Hur sätter vi hi-fi på dagordningen?

[Claes]

Jag har arbetat professionellt med musik och ljudteknik i närmare 40 år och haft hi-fi som hobby under ytterligare några år. Det finns något jag under alla år har misslyckats med att förstå som jag nu prövar att ta hjälp av faktisktfolket med.


Problemet

I hi-fi-kretsar må åsikterna gå isär om både det ena och andra, men en grundsyn som nästan alla verkar dela är uppskattningen av hög ljudkvalitet; att det ska låta bra rent ljudmässigt när man lyssnar på uppspelad musik.

I den så kallade proffsbranschen (musikbranschen) skulle säkert de allra flesta säga att de är intresserade av ljudkvalitet och att det ska låta bra, om de fick en specifik fråga om ifall de tycker att det är viktigt med hög ljudkvalitet och att det ska låta bra när man lyssnar på deras musik/musikproduktioner/inspelningar.

Men, med mitt ena ben i hi-fi-världen och det andra i musikbranschen, kan jag konstatera att det bland professionellt verksamma med musik och ljudteknik i väldigt hög grad saknas hi-fi-intresse. Med det menar jag att man inte bryr sig särskilt mycket om vilken utrustning man själv spelar upp inspelningar på, att man inte lägger särskilt mycket pengar på sin hi-fi-anläggning samt att man inte vidtar några särskilda åtgärder för akustikreglering eller ens rimligt korrekt högtalaruppställning.

Detta ska inte tolkas som ett generellt angrepp på musikbranschen och självklart finns det många lysande undantag, men på det stora hela är det ändå en gåta för mig hur så många kan vara intresserade av att skapa, spela, spela in, producera och via olika medier tillgängliggöra musik utan att samtidigt bry sig mer om hur den faktiskt låter rent ljudmässigt.

Studio Blue har många gånger genom annonser i hi-fi-press, gratisseminarier av olika slag (ibland i samarbete med andra aktörer såväl inom den akademiska världen som i musikbranschen) försökt uppmärksamma denna för musiken som konstart och välljudet som företeelse viktiga samarbetsfråga. Tyvärr har vi inte lyckats så bra som frågan förtjänar, tycker vi.


Frågan

Vad kan vi som älskar musik och uppskattar ljudkvalitet göra för att riva muren mellan den professionella musik- och ljudbranschen å ena sidan och hi-fi-världen å den andra?

Och varför är inte fler hi-fi-människor intresserade av att bli en del av musikbranschen? Hi-fi-perspektivet behövs! Och nu och de närmaste fem åren mer än någonsin om ljudkvalitetens unika möjligheter ska kunna tas tillvara när EBU-normen införs.

http://tech.ebu.ch/docs/techreview/trev ... amerer.pdf


Tacksam för synpunkter och tips
Claes

[phloam]

Jag tror att det handlar om olika grundperspektiv:

I musikbranschen har man en mer pragmatisk synvinkel, ett slags "bottom up"-perspektiv eller vad man ska kalla det (man bygger upp ljudkvalitet från nödvändighet och uppåt så långt det är rimligt praktiskt/ekonomiskt) T.ex. ett live-uppträdande bara måste funka, till att börja med, sen kan man bekymra sig för ljudkvaliteten sen om det finns tid/råd.

Inom Hifi-världen gissar jag att man kanske resonerar mer "top down", från ett tänkt ideal (Det Perfekta Ljudet som finns nånstans därute) och kompromissar sig neråt, man anpassar sig efter vad man har råd med - tid har man, fasta förutsättningar har man - det blir ett annat synsätt helt enkelt.

Olika krav, olika ideal... inte konstigt om det blir ett gap. Men det är bara som jag spekulerar, baserat på mina begränsade erfarenheter.

