Jag håller med dig om allt ovanför. Men, min poäng är att ju längre ner i frekvens du går desto större utslag från elementen. Problem med termisk distorsion ökar alltså ju djupare du spelar. För att demonstrera med en peerless XLS 12 som är bekant för många.
Två lådor, 50 (gul) respektive 250liter (röd) med 200W in:
Jag tror att vi syftar till olika frekvenser när vi skriver "låga frekvenser".
Jag har antagit att låga frekvenser innebär att vi är i närheten av
systemets resonans och där med har vi ett system som utvecklar mindre
effekt per instoppad Volt. Du verkar mena att låga frekvenser är långt
under systemresonansen och är det det du har antagit så är det rätt det
du skriver att den större lådan komprimerar mindre än den lilla. Annars
har du fel.
Min kommentar var menad som att det är lönlöst att försöka hålla uppe ljudkvaliteten när elementen närmar sig sin slaglängdsbegränsning. Tittar man på uppmätta BL(x) kurvor eller ännu bättre på kompressionsmätningar på hela system så syns det att det är lönlöst.
Bästa sättet att undvika termisk kompression är i min värld att ha ett effektivt system som inte behöver så mycket effekt och att effektiviteten hålls så jämn som möjligt (på systemnivå) över hela frekvensspannet. Om detta uppnås genom att begränsa frekvensspannet eller öka effektiviteten (genom exempelvis fler basar) är ju ett personligt val.
Okej, jag har inte alls tagit hänsyn till ljudkvalité eller andra saker som
påverkar den, olinjär kantupphängning osv, utan enbart den termiska
kompressionen när jag kommit med mina påståenden och funderingar.
Jag håller helt klart med dig om att det bästa är att använda så pass
många/bra basar att termisk kompression inte uppstår, men OM man
vill pressa elementen, så ska det gå utan att systemet bryter ihop pga
kompression. Det var min ursprungliga fundering, hur ni gör då. Ett par
bra typexempel är ju små slutna subbar och stativare...Frågan är alltså på det rent tekniska planet och syftar till att isolera en enskild parameter
så gott det är möjligt.