Kan anläggningen bli för bra?

[Lust]

Jättestor bild?

Är det realistiskt?
Nyllen som är meterstora.

Nej, de bör komprimeras...

[Nattlorden]

Jättestor bild?

Är det realistiskt?
Nyllen som är meterstora.

Det beror på betraktningsavstånd. Om du skall återge någon som har näsan en dm framför din egen på en duk 5 meter bort, så får det vara en jätteduk.

[Strmbrg]

Inte på grund av realism-krav direkt, men jag brukar titta på film med mini-lapen ståendes på kistan (dvs magen, jag ligger ner alltså).

Jag gissar att det motsvarar en - typ - femtitummare på tre meters håll.

Med ett par sjyssta lurar till så tycker jag att det funkar jättebra.

Tyvärr (?) medför denna metod ju inte att man involverar en massa häftiga prylar i filmtittandet.

[subjektivisten]

Jättestor bild?

Är det realistiskt?
Nyllen som är meterstora.

Vad har realism med bild att göra?

[sportbilsentusiasten]

Man kan förledas tro att anläggningen blivit bättre efter en uppgradering (tex låter mer upplöst, fräckare, eller vad det nu är) men om en skiva då blir MINDRE njutbar kanske det helt enkelt inte blivit bättre efter ändringen utan tvärt om sämre...
Man kanske hör ett jobbigt fel som tidigare inte varit hörbart.
Och det jobbiga felet kanske är värre än de andra felen som man kanske tog bort.
Så att som många hävdar, "mitt system är så bra att den o den inspelningen låter skit" har jag aldrig förstått.

Det tycker jag är lätt att förstå, ett bättre system har mindre distorsion och därmed bättre upplösning, de fel som finns i inspelningen hör du då tydligare, men du slipper å andra sidan vissa systemfel.
De jobbigaste felen att lyssna till är av naturliga skäl de största, och de kan ligga i fonogram, system, och också rum. Det är alltså typen av problem som är kärnan till hur mycket du störs av det, inte i vilken domän dom ligger.

Du menar säkert "De jobbigaste felen att lyssna till är av naturliga skäl de VÄRSTA -eller hur?

Kan ju vara ett harmlöst fel som är störst...

Och visst kan fel ligga överallt, men min uppfattning är att många fel man tror finns i skivan faktiskt är i anläggningen. Vilket man märker om man spelar upp den i ett bra system...

[Nattlorden]

Vad har realism med bild att göra?

Det är för att du skall uppleva det realistiskt som om du är på gatan i New Y... nej i en Hiss i New Yo.. nej ute på gatan i New Yor... nej i en taxi i Pari....

[Goldfinger]

Man kan förledas tro att anläggningen blivit bättre efter en uppgradering (tex låter mer upplöst, fräckare, eller vad det nu är) men om en skiva då blir MINDRE njutbar kanske det helt enkelt inte blivit bättre efter ändringen utan tvärt om sämre...
Man kanske hör ett jobbigt fel som tidigare inte varit hörbart.
Och det jobbiga felet kanske är värre än de andra felen som man kanske tog bort.
Så att som många hävdar, "mitt system är så bra att den o den inspelningen låter skit" har jag aldrig förstått.

Det tycker jag är lätt att förstå, ett bättre system har mindre distorsion och därmed bättre upplösning, de fel som finns i inspelningen hör du då tydligare, men du slipper å andra sidan vissa systemfel.
De jobbigaste felen att lyssna till är av naturliga skäl de största, och de kan ligga i fonogram, system, och också rum. Det är alltså typen av problem som är kärnan till hur mycket du störs av det, inte i vilken domän dom ligger.

Du menar säkert "De jobbigaste felen att lyssna till är av naturliga skäl de VÄRSTA -eller hur?

Kan ju vara ett harmlöst fel som är störst...

Och visst kan fel ligga överallt, men min uppfattning är att många fel man tror finns i skivan faktiskt är i anläggningen. Vilket man märker om man spelar upp den i ett bra system...

Jag tänkte mer på störst i förhållande till de andra felen, det är de som tar uppmärksamheten.

Jag skrev tidigare om min egna uppfattning också, när det gäller system kontra fonogramfel, och det är (lite grand som du är inne på) att de vanligaste systemfelen ofta är betydligt jobbigare att lyssna till än de vanligast förekommande problemen som finns i fonogrammen.

[E]

Jättestor bild?

