Tänk att man i lysningspositionens närhet placerar 2 små basar som kan återge ljud upp till 400 Hz. Genom att mäta upp den sk. primära kanalen (P) dvs från huvudhögtalarna till lysningspositionen OCH den sekundära kanalen (S1 & S2)* från de 2 basarna till lysningspositionen, kan man nu släcka ut de låga frekvenserna under 400 Hz i lyssningspositionen om förfiltreringen -P/S1 resp -P/S2 äger rum av ljudsignalen innan den matas till de 2 basarna.
Detta brukar vanligtvis kallans ANC AutomaticNoiseControl och man behöver oftast göra det långsamt adaptivt.
Nu kan man göra ett alternativ, man låter direktvågen i den primära kanalen nå fram orörd, och sedan anfaller man endast efterklangen i rummet med utsläckning. Ett ganska bedrövligt rum kan då akustikförbättras i en lyssningspunkt, utan att man påverkar huvudhögtalarna med signalbehandling, och gör någon typ av halvmesyr mha EQ.
Jag kan säga att hjärnan blir jäkligt lurad i början. Den förväntar sig inte att omgivningen beter sig så här. När man slår av systemet och allt är som i ett vanligt rum så tror hjärnan först att man slagit på de två basarna och att de börjat spela rumsbuller, men så ändrar sig hjärnan med svansen mellan benen om man rör lite på huvudet och hela hjärnans ansats bara faller i bitar.
*Det krävs någon form av minsta kvadrat anpassning för att minimera felet här. Det kan låta krångligt, men i enklare drag: Kanalen S1 kommer innehålla nollställen, som då inte är styrbara i lyssningspunkten, men sannolikheten att S2 har ett nollställe på precis samma ställe är inte så stor - så de delar på jobbet och väljer de frekvenser som de klarar av bäst att släcka.
Någon som är intresserad? Det inbegriper förvisso vissa antydningar av signalbehandling
Man skulle kunna rita en bild för att förtydliga
