Varför vill man spela så jävla starkt?

[Ragnwald]

Största njutningen får man med högdynamiska fonogram, hög crestfaktor och volymratten uppvriden så att transienta toppar i musiken nästan smärtar, men medelnivån ändå är human.

Ställer vissa krav på anläggningen, men det är ju det som är hifi.

En sådan anläggning och sådana fonogram, kan man lyssna på timmar i sträck, utan att bli lyssningstrött, man njuter och blir engagerad.

[jannemannen]

Jag tycker att närvarokänslan ökar med ökade ljudtryck.

Ibland när jag känner luften vibrera, så är det nästan så att jag kan ta på musiken !

Dessutom så hör man ju mer av dynamiken om man spelar lite starkare...

Mvh/Janne

[Ragnwald]

Är det inte tom så att för full valuta av ett högdynamiskt fonogram, så ska det avspelas med volymratten ordentligt uppdragen.

Komprimerad musik, går inte att spela med samma pådrag.

[subjektivisten]

Det är lite som hemmabio. Det är ju samma film på 14 tum men det ger ju mer på 100 tum om den har någorlunda kvalité.

[Max_Headroom]

Finns det ett samband mellan att spela starkt, och att man äger Inohögtalare eller sympatiserar med Ino-konceptet?

Egentligen inte. Saken är väl den att nästan allt annat låter illa om man försöker. Men det finns ju en del andra tillverkare som har, eller har haft, dugliga produkter. JBL, Transmissionaudio, ATC och andra. Men priserna är ofta av helt annat slag än hos INO. Men så blir det ju när man ska handla via generalagent + butik istället för direkt från tillverkaren (och kanske rent av monter och måla lådorna själv, för att ytterligare få med priset lite). Alltså, helt olika affärskoncept så prisskillnaden blir orättvis.

[Vigor]

Jag gillar detaljrikedommen som uppstår när man spelar lite starkare, förutsett att inspelningen och anläggningen lämpar sig för det. Små reverbsvansar, instrument som ringer ut snyggt, etc är väldigt njutbart att lyssna på.

Och jag måste nog säga att jag tycker njutningen stiger analogt med amplituden, så länge det inte börjar kännas jobbigt för öronen. Gränsen upplever jag som väldigt tydlig.

Njutningen av att spela riktigt starkt ser jag dock som lite förbjuden frukt, för jag är ganska rädd om öronen. Det får inte bli för ofta eller för länge åt gången. Jag vill kunna njuta av musik även i framtiden.

Vilket fabrikat man har på högtalarna ändrar inte min inställning till volymratten. När det börjar låta illa till följd av för hög volym då spelar man för starkt - så då sänker man.

[Flint]

Jag gillar detaljrikedommen som uppstår när man spelar lite starkare, förutsett att inspelningen och anläggningen lämpar sig för det. Små reverbsvansar, instrument som ringer ut snyggt, etc är väldigt njutbart att lyssna på.

I mina öron miskar detaljrikedomen ju högre volym jag utsätter dom för. Mest detaljer hör jag i vanlig samtalsnivå. Är du säker på att du inte överbelastar dina öron?

[Vigor]

Tämligen säker. På väldigt svag volym hör jag detaljer dåligt. När jag höjer blir det bättre till en viss nivå, sedan blir det sämre igen. Peaknivån, alltså där jag hör som bäst är bra mycket starkare än vanlig samtalston.

Men när jag upplever volymen som jobbigt hög så upplever jag just inte så mycket mer än att det är just jobbigt.

Sån är jag

[MagnusÖstberg]

Många som sitter med stora horn sitter också med måttliga rörapparater typ 300B, 2A3. Känner en del med sådana system och jag känner ingen personligen som spelar särskilt högt. Men det är ju klart att det finns, men dom skriver inte i trådar på faktiskt.

mvh/Harryup

Med 5w och 110db känslighet kan det upplevas rätt starkt - om man vill

Jag känner flera som spelar på Ino med rörförstärkare på måttliga nivåer, och jag känner folk med hornhögtalare som spelar alldeles för starkt.

Grejjen är nog att många med Inohögtalare, och/eller framförallt folk som skriver här är väl medvetna om vad de akustiska förutsättningarna medger.

Låter det rent så spelar man nog lite starkare eftersom det inte upplevs besvärande, iallafall gör jag det. Det är inte så sällsynt att man varit hos personer och inte alls uppfattar det som starkt - förrän man försöker samtala

Har man ett väldämpat rum brassar man nog på lite extra utan att det märks också, det går åt mer effekt.

Tror mer på att det är roligare och framförallt möjligt att spela så det låter verkligt om man har ordnat det akustiska. annars låter det apa redan vid låga nivåer och upplevs ansträngande.

[Flint]

Tämligen säker. På väldigt svag volym hör jag detaljer dåligt. När jag höjer blir det bättre till en viss nivå, sedan blir det sämre igen. Peaknivån, alltså där jag hör som bäst är bra mycket starkare än vanlig samtalston.

