Distande bas

[Morello]

På teknisk högskola brukar man lära sig att man använder begreppet överföringsfunktion för att beskriva sådant som inte har med amplitud att göra, dvs linjära saker. En sådan funktion beskrivs av tex poler och nollställen.

För olinjära samband mellan in- och utsignal brukar man använda begreppet överföringskaraktäristika.

[petersteindl]

På teknisk högskola brukar man lära sig att man använder begreppet överföringsfunktion för att beskriva sådant som inte har med amplitud att göra, dvs linjära saker. En sådan funktion beskrivs av tex poler och nollställen.

För olinjära samband mellan in- och utsignal brukar man använda begreppet överföringskaraktäristika.

Jomen det är inte alla som har pluggat på teknisk högskola

MvH
Peter

[Harryup]

Jo, det jag tänkte på var hur man så att säga kan mätta rummet akustiskt tills det uppstår stomljud i byggnaden. Var med om mätningar av störljud mellan olika våningar där man genom att spela "för högt" kunde utan att röra volymkontrollen efter ett kort tag börja störa grannen då rummet så att säga fått tillräcklig energi för att börja skaka. Om man hade en anings lägre volym uppträdde inte fenomenet alls. Och ville man att det skulle börja skaka direkt fick man spela åtskilligt högre.

mvh/Harryup

[Kronkan]

På teknisk högskola brukar man lära sig att man använder begreppet överföringsfunktion för att beskriva sådant som inte har med amplitud att göra, dvs linjära saker. En sådan funktion beskrivs av tex poler och nollställen.

För olinjära samband mellan in- och utsignal brukar man använda begreppet överföringskaraktäristika.

Jomen det är inte alla som har pluggat på teknisk högskola

MvH
Peter

Jag har inte studerat på teknisk högskola, jag är en beteendevetare som dels har arbetat på högskola eller som ledare i olika former. Detta innebär inte att jag inte förstår en hel del tekniska/matematiska samband inom HI-Fi. Jag förstår också en del i det jag hör. Skulle ge mig själv en god chans att i ett blindtest kunna peka ut skillnaden mellan exempelvismellan "triodljud" och "ultralinjärt" eftersomdist äolika. Men mitt tänk tarslut när jag inte själv kan kopplaihop "teorin" med en konkrettljudupplevelse. Alltså jag förstår att jag tyvärr är för konkret i mitt tänkande. Måste nu vidare till en värld som går alldeles för fort just nu. Musik ger mig något som jag så väl behöver under denna mörka årstid.

[Kronkan]

Hej IÖ!

Uttryckte mig för snabbt sist. Det är ibland trångt. Blev lite snubblande på orden. Kanske inte bättre denna gång men ett nytt försök.

Det som trasslar till det för mig är användandet av orden linjära och olinjära fel. Jag har svårt att göra dem till mina egna.

Du säger att akustiska problem är linjära fel. Jag tror att jag förstår det om vi pratar om en stående våg eller fasfel. Det blir ett fenomen som förstärker eller släcker ut ett visst frekvensområde. Exempelvis kan den upplevda volymen på en de enskilda tonerna i en basgång ändras. Samtidigt kan karaktären på den enskilda tonen förändras och bli exempelvis bumlig.

Tidiga reflexer kan få samma verkan fast högre upp i registret. Tidiga reflexer läggs ihop med direkt ljudet och höjer nivån och samtidigt kan det också påverka karaktären på den upplevda tonen.

Annars tycker jag att det är viktigt att försöka få bukt med allvarliga akustiska problem som lång efterklang och kraftiga stående vågor.

Jag har nu läst det där inlägget fyra gånger, och jag ser inga frågor i det,
men ändå är det formulerat så att det ser ut som om du vill att jag skall
svara på något, med vad?

Det enda jag kan komma på som det känns meningsfullt att kommentera är
det du skriver om att göra begreppen till dina egna.

Med avseende på det så vill jag klargöra att det ju inte handlar om jargong
eller ens om subjektiviteter här, utan linjära respektive olinjära egenskaper
är fysikaliskt/matematiskt entydigt, och OM man vill förstå dem så handlar
det inte om att "ta dem till sig", utan det man behöver göra är att lära sig
vad begreppen defacto betyder = vad som kännetecknar linjära och olinjära
överföringsfunktioner.

Det kan man lära sig på t ex tekniska högskolan.


