Vad är det som driver er? har ni någon gång reflekterat ?

[DVD-ai]

Tre sidor till sen igår ...

Vad har ni kommit fram till, i kortform?

Vi pratar om trevliga saker som jordgubbar, brudar, fin musik och goda drycker.
Men jag känner även att vi kommit ganska långt, typ dit vi är nu och det e ju inte illa...!

Målet med tråden e väll snarare att just reflektera över sin hobby och det tycker jag att vi alla här gör för fulla muggar !

[Kronkan]

Tre sidor till sen igår ...

Vad har ni kommit fram till, i kortform?

Vi pratar om trevliga saker som jordgubbar, brudar, fin musik och goda drycker.
Men jag känner även att vi kommit ganska långt, typ dit vi är nu och det e ju inte illa...!

Målet med tråden e väll snarare att just reflektera över sin hobby och det tycker jag att vi alla här gör för fulla muggar !

Glömde skriva att jag faktiskt gillar det du skriver.

Fick inte heller med att jag lite grann ser på HI-Fi såsom gestaltning. När IÖ skriver återgivning med stort Å så kanske jag skriver med litet å och för in rör och en något annan metodik. Just nu lyssnar jag in basen. KAn reglera 9 dB i. Höjde först upp 6 dB sedan hörom kvällen sänkte 3 db. Att jag inte mäter beror på att jag inte äger mätutrustning. Köpt hjälp istället med mätning. Ettt tag skulle jag köpa och lära mig. Så blir det inte av. Man får hela tiden brottas med visionen och realitet i budget och tid samt i någon mån med andras (Popsnöret) åsikter, tankar och visioner.

Vad gäller odlingarna/trädgården har jag en fastare vison. När jag gjort mitt vardagsrum så har den inre bilden inte varit så klar från början. Det fanns en gemesam tanke om att det skulle märkas att i vårt nya vardagsrum skulle präglas gestalningsmässigt av vårt musiklyssnande. Sedan har det varit mera en process än en färdig plan. Och i viss mån drivit av att jag inte riktigt fick ihop ett ljud enligt den inre referensen.

Lämpligaste drycken vid odlingar är om jag får önska en mörk rom. Gin och tonic är ju inte fel om vädret är rätt. Whiskey vid grammofonen. Men det är ransonerat.

[phon]

Vi pratar om trevliga saker som jordgubbar, brudar, fin musik och goda drycker.
Men jag känner även att vi kommit ganska långt, typ dit vi är nu och det e ju inte illa...!

Det låter ju inte helt fel, jordgubbar, brudar, fin musik och goda drycker skall inte underskattas som drivkraft i livet.

Man skall nog inte ta det där med musik för allvarligt, det är ju trots allt bara en liten krusning på atmosfärstrycket, precis som vilken vindpust som helst.


















Sinussvep däremot ... det är allvarliga grejer det ...

[DVD-ai]

Ja jag har alldrig hållit på med sådant... jag håller mig borta från det och musik duger gott, något sinus-rus behöver jag inte när jag har musik-krus !

[mx]

Bjäbb bjäbb!

[IngOehman]

Men jag förstår inte varför du vill döpa om high fidelity till något nytt och
degradera high fidelity till att betyda low fidelity.

High fidelity har ju alltid handlat om att eftersträva en högre utsprungs-
trohet, och om DU blir fylld av ångest av det (och vill kalla det för "total
fidelity" eller något annat nytt, så förstår jag inte vad du vill uppnå med
det. Är det inte enklare att säga att du inte bryr dig om att uppnå en
hög fidelitet?

Tack för svar!

Nej - självklart vill jag ha "hög fidelitet" och jag anser att man rätt lätt kan få det idag för relativt lite pengar. T.ex. en Denonreceiver och ett par piP plus FLAC i en iPhone. För mig är inte det "Låg Fidelitet" - trots att den anläggningen har samma problem med dåliga inspelningar, rum/akustik som alla andra anläggningar.

Håller med om allt det där faktiskt.

Både att det är high fidelity (enligt definitionen), att det är förhållandevis
lätt att få till (bara att skaffa ju) och att man kan bli nöjd med det, i varje
fall förutsatt att man inte känner behov av att spela starkare. Däremot så
finns det massor av hifi-komponenter som är väldigt mycket sämre än så,
men det gör det ju inte svårare att köpa de bättre apparaterna - om man
har kunskap om vad som är bra, vilket jag av ditt inlägg uppfattar att du
har.

Och goda förstärkare har de ju funnit länge, och högtalaren du nämner är
en nästan 25 år gammal konstruktion. Lagringen är ny, men inte bättre än
de bästa digitala lagringssystem som fanns för +30 år sedan.

Frågan jag ställer mig är då - hur kom då ångesten in menar du?

Det du skriver är ju att det INTE behöver vara ångestladdat alls att skaffa
en god anläggning, allt som krävs är kunskap. Och det är ju precis det jag
skrev.

Förr i tiden låg mycket av ansträngningarna och kostnaderna på att få analog apparatur att nå tillräckligt hög ljudkvalitet - ett steg som är helt eliminerat idag. T.o.m. CD-brännare kostar idag mindre än ett besök på McDonalds (även de var rätt dyra när de var nya).