Men när jag upplever volymen som jobbigt hög så upplever jag just inte så mycket mer än att det är just jobbigt.

Sån är jag

Det låter som om din anläggning har dålig upplösning på låg volym.

[Magnuz]

Det låter som om din anläggning har dålig upplösning på låg volym.

Eller, som det också heter, god dynamik.

[markusA]

Förmåga till hög SPL hjälper för att få headroom, det betyder inte att man spelar högre för den sakens skull.

[Vigor]

Om du tex slår på en stor ride-cymbal så kan den lätt ringa i nån minut eller mer. Det ljud som cymbalen ger en minut efter tillslaget är dock ganska svagt (!) Vill man tydligt höra det så får man dra på rätt ordentligt med volymratten. Detta helt oavsett anläggning.

[MagnusÖstberg]

Måste medelnivån verkligen vara skitstark för det?

[lennartj]

Håller med Flint.
Det ger mig stor njutning att lyssna på ganska (men inte extremt) låg volym på natten, när det är riktig tyst i huset och man med träning och vana uppfattar små, små detaljer minst 10 dB under den låga nivå av bakgrundsljud som ändå finnas.
Sådan rofylld avkoppling ger mig mycket mer än att låta mig bombarderas av höga ljudtryck
Goda rörslutsteg ger åtminstone mig mycket livfullare musikupplevelse vid sådana tillfällen än de transistorslutseg jag har lyssnat via på motsvarande sätt.

25 mjukklippande rörwatt i klass-A över 80 Hz till Carlsson OA52 och 1 kW klass-D till Bremenbasarna ger tillsammans mer ljudtryckskapacitet än vad jag vill utsätta mina öron (och grannar) för.

[bassman]

Håller med Flint.
Det ger mig stor njutning att lyssna på ganska (men inte extremt) låg volym på natten, när det är riktig tyst i huset och man med träning och vana uppfattar små, små detaljer minst 10 dB under den låga nivå av bakgrundsljud som ändå finnas.
Sådan rofylld avkoppling ger mig mycket mer än att låta mig bombarderas av höga ljudtryck
Goda rörslutsteg ger åtminstone mig mycket livfullare musikupplevelse vid sådana tillfällen än de transistorslutseg jag har lyssnat via på motsvarande sätt.

25 mjukklippande rörwatt i klass-A över 80 Hz till Carlsson OA52 och 1 kW klass-D till Bremenbasarna ger tillsammans mer ljudtryckskapacitet än vad jag vill utsätta mina öron (och grannar) för.

Absolut den bästa situationen är ett tyst rum (ni hajar vad jag menar) och en anläggning som kanske spelar i samtalsnivå. Har man riggat allt rätt hör man allt ändå. Men byxbenen fladdrar ju inte och det är en speciell känsla icke att förglömma

[Snygg]

Spelar bara musik jag verkligen vill lyssna på av rent musikaliska skäl, alltså

Och då funkar det ganska bra även med måttliga nivåer.

Men får du inte lust att höja för att musiken är bra?

Näe,

Möjligen då jag är full.

Men då spelar jag - å andra sidan - inte samma musik som då jag till äventyrs är nykter.

"till äventyrs är nykter"...
Har sett bilder på ditt lyssningsrum och detta var det sista som krävdes för att inse att vi har att göra med en äkta livsnjutare...

Jag har aldrig hört andra Ino än piP..och tycker att jag hellre spelar högt på mina M1i.. Har aldrig fattat Ino-grejen.. Låter fantastiskt bra på en del skivor..men skrämmande dåligt på andra. Jag vet att det knappast är högtalarnas fel men jag offrar gärna höjderna för att slippa de djupa dalarna...

[DVD-ai]

Finns det ett samband mellan att spela starkt, och att man äger Inohögtalare eller sympatiserar med Ino-konceptet?
Är det så att man skaffar Ino för att det går att spela starkt kanske och det ändå låter bra? Eller låter det ännu bättre då man spelar starkt? Spelar ni lika starkt om det är klassiskt eller bara då systemet skall demas med hjälp av svampar för andra som vill bli imponerade?
Jag har ett system som det går att spela starkt med men jag tycker inte det är så särskilt trevligt att gå så långt över 90dB på lyssninsgplats ändå. Finns det en koppling mellan lite extra basar och ens musiksmak? Eller spelas det starkast kanske mest vid filmtittning?

Hur gör den andra stora gruppen märkestrogna Carlssoniterna, spelas det starkt av er när det gäller svampar också eller blir det mest anständigt.