[Flint]

Musik- och inspelningsbranschen kunde börja med att fråga konsumenterna vilket ljud de vill ha. Låta dom välja mellan några alternativ i en form av undersökning som en start. Som det alltid har varit har skivbolagen bara vräkt ut det dom tror att folk vill ha och skyddat sig bakom försäljningssiffror. Alltså - jag efterlyser en tvåvägskommunikation mellan musikbranschen och konsumenterna. Om inte skivköparna vill ha "korrekt återgiven musik enligt LTS" så ska dom slippa det och om dom inte vill ha söndermastrad musik så ska dom slippa även det.

[Claes]

Kloka synpunkter Phloam och Flint.

Jag tänker att musikbranschen även består av individer som arbetar praktiskt med musik och ljudteknik; oavsett företagsmässig spekulation om vinstmaximering och marknadsandelar i bakgrunden. Dessa individer skulle nog må bra av lite mer hi-fi-tänkande, liksom på sikt även deras företag.

Visst skulle det vara jättebra om det på marknaden gavs alternativ i fråga om exempelvis masteringprocessering. Särskilt eftersom alla psykoakustiskt relevant genomförda experiment jag känner till (inklusive många som jag själv genomfört) tyder på stor samstämmighet om att masteringprocessering brukar försämra ljudkvaliteten.

[Flint]

Några frågor:

1 - Vad har den vanlige genomsnittskunden som antagligen inte är HiFi-nörd (ursäkta uttrycket) att tjäna på i det du Claes efterlyser.
2 - Hur ska "utbildningen" av samma vinstalstrande kundgrupp gå till utan att det upplevs som propaganda och reklam så att budskapet om att här finns något att hämta går fram?
3 - Bryr sig verkligen samma grupp om det här över huvud taget eller är det bara felletarpedanterna och HiFi-nördarna som lider?
4 - Finns det pengar i det här att hämta för den kommersiella delen av skivproduktion som kan motivera att den lyfter på ögonbrynen och kanske reagerar? Vad jag förstår så lider inte du Claes av den kommersiella vinstpiskan och kan därför tillåta dig att vara mer, vad ska vi kalla det, idealistisk.

Finns fler frågor men det räcker här sålänge.

Och jag förutsätter förstås att du kommer att redovisa dessa undersökningar du hänvisar till. Både de egna och de gjorda av andra.

[Hulbar]

Bästa sättet är säkert att på något sätt se till att "bra ljud" blir inne. Att det blir något som det pratas om på många håll. Det handlar om att få vanliga människor att bry sig. För jag menar det uppfattades som viktigare förr...och det kan nog bli så igen.

Det är vanligt att folk slutar prata om eller bry sig om något. Men efter några årtionden blir det plötsligt viktigare igen...något som återigen är populärt att focusera på.
Därför bör man inte vara extremt pessimistisk och tro att utvecklingen för alltid måste fortsätta åt fel håll. Även om de senaste tjugo åren på många sätt inte varit positiva.

Det har skett en omställning till nya typer av apparater, nya sätt att distribuera musik, nya sätt att lyssna. Detta har varit det viktigaste för konsumenten. Och ljudet har varit mindre viktigt... Men den omställningen kommer snart att vara färdig. Och då blir det plötsligt mer intressant att tänka på hur de olika alternativen och apparaterna låter. Även för vanligt folk som inte är hifi-nördar.

Alla företag, inklusive skivbolag, apparattillveerkare m.fl är i första hand intresserade av att optimera vinsten och av att aktieägarna skall bli nöjda.
Det krävs att bra ljud blir något som säljer och går att tjäna pengar på. Men när förändringar och omställning blir färdig som jag nämnde ovan behövs nya säljargument. Nya reklamkampanjer osv.. Och jag tror att det kan bli naturligt att börja prata om bättre ljud igen.

Mvh

[Claes]

Grunden för min ursrpungsfråga är att jag personligen skulle uppskatta om musiken som konstart fick bättre möjligheter att komma till sin rätt genom högre ljudkvalitet. Dessutom verkar frågan om högre eller lägre ljudkvalitet spela störst roll för oss som uppskattar hög ljudkvalitet samtidigt som de som inte delar vår passion för detta inte verkar har något problem med om musiken de lyssnar på låter bra/bättre. Att många av historiens mest säljande grupper och artister har högre ljudkvalitet än många andra liknande dito talar starkt för att högre ljudkvalitet kan vara en fördel för somliga men sällan en nackdel för någon.