Är det realistiskt?
Nyllen som är meterstora.

Det är väl en fråga du får ställa till regissören? Varför skulle man inte
vilja se filmen så som han/hon såg den när den skapades? Eller som
den visas på bio, på bästa plats.

Om bildkvalitutten är kass, är det väl diskutabelt om det blir bättre av
att göra bilden mindre, men var och en får förstås avgöra vilket som
renderar den minst störande återgivningen av den aktuella filmen. Kan
dock förundras över den förvånansvärt höga toleransen hos många
med avseende på hur liten bild (eller stort tittavstånd) som accepteras.
De kanske inte vill sjunka in för mycket i filmen, eller tycker att det är
jobbigt att behöva vrida på huvudet, eller något?

(Annat är det förstås med TV-produktioner, som med önskvärd tydlighet,
t ex mer frekvent bruk av tele, har skapats för små tittvinklar/skärmar;
de gör sig inget vidare i större format än avsett.)

Mvh E*

[Flint]

-

[Strmbrg]

Jättestor bild?

Är det realistiskt?
Nyllen som är meterstora.

Det är väl en fråga du får ställa till regissören? Varför skulle man inte
vilja se filmen så som han/hon såg den när den skapades? Eller som
det är på bio, på bästa plats.

Annat är det förstås med TV-produktioner, som med önskvärd tydlighet
(typ mer frekvent bruk av tele) har skapats för små tittvinklar/skärmar;
de gör sig inget vidare i större format än avsett.

Mvh E*

Det var en av mina reflexioner bara.
Inte ett underförstått ifrågasättande. Då hade jag skrivit nåt i stil med: Jättestora nyllen är orealistiska.

[E]

Jo, jag misstänkte väl det. Men ändock, så ville jag reflektera tillbaka!

För övrigt får jag beklaga att jag hann redugera mitt inlägg en smula;
det kanske vore praktiskt om den version du hann citera togs bort eller
byttes ut? Mitt inlägg finns ju bara ett par meter upp (om man har
jättestor skärm), så citatet är ju inte alls nödvändigt då det framgår
att du riktar ditt svar till mig.

Mvh E*

[KarlXII]

Nu var du alldeles för cool för mig. Vad menar du?

Att återge film via bluray över VHS är alltid en förbättring, återgivningsmässigt, på samma sätt som att återge musik så korrekt som möjligt är alltid en förbättring.
I båda fallen så avgör kvalitén hur stor bild eller hur starkt man kan spela.

Håller med dig delvis men måste underkänna din analogi. Bluray och VHS är ju bara format.
Det jag talar om är fördärvat grundmaterial.
Det jag talar om är ruttet från början.

[phloam]

Vi förstår, phloam!

Tyvärr, det tror jag inte eftersom du svarar med att slå in tämligen vidöppna dörrar (bra inspelningar bättre än komprimerade, bra anläggingar bättre än sämre) ytterligare en gång. Det hoppas jag verkligen att de är, annars hade vi inte kunna ha denna diskussion överhuvudtaget!

Sen flikar du in "oavsett lyssningssituation" och missar det jag anser vara det intressanta i diskussionen - nämligen vad som händer när man väl sitter där, med sina okomprimerade inspelningar, och den bästa hifi man kunnat köpa för pengar och ska "njuta av musik". Och märker att det inte riktigt blev som tänkt.

Då får jag upprepade gånger till svar att "Nej, du har nedgraderat utan att veta om det" alt. "Det är (fortfarande) nåt fel i återgivningskedjan" alt. "Du vet inte vad du pratar om".

Men nu gör jag det jag inte skulle, jag får hänvisa till tidigare inlägg.


Tack till Lust för kommentar, höll på att bli skogstokig där ett tag

[Strmbrg]

Vi förstår, phloam!

Tyvärr, det tror jag inte ...

...

Vi förstår?

Har det varit något sammanträde som jag missat?

[subjektivisten]

Håller med dig delvis men måste underkänna din analogi. Bluray och VHS är ju bara format.
Det jag talar om är fördärvat grundmaterial.
Det jag talar om är ruttet från början.

Sorry, måste underkänna dig. Spelar ingen roll om dom är format eller ej, analogin ligger i hur bra man återger ett matrial som är dåligt. Även en rutten 16 mm film är bättre på bluray än på VHS. Jämförelsen ligger alltså i hur bra man återger något.
Hur starkt man kan spela eller hur stor bild man kan ha beror på kvalitén som materialet håller.