Håller med igen! Även om jag nog menar att vinynlmediet är väldigt bra det
också, och att det faktiskt inte var så svårt att erhålla en god ljudkvalitet
för +40 år sedan heller, tills man ville spela in själv. Rullbandarna var dock
rätt skapliga, men de tidiga kassettdäcken var det inte.

Fast de som fanns för 30 år sedan kunde faktiskt prestera så bra att jag
menar att felen från de flesta inspelningar, stereosystemet som sådant
och från högtalare och rum ändå oftast dominerade.

Missförstå mig inte, jag uppskattar verkligen den utveckling som har varit
med avseende på lagring, men jag menar ändå att de analoga lagringssys-
temen var ett förhållandevis litet problem, jämfört med de största felen i
kedjan. Och dessutom så har vi kunnat lagra digitalt med den upplösning
som än idag används i >99% av fallen, i åtminstone 33 år.

När det är så pass lätt att få Fidelitet" så menar jag att värderingarna förskjuts - man måste sikta ännu högre och anamma en "strävan efter perfektion" hos helheten för att det man sysslar med ska få förtjäna att kallas "High Fidelity".

Okej. Jag förstår vad du menar. Men jag håller inte med om varken att det
är signifikant lättare idag att skapa en skaplig återgivning än det var för
30 år sedan. Lite billigare har det blivit dock, inte i kronor och ören räknat,
men om man räknar om penningvärdet.

Menar inte heller att det tillhör det normala idag, att det låter så bra som
det kan låta. Kan även berätta att det är långt ifrån alla apparater som
idag uppfyller de älderssdigna HIFI-normerna. Yamaha NS10, som har an-
vänds för att producera fantatiskt myckt musik, under många år, och gör
det än idag, uppfyller exempelvis inte DIN normen för High fidelity.

Det tycker jag är lite synd, eftersom det blir svårare att uppskatta det vi har (fantastisk teknik!) och nya målsättningar närmar sig det utopiska. Därav ångesten jag nämnde.

Men allt detta ska bara ses som min egna syn på det hela.

Helt okej.

Jag hoppas hur som helst att du kan befria dig från ångesten, och jag har
även gott hopp för det, eftersom det inte ens är logiskt att du skall känna
den - givet de resonemang du för.

Menar då motsättningen mellan att du säger att något är svårt att upp-
skatta för att kraven höjts (vilket jag inte håller med om att de har), och
att omedelbart efteråt säga att återgivningen är fantastisk, vilket faktiskt
snarare indikerar att du visst kan uppskatta den.

De som inte kan det, och vars skäl till predikamentet är att de faktiskt har
gått snett (och inte åstadkommit ett tillräckligt resultat för att göra dem
nöjda) önskar jag hur som helst INTE lägre krav, utan att de hittar fram till
den bättre vägen, som innehåller tilgodoseendet av deras önskemål.

Att sänka sina krav när alternativet är att (med hjälp av kunskap) tillfreds-
ställa dem, tycker jag känns helt tokigt.

Bättre att byta till rätt väg än att stanna, helt enkelt.


Vh, iö

[phloam]

IÖ, hinner bara kort kommentera det där med "ångest" (lite starkt ord kanske), men det är inte så att jag själv känner någon ångest Jag står personligen helt utanför problematiken då jag bara samlar lite vintage.

Jag syftar på den trend som jag tycker mig ha märkt vad gäller folk som inte är nöjda med ljudet trots ganska stora ansträngningar, som känner uppgraderingstvång eller istället tappar "drivet" och nedgraderar efter att de börjat ifrågasätta vad de sysslar med egentligen. Som vi har sett i lite olika trådar på sistone, enligt mig.

Det är intressanta frågor som i grunden handlar om hur vi använder hifi, vad musiklyssnande egentligen omfattar, hur vi funkar som människor i förhållande till (ny) teknik. Men det får bli nya trådar om det

[Flint]

Tänk om vissa kunde nöja sig med att berätta om sin uppfattning istället för att tjata om att alla andras är fel. Vad driver dom? Vinstsyfte eller?

[Nefilim]

Tänk om vissa kunde nöja sig med att berätta om sin uppfattning istället för att tjata om att alla andras är fel. Vad driver dom? Vinstsyfte eller?

Precis.

[distad]

Tänk om vissa kunde nöja sig med att berätta om sin uppfattning istället för att tjata om att alla andras är fel. Vad driver dom? Vinstsyfte eller?

+100 på den

[IngOehman]

Håller med, intolerans är bara en sorts oförmåga att förstå att subjektiva
saker är subjektiva.

Att uppfattningar måste få vara lika varierande som det finns olika männi-
skor är ju en självklarhet. Det är först när man går från dessa till att börja
diskutera objektiva saker som det blir rimligt att förhålla sig till dem som
sanna eller felaktiga. Vissa har svårt att skilja dessa saker åt.

IÖ, hinner bara kort kommentera det där med "ångest" (lite starkt ord kanske), men det är inte så att jag själv känner någon ångest Jag står personligen helt utanför problematiken då jag bara samlar lite vintage.

Okej!

Grattis till icke-ångesten då!

Då är vi två, minst.