Vh, iö

Hej IÖ!
Hoppas att du förstår att jag på inte sätt är kritisk eller ifrågansättande bara irriterad på mig själv. Annars tycker jag som du att det är hela kedjan som räknas inklusive rummet. Har tvingats till detta tänkande eftersom jag inte fick ihop ett ljud som erfter en flytt. Blev att tänka hur dämpa.

Byte 2 rör till EH 6SN7 från kinesiska dito på prov. Basen blev något höjd vilket inte var en fördel på vissa skivor. I kväll är projektet att lyssna på Andrés Segovia. Lite lungt och ändå vackert. 3 mono och två äldre stereoskivor. Men annars bidrar de "nya" rören till något som jag njuter av.

[IngOehman]

No worries!

Jag har inte uppfattat att du ifrågasatt mig alls. Vad jag ville säga var bara
att jag uppfattade att du ville att jag skulle uttala mig om något, men jag
hittade inga frågor att svara på. Ville nämna det bara så att du inte skulle
bli besviken på att jag inte levererade några svar.

----------------------------------------------------------------------

Är verkligen alla akustiska fel linjära?
Om man tänker på gallopperande återkoppling och motsvarande fenomen då man "mättar" stomljud i ett hus efter ett tag så börjar vibrationerna öka fast man inte har vridit på mer volym.

Galopperande återkoppling är (om jag får gissa vad du menar med det)
inte ett akustiskt fenomen, även om en del av loopen i de fall man får
rundgång, kan vara akustisk. Fenomenet har med bristande fasmarginal
i en loop att göra (som inte behöver involvera någon ljudväg alls dess-
utom) och det är alltid olinjäriteter som gör att nivån inte går mot änd-
ligheten, men det är MYCKET sällsynt att den dominerande olinjäriteten
finns i den akustiska delen av signalvägen. Det är inte ens vanligt att det
är högtalarsystemens olinjäriteter som dominerar, utan oftast så är det
förstärkarklippning som sätter maxgränsen för det oscillerande systemet.

Jo, det jag tänkte på var hur man så att säga kan mätta rummet akustiskt tills det uppstår stomljud i byggnaden. Var med om mätningar av störljud mellan olika våningar där man genom att spela "för högt" kunde utan att röra volymkontrollen efter ett kort tag börja störa grannen då rummet så att säga fått tillräcklig energi för att börja skaka. Om man hade en anings lägre volym uppträdde inte fenomenet alls. Och ville man att det skulle börja skaka direkt fick man spela åtskilligt högre.

mvh/Harryup

Aha!

Ja, det låter onekligen som ett klockrent exempel på en olinjär funktion*

Jag missförstod nog det du skrev, eller rättare sagt förstod det inte. Och
därför var min replik lite trevande.

Och visst finns det gott om exempel på olinjäriteter även i rummet, som
man kan stöta på om amplituden trycks upp till tillräckliga nivåer, t ex från
skallrande fönster och liknande. Jag trodde felaktigt att det som du talade
om åsyftade vad som händer av positiv återkoppling i sådan grad att det
blir ett instabilt, oscillerande system.


Vh, iö

- - - - -

*Kallas även icke-linjära funktioner, och skall man vara noga är inte över-
föringsfunktionen från den elektriska signalen före högtalaren till den akus-
tiska ute i rummet linjär heller, i begreppets korrekta bemärkelse. Om det
nu skall vara så noga.

Den senare inkluderar ju normaltrycket, och tur är ju det eftersom det inte
finns några negativa tryck, så den offseten är liksom nödvändig om det skall
kunna bli linjärt, men icke desto mindre gör det funktionen till en affin funk-
tion, det vill säga i det här fallet en som har en DC-tryckkomponent som
inte finns representerad i den på fonogrammet lagrade informationen.

Personligen tycker jag det är larvigt att affina funktioner (första gradens
polynom vars funktionsgraf är en rät linje, men som inte går igenom origo)
av vissa inte räknas som linjära. Verkar vara något som något akademiker
hittat på. I den praktiska verkligheten talar ingen förnuftig människa om att
en hypotetisk högtalare utan distorsion (det man brukar kalla så, läs olinjär
distorsion), skulle vara något annat än just linjär. Affin kan vara fin!

[sportbilsentusiasten]

På teknisk högskola brukar man lära sig att man använder begreppet överföringsfunktion för att beskriva sådant som inte har med amplitud att göra, dvs linjära saker. En sådan funktion beskrivs av tex poler och nollställen.