[subjektivisten]

Vad har realism med bild att göra?

Det är för att du skall uppleva det realistiskt som om du är på gatan i New Y... nej i en Hiss i New Yo.. nej ute på gatan i New Yor... nej i en taxi i Pari....

Realismen är att återge filmen såsom regissören ville återge den.

[KarlXII]

Håller med dig delvis men måste underkänna din analogi. Bluray och VHS är ju bara format.
Det jag talar om är fördärvat grundmaterial.
Det jag talar om är ruttet från början.

Sorry, måste underkänna dig. Spelar ingen roll om dom är format eller ej, analogin ligger i hur bra man återger ett matrial som är dåligt. Även en rutten 16 mm film är bättre på bluray än på VHS. Jämförelsen ligger alltså i hur bra man återger något.
Hur starkt man kan spela eller hur stor bild man kan ha beror på kvalitén som materialet håller.

Underkänna hela mig? Vad ledsen jag blir.

Samtidigt säger du ju det jag sa, jue: Håller materialet dålig kvalitet väljer jag en liten bild. Skillnaden ligger nog mest i att du hellre skruvar ner volymen på din fantastiska anläggning, och jag ger kanske låten en andra chans på en annan enklare återgivare. Inga konstigheter egentligen.

[Flint]

Vad har realism med bild att göra?

Det är för att du skall uppleva det realistiskt som om du är på gatan i New Y... nej i en Hiss i New Yo.. nej ute på gatan i New Yor... nej i en taxi i Pari....

Realismen är att återge filmen såsom regissören ville återge den.

Vilket aldrig kan bli annat än en tolkning och inbillning för tittaren. Risken finns ju att tittaren även övertolkar realismen i en scen och sånt kan ju inte regissören tillåta om målet är att filmen skall upplevas korrekt.

[steveo1234]

Vad har realism med bild att göra?

Det är för att du skall uppleva det realistiskt som om du är på gatan i New Y... nej i en Hiss i New Yo.. nej ute på gatan i New Yor... nej i en taxi i Pari....

Realismen är att återge filmen såsom regissören ville återge den.

Hur gör man med filmer där regissören förutsatt att tittaren kommer att se filmen på en dålig 28" CRT och därför inte bryr sig om de där felen i specialeffekterna som ingen ändå kommer att se?

Ja, dvs, tills Bluray-skivan kom och folk började titta på 120" dukar i mörklagda rum och helt plötsligt ser ALLT som kameramannen fått med..? Inklusive den där detaljen som regissören utgick från skulle vara osynlig...

[KarlXII]

Vad har realism med bild att göra?

Det är för att du skall uppleva det realistiskt som om du är på gatan i New Y... nej i en Hiss i New Yo.. nej ute på gatan i New Yor... nej i en taxi i Pari....

Realismen är att återge filmen såsom regissören ville återge den.

Vilket aldrig kan bli annat än en tolkning och inbillning för tittaren. Risken finns ju att tittaren även övertolkar realismen i en scen och sånt kan ju inte regissören tillåta om målet är att filmen skall upplevas korrekt.

Nu är det ju som sagts tidigare lite lättare att få till en film hemma som regissören sett den, åtminstone bildmässigt, än att höra en cd-skiva som mastraren/mix(tr)aren hört den - detta tack vare att det finns standarder för bild som man kan kalibrera mot mha mätinstrument.
man kommer kanske inte helt exakt, men bra nära.

Audio är ett förbannat gungfly.

Överhuvudtaget tycker jag att analogier mellan bild och ljud är ganska usla och det är sällan de är klockrena.

[KarlXII]

Vad har realism med bild att göra?

Det är för att du skall uppleva det realistiskt som om du är på gatan i New Y... nej i en Hiss i New Yo.. nej ute på gatan i New Yor... nej i en taxi i Pari....

Realismen är att återge filmen såsom regissören ville återge den.

Hur gör man med filmer där regissören förutsatt att tittaren kommer att se filmen på en dålig 28" CRT och därför inte bryr sig om de där felen i specialeffekterna som ingen ändå kommer att se?

Ja, dvs, tills Bluray-skivan kom och folk började titta på 120" dukar i mörklagda rum och helt plötsligt ser ALLT som kameramannen fått med..? Inklusive den där detaljen som regissören utgick från skulle vara osynlig...

Man avfärdar naturligtvis regissören som en jäkla slarvputte.

