det ÄR nästan lika vanligt, om inte till och
med vanligare, att rakt uppställda high end-system, ger mindre musik-
glädje än en transistor-radio på köksbordet - och att det INTE beror
på varken att de som sitter och lyssnar är nojjiga, eller att high end-
anläggningen som sådan är sämre än transistorradion.

Det beror på att ingen kedja är bättre än sin svagasta länk, och det
är bättre att den svagaste länken gör det som transistorradion gör,
än att det gör det som dåliga rum gör, när de exponeras för den fulla
kapaciteten av en högklassig hifi-anläggning.


Eller för att säga det på ett tredje sätt - det som kallas nojjor, är nog
rätt ofta bara en bra hörsel, ett gott omdöme, en ouppfylld dröm/för-
väntning i kombination med en alldeles för svag och exponerad (men
bortglömd) länk i kedjan.


Vh, iö

[KarlXII]

Håller inte med om ovanstående komplicering.

Jag tror de flesta kan få en väldigt fin musikupplevelse med väldigt enkla medel. Det finns musikälskare som skiter fullständigt i hur det låter och fokuserar endast på det musikaliska budskapet. De lever i åratal med sin fina musik och sunkiga ljudanläggning och tänker inte fem sekunder på saken.

Sen finns det ljudbögar som oss, som dessutom har krav på återgivningen.
På ett eller annat sätt.

[IngOehman]

Visst är det så, men det du skriver är ju på intet sätt något argument
mot det jag skrev.

Jag tror du missförstod det ,och behöver läsa det en gång till, om du
är intresserad vill säga. Annars behöver du inte.


Vh, iö

- - - - -

Bättre version:

Visst är det så, men det du skriver (framförallt i mellanstycket) är ju på
intet sätt något argument mot det jag skrev, snarare verkar du ju hålla
med mig!

Du måste ha missförstått det jag skrev svårt, och behöver kanske läsa
det en gång till, om du är intresserad av att förstå det vill säga. Annars
behöver du ju inte.


Vh, iö

[KarlXII]

Visst är det så, men det du skriver är ju på intet sätt något argument
mot det jag skrev.

Jag tror du missförstod det ,och behöver läsa det en gång till, om du
är intresserad vill säga. Annars behöver du inte.


Vh, iö

Aha, du höll med phloam alltså?

[IngOehman]

Tror du allting är svart eller vitt?

Eller roar du dig bara genom att tramsa och provocera?


Hursomhelst: Nej, att du höll med mig betyder inte att jag
höll med phloam.


Vh, iö

[KarlXII]

Tror du allting är svart eller vitt?

Eller roar du dig bara genom att tramsa och provocera?


Hursomhelst: Nej, att du höll med mig betyder inte att jag
höll med phloam.


Vh, iö

Det var fan vad du ändrar dig hela tiden.
Nu vet jag inte riktigt vad jag svarar på längre.


Det jag skrev, skrev jag för att jag håller med Phloam. Men, jag håller med dig också till viss del.

Vem är det då som ser världen i svart och vitt?

[phloam]

IÖ, jag förstår att man gärna resonerar som du gör om man har intresse av att sälja perfektion till perfektionister Det som är en "veritabel katastrof" för en hifi-entusiast kan vara väldigt bra för en normalkonsument. Allt är relativt, som man säger.

Det finns inget i musiklyssnandet som ställer några särskilda krav på ljudet. Det är det man måste inse - att man älskar själva musiken, inte återgivningskvaliteten. Musikälskare måste lyssna på sin musik, oavsett vad de har tillgång till. Måste man ha hifi, då är man (dessutom) en hifi-älskare.

F.ö, att säga att en high end-anläggning kan funka sämre än en köksradio bara beroende på uppställning (vad som nu menas med köksradio) tycker jag iofs mest låter som en effektiv påspädning av generell hifi-noja

[IngOehman]

Det du gör är att försöka tala för alla och att förneka skillnader, och då är
det klart att du bara får ett möjligt svar - "det är nojjor"!


Det jag gör är att säga att alla är inte lika, och att alla förutsättningar inte
heller är det, varken med avseende på människorna eller med avseende
på anläggningar och rum.

Därför tycker jag det är fel slå ihop sådant som kan vara nojjor och sån't
som kan vara faktiska problem som gör musiken trist att lyssna på, till
att vara nojjor alltihopa.


Men missförstå mig inte - du behöver INTE hålla med mig.

Om du har en annan världsbild så är det helt okej!

Det var ju egentligen inte alls varken dig eller KarlXII jag skrev till, utan till
Strmbrg, som jag tror har lite bättre förutsättningar att förstå vad det är
som jag talar om.

Men jag har registretat även er syn på det hela. Tack för input!


Vh, iö

[phloam]

K12, precis som du skrev jag "dessutom" och det tror jag är centralt..!
Som du skriver så är inte musikintresset på nåt sätt beroende av någon särskilt bra ljudkvalitet. Däremot kanske hifi-intresset är beroende av att man har ett musikintresse

IÖ, ljudkvaliteten är inte "ett problem framförallt för dem som bryr sig så mycket om musiken , att de skaffat sig en anläggning som är verkligt kapabel". Det är ett problem för de som bryr sig mycket om ljudkvaliteten.

Det funkar inte åt båda hållen. Hifi-industrin vill ju gärna ha det till det, av förståeliga skäl. (Gillar du inte hifi så bryr du dig inte om musiken yada yada).

[KarlXII]

Det var ju egentligen inte alls varken dig eller KarlXII jag skrev till, utan till
Strmbrg, som jag tror har lite bättre förutsättningar att förstå vad det är
som jag talar om.

Men jag har registretat även er syn på det hela. Tack för input!


Vh, iö

Och du undrar om JAG roar mig med att tramsa och provocera.

Varsågod för input! Vad ska du göra med informationen?

[phloam]

IÖ, det är inte nojorna som jag slår ihop med nånting, utan det viktiga är att man inser att musikintresset inte kan slås ihop med hifi-intresset hur som helst.

Edit: Dvs. musikintresset innehåller inga som helst återgivningsnojor. De står hifi-intresset för Så den verkligt musikintresserade borde sky hifi-intresset som pesten, egentligen ch hitta en anläggning som fungerar adekvat (inte "perfekt")

Men att få medhåll från dig om det vore väl att som att krama vatten ur en sten