Någon utbildning av kundgrupper tror jag är svår att genomföra i praktiken. Folk söker musikinspelningar i första hand för musikens skull och den musik man vill ha får man vanligen ta i den version den finns.

Vem som bryr sig om vad och varför är det svårt att veta. I en musikprodtion finns det ett stort antal medverkande som alla har önskemål om att just deras insats ska uppfattas som den viktiga för framgången/kvaliteten ur någon aspekt.

Quincy Jones lär ha sagt något som jag tycker är mycket klokt; att i en musikproduktion genomförd på hög nivå finns det ett stort antal detaljer som den vanlige lyssnaren knappast noterar medvetet. Däremot kanske summan av alla dessa detaljer bidrar till ett mer positivt helhetsintryck.

Jag vill alltså gärna tro att alla har något att vinna - i alla fall indirekt - på att hi-fi-perspektivet sätts på kartan.

Om och var det finns extra pengar att hämta i musikbranschen finns det andra än jag som kan utreda bättre, men bevisligen har det funnits och finns bolag vars affärsidé var/är att tillgängliggöra inspelningar av hög ljudkvalitet. Alla remastrade produktioner och den stora efterfrågan av begagnade äldre utgåvor med mindre masterprocessering tyder på en ekonomisk potential i sammanhanget.

[IngOehman]

Nu ställdes ju inte frågorna till mig, men...

Några frågor:

1 - Vad har den vanlige genomsnittskunden som antagligen inte är HiFi-nörd (ursäkta uttrycket) att tjäna på i det du Claes efterlyser.

De studier på preferenser när det gäller mastringskomprimering som
jag har gjort, har visat att just genomsnittskunden (liksom alla andra
faktiskt) föredrar att programmaterialet inte mastringskomprimeras.

Helt utan undantag faktiskt. Jag har undersökt ett tiotal olika produkti-
oner före och efter mastring och spelat upp dem med samma upplevda
nivå (har alltså motverkat den högre medelnivån på den mastrings-
komprimerade versionen) för väldigt många människor (du Flint är väl-
kommen att komma och lyssna du också). Det hela har pågått under
många års tid, och som sagt - jag har inte än så länge hittat ett enda
undantag, alltså där någon med nivåerna matchade har föredragit den
version som komprimerats (mm) på mastringsstudion.

Kan väl nämna att jag för det mesta har användt en god anläggning
vid lyssningarna, men att jag även har provat mycket enkla anlägg-
ningar, såsom bergsprängare och klockradioapparater, och resultatet
har varit detsamma - även i mycket enkla uppspelningsapparater har
de omastrade versionerna föredragits.


Men i övrigt uppfattar jag nog inte att Claes har efterlyst något annat
än ett svar på frågan om vad det kommer sig att intresse för ljud-
kvalitet är så förhållandevis ovanlig i proffsvärlden.

Jag kan väl nämna att alla de sällsynta undantag jag känner till, alltså
människor i proffsvärlden med stort ljudkvalitetsintresse, frågar sig
sanna sak. Jag gör det också, och jag tror att väldigt många som är
musikintresserade gör det - eller att de tar det för självklart att alla
som arbetar med att skapa musik ställer mycket höga ljudkvalitetskrav.

2 - Hur ska "utbildningen" av samma vinstalstrande kundgrupp gå till utan att det upplevs som propaganda och reklam så att budskapet om att här finns något att hämta går fram?

Reklam? För vaddå?

En högre ljudkvalitet är väl något som alla skulle vinna på?

3 - Bryr sig verkligen samma grupp om det här över huvud taget eller är det bara felletarpedanterna och HiFi-nördarna som lider?

