lazpete skrev:zapanasta skrev:Blev lite nyfiken på detta, onkyon väger 11kg och ska alltså ge mer effekt i 8ohm än min 2 kanalare från början av 90 talet som väger över 18kg
sansui au-x711 2x100w i 8 ohm....
Nu kan jag inte mycket om detta, men vad i hela friden har en stärkares vikt att göra med hur mycket effekt den ger??
Lasse
Det gör den inte, det vill säga den säger inget om hur mycket effekt den
ger i en given last. Men det kan säga i varje fall lite om hur mycket effekt
den kan ge när den är "optimalt lastad". Och med optimalt lastad menar
jag nedlastad så att den levererar sin maximala effekt - vilket kan betyda
väldigt olika mycket last, beroende på vilken förstärkare det är... Långt
ifrån alla har sin "maximaluteffektsbelastning" i närheten av den impedans
som de använda högtalarna lastar med. Och ju större avstånd mellan den
inre impendansen och den verkliga lastimpedansen, desto mindre faktisk
effekt får man ut "per trafo-kilo".
Men alldeles så enkelt är det förstås inte. Det finns gott om PA-förstärkare
som levererar åtskilliga tusentals watt men som väger runt fem kilo.
Men om man håller sig till samma teknologi och nöjer sig med att hitta lite
svaga samband, så är det som så att en vanlig transformator (den som
förvandlar de 230 V man har på nätet till de spänningar som förstärkaren
använder) som regel kan överföra en effekt som är någotsånär proportio-
nell mot dess vikt, men hur stor del av apparatens totalvikt som utgörs av
transformatorn varierar förstås mycket, även om det nog nästan alltid är
den enskilt tyngsta delen.
Det där med lasten då?
Jo, hur mycket uteffekt förstärkaren kan ge, kan man som sagt få en hint
om genom att titta på vad transformatorn väger, och även (men då med
ännu större osäkerhet) genom att titta på vad hela apparaten väger - men
(och detta är ett mycket viktigt men!) det är ju bara sant när apparaten
avtvingas sin maximala effekt och vid vilken impedans det är, det varierar
verkligen massor mellan olika förstärkare.
Så i praktiken kan en förstärkare med lite mjukare nätdel vara optimerad
för att klämma ur sig maximal effekt vid 2 ohm*, medan en mera överdim-
ensionerad förstärkare kanske klämmer ur sig sin maxeffekt vid 0,5 ohm.
Det senare sättet att dimensionera på, "slösar" på kapaciteten mycket om
man lastar med normala högtalare (med impedans om 8 eller 4 ohm), och
därför så kan det faktiskt vara så, att en förstärkare som har en trafo på
sisådär 500 VA kan ha en sekundärlindning som ger en likriktad spänning
om 44 V och med en strömförmåga om 88 A (kortslutningsströmmen),
medan en annan med samma vikt och VA-tal, kan ha en sekundärspänning
som ger en likriktad spänning om 88 volt och en strömförmåga om 44 A.
I mycket höga impedanser kommer den senare att ge hela fyra gånger så
hög effekt, trots samma vikt, och i 4 ohm ger den fortfarande mer än den
dubbla effekten jämfört med den strömkapabla förstärkaren (man får från
den "strömsvaga" ut 430 W i 4 ohm, men från den "strömstarka" får man
bara ut 191 W.
Det betyder faktiskt att man även i 4-ohmsimpedans i förekommande fall
kan få ut mera effekt från en förstärkare med 250 VA-trafo, än från en
som har en dubbelt så tung 500 VA-trafo som har dimensionerats för att
jobba optimalt med extremtlåga impedanser (för att kunna leverera lika
extremt stora strömmar i högtalare som är nära nog kortslutningar).
Men troligen är förstärkaren med tyngst trafo den som levererar mest
effekt om man lastar den med 0,5 ohm.
Huruvida man kan dra några slutsatser överhuvudtaget om vilken av två
förstärkare som väger 11 respektive 18 kg, som levererar högst effekt i
en specifik högtalare, bara baserat på vikten... Nej, det kan man inte, men
man kan gissa, och oddsen är möjligen lite bättre än 50/50 om man gissar
att det är den tyngre som levererar lite mera.
Ju lägre impedans under 3 ohm som man lastar med, desto mera benägen
skulle nog jag vara att gissa att det är den tyngre kan vara den starkare.
Men sen är ju inte heller trafon allt som väger i trafon, så...
Vh, iö
- - - - -
*På 70-talet var det till och med förekommande att man dimensionerade
nätdelen med en impedans om 6 ohm eller mera (vilket betyder att man
får en förstärkare som ger mer statisk effekt i 8 än i 4 ohm), men det är
mycket ovanligt idag om man tittar på stereoförstärkare. Tittar man på
hemmabiförstärkare och tänker sig ett scenario där alla 7 kanalerna drivs
samtidigt, med indentisk signal, så förekommer det dock att man får unge-
fär samma förhållande. Men det är en mycket osannolik signal, så frågan
är vad som egentligen är en idealisk dimensionering av nätdelen i det fallet?
Det är rätt vanligt att nätdelsimpedansen hos hemmabioförstärkare ligger i
trakterna av 1 ohm vilket är rätt högt jämfört med 7 parallellströmdrag-
ande kanaler som kan tänkas vara lastare med säg 7 ohm vardera (det
betyder att man bara för ut 1/4 av maxeffekt statiskt, om alla kanaler
verkligen drivs samtidigt med helt odynamiska och identiska signaler).
Jag kan nog tycka att det är ett rätt så osannolikt scenario dock, och att
det trots allt fungerar rätt bra. Signaler från 5.1- eller 7.1-programmaterial
är nästan alltid dynamiskt (och då är det ju kondensatorpaketet som tar
smällen snarare än trafon) och signalen är aldrig samma i alla kanaler.
Men för den som verkligen vill ha ut det mesta av en enkal hemmabioför-
stärkare och som därför skaffar ett extrernt slutsteg för L- och R-framkan-
alerna, kan å andra sidan glädja sig över att nätdelen ofta blir väldigt bra
dimensionerad för att hantera center- och surroundkanalerna när de slipper
hantera de två framkanalerna. Hur man än använder apparaten får man
helt enkelt hög nyttjandegrad av apparaten.
Edit: Adderat efterskriften, fixat radbrytning och lite småfix.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
av zapanasta » 2011-01-17 15:14 