Är seriöst intresserad då man ser hur många liter basluft som "måste" pumpas enligt många. Finns det kanske en tendens till att gifta Inoägare spelar lägre? Lite av denna diskussion finns på Hififorum med diverse tappade hornbyggen men saknas i princip helt på t.ex. Euphonia där i princip ingen diskuterar hur högt man spelar.
Vad som är kraftigt och högt och anständigt får ni använda era inre referenser till att bedömma.
mvh/Harryup

jag säger: JA om man inte är van vid Ino ljudet

"det blir så" säger jag sedan och skyller helt på örats Uppfattningsförmåga och att man är van vid att musik via stereon ska låta på ett vist sätt.
Dom som inte lyssnat via Ino tidigare krämar gärna på vansinnigt mycket och inser inte själva hur högt det är...

jag själv lyssnar gärna kanske högt, beroende på musik jag spelar, men det har inte blivit högre med Ino utan bara bättre
Dock så är det lätt att man genomsnittligt lyssnar lite högre på alö typ av musik med Ino bara för att "det går" utan att man bara vill ut ur rummet.
Men maxnivån är nog den samma som tidigare med andra prejer jag haft som varit i samma kaliber.
Men genomsnittlig ljudnivå som jag ligger på vid musiklyssning är alltså högre

[Nattlorden]

I mina öron miskar detaljrikedomen ju högre volym jag utsätter dom för. Mest detaljer hör jag i vanlig samtalsnivå.

Borde det inte vara en indikation på när dina rör börjar komprimera signalen då? När detalrikedomen börjar minska har du redan passerat ut från arbetsområdet. Om du ändå vill köra rör - skall du inte ta och prova några som ger lite mer? Eller känsligare högtalare? *fullt allvarlig - ingen Flint-bashing*

[Nattlorden]

Vad det gäller trådens ämne - så tror jag inte det är Ino-relaterat, utan kapacitetsrelaterat. Ola-68 kör inte Ino, men där blir det också bra med drag eftersom det går.

Hög volym utan dynamik är dock inget kul... men om vi hoppar över svamparna, så skulle jag vilja säga att t.ex. en välinspelad Triumfmarsch ur Aida eller varför inte Carmina Burana ger mycket större upplevelser när de ka ta i på ett realistisk sätt. En Aida-trumpet eller symfoniska trummor kan väl låta klangmässigt som sådana även på låga volymer, men realistiska blir de inte förrän på högre volymer.

[Flint]

I mina öron miskar detaljrikedomen ju högre volym jag utsätter dom för. Mest detaljer hör jag i vanlig samtalsnivå.

Borde det inte vara en indikation på när dina rör börjar komprimera signalen då? När detalrikedomen börjar minska har du redan passerat ut från arbetsområdet. Om du ändå vill köra rör - skall du inte ta och prova några som ger lite mer? Eller känsligare högtalare? *fullt allvarlig - ingen Flint-bashing*

Snarare örats och hörselns egen kompression och ökad tröskel pga. tillvänjning till gradvis ökad volymen. Efter en dag med ljudredigering, eller som jag satt i några år med videoredigering, var lyssningsvolymen betydligt höge när dagen var slut än när den började. Jag kanske motsa mig själv här men hoppas att jag menade rätt i alla fall.

[Nattlorden]

Snarare örats och hörselns egen kompression och ökad tröskel pga. tillvänjning till gradvis ökad volymen.

Helt säker på att du inte försöker rationalisera fram en förklaring istället för att riskera behöva acceptera att du är under-wattad? Kan du inte prova 60 eller ännu hellre 200W rör och höra om du tycker att du tappar detaljer vid samma nivå?

[Flint]

Helt säkert. Jag spelar även transistorsteg och de gånger jag har spelat väldigt högt har det alltid varit med transistorsteg. Jag vet hur en komprimerande rörstärkare låter efter att ha byggt både hifi och gitarrstärkare i ca. 40 år nu. Och gitarrstärkare låter bäst när de börjar komprimera. Så vad gäller komprimerande stärkare har jag nog aningen mer erfarenhet än vad du har.

[Nattlorden]

Helt sant, jag försöker ju undvika dem så fort musiken är färdigproducerad. (I musikproduktion använder även jag rör/kompressorer till viss del.)

Däremot befann jag mig i går i ett rum med flertalet olika rörförstärkare, men såg till att avlägsna mig innan det börjades spela på dem.

[mx]

Jag tycker att Inohögtalare låter bäst vid lite högre volymer.

[Nattlorden]

Jag tycker att Inohögtalare låter bäst vid lite högre volymer.

Elementen kanske är designade att spela som bäst när de fått sina uppvärmda parametervärden?

[mx]

Perhaps.

[Ragnwald]

+1
Det där stämmer bra. Tillvänjningen är ett märkligt fenomen.
Jag har sista året tillbringat mycket tid lyssnandes/letandes musik på Spotify, lyssnande genom lurar och redan inom en halvtimme vill jag öka ljudstyrkan, därför att jag upplever att nivån sjunkit påtagligt.

Nu har jag lärt mig att låta bli att höja nivån och i stället rätta mig efter den första inställningen, som ju faktiskt inledningsvis upplevdes tillräckligt stark, annars smyger sig garanterat lyssningströttheten på, inom en timme.

[kris10an]

En gång för alla:

Ljudstyrka: Starkt resp. svagt
Tonhöjd: Högt resp. lågt.

Volym: ?

[petersteindl]

Volym mäts i kubikmeter Stor resp liten