För olinjära samband mellan in- och utsignal brukar man använda begreppet överföringskaraktäristika.

Så kanske det är på en högskola, men på mitt universitet (fysikum i Uppsala) förstod man efterhand att man inte ska skriva andra på näsan och mästra med sina nyvunna kunskaper.

Förövrigt kommer inte alla matematiker o fysiker att hålla med om vad du skriver, men sak samma, är ju en rätt meningslös debatt då jag fått intrycket att tråden handlade om andra saker än hur man definierar och benämner samband mellan in-utsignal.

[Morello]

Hälsa Mats Olsmats och Johan Larsson om de är kvar.

[sportbilsentusiasten]

hehe, jag tog examen -88...
Men en yngrekursare som även gick på samma gymnasieskola som jag gjorde är numera professor i teoretisk fysik där - du kanske känner honom?.
Han var på radion för någon v sedan, och jag kände igen rösten. Vi har dock aldrig umgåtts trots samma gymnasium, universitet och utbildning. Bra kille, smart o trevlig.

[sportbilsentusiasten]

Hej IÖ
Tänkte vi skulle ta upp diskussionen igen, se mitt inlägg feb 02, 2011 11:34 am

[IngOehman]

Oj, det missade jag. Men jag gör ett försök.

Men om jag får fortsätta att vara subjektiv, så vill jag påminna om att det
finns många domäner i vilka ljud kan förvrängas, och alla fel är inte beroende
av ljudtrycksnivån. I mina öron är de flesta högtalares musikåtergivning illa för-
vrängd även på svag nivå, och inte bara i basområdet heller. Det är ju liksom
därför jag gör högtalare.

Kan du nämna några av de förvrängningarna (gärna i rangordning hur mycket de påverkar återgivningen) vore jag tacksam - då jag upplever samma sak.
Dvs det som skiljer högtalare från varandra (de som låter bra vs mindre bra) märks redan på låg volym.
Dvs (nr2), hur olika högtalare presterar behöver man inte dra på MAX för att höra.

Rangordning av fel går inte, eftersom felen inte bara har olika karaktärer,
utan de är ju i det enskilda fallet olika stora också, och den värsta är ju
alltid den som stör mest, i just det enskilda fallet, vilket kan vara nästan
vilket fel som helst, beroende på anläggning.

Men en sak kan man säga - att de fel jag talar om har en sak gemensam,
att det är linjära fel. De linjära felen märks på alla nivåer, medan de som
är olinjära kan märkas mycket mera på vissa nivåer än på andra, och för
det mesta stiger med med stigande nivå, men det finns undantag.

Är med.
Ok, jag inser att jag frågade lite konstigt. Skulle kanske skrivit de vanligaste felen i högtalarna som hörs redan på lägre volymer. De som gjorde att du började utveckla egna talare.
Det är en intressant fråga tycker jag.
Det är alltid lärorikt att veta vad som triggar personer att agera. Oavsett vad det gäller.

Det är frestande att skriva alla felen, och skall jag gå igenom dem så kommer
det att ta lång tid, men jag kan tänka mig att sammanfatta dem som "alla de
fel som beror på att ingen hänsyn tagits till varken stereosystemet, rummet
som högtalarna står i, eller hur människans hörmekanism fungerar och samverkar
med de nämnda".

Men i själva verket fanns det många, många fel ytterligare - som även är (eller
borde ha varit) klart synliga för dem som har en snävare "transmissionslänkssyn"
på högtalare. Högtalare i början av 70-talet var inte så värst imponerande, och
minns att jag gjorde ju mina första ordentliga (läs ingenjörsmässigt framtagna)
högtalare rätt så många år före tillkomsten av pi60.

Följdfråga nr1 , är det några av högtalarens förvrängningar, som har ett starkt beroende tillsammans med rummets akustiska egenskaper? 1 (högtalarfel) + 1 (rumsfel) = 3 (totalt fel)
Dvs dessa fel i ett icke optimalt rum påverkar återgivningen avsevärt.

Ja.

tack, som jag trodde utifrån vad jag hört från olika högtalare.
Har du exempel på några av de vanligaste förekommande så vore det lärorikt.

De värsta är de som är svårast att beskriva av det enkla skälet att deras
beteende inte kan fångas (mer än delvis) med några statiska mätmetoder,
det vill säga med våra konventionella mätmetoder. Därför måste de studeras
med hela andra metoder, närmare bestämt använder jag en blandning av en
massa speciella tekniska mätmetoder och några som använder hörseln som
instrument.