Jag syftar på den trend som jag tycker mig ha märkt vad gäller folk som inte är nöjda med ljudet trots ganska stora ansträngningar, som känner uppgraderingstvång eller istället tappar "drivet" och nedgraderar efter att de börjat ifrågasätta vad de sysslar med egentligen. Som vi har sett i lite olika trådar på sistone, enligt mig.

Ja, byteskarusellen driven av "audiophilia neurosa", är ju ett fenomen som
jag tagit upp många gånger genom åren, och som jag till och med tyckte
var LTS' viktigaste uppgift att bekämpa/försöka avhjälpa, för de som har
fastnat i byteskarusellen har ofta sett oerhört plågade ut.

I så hög grad att jag till och med skrev ihop en "annons" som tog fasta på
att LTS uppmärksammat problemet, hur lätt många hamnar i det om man
omfamnar hifi-branschens alla tumregelmässigt synsätt, som ofta till och
med är värre än bara förenklingar, ibland har de ju varit raka motsatsen till
vad som är sant.

Det var nog runt 20 år sedan. Så något nytt är det verkligen inte. Vissa
av de kommersiella aktörerna tog illa åt sig av denna LTS-annons. Andra
gjorde det inte alls, utan applåderade den. Eller om man heller vill - det
var inte svårt att se var skon passade.

- - -

Och igen - jag tror inte att problemet har något med höga krav att göra,
höga krav är ett sätt att nå högt! Inte heller tror jag att det har något
att göra med varken att nästan alla apparater har blivit för bra, eller att
goda apparater har saknas - men däremot allt med alla de dåliga/förljugna
recept, som folk läser alldeles för innantill.

För som du själv säger - det finns, nu liksom för länge sedan, en hel del
apparater som duger för uppgiften.

Som med så mycket annat är det kunskap som brukar saknas, och då är
det svårt att inte gå vilse när påståenden haglar, som saknar all verklig-
hetsförankring. De trummas ut för alla som vill lyssna, och vår "förmåga"
till suggestion gör det lätt för de flesta att falla offer för strategiskt upp-
lagda AB-jämförelser för att sälja kejsarens nya kläder (läs allehanda voo-
doo prylar som saknar fysikalisk poäng, men som "rätt" presenterade kan
fås att verka ha det).

Det är intressanta frågor som i grunden handlar om hur vi använder hifi, vad musiklyssnande egentligen omfattar, hur vi funkar som människor i förhållande till (ny) teknik. Men det får bli nya trådar om det

Ja, att det är intressanta frågor håller jag med dig om.

Men är det verkligen (ny) teknik det handlar om?

Jag tror varken det handlar om ny teknik, om en ny fråga eller om att det
har hänt något i branschen som på senare tid ökat problemet.

Snarare hörde jag för 20 och 30 år sedan OFTARE talas om "hifi-utbränd-
het" till följd av att allt för länge ha blivit jonglerad av alla myter och dog-
mer från "braschen" (menar då allting i branschen, även andra hifi-entusi-
aster som omedvetet agerar bärare av myterna).

Detta kan utarma både ens geist och plånbok, och detta i kompbination
med att den som drabbas plötsligt inser att de gått runt i cirklar, kan vara
en hård smäll att vakna av. Tror som sagt motmedlet heter kunskap, inte
att säkna sina krav.

Många kommer då ihåg vad det var som fick dem att börja söka en bättre
återgivning - musiken.


Men för många dåliga råd längs vägen gjorde att den stackars sökaren till
sist gav upp (och kanske även kände att det var målet som var för högt
ställt? Vad jag säger är att det inte var målet det var fel på).

Som tur är både fanns och finns det väldigt många hifi-handlare som fak-
tiskt ser till kundens bästa, och som INTE spelar den leken.


Vh, iö

- - - - -

PS. Många har gjort sin stämma hörd i debatter liknande denna, och klar-
gjort att en del av deras intresse handlar om att pyssla med apparaterna
och att byta dem med jämna mellanrum. Och några har till och med sagt
att de är mera intresserade av både själva tekniken och apparaterna än
av musiken.

Vill därför med emfas klargöra att det är inte dessa människor som adres-
seras i de inlägg jag gjort i den här tråden, utan de som själva har berät-
tat att de tyckt att vägen för att uppnå deras mål har varit jobbig.

De som har apparatandet som en hobby är det ju inte ett dugg synd om.
De gör ju det de gillar! Men det är ju inte heller om dessa tråden handlar,
om jag förstått den rätt. Skriver det bara så ingen skall uppfatta (genom
en övernitisk vilja att läsa mellan raderna och se saker som inte står där)
att jag säger att någon som har jättekul med sin apparathobby är full av
ångest och behöver räddas med bättre kunskap.

Det har jag varken menat eller skrivit, och nu har jag till och med specifikt
skrivit att jag inte har menat eller skrivit det!

Hoppas det räcker. Fan tro't... Vissa VILL känna sig påhoppade.

[DVD-ai]

Ingvar:
Det är ok och jag tror att vi alla förstår vad du menar och syftar på
Jag ser i alla fall det som skriver här ovan som en självklarhet och känner att vi delar åsikt i frågan.