I vissa fall finns det ju exempel på när en felkalibrerad bildvisare plockar fram detaljer som säkert inte ens syntes när filmen redigerades. Jag tror det är i Speices som det finns en mörkerscen som har en massa kablar och skit liggande på golvet som syns om man brassar på med ljusreglagen..

[Strmbrg]

Handen på hjärnan.

Är det så himla viktigt att 100-procentigt säkerställa att man verkligen får del av exakt vad filmskaparen eller musikern avsåg?

Det kanske det är, för en del.

Men själv tycker jag inte det.
Vilket då naturligtvis inte betyder att jag accepterar att få höra signaturen till Saltkråkan om jag kastar på Våroffer.
Jag vill inte ens höra ett annat framförande av Våroffer, om jag kastar på en viss inspelning.

Kanske nöjer sig några med 98 procent, hur man nu mäter det?

[KarlXII]

Handen på hjärnan.

Är det så himla viktigt att 100-procentigt säkerställa att man verkligen får del av exakt vad filmskaparen eller musikern avsåg?

Det kanske det är, för en del.

Men själv tycker jag inte det.
Vilket då naturligtvis inte betyder att jag accepterar att få höra signaturen till Saltkråkan om jag kastar på Våroffer.
Jag vill inte ens höra ett annat framförande av Våroffer, om jag kastar på en viss inspelning.

Kanske nöjer sig några med 98 procent, hur man nu mäter det?

Allt är väl en fråga om hur högt man siktar, för 100 % går ju inte att nå.

[Flint]

För mig får alla tolka och tycka vad dom vill om både bild och ljud. Det jag reagerar mot är försöken från vissa att likrikta andra individers subjektiva intryck till något som dom själva anser vara det enda rätta. Att skapa en "normreaktion". Vi är individer och inte programmerade robotar. Vi reagerar olika på den information våra sinnen förmedlar.

[steveo1234]

Vad har realism med bild att göra?

Det är för att du skall uppleva det realistiskt som om du är på gatan i New Y... nej i en Hiss i New Yo.. nej ute på gatan i New Yor... nej i en taxi i Pari....

Realismen är att återge filmen såsom regissören ville återge den.

Hur gör man med filmer där regissören förutsatt att tittaren kommer att se filmen på en dålig 28" CRT och därför inte bryr sig om de där felen i specialeffekterna som ingen ändå kommer att se?

Ja, dvs, tills Bluray-skivan kom och folk började titta på 120" dukar i mörklagda rum och helt plötsligt ser ALLT som kameramannen fått med..? Inklusive den där detaljen som regissören utgick från skulle vara osynlig...

Man avfärdar naturligtvis regissören som en jäkla slarvputte.

I vissa fall finns det ju exempel på när en felkalibrerad bildvisare plockar fram detaljer som säkert inte ens syntes när filmen redigerades. Jag tror det är i Speices som det finns en mörkerscen som har en massa kablar och skit liggande på golvet som syns om man brassar på med ljusreglagen..

Jao. Alltså, jag förstår poängen med att sikta mot en anläggning som "återger" och inget annat. Det är bara ointressant för egen del men önskar de intresserad lycka till på sin resa.

[Strmbrg]

Hifi-talibaner, finns de?

Jävlar!
Nu blev det kanske religion?

[IngOehman]

Utmärkt analogi med video IÖ!

Jag har inte läst hela tråden men baserat på nedan inlägg verkar vi vara överens.
Min erfarenhet är att en bättre anläggning gör fler skivor njutbara (eller skivorna mer njutbara om man uttrycka sig så) , jämfört med en sämre anläggning.

Man kan förledas tro att anläggningen blivit bättre efter en uppgradering (tex låter mer upplöst, fräckare, eller vad det nu är) men om en skiva då blir MINDRE njutbar kanske det helt enkelt inte blivit bättre efter ändringen utan tvärt om sämre...

Exakt, men det krävs ett öppet sinne för att att våga tänka tanken att
det kan vara så. Det betyder ju att man måste acceptera att verkligheten
är komplicerad - att förändringar kan vara både förbättringar och
försämringar på samma gång och att balansen däremellan kan slå olika
beroende på programmaterial.

Men bara för att göra det riktigt komplicerat så KAN det ju även finnas fall
där genuint bättre ger en upplevd försämring. Jag vet att det finns sådana
fall. Jag kan till och med konstruera dem om någon inte tror det.