Och om jag får plocka ut ett enda fel som jag betraktar som extra spännande
och som jag alltid lägger väldigt mycket tid på att ta mig rundt/undvika, så är
det ett som är extremt vanligt - nämligen att högtalare spelar det inspelade
materialet således att det uppstår falsk lokalisation i djupdimensionen. Felet
är väldigt vanligt och blir alltid värre i frekvensområdets ytterkanter och då
särskilt den nedre. Vad man behöver för att kunna bedöma det, är inspelningar
som man gjort själv så man vet vila faktiska fysiska positioner informationen
på dem skall representera.

Det lite spännande med detta fel är att det har extremt svag korrelation till
mätningar av både harmonisk och intermodulativ distorsion.

Jag har metoder för att hitta felet utan at behöva tycka/gissa, men jag kan inte
påstå att jag känner de mekanismer som skapar det i tillräckligt detalj för att
kunna eliminera felet baserat på bara mätningar. I själva verket vet jag att
det finns minst tre rätt väsensskilda beteenden inblandade i felets yttring.
Jag har arbetat med jakten på detta fel, eller rättare sagt jagat efter att
själv förstå de exakta mekanismerna som skapar felet, i över 30 år, och ännu
så länga har jag bara metoder som medger mig att undvika felen.

Men kanske förstår jag dem bättre om ytterligare 30 år? Vi får se.

Jo, en sak till skall jag väl säga också - att det är ett fel som jag håller som ett
av de viktigaste att undvika om man vill uppnå en verklighetsnära upplevelse,
med hela den nerv, det liv och den... liksom andning (kommer inte på något bättre
ord) som fanns ursprungligt.

Följdfråga nr2 , är det några av högtalarens förvrängningar, som har ett LITET beroende tillsammans med rummets akustiska egenskaper? 1 (högtalarfel) + 1 (rumsfel) = 1 (totalt fel)
Dvs dessa fel i ett icke optimalt rum påverkar återgivningen LITE.

Ja, alla som inte är i hög grad samverkande.

Här skulle exempel sitta fint med.

Om jag förstått tråden rätt, bidrar rummet med linjära fel (eko, reflektioner absorbtion mm) medan högtalare bidrar med både linjära (fasfel, nivåfel, tidsfel (basen släpar snackas det om i granntråden)) och olinjära fel (typiskt dist, övertoner).
ok på detta? Bara kollar om jag förstått dig.

Det stämmer, men det räcker inte. Det finns fel även i domäner som inte går
att sortera som varken linjära eller olinjära. Men att gå in på det leder lätt för långt.

Du har nämnt frekvensgångsfel och tonkurvefel ett par gånger i tråden, bara kollar...menar du samma sak med dessa?

Tonkurva är en (bättre) synonym till vad de flesta menar med frekvensgång,
ja. Men egentligen så är frekvensgång ett väldigt olämpligt begrepp, eftersom
även en
impedanskurva ju är en frekvensgång. Om man skall ange vad för sorts frekvens-
gång det är man talar om är det alltså bättre att ta fasta på det som förändrar
sig med frekvensen, alltså det som finns på Y-axeln. Tonstyrkan eller impedans-
nivån exempelvis (tonkurva respektive impedanskurva).

Dvs att frekvensgången inte är den ideala spikraka från bas till diskant...(givet man ger högtalaren en svepande insignal som startar från bas o går till diskant)

Nu kan man ju fråga sig vad man (du) menar med "den ideala spikraka", vilket ju
låter som något man fått fram med en enkel mätning. Jag tror inte jag har sagt
något sådant, utan snarare mång gånger påpekat hur viktigt det är att förstå att
en psykoakustiskt rak tonkurva kommer att se krokig ut om man mäter monofo-
niskt i en enda riktning i ett ekofritt rum, men också om man mäter i ett lyssningsrum.

[E]

Amplitudkurva?

Mvh E*

[IngOehman]

Visst, det är de allihopa. Frågan är bara VAD det är som kurvan visar
amplituden för. Är det impedansens amplitud, eller signalnivåns, eller...

Av det skälet är det bra att klargöra att det är tonstyrkans (tonkurva),
eller om det är övertonsstyrkans (TH-distorsion), eller om det är impe-
dansens... amplitud som man talar om.

Man behöver helt enkelt veta vad det är man visar amplituden på för
något.