Vad är det som driver dig i denna hobby, vad är det som får dig att känna lust och intresse, ORK att fortsätta ?

[phloam]

@IÖ: Mja, jag tycker det intressanta är att ifrågasättandet och känslan av att hålla på lite för maniskt med något kommer från olika håll, och absolut inte bara folk i "bytessvängen" eller offer för "dogmer" - utan även de som säger sig ha en högst vetenskaplig grundsyn, pragmatiker, LTS'are el.dyl.

HiFi kan nog vara väldigt uppslukande, som gjort för tekniskt intresserade män att grotta ner sig i - oavsett hur man närmar sig problemen. Att som vi gör här, fundera på vad "drivet" egentligen består av, är nog viktigt för att det hela inte ska börja kräva alltför mycket tid och pengar. Det gäller alla som håller på med HiFi.

Musiken kan bli en ursäkt för att upprätthålla ett "beroende". Så ibland kan lösningen faktiskt vara att ta ett steg tillbaka, även om det av naturliga skäl är svårare för vissa parter att propagera för det

[distad]

@IÖ: Mja, jag tycker det intressanta är att ifrågasättandet och känslan av att hålla på lite för maniskt med något kommer från olika håll, och absolut inte bara folk i "bytessvängen" eller offer för "dogmer" - utan även de som säger sig ha en högst vetenskaplig grundsyn, pragmatiker, LTS'are el.dyl.

+1
Ps. Sedan är jag ett levande bevis på att INO och LTS pryttlar inte är lösningen för alla. Men ifrån en del håll framhålls det som lösningen för alla.

[MagnusÖstberg]

Du är väldans fokuserad på LTS

Har du nått emot rörförstärkare och rullbandspelare?

[Laila]

"rörförstärkare och rullbandspelare" . . . . äre modernt dä . .
finns välan inte en enda skivjäkel mä svampar etc. som
skulle kunna vara inspelade/mixade/producerade mä sån
"undermålig teknik" . . . tacka vet jag "Kind of Blue" i
någon prima remastrad version. . . eller ?

[MagnusÖstberg]

Måste dä va modärnt då?

[Laila]

Nä, kanske inte, men tidsenligt ska rä välan va
. . . eller . . . sitter f.n. o lyssnar på Lou Reed
"Mistrial" på vinyl(1986) . . . . å den skivjäkeln
låter fakiskt.se riktigt jäla bra . . .

[IngOehman]

@IÖ: Mja, jag tycker det intressanta är att ifrågasättandet och känslan av att hålla på lite för maniskt med något kommer från olika håll, och absolut inte bara folk i "bytessvängen" eller offer för "dogmer" - utan även de som säger sig ha en högst vetenskaplig grundsyn, pragmatiker, LTS'are el.dyl.

+1
Ps. Sedan är jag ett levande bevis på att INO och LTS pryttlar inte är lösningen för alla. Men ifrån en del håll framhålls det som lösningen för alla.

Det där tror jag bara du inbillar dig. Har inte sett något sådant prat, annat
än från dig och några andra. Och att ni är så intresserade, nästan besatta
verkar det som ibland, av just Ino och LTS är nog någonting som ni får ta
på er själva.

Undrar du aldrig vad det beror på att du så ofta vill tala om Ino och LTS?
Du är ju fri att låta bli, men kan nog inte.

Oavsett det så är det rimligtvis bäst att var och en väljer vad som bäst
passar dem. Människor är inte bara olika utan de kan dessutom i olika tider
ha helt olika mål. Eftersom det inte är så att alla delar samma mål är det
självklart inte heller så att samma lösningar är bäst för alla.


Vh, iö

[IngOehman]

Ingvar:
Det är ok och jag tror att vi alla förstår vad du menar och syftar på
Jag ser i alla fall det som skriver här ovan som en självklarhet och känner att vi delar åsikt i frågan.

Vad är det som driver dig i denna hobby, vad är det som får dig att känna lust och intresse, ORK att fortsätta ?

Alla vill nog vara till nytta.

Och om man inte kan så mycket om annat så faller det sig ju naturligt att
välja det område man är mest insatt i. Håller ju inte på med hifi just något
i övrigt, inte på annat sätt än att jag spelar musik på mina hifi-apparater,
och förstås tittar på en förfärlig massa film.

Så någon orkbrist med avseende på hifi-ande har jag aldrig känt. Jag är ju
nöjd med min anläggning och kan alltså låta den vara som den är. Att orka
låta bli att ändra saker, är inte svårt.

Eller med andra ord: Jag har ingen ork, men behöver heller inget. Jag är ju
färdig. Så jag ändrar ju bara på något om jag är tvungen. Det vill säga om
något gått sönder, eller om en ny standard (eller något fonogram) kräver
förändringar.

Har egentligen aldrig tyckt om att fippla med apparaterna, ock därför gör
jag det inte heller. Använder dem bara. Saknar hifi-intresse om man med
det menar intresse för hifi-apparaterna. Är dock intresserad av att få av-
njuta musiken med hög fidelitet.

Vad jag skulle vilja ha mera ork till, är att städa, och att komponera musik.
Men det får bli senare. Just nu går nästan all min energi åt till att flytta jord
på tomten. Sammanlagt har jag både murat och gjutit betong, och jag har
nog flyttat nära ton "mark" de senaste två dagarna.