Så vad jag egentligen debatterar här, är vad som är vanligast. Inte vad
som alltid är fallet, för det är en ledande fråga som det därför inte finns
något svar på. Både fallen förekommer.

Och vad jag sett är att de flesta som "kommit in lite" i hifi-värden verkar
tro att det ALLTID är sant att de sämsta inspelningarna blir njutbarare i
sämre anläggningar.

Vad jag säger är att det motsatta OFTAST är sant (att de sämsta inspel-
ningarna blir bättre eller i varje fall njutbarare i de bästa anläggningarna)
men att detta är svår att tro för den som inte fått uppleva det med sina
egna öron.

Att tendensen oftast går i den motsatta riktningarna när man går från
dålig till halvbra gör det inte lättare att tro att bättre faktiskt blir bättre.

Man kanske hör ett jobbigt fel som tidigare inte varit hörbart.
Och det jobbiga felet kanske är värre än de andra felen som man kanske tog bort.

Så att som många hävdar, "mitt system är så bra att den o den inspelningen låter skit" har jag aldrig förstått.

Jag förstår det inte heller.

Och skall man vara noga så kan ju ingen förstå det i vetenskaplig mening,
eftersom uttalandet som sådant strider mot den mest grundläggande av
de vetenskapliga prinicperna. Den första tesen.

Den som säger det förstår ju inte att frånvaron av upptäckta fel inte är
ett bevis för att inte fel kan existera. Ett nybörjarmisstag att bedöma att
något är bra baserat på att man inte (ännu) vet motsatsen.

Jag har ju hört dessa inspelningar blivit (med åren) mer o mer njutbara i mitt system - vilket på långa vägar inte är optimalt och heller inte är placerat i ett optimalt rum...

Ja, och är man riktigt full i tusan så kan man ju till och med mäta braighet
på det viset. (hur många inspelningar som låter bra)

Men bara för protokollet vill jag (med emfas dessutom) slå fast att jag
INTE arbetar således. Jag arbetar alltid med målet att så ackurat som
möjligt återge de bästa inspelningarna. Så gör jag med varje anläggning
som jag blir ombedd att sätta tänderna i.

Det är alltså med den bakgrunden som jag funnit att man kan uppleva en
tendens till att dåliga inspelningar blir sämre initialt (i takt med att man
börjar med att ta bort de stora felen i anläggningen och på så vis alltmer
motverkar sameness - vilket man leda till att skillnaderna ökar och det
bästa låter bättre medan det sämsta låter dåligt, i förekommande fall till
och med sämre). Vi kan kalla det för steg 1.

Men att det mot slutet, låt oss kalla det steg 2, alltså under "fintuningen"
(som de flesta aldrig kommer ens nästan fram till) som det brukar bli så att
man arbetar med finpolering som ger totalförbättringar på allt! Alltså från
makro till minsta mikrodetaljnivå av anläggningen. Förbättringar som på-
verkar ALLT programmaterial i positiv riktning!

Det är då det vänder.

Det är då som man finner att de sämsta inspelningarna INTE blir sämre och
sämre utan bättre och bättre! Det vill säga de blir förstås inte bättre, men
att de framstår som klart mindre obehagliga, att det blir lättare och lättare
att bara lyssna och njuta!


Nu kanske jag trampar i något klaver, men ibland har jag fått intrycket att
en del av Linn-filosofin (inte uttalat dock) är att nästan strunta i steg 1
(som resten av hifi-världen ägnar alla sin energi åt) och gå direkt på steg
2. Och ibland tycker jag det är väldigt tydlgt att många Linn-anläggningar
därför har väldigt stora "grovfel", som liksom lämnats utan åtgärd eftersom
ansträngningarna istället har lagts på steg 2.

Och skulle jag behöva välja så skulle jag göra likadant!

För jag lever 100 gånger hellre med en Linn-anläggning som det är kul att
lyssna på musik i, än med en kantigt tekniker-optimerad anläggning som
försetts med raka kurvor där de borde ha varit krokiga, och där det bara
går att spela de allra bästa inspelningarna, om man skall överleva med en
rimligt oanfrätt musikglädje och inspirationen i behåll.

Men - jag behöver inte välja, och därför gör jag inte det heller.