Vh, iö

[single_malt]

en psykoakustiskt rak tonkurva .

Hej, vad är egentligen en "psykoakustiskt rak tonkurva"? Har den observerats(uppmätts) och isåfall hur, eller är den härledd av andra antaganden?

[Nattlorden]

en psykoakustiskt rak tonkurva .

Hej, vad är egentligen en "psykoakustiskt rak tonkurva"? Har den observerats(uppmätts) och isåfall hur, eller är den härledd av andra antaganden?

Hur tänker du om du tror att något psykoakustiskt skulle gå att mäta - eller förstår du inte vad psykoakustik är?

Men visst, ställer du upp på att få lite elektroder inkörda lite varstans i hjärnan medan du lyssnar så går det säkert att få lite mätdata också. Är du på?

[Goldfinger]

en psykoakustiskt rak tonkurva .

Hej, vad är egentligen en "psykoakustiskt rak tonkurva"? Har den observerats(uppmätts) och isåfall hur, eller är den härledd av andra antaganden?

Får väl försöka svara då eftersom det bara tramsas.

Psykoakustisk rak tonkurva är när du upplever tonkurvan rak, alltså inte riktigt detsamma som en mätmässigt rak tonkurva, hörselorganet fungerar inte riktigt som en mick nämligen..

[mrGaskill]

undrar om den ändå går att mäta såtillvida att man utför experiment med mänskliga hörseln och en kluns människor som kan detektera vad de tycker är rakt på nåt vis Eller?

[sprudel]

Hur tänker du om du tror att något psykoakustiskt skulle gå att mäta - eller förstår du inte vad psykoakustik är?

Om det inte går att mäta? Finns det då?

[Lust]

Hur tänker du om du tror att något psykoakustiskt skulle gå att mäta - eller förstår du inte vad psykoakustik är?

Om det inte går att mäta? Finns det då?

[Johan_Lindroos]

en psykoakustiskt rak tonkurva .

Hej, vad är egentligen en "psykoakustiskt rak tonkurva"? Har den observerats(uppmätts) och isåfall hur, eller är den härledd av andra antaganden?

Ett väldigt tydligt exempel är den diffusfältskorrigering som kan göras på hörlurar, för musik ämnad för högtalarlyssning.

[petersteindl]

en psykoakustiskt rak tonkurva .

Hej, vad är egentligen en "psykoakustiskt rak tonkurva"? Har den observerats(uppmätts) och isåfall hur, eller är den härledd av andra antaganden?

Hur tänker du om du tror att något psykoakustiskt skulle gå att mäta - eller förstår du inte vad psykoakustik är?

Men visst, ställer du upp på att få lite elektroder inkörda lite varstans i hjärnan medan du lyssnar så går det säkert att få lite mätdata också. Är du på?

Det är klart det går att mäta. Mätningar inom psykoakustiken sker inte direkt utan indirekt genom att subjekten svarar på frågor och därefter fås resultat. Detta betyder att mätningarna görs på den del av hörseln som tillhör medvetandet. Förfarandet är ett mätförfarande och inom psykoakustiken kallas det rätt och slätt för mätningar. Att mäta nervimpulser kan man också göra, men då måste man ha klart för sig vilka nervimpulser som betyder vad d v s vilka som har med medvetandet att göra och det är inte det enklaste att ta reda på, men man gör mätningar i det centrala nervsystemet också.

MvH
Peter

[petersteindl]

undrar om den ändå går att mäta såtillvida att man utför experiment med mänskliga hörseln och en kluns människor som kan detektera vad de tycker är rakt på nåt vis Eller?

De som sysslar med typen avmätningar är mycket kluriga och deras mätningar är geniala och ger fantastiskt utslagsgivande resultat. Jag har nog läst mer än 500 vetenskapliga undersökningar inom psykoakustiken och det är häpnadsväckande hur deras mätförfaranden ibland är. Då förstår man att dessa forskare verkligen har snappat det de håller på med. Ofta är det svåra mätningar och då krävs det underfundiga metoder eftersom man endast vill variera en variabel i taget för att få direkta samband.