Har så ont i både rygg armar och i handlederna, att det är svårt att skriva
på datamanicken. Och i morgon skall jag mura mera!


Vh, iö

[IngOehman]

"rörförstärkare och rullbandspelare" . . . . äre modernt dä . .
finns välan inte en enda skivjäkel mä svampar etc. som
skulle kunna vara inspelade/mixade/producerade mä sån
"undermålig teknik" . . . tacka vet jag "Kind of Blue" i
någon prima remastrad version. . . eller ?

Måste dä va modärnt då?

Jag tycker inte att det måste vara det.

Är i själva verket inte intresserad av den egenskapen hos apparater
alls. Det är ju inte ens en teknisk parameter. Jag gillar både många
rullbandspelare och många örförstärkare. Min uppfattning är i själva
verket den, att den viktigaste egenskapen en apparat kan ha, är att
passa uppdraget.

När jag skall spela vinyl, så är t ex en vinylspelare ett mycket bättre
redskap än en CD-spelare!

Så de som säger att en CD-spelare rent objektivt är bättre än en
vinylspelare, måste mena något annat än att den skulle vara bättre
på att spela mina vinyler, för jag är helt säker på att någon av mina
vinylspelare går ett bättre jobb därvidlag.

Så att jämföra medier och eventuellt klaga på/rikta kritik mot något av
dem, är som jag ser det bara meningsfullt i diskussioner som handlar
om nyutgivning.

- - -

En sak som jag gillar med mina vinylspelare, är att de nästan allihopa
kan spela även schellac. Och jag har rätt så många sådana som jag
gillar att spela, och i bakgrunden går faktiskt just nu ett gammal Grieg-
fonogram med pianomusik, en marsch närmare bestämt, eller ännu
närmare bestämt 'bröllop på troldhaugen'.

Helt otroligt bra är den, inspelningen. Tror den är från sent 30-tal.

Tänk om det fanns någon modern inspelning som höll samma klass,
men något har hänt med musikerna och det finns någon speciell magi
som tycks sprunga ur spelstilen, som jag hör på rätt så många äldre
inspelningar, men som tycks ha gått nästan förlorad idag.


Vh, iö

[Strmbrg]

Sedan en tid tillbaka ser jag på hemma-musik-lyssning som en process med en avsändare, en transportfunktion och en mottagare.

(Åtminstone sedan några minuter tillbaka.)

Var gränssnittet (överlämningspunkten) mellan avsändaren och transportfunktionen befinner sig, kan man filosofera kring förvisso.
Men dess läge kanske inte är så avgörande för resonementet.

Jag väljer att dra gränsen mellan avsändare och transportfunktion där högtalaren möter luften i rummet.
Detta val baseras på att kontrollen av signalformen hålls hyfsat god till och med högtalarens membranrörelse.
Därefter - i luften i rummet - blir kontrollen av signalformen sämre.
Eller snarare svårare att upprätthålla.

Mottagaren är naturligtvis lyssnaren. Men även här kan man filosofera kring var gränssnittet befinner sig.
Där luften möter ytterörat?
Eller där nervsignalen omvandlas till en "upplevelse"?
Eller nånstans däremellan?

Min poäng med resonemanget (eller kanske snarare modellen) är att alla tre delprocesserna påverkar upplevelsen.
Och, om syftet med alltsammans är att just få en musikalisk upplevelse, så är det väsentligt att summan av egenskaperna i de olika processerna ger ett gott resultat.

Jag drar emellertid inte någon slutsats kring vilka delprocesser som är viktigast för att uppnå ovan nämnda syfte. Dvs, huruvida ett visst värde på apparat-distorsion skulle vara mer avgörande än "värdet" på mitt harmoni-tillstånd för det upplevda resultatet.

Bara lite bruttotankar såhär långt.

[Conan]

"Vad driver mitt intresse för musikåtergivning?" En bra och nyttig sak att fråga sig, tycker jag. Ett genuint intresse för musik ligger i grunden, men redan som liten knodd var jag dessutom fascinerad av ljudapparaterna med nålens rörelser över en vinylplatta, dB-mätarens "dans" i takt med musiken och baselementets pulserande. Kombinationen musik/ljudapparater slog liksom an en ton som sen dess har fortsatt resonera inne i mig - och kommer förmodligen göra så så länge jag lever.

Och visst var det en jakt på nya, finare appareter en lång tid; att aldrig vara nöjd utan istället ha ett slags imaginärt "slutmål" var en del av spelet. Visst var den helt nya högtalaren väldigt bra, men när jag bara flyttar till ett hus och kan inreda ett ordentligt lyssningsrum utan störda grannar så ska jag minsann uppgradera till...

MEN... är det här vettigt har jag börjat fråga mig. Blir jag verkligen mer tillfreds (eller lyckligare om man vill säga det) av en mer "kompetent" ljudanläggning? Visst skulle det vara kul med ett par pi60s men skulle jag bli lyckligare i ett mer övergripande perspektiv? Tror inte det. Skulle jag bli lyckligare av att jobba mindre, kanske ha en liten sommarstuga och som jag, familjen & vänner har tid att vara vid också? Förmodligen! Innebär en jakt på prylar längre arbetstider och mindre i plånboken? Aldeles säkert! Hindrar detta i förlängningen möjligheten till mer ledig kvalitetstid - som ju egentligen jag tror gör mig mer lycklig? You bet!