Man kan nog dela in världen i "de som lider" och "de som inte bryr sig".

Frågan är dock om det finns någon motsättning i det. Om ljudkvaliteten
fick större uppmärksamhet så skulle de som bryr sig bli glada, medan
de som inte bryr sig... inte skulle bry sig!

Så frågan är vilka man bör lyssna på, dem som bryr sig, eller på dem
som inte gör det? Hur når man en utveckling? Genom att ta fasta på
dem som har lägst krav eller inga alls, eller genom att ta fasta på dem
som märker skillnaderna, och bryr sig om dem?

Den som inte vill att något skall bli bättre, skall förstås fråga dem som
inte bryr sig om det finns några problem.

4 - Finns det pengar i det här att hämta för den kommersiella delen av skivproduktion som kan motivera att den lyfter på ögonbrynen och kanske reagerar? Vad jag förstår så lider inte du Claes av den kommersiella vinstpiskan och kan därför tillåta dig att vara mer, vad ska vi kalla det, idealistisk.

Jag tror alla hellre gör ett arbete som känns meningsfullt och kul och
som ger ett resultat man kan vara stolt över och som ger extra glädje
till dem som bryr sig, även om det inte ger mer pengar.

I det här fallet handlar det ju om att investera framförallt kunskap i att
arbetet skall vara mera givande att syssla med. Och en stor del av det
kan faktiskt göra att produktionerna blir billigare.


Vh, iö

[Flint]

Det enda som kan få musikindustrin att byta fot är något som kan ge den större ekonomiska vinster.

[phloam]

Lösningen skulle kunna vara en "helhetssyn" på ljud, istället för de två synsätt jag tog upp.

Problemet är då att en helhetssyn skulle närma sig mitten, och det är hifi-sidan som har svårast att släppa sin extrema utgångspunkt (idealet, perfekt ljud).

Samt att de som lever på att producera hifi då förlorar sitt främsta säljargument (man måste sträva efter det perfekta ljudet annars är man inte musikälskare osv osv).

Musikbranschen har inte samma problem alls, då en förbättring av ljudet är positiv på alla sätt utan att behöva vara kopplad till nåt slags teoretiskt ideal.

[IngOehman]

Kloka ord.

Jag tror dock att alla sätt att försöka tvinga skivbolagen att skapa
produktioner med bättre ljudkvalitet, är fel. Det är helt fel väl att gå.

Vad skivbolagen behöver är frihet.

Vad jag försöker säga är att den stundtals bristande ljudkvaliteten
på produktionerna för det mesta beror på en av två saker, eller på
båda, nämligen att:

1. Det idag finns en konkurrensfördel i att låta starkt, och det gör att
det går att sälja bort ljudkvaliteten för att få låta starkare. Lösningen
är att skapa en ny norm som begränsar medel- och inte toppvärdet.
En sådan är väldigt mycket på g.

2. Att hifi-synen, delvis av skäl 1, inte fått ta plats ordentligt.

En på sätt och vis bidragande ordsak till det sistnämnda kan vara att
det finns en massa seglivade myter som vägrar dö, om att man måste
lyssna och arbete i dålig utrustning, för att det inte skall låta dåligt när
konsumenterna lyssnar i sådan. Det är en effektiv killer av möjligheten
för dem som arbetar att kunna göra produktioner som är välljudande.
Man måste ju höra vad man gör för att kunna göra det.


Vh, iö

[IngOehman]

Men tappar vi inte bort Claes fråga nu (jag är minst lika skyldig som alla
andra) alltså vad tusan det kommer sig att hifi-intresset bland dem som
skapar musiken är så lågt.

Alltså jakten på de specifika skälet till att det är så.

För nog föreställer sig de flesta som inte har någon koppling till varken
hifi-världen eller musikprosuktionsvärlden, att alla som skapar musiken
på fonogrammen, är ljudnördar?

Så vad kommer det sig att det är så förhållandevis ovanligt?