MvH
Peter

[mrGaskill]

Jo det kan jag ju tänka mig. För att få resultat man kan luta sig emot. Hörseln finns ju! Då måste den ju fungera på nåt vis

[sportbilsentusiasten]

Tack för bra svar IÖ, har en kort till fråga nedan

Och om jag får plocka ut ett enda fel som jag betraktar som extra spännande
och som jag alltid lägger väldigt mycket tid på att ta mig rundt/undvika, så är
det ett som är extremt vanligt - nämligen att högtalare spelar det inspelade
materialet således att det uppstår falsk lokalisation i djupdimensionen. Felet
är väldigt vanligt och blir alltid värre i frekvensområdets ytterkanter och då
särskilt den nedre.

...

I själva verket vet jag att
det finns minst tre rätt väsensskilda beteenden inblandade i felets yttring. Jag har arbetat med jakten på detta fel, eller rättare sagt jagat efter att
själv förstå de exakta mekanismerna som skapar felet, i över 30 år, och ännu
så länga har jag bara metoder som medger mig att undvika felen.

Men kanske förstår jag dem bättre om ytterligare 30 år? Vi får se.

Jo, en sak till skall jag väl säga också - att det är ett fel som jag håller som ett
av de viktigaste att undvika om man vill uppnå en verklighetsnära upplevelse, med hela den nerv, det liv och den... liksom andning (kommer inte på något bättre
ord) som fanns ursprungligt.

Bara kollar, det fetade syftar på samma fel eller hur?

Vore intressant om du kort (eller långt om du har tid ) kunde beskriva de tre inblandade beteendena i "minst tre rätt väsensskilda beteenden inblandade i felets yttring".

[IngOehman]

Ja, det är samma upplevda felbeteende som det handlar om, men de tre
(minst!) mekanismerna som kan vara inblandade i dess uppkomst är dis-
parata. Eftersom jag själv fortfarande efter mer än 30 år trevar i denna
fråga, och därför är tvungen att i stor grad arbeta pragmatiskt istället för
analytiskt (vilket jag hade föredragit) så avstår jag från att utveckla mig,
i synnerhet så här på ett diskussionsforum. Hoppas det är okej.

Men jag återkommer säkerligen den dag jag tycker att jag vet tillräckligt
mycket om mekanismerna för att tycka att jag har mandat att berätta om
dem.

en psykoakustiskt rak tonkurva .

Hej, vad är egentligen en "psykoakustiskt rak tonkurva"? Har den observerats(uppmätts) och isåfall hur, eller är den härledd av andra antaganden?

Hur tänker du om du tror att något psykoakustiskt skulle gå att mäta - eller förstår du inte vad psykoakustik är?

Men visst, ställer du upp på att få lite elektroder inkörda lite varstans i hjärnan medan du lyssnar så går det säkert att få lite mätdata också. Är du på?

Mnjae...

Fast faktiskt kan man mäta en himla massa saker som, om inte "är", så i
varje fall i förlängningen ger information/kunskap om vad som konstituerar
en psykoakustiskt rak tonkurva.

Hjärnans roll skall inte undervärderas, men den är faktiskt mindre viktig än
rollen som kroppen och ytteröronen spelar när man talar i termer om åter-
givning. För man har ju samma hjärna med sig när man lyssnar live som när
man lyssnar på högtalaråtergiven musik. Men man har ju samma öron med
sig också, säger väl vän av ordning. Men - de får de inte chansen att på-
verka på riktigt samma sätt när det ursprungliga komplexa ljudfältet är ut-
bytt mot två högtalare, det är där huvuddelen av skillnaden mellan en eko-
fri rak tonkurva och en psykoakustiskt rak. (Sedan har vi ju rummet också
förstås, och det går partiellt att mäta med en vanlig mätmikrofon, men då
det bara är partiellt har man problem, för man kan inte göra den separation
som måste till för att isolera fram det hörbara.)

Och saken är den, att det går utmärkt väl att med tekniska mätningar kart-
lägga hur den psykoakustiska tonkurvan ser ut. I varje fall om man tar viss
hänsyn till faktorer som kan etableras med optisk granskning.


Någon skrev också i tråden att psykoakustiskt rak tonkurva är en tonkurva
som "låter rak". Möjligen kan man beskriva det så, men jag skulle akta mig
för den formuleringen, eftersom den kan leda någon att tro att det handlar
om subjektiva bedömningar (läs; helt subjektiva bedömningar, utan att ha
tillgång till någon referens). Det gör det INTE.

En psykoakustiskt rak tonkurva är per (i varje fall min) definition den som
ger ursprungsidentisk klang. Och det finns faktiskt inget som hindrar att
någon kan säga(tycka sig uppleva) att de tycker att det låter tonkurve-
krokigt, för det kan man ju i förekommande fall uppleva även från ett helt
akustiskt liveljud.