Kan man vara intresserad och fascinerad av musikåtergivning utan att vara driven av ett begär efter nya apparater? Jag tror det är där jag är just nu; min anläggning uppfyller mina behov med råge, och den låter mig avnjuta musik & filmer med mycket stort nöje. Att den inte är "perfekt" på något sätt m.a.p. vad som är möjligt att åstadkomma med dagens teknik, är inget som stör mig längre.

[Strmbrg]

...
Kan man vara intresserad och fascinerad av musikåtergivning utan att vara driven av ett begär efter nya apparater? Jag tror det är där jag är just nu; min anläggning uppfyller mina behov med råge, och den låter mig avnjuta musik & filmer med mycket stort nöje. Att den inte är "perfekt" på något sätt m.a.p. vad som är möjligt att åstadkomma med dagens teknik, är inget som stör mig längre.

Sympatiserar med detta!

Prylintresset, såväl som teknik-ditot kan förvisso tangera musik-aspekten i större eller mindre grad.
Som det känns för närvarande, så är det dock bara skönt att slippa fundera på såväl förbättringar som på konsumtion.

Det största problemet tycker jag nog är alla otillfredsställande inspelningar, som sannolikt låter ungefär lika illa oavsett vad jag köper eller förändrar.

[IngOehman]

Sympatiserar med er båda, och menar till och med att det ni beskriver är det
normala tillståndet. Det jag tycker mig se de flesta sträva efter, och rätt så
många lyckas nå.

Vissa menar dock att det är branschens mardröm, som heller säljer saker om och om igen... Jag känner dock massor av hifi-handlare som inte resonerar så.


Vh, iö

[Nattlorden]

att aldrig vara nöjd utan istället ha ett slags imaginärt "slutmål"

Vad betyder "nöjd"? Kan man inte uppgradera TROTS man är nöjd? Eller är inte nöjd hela alternativet till "missnöjd"?

MEN... är det här vettigt har jag börjat fråga mig. Blir jag verkligen mer tillfreds (eller lyckligare om man vill säga det) av en mer "kompetent" ljudanläggning?

Om den mer kompetenta anläggningen medför att du ler stort varje gång du sätter igång och inte lyssnat på ett tag för att du blir småchockerad över hur bra det låter, men det du har inte gör det - så skulle jag säga ja på frågan.

Visst skulle det vara kul med ett par pi60s men skulle jag bli lyckligare i ett mer övergripande perspektiv? Tror inte det. Skulle jag bli lyckligare av att jobba mindre, kanske ha en liten sommarstuga och som jag, familjen & vänner har tid att vara vid också? Förmodligen! Innebär en jakt på prylar längre arbetstider och mindre i plånboken? Aldeles säkert! Hindrar detta i förlängningen möjligheten till mer ledig kvalitetstid - som ju egentligen jag tror gör mig mer lycklig? You bet!

Håller inte alls med här. Varför skulle en sommarstuga göra dig lyckligare? Och varför är mindre i plånboken ett problem - mår du bättre av att ha pengarna där än att ha skaffat något som gör dig välmående?
pi60s är troligtvis slutet på jakt-på-prylar-vägen vad det gäller högtalare, ju snabbare man skaffar ett par destu större tjänst gör man sig själv.

Är mer lågkvalitativ kvalitetstid viktigare än någon mindre högkvalitativ kvalitetstid?

Sätt pi60s på jobb, så kan du få högkvalitativ arbetstid också.

Kan man vara intresserad och fascinerad av musikåtergivning utan att vara driven av ett begär efter nya apparater?

Solklart ja.

Jag tror det är där jag är just nu; min anläggning uppfyller mina behov med råge, och den låter mig avnjuta musik & filmer med mycket stort nöje. Att den inte är "perfekt" på något sätt m.a.p. vad som är möjligt att åstadkomma med dagens teknik, är inget som stör mig längre.

Toppen! Åk inte på besök till någon som her ett potentiellt mer kapabelt system bara!!!

[Kronkan]

"rörförstärkare och rullbandspelare" . . . . äre modernt dä . .
finns välan inte en enda skivjäkel mä svampar etc. som
skulle kunna vara inspelade/mixade/producerade mä sån
"undermålig teknik" . . . tacka vet jag "Kind of Blue" i
någon prima remastrad version. . . eller ?

Måste dä va modärnt då?

Jag tycker inte att det måste vara det.

Är i själva verket inte intresserad av den egenskapen hos apparater
alls. Det är ju inte ens en teknisk parameter. Jag gillar både många
rullbandspelare och många örförstärkare. Min uppfattning är i själva
verket den, att den viktigaste egenskapen en apparat kan ha, är att
passa uppdraget.

När jag skall spela vinyl, så är t ex en vinylspelare ett mycket bättre
redskap än en CD-spelare!