Vh, iö

[Hulbar]

Man behöver inte kompromissa om man kan erbjuda valfrihet. Man kan sälja musiken i flera olika kvaliteer. Ett audiofilt alternativ, ett normal alternativ och ett alternativ med dåligt ljud som är avsett för folk med billiga apparater utan dynamisk förmåga. Eller kanske ännu fler alternativ...
När musiken säljs via internet blir det lättare att erbjuda olika alternativ jämfört med skivor som säljs i butiker.

Jag tror det finns hopp. Blir det billigare att erbjuda alternativ blir det också mer lönsamt.
Det finns positiva sätt att använda de senaste och framtidens sätt att sälja och distribuera musik. Och jag tror det kan vara till nytta för alla.

Mvh

[Flint]

IngOehman
Jag har fått för mig att du inte gillar regler och förbud som t.ex. hastighetsbegränsning i trafiken mm. Hur har du tänkt lösa problemet med konkurrensfördelen hög ljudnivå pga. minimal crestfaktor? Med tänkt frivillighet eller med regler?

[Claes]

Flint, problemet är redan löst rent tekniskt. Se länken i mitt allra första inlägg.

Hulbar, kloka tankar. Dock vill jag nämna att behovet av dålig ljudkvalitet på inspelningen för att det ska låta bra i en dålig uppspelningsanläggning är en myt utan sakligt grund. En bra inspelningen vinner nästan alltid över en dålig/mindre bra. Även i en mobiltelefon!

Ett specialfall är dock programmaterial med hög terassdynamik som får praktiska problem med att spelas upp i ljudtrycksbegränsade ljudsystem. Notera dock att transientdynamik utan begränsning inte står i motsättning till jämnhet över tid. En poplåt kan ha konstant psykoakustisk energi från början till slut utan att för den skull vara det minsta dynamiskt begränsad i signalhanteringen.

[Flint]

Claes
Vilket problem är löst?

[Claes]

Flint, problemet med konkurensfördelen med högre genomsnittsnivå. Med EBU R 128 kan alla producera som de vill rent ljudtekniskt, men programmaterialets genomsnittsnivå bestämmer den psykoakustiska uppspelningsnivån (kortfattat förenklat).

[petersteindl]

Flint, problemet med konkurensfördelen med högre genomsnittsnivå. Med EBU R 128 kan alla producera som de vill rent ljudtekniskt, men programmaterialets genomsnittsnivå bestämmer den psykoakustiska uppspelningsnivån (kortfattat förenklat).

Intressant. Hej på dig förresten. Jag har sökt dig på telefon. Jag har en enkel fråga.

MvH
Peter

[Claes]

Hej själv Peter!

Det är bara att ringa, jag svarar.

Ja visst är EBU R 128 intressant. Enligt mig är normen ett av inspelningshistoriens viktigaste steg mot högre ljudkvalitet; om än med annan grund än de tidigare stegen vilka handlat om att minska systemfel och apparatfel hos ljudutrustningen.

[Flint]

Flint, problemet med konkurensfördelen med högre genomsnittsnivå. Med EBU R 128 kan alla producera som de vill rent ljudtekniskt, men programmaterialets genomsnittsnivå bestämmer den psykoakustiska uppspelningsnivån (kortfattat förenklat).

Att det går att lösa rent praktiskt torde vara självklart enkelt men frågan kvarstår om principen med RMS-begränsning skall tillämpas frivilligt eller med tvång. Det är den egentliga frågan. Är den också löst?

[phloam]

Men tappar vi inte bort Claes fråga nu (jag är minst lika skyldig som alla
andra) alltså vad tusan det kommer sig att hifi-intresset bland dem som
skapar musiken är så lågt.

Alltså jakten på de specifika skälet till att det är så.

För nog föreställer sig de flesta som inte har någon koppling till varken
hifi-världen eller musikprosuktionsvärlden, att alla som skapar musiken
på fonogrammen, är ljudnördar?

Jag tror inte (som representant för de utan koppling) att folk i gemen uppfattar de som producerar musik som ljudnördar, det känner jag inte igen alls.