Min poäng är alltså att det inte handlar om fritt tyckande. Det är alltså inte
en subjektiv bedömning av upplevelsen som det handlar om, utan om fideli-
teten mot den klang som var rådande vid den ursprungliga händelsen, som
den (i båda fallen) når hörselorganet.


Vh, iö

- - - - -

Edit: Småsjusteringar, bland annat en viktig parentes tilllagd.

[eriken]

IÖ: Hur ser en psykoakustiskt rak tonkurva ut enligt din mening? Jag har för mig att jag läst lite här och där på faktiskt om en liten sänkning någonstans i mellanregistret men jag har aldrig sett någon uppritad frekvenskurva för hur den kan se ut.

[single_malt]

Jag kan förstå att man kan använda ett uttryck som psykoakustiskt rakt om använder det som ett antagande eller abstraktion, men när man tex talar om avvikelser från detta i si och så många decibel så tänker jag mig att det måste finnas uppmätta värden att utgå ifrån.

undrar om den ändå går att mäta såtillvida att man utför experiment med mänskliga hörseln och en kluns människor som kan detektera vad de tycker är rakt på nåt vis Eller?

De som sysslar med typen avmätningar är mycket kluriga och deras mätningar är geniala och ger fantastiskt utslagsgivande resultat. Jag har nog läst mer än 500 vetenskapliga undersökningar inom psykoakustiken och det är häpnadsväckande hur deras mätförfaranden ibland är. Då förstår man att dessa forskare verkligen har snappat det de håller på med. Ofta är det svåra mätningar och då krävs det underfundiga metoder eftersom man endast vill variera en variabel i taget för att få direkta samband.

MvH
Peter

Jag har inte läst 500 vetenskapliga artikeln men jag är medveten om hur svårt det är att mäta ens ganska enkla funktioner hos människors medvetande. Har du stött på något som kan ha med med mätning eller undersökningar av hur människor uppfattar en tonkurva som psykoakustiskt rak? Eller har du en aning hur något sådant kan undersökas så att man vet att det just är den variabel man vill mäta man verkligen mäter?

eftersom den kan leda någon att tro att det handlar
om subjektiva bedömningar. Det gör det INTE. En psykoakustiskt rak ton-
kurva är per (min) definition den som ger ursprungsidentisk klang.

Syftar "ursprungsidentisk klang" till upplevelsen(subjektivt väl?) eller egenskaper hos ljudfältet?

[Goldfinger]

Någon skrev också i tråden att psykoakustiskt rak tonkurva är en tonkurva
som "låter rak". Möjligen kan man beskriva det så, men jag skulle akta mig
för den formuleringen, eftersom den kan leda någon att tro att det handlar
om subjektiva bedömningar. Det gör det INTE. En psykoakustiskt rak ton-
kurva är per (min) definition den som ger ursprungsidentisk klang. Och det
finns faktiskt inget som hindrar att någon kan säga att de tycker att det
låter tonkurvakrokigt, för så kan man ju i förekommande fall uppleva även
ett akustiskt liveljud.

Vh, iö

Vad är det då som gör att en psykoakustiskt rak tonkurva ändå kan upplevas på olika sätt?

Om man nu utgår från hur människans hörsel fungerar och utformar tonkurvan därefter så blir det väl likväl problem när varje individs inre referens ligger där och påverkar. Är det just därför som hur man "upplever" inte fungerar som förklaring till något psykoakustiskt rakt?

[sprudel]

-nämligen att högtalare spelar det inspelade
materialet således att det uppstår falsk lokalisation i djupdimensionen.Vh, iö

Funderar på om det är detsamma som jag brukar kalla falsk, lite extra djup, i ljudbilden, eller överdiven holografi som en slags sameness.
Kan det vara så att vissa kombinationer av slutsteg + högtalare kan ge detta och en högtalare med ett annat steg kan återge det hela mer korrekt?

[Goldfinger]

Funderar på om det är detsamma som jag brukar kalla falsk, lite extra djup, i ljudbilden, eller överdiven holografi som en slags sameness.
Kan det vara så att vissa kombinationer av slutsteg + högtalare kan ge detta och en högtalare med ett annat steg kan återge det hela mer korrekt?

Det är nog vanligare att det där fenomenet är kommet ur sena reflexer blandat med direktljudet.