Så de som säger att en CD-spelare rent objektivt är bättre än en
vinylspelare, måste mena något annat än att den skulle vara bättre
på att spela mina vinyler, för jag är helt säker på att någon av mina
vinylspelare går ett bättre jobb därvidlag.

Så att jämföra medier och eventuellt klaga på/rikta kritik mot något av
dem, är som jag ser det bara meningsfullt i diskussioner som handlar
om nyutgivning.

- - -

En sak som jag gillar med mina vinylspelare, är att de nästan allihopa
kan spela även schellac. Och jag har rätt så många sådana som jag
gillar att spela, och i bakgrunden går faktiskt just nu ett gammal Grieg-
fonogram med pianomusik, en marsch närmare bestämt, eller ännu
närmare bestämt 'bröllop på troldhaugen'.

Helt otroligt bra är den, inspelningen. Tror den är från sent 30-tal.

Tänk om det fanns någon modern inspelning som höll samma klass,
men något har hänt med musikerna och det finns någon speciell magi
som tycks sprunga ur spelstilen, som jag hör på rätt så många äldre
inspelningar, men som tycks ha gått nästan förlorad idag.


Vh, iö

Attan så vackert skrivit. I LOVE it. Passar mig. Men lyssnar inte på skivor äldre än från 50-talet. Har ingen utrustning att spela äldre skivor på. Kvaliten kan vara strålande och lyssnar jag på en god monosinspelning så saknar jag inget. Samtidigt kan jag upskatta goda senare inspelningar med sitt bredare panorama. Så jag är inte speciellt bekymrad över format heller. Men vi köper vinyl oftast begagnad. Det finns ett eget intresse här så att säga. Allså i vinyl. Går inte att definiera varför utan det är väl så att det är vår personliga historia. Men vinyl är definitivt en tillräckligt gott format för våra ändå relativt höga krav.

I getaltningen av vardagsrummet så har vi dock lyft fram vinylen som foramt. Den digitala utrusningen är undangömd eller är placerad utanför centrum. De skall inte vara i focus. Cdformatet förvaras också så att det inte lyfts fram.

Så samlandet av vinyl är en drivkraft vi har. Men kan också köpa en cd. Att återge musiken på ett vackert sätt är en drivkraft. Men vi aknske inte betonar att vi skall vara trogna själva inspelningen så kraftigt.

Det finns en drivkraft både vad gäller mitt arbete med vårt berg/trädgård och vår hifi-anläggning. Det finns en kreativitet och problemlösning som kan roa mig. Alltså det är väl där ordet gestalning passar in. Alltså knyta ihop helheten.

[IngOehman]

Jag har en kompis/kund, som har musiken väldigt mycket i fokus, och han
har ett helt fantastisk vinylfonotek, som han byggt upp, enligt honom själv
praktiskt taget gratis!

Han knep är att köpa mycket stora samlingar, från dödsbon tror jag i huvud-
sak, vilket betyder att samlingarna, om de väljs rätt, redan från början har en
utmärkt kvalitetssortering. (Till skillnad från utförsäljningar av svårsåld musik,
så kallad skivrea, t ex hos skivhandlare, som kan vara motsatsen - det minst
intressanta är framsorterat, som det som inte gick att sälja.)


Genom att han köper i stora antal och ofta av människor som inte själva vet
så mycket om vad sakerna är värda för den som bryr sig, så betalar han ofta
bara några kronor per LP.

Sedan ger han sig med hull och hår in i det roliga - att börja gräva i samling-
arna för att se vad som gömmer sig i dem!

Det han gillar behåller han, och det som han inte gillar (majoriteten) säljer han
vidare, ofta lite till mycket dyrare än han har köpt dem.

Så att skaffa sig en betydande samling som gör varje dag i musikrummet till
ett spännande och glödjefullt äventyr, behöver inte bli dyrt alls, man kan till
och med tjäna pengar på att skaffa den. Men tid behöver man självklart inves-
tera en massa av. Men när den tid man investerar är den man ägnar åt just
det man tycker bäst om - att lyssna på musik, så kan det vara lätt att bära.


Vh, iö

[Conan]

Om den mer kompetenta anläggningen medför att du ler stort varje gång du sätter igång och inte lyssnat på ett tag för att du blir småchockerad över hur bra det låter, men det du har inte gör det - så skulle jag säga ja på frågan.

Citat:
Visst skulle det vara kul med ett par pi60s men skulle jag bli lyckligare i ett mer övergripande perspektiv? Tror inte det. Skulle jag bli lyckligare av att jobba mindre, kanske ha en liten sommarstuga och som jag, familjen & vänner har tid att vara vid också? Förmodligen! Innebär en jakt på prylar längre arbetstider och mindre i plånboken? Aldeles säkert! Hindrar detta i förlängningen möjligheten till mer ledig kvalitetstid - som ju egentligen jag tror gör mig mer lycklig? You bet!



Håller inte alls med här. Varför skulle en sommarstuga göra dig lyckligare? Och varför är mindre i plånboken ett problem - mår du bättre av att ha pengarna där än att ha skaffat något som gör dig välmående?
pi60s är troligtvis slutet på jakt-på-prylar-vägen vad det gäller högtalare, ju snabbare man skaffar ett par destu större tjänst gör man sig själv.