"Ljudnördar" förknippar nog de flesta enbart med privatpersoner som gillar HiFi, eller så missförstår jag vad du menar.

"Ljudnörderi" är för mig förknippat med strävan efter idealet, inte med ambitionen att producera (som i musikindustrin).

[Hulbar]

Flint, problemet är redan löst rent tekniskt. Se länken i mitt allra första inlägg.

Hulbar, kloka tankar. Dock vill jag nämna att behovet av dålig ljudkvalitet på inspelningen för att det ska låta bra i en dålig uppspelningsanläggning är en myt utan sakligt grund. En bra inspelningen vinner nästan alltid över en dålig/mindre bra. Även i en mobiltelefon!

Ett specialfall är dock programmaterial med hög terassdynamik som får praktiska problem med att spelas upp i ljudtrycksbegränsade ljudsystem. Notera dock att transientdynamik utan begränsning inte står i motsättning till jämnhet över tid. En poplåt kan ha konstant psykoakustisk energi från början till slut utan att för den skull vara det minsta dynamiskt begränsad i signalhanteringen.

Jag menar fall när man t.ex kan höra hur det prasslar i kläderna innan musikerna börjar spela. Och sedan är musiken 100 decibel högre när musikerna börjar spela. Jag kan tänka mig att någon som skruvar upp så prasslandet hörs kan lyckas med att förstöra sina högtalare om dessa har väldigt dålig förmåga att hantera stora ljudtryck. Och att det krävs en hyfsad anläggning för att man utan skäl till oro skall våga skruva upp så prasslandet blir hörbart. Det kan kanske till och med börjar med kraftig bas när musiken sätter igång. Men jag antar att det främst är terassdynamik jag tänker på när jag funderar över problemet.

Mvh

[Claes]

Fllint, frågan om impementeringen av R 128 i praktiken finns det andra som är bättre uppdaterade på än jag. Den jag personligen känner och som också i hög grad bidragit från svensk sida i det internationella arbete som pågått under mer än tio år och utgör grunden till R 128, är Sveriges Radios utvecklingsingenjör Lars Mossberg.

Normen handlar om mer är RMS-mätning och bygger på internationella studier som EBU har genomfört med tusentals respondenter runt om i världen. Ljudtekniska Sällskapet, Studio Blue och andra välljudsintresserade lyssnarvana har deltagit i dessa studier som bland annat genomförts på Sveriges Radio.

Som jag har förstått det så har vissa länder redan implementerat R 128 i praktiken, bland andra Spanien.

[Flint]

Claes
Den viktiga frågan som du verkar undvika är fortfarande den om frivillighet eller tvång. Jag frågar en sista gång: Är den löst? Ett undvikande eller slingrande svar är detsamma som ett nej.

[IngOehman]

Varför är det en viktig fråga för dig?

Jag har svårt att se att den ens behöver funderas på. Det är väl bara
att införa standarden och se hur det går. Jag vet inte vad det är som
skulle kräva att det utarbetas ett hot/straff-system runt det.

Det är ju ett system som är bra för precis alla.

Varför skulle någon behöva tvingas? Det räcker väl att de system som
inkluderas i konceptet helt enkelt bara släpper igenom signaler som är
enligt standarden.

IngOehman
Jag har fått för mig att du inte gillar regler och förbud som t.ex. hastighetsbegränsning i trafiken mm.

Jasså? Tror du har missförstått det en smula.

Vad jag sagt är att det är bättre att göra vad som är möjligt för att
hjälpa bilisterna att köra så trafiksäkert som möjligt, än att försöka
styra med hot om straff.

Om det är farligt att köra snabbt en given sträcka så tycker jag det
är bättre att uppmärksamma bilisten på det, än att låte bilisten köra
snabbt och ge bilisten ett straff för det.

Eller om en bil står parkerad så att den står ivägen så tycker jag det
är bättre att flytta den än att sätta en böteslapp på dess ruta. Om
den kan stå kvar utan att det gör något, så kan man låta bli att sätta
en P-bot på rutan också. Den hjälper ingen.