Vh, iö

- - - - -

PS. Fast det finns en del svårigheter med att kommunicera steg 1 kontra
steg 2, om det skall ske med rimlig ansträngning (alltså inte med årslånga
lektioner) då de kan verka motsägelsefulla om steg 1 kommuniceras på det
nästan enda enkla sätt som är möjligt, med tumregler. Steg 2 går ju delvis
ut på att man måste börja med att olära sig stora delar av de förenklingar
som är steg 1.

Och jag ogillar både tumregler och att ge mig in i omöjliga uppdrag dömda
att misslyckas* redan från början, så jag brukar inte gå in på hur man kan
"lägga upp" steg 1 och steg 2, alls. Världen är inte mogen för det.


*Med misslyckas menar jag då att tjafset med dem som inte begriper och
som därför blir frusterade och otrevliga, inte är värd mödan. De som kan
och skulle ha begripit, blir därför offrade. Förlåt för det.

[sportbilsentusiasten]

PS. Fast det finns en del svårigheter med att kommunicera steg 1 kontra
steg 2, om det skall ske med rimlig ansträngning (alltså inte med årslånga
lektioner) då de kan verka motsägelsefulla om steg 1 kommuniceras på det
nästan enda enkla sätt som är möjligt, med tumregler. Steg 2 går ju delvis
ut på att man måste börja med att olära sig stora delar av de förenklingar
som är steg 1.

Och jag ogillar både tumregler och att ge mig in i omöjliga uppdrag dömda
att misslyckas* redan från början, så jag brukar inte gå in på hur man kan
"lägga upp" steg 1 och steg 2, alls. Världen är inte mogen för det.
.

Är det ett problem att inte dela upp i steg 1 o 2?
Jag har liksom i alla år "bundlat ihop" dom...
Ja menar, även om man förstår innebörden av varje del behöver man ju inte alltid dela upp helheten i delar - bara man vet vad målet är.
Hoppas du förstår vad jag menar.


Intressant utläggning av Linnanläggningar, kan ligga en del i det hehe.

[IngOehman]

Är det ett problem att inte dela upp i steg 1 o 2?

Nejdå. Jag har ju heller aldrig separerat dem här på faktiskt när jag talat
om musikåtergivning.

Jag vill inte separera dem, helt enkelt eftersom steg 1 nästan är beroende
av tumregler (typ "tonkurvan skall vara rak") om man talar om steget utan
att ha gått in på steg 2. Och jag ser inget värde i att "lära ut" tumregler.
(Även om jag ser Svantes poänger med att göra det i en skolsal, där man
har eleverna "i besittning" och kan kontrollera att ingen lämnar salen utan
att först ha fått veta att det man lärde sig först var fel.)

- - -

Jag som inte tycker om tumregler (i synnherhet inte i "världen utanför skol-
salarna" där man ju inte vet om den som får höra A även får höra B) talar
av det skälet i huvudsak bara om återgivning som en helhet.

Men om man bortser ifrån mig så är det ju ändå bara steg 1 som hela hifi-
branschen talar om.

Och de som skaffat sig sin bild av verkligheten den vägen finns det där-
för skäl att tro att de uppfattar steg 1 som "allt som är", och då är det ju
inte heller så konstigt att de uppfattar att det är ett faktum att dåliga
inspelningar låter sämre och sämre ju bättre återgivning man får.

Ungefär på samma sätt som de som är Lin-frästa har upplevt steg 2 (eller
i varje fall en variant av det) och är av motsatt uppfattning.

Men som sagt - för mig är det summan som gäller när man skall åstadkom-
ma en god återgivning, men det hjälper ju inte om det man vill är att kom-
municera förekommande föreställningar, och minns även att ALLA (utan
undantag) exiterande kvalitetsnormer är baserade på en enkel steg 1-syn
på vad musikåtergivning är.

Därav uppdelningen. Den behövs om man inte nöjer sig med att förstå vad
musikåtergivning är, utan även vill förstå vad det är som pågår i branschen
och i människors huvuden.


Vh, iö

[subjektivisten]

Samtidigt säger du ju det jag sa, jue: Håller materialet dålig kvalitet väljer jag en liten bild. Skillnaden ligger nog mest i att du hellre skruvar ner volymen på din fantastiska anläggning, och jag ger kanske låten en andra chans på en annan enklare återgivare. Inga konstigheter egentligen.

Det enda skillnaden är att jag tycker inte dom mindre anläggningarna gör saken bättre, snarare sämre eftersom dom lägger till sina egna fel på låtens fel.
Men tror inte vi kommer längre än så här.