Är mer lågkvalitativ kvalitetstid viktigare än någon mindre högkvalitativ kvalitetstid?

Sätt pi60s på jobb, så kan du få högkvalitativ arbetstid också.

Vistt är det så att någon kan bli "lyckligare" av att köpa ett par pi60s, men nu var frågan om jag tror att jag blir lyckligare. Glöm inte att eftersom jag inte har obegränsat med stålar, så kommer jag att få försaka någonting för att kunna köpa dessa pi60s. Skulle någon däremot ge mig ett par pi60s skulle jag gladeligen ta emot dem, och kanske bli en smula lyckligare på kuppen...

Sen kan man ju sätta in detta i ett större perspektiv också, och reflektera över vad jakten på prylar egentligen får för konsekvensert "eko-globalt". Såg Vetenskapens Värld förra måndagen och där handlade programmet just om tillväxt och konsumtion och vad detta betyder, och kommer att betyda, för våra resurser. Att jorden inte håller för en ökad konsumtion & "tillväxt" i många år till är helt uppenbart, men intressant var att måttet på upplevd lycka har varit konstant i västvärlden sen 60-talen. Så trots att vår materiella standard och utbud av prylar att konsumera har ökat påtagligt, verkar vår upplevda välbefinnande ha "slagit i taket" för länge sen. Mer konsumtion av prylar kommer till en kostnad av ökad arbetstid och mer stress, och då leder det ökande handlandet inte till mer välbefinnande i det stora hela.

Dom pekade också på att i undersökningar av vad folk egentligen önskar sig, kommer högre lön och ökad materiell standard långt efter mer fritid. Så deltar vi i ekorrhjulet efter högre lön och mer prylar att köpa, trots att vi egentligen skulle vilja jobba mindre och ta det lugnare?

Jag säger inte att man inte får sträva efter att köpa finare och bättre hifi-apparater, om man inte är nöjd med det man har. Däremot kanske man ska fundera ett varv på vad man eventuellt försakar i jakten på bättre prylar, och om detta i sig leder till att man mår sämre. Frågeställningen i tråden är nog därför både intressant och nyttig: vad är det som driver oss i vårt intresse?

[Kronkan]

Jag har en kompis/kund, som har musiken väldigt mycket i fokus, och han
har ett helt fantastisk vinylfonotek, som han byggt upp, enligt honom själv
praktiskt taget gratis!

Han knep är att köpa mycket stora samlingar, från dödsbon tror jag i huvud-
sak, vilket betyder att samlingarna, om de väljs rätt, redan från början har en
utmärkt kvalitetssortering. (Till skillnad från utförsäljningar av svårsåld musik,
så kallad skivrea, t ex hos skivhandlare, som kan vara motsatsen - det minst
intressanta är framsorterat, som det som inte gick att sälja.)


Genom att han köper i stora antal och ofta av människor som inte själva vet
så mycket om vad sakerna är värda för den som bryr sig, så betalar han ofta
bara några kronor per LP.

Sedan ger han sig med hull och hår in i det roliga - att börja gräva i samling-
arna för att se vad som gömmer sig i dem!

Det han gillar behåller han, och det som han inte gillar (majoriteten) säljer han
vidare, ofta lite till mycket dyrare än han har köpt dem.

Så att skaffa sig en betydande samling som gör varje dag i musikrummet till
ett spännande och glödjefullt äventyr, behöver inte bli dyrt alls, man kan till
och med tjäna pengar på att skaffa den. Men tid behöver man självklart inves-
tera en massa av. Men när den tid man investerar är den man ägnar åt just
det man tycker bäst om - att lyssna på musik, så kan det vara lätt att bära.


Vh, iö

Har ingen gigantisk samling men vinyl kommer till hemmet på olika sätt. Dels fick jag tre mindre samlingar förra året på jobbet. En del gav jag vidare till en kvinna också på jobbet som lyssnar på vinyl. En del för mig udda saker kommer in i samlingen som exempelvis dansband. Sedan kör jag efter jobbet förbi loppisar. Ibland hittar jag där sådant som kostar inget men ändå är intressant. Typ Segovia utgiven av Brunswick på 50-talet. Svårigheten för mig är att veta vad som är lyssningsvärt när man söker på detta sätt.

Under den kalla årstiden åker vi alltid in till 2:a Långgatan i Göteborg och trakterna där omkring. Vi äter alltid lunch på samma ställe och rotar runt lite i skivbackarna på Bengans, Dirty records, Andra Långgatans skivhandel och något punkställe. Ibland åker vi förbi Akkelis Audio, speciellt om han har någon lyssning i butiken. Snackar där lite med andra vinylister om problem och nöjen rör och annat småfix.

Ibland åker jag ensam till Akkelis med något uppdrag som exempelvis att köpa skivtvätt. Hon vill rota runt ensam bland tygerna.
Så ibland är det Popsnöret som är motorn. Ibland bromsen. Ibland bara att ändra på något. "Ser inte bra ut" - "Låter inte OK". Kan kosta både tid och pengar. Sist uttalade hon sig positivt om en Riaa från EAR. "Låter bra den där apparaten!". Också en typ av signal.