Hur har du tänkt lösa problemet med konkurrensfördelen hög ljudnivå pga. minimal crestfaktor? Med tänkt frivillighet eller med regler?

Med en standard som hjälper alla att få veta hur man skall göra.

(Exempel på standarder är att alla bilar kör på höger sida av vägen.)

Om standarden då i det här säger på vilken nivå medelvärdet skal ligga
(max) så får man som producent av musiken maximal frihet med avse-
ende på musikproduktionen, eftersom kompromisssituation mellan ljud-
kvaliteten och nivån inte längre finns kvar.


Man kan utrycka samma sak som att konsumenten får tillbaka friheten
att själv ställa ljudnivån med sin volymkontroll.


Vh, iö

[Claes]

Ja Hulbar, det är terassdynamik du beskriver.

[Bill50x]

De studier på preferenser när det gäller mastringskomprimering som
jag har gjort, har visat att just genomsnittskunden (liksom alla andra
faktiskt) föredrar att programmaterialet inte mastringskomprimeras.

Helt utan undantag faktiskt. Jag har undersökt ett tiotal olika produkti-
oner före och efter mastring och spelat upp dem med samma upplevda
nivå (har alltså motverkat den högre medelnivån på den mastrings-
komprimerade versionen) för väldigt många människor (du Flint är väl-
kommen att komma och lyssna du också). Det hela har pågått under
många års tid, och som sagt - jag har inte än så länge hittat ett enda
undantag, alltså där någon med nivåerna matchade har föredragit den
version som komprimerats (mm) på mastringsstudion.

Jag ifrågasätter inte alls resultatet av dina undersökningar, tvärtom. Resultaten är i linje med vad jag själv tycker, tillsammans med många andra.

Men, det finns ett stort men. Jag har ännu inte sett någon redovisning av hur dessa undersökningar gått till. Jag föreställer mig dock en välkontrollerad miljö i den berömda källaren, med matchade nivåer och allt annat tekniskt i bra skick. Och är klart, i en miljö där man "bara" lyssnar på musiken så uppskattas en fullgod dynamik och ett i övrigt odistorderat material. Men hur låter det i en bullrande buss/tunnelbana i en halvdan iPod? Eller på en middag med goda vänner där man satt ihop spellista av olika artister/album och man inte vill missa 75% av musiken.

Men som sagt, jag vet inte hur undersökningarna gått till så jag kan inte bedöma hur täckande de är.

/ B

[Flint]

IngOehman
Jag har fått för mig att du inte gillar regler och förbud som t.ex. hastighetsbegränsning i trafiken mm. Hur har du tänkt lösa problemet med konkurrensfördelen hög ljudnivå pga. minimal crestfaktor? Med tänkt frivillighet eller med regler?

Med en standard.

(Exempel på standarder är att alla bilar kör på höger sida av vägen.)

Om standarden här säger på vilken nivå medelvärdet skal ligga (max) så får man som producent av musiken maximal frihet med avseende på musikproduktionen, eftersom det inte längre finns kvar en kompromissituation mellan ljudkvaliteten och nivån. Man kan utrycka samma sak som att konsumenten får tillbaka friheten att ställa ljudnivån med sin volymkontroll.

Är du alltså för en regel/lagstiftning i det fallet?

[Claes]

Flint, som jag tidigare skrev finns det andra än jag som lämpligen kan utreda R 128 och dess praktiska implementering.

Se exempelvis den omfattande dokumentation från EBU.

[Flint]

Flint, som jag tidigare skrev finns det andra än jag som lämpligen kan utreda R 128 och dess praktiska implementering.

Se exempelvis den omfattande dokumentation från EBU.

OK. Frågan om frivillighet eller tvång är alltså därmed konstaterat inte löst. Då ska jag inte tjata mer om den i särklass viktigaste frågan i det här sammanhanget.