Många diskussioner kan glida in i semantikfrågor och därigenom riskera att bli osakliga och svårbegripliga. Möjligen har en del av det jag själv skrivit varit otydligare än jag utgick ifrån att det skulle vara. Därför kommenterar jag hi-fi-begreppet.
Hi-fi och ljudkvalitet
Jag använder begreppet hi-fi på två olika sätt. Dels med fokus på hi-fi-apparater, systemlösningar och återgivningsfrågor ur olika synvinklar och med skilda definitioner; dels som övergripande term för ljudkvalitet ur någons synvinkel eller enligt någons uppfattning.
Det önskvärda i att fler verksamma inom musikbranschen ska börja notera hi-fi på dagordningen handlar inte om att de ska börja intressera sig för hi-fi-apparater utan om att de ska bli mer intresserade av ljudkvalitet. För den som arbetar i musikbranschen och är mer intresserad av ljudkvalitet än någon annan med likadana övriga förutsättningar, kommer sannolikt att i högre grad bidra till högre ljudkvalitet. Sedan får de förstås också gärna bli lite hi-fi-nördiga om de vill
.
phloam, om jag förstår dig rätt menar du att artister, ljudtekniker med flera i första hand vill ”få ut musikens budskap” och att ”ju närmare man kommer återgivningsidealet, desto mindre intressant blir det för musiken”. Vidare verkar du mena att det finns en medelväg, en skärningspunkt där båda dessa intressen tillvaratas maximalt.
Om vi bortser ifrån att det skulle vara ett ouppnåeligt ideal med helt omastrade skivor och ljudteknisk utrustning för inspelning och avspelning med så god återgivningsförmåga att kvalificerade lyssnare i kontrollerad F/E-lyssning misslyckas med att belägga den med hörbar förvrängning – vilket jag menar både är ett uppnåeligt och eftersträvansvärt ideal, se
http://studioblue.se/forskning/signalhantering http://studioblue.se/forskning/linear-t ... t-response
så tror jag att jag förstår ungefär vad du syftar på.
Nämligen att studioproduktioner sällan eller aldrig har rena återgivningsideal för den färdiga produktionen eftersom studioproduktioner ”nästan per definition” betyder att spela in och skapa ett ljudkonstverk som blir till i sin första originalversion först när slutmixen av alla de ingående instrumenten är färdig. I denna mix kan sådana ”onaturligheter” som en förhållandevis hundra gånger för stark kvinnoröst gentemot ett trumset vara det önskvärda och därmed det rätta. I en sådan mix kan ett fantasilandskap genom en extrem ljudbild byggas upp genom en blandning av sound ifrån vitt skilda akustiska miljöer. I en sådan studioproduktion kan plötsligt en ensam sångfras komma in tio gånger ”för starkt” i förhållande till det rimligt förväntade samtidigt som alla andra ljudkällor tystnar och rösten som ljuder får ett sound som påminner om hur den skulle låta i en garderob avlyssnad via en telefon.
Men – och det är här jag åter tar upp min uppfattning om behovet av att föra upp hi-fi på dagordningen – om studions inspelningsrum har bristfälliga akustiska förutsättningar (jag kommer att tänka på vad Stig Carlsson sa på en akustikföreläsning på Studio Blue: i och med att studiorna på 1960-talet började hårddämpas som en anpassning till popindustrins krav på möjlighet till inspelning med flera mikrofoner utan alltför mycket läckning, blev de som jag ser det oanvändbara), inspelningskedjan har mer eller mindre förvrängande länkar och monitorsystemet inklusive monitorer, kablar, effektförstärkare, förförstärkare och kontrollrumsakustik har påtagligt begränsad återgivningsförmåga, då är det inte möjligt att kreativt skapa vare sig sound eller medvetna mixar. Därmed blir det även omöjligt att processera slutmixar vid mastering inte bara av de skäl som gör dylika ingrepp olämpliga även under goda förutsättningar att kunna genomföra dem, utan även därför att förutsättningarna som sådana omöjliggör dem.
Alltså, återgivningsidealet är bra när det gäller utrustningens prestanda, kunskap och hantverksskicklighet hos de som arbetar med musik och ljud, men det är inte återgivning av en akustiskt klingande verklighet som vanligen eftersträvas vid studioproduktioner.
Nattlorden, dina tankar om att ”felet” ligger hos studioarbetaren må kunna tolkas på ett negativt och generaliserande sätt, men jag är benägen att tycka att det tyvärr ligger en del sanning i dem. Jag tycker att de som är professionella ljudmänniskor av alla slag inom alla områden rimligen bör ha en miniminivå av kunskap om ljudets fysiska förutsättningar, audiologi, psykoakustik, utrustningen funktioner och en adekvat metod att hantera den, för att därmed kunna inspirera och hjälpa musiker och andra mindre ljudfokuserade personer i en musikproduktion till att även fokusera ljudkvalitet.
Jag anser, som jag tidigare varit inne på, att hela Västvärlden och inte minst utbildningsanordnare inom musik, musikproduktion och ljudteknik, har underlåtit att leva upp till det ansvar de borde ta för att sprida behövlig kunskap i sammanhanget. Därmed vill jag inte specifikt kritisera just ljudteknikerna som yrkeskår (även om jag nästan skulle kunna skriva en bok om alla märkligheter jag varit med om där olika ljudtekniker agerat obegripligt olämpligt).
Bill50x, du verkar vara inne på att ljudkvalitet är en smakfråga om jag förstår dig rätt. Och självklart finns det en subjektiv del med när vi bedömer hur bra eller dåligt vi uppfattar att olika inspelningar låter i förhållande till varandra eller i allmänhet. Men det är viktigt att komma ihåg att musiken för de allra flesta av oss är viktigare än ljudet. Därmed kommer yngre människor, med en musiksmak där merparten av inspelningarna låter illa, att genom sin uppskattning av musiken ifråga
trots att den låter illa, uppfatta en total kvalitet i summa av musiken/ljudet. Att de i och med detta blir mer förlåtande mot det dåliga ljudet tycker jag är högst sannolikt.
PerStromgren, musikindustrin har säkert som något slags mer eller mindre genomtänkt mål att försöka ”lyssna till sina kunder och göra musiken precis så häftig som de vill”. Problemen är att kunderna sitter många beslutssteg bort ifrån de som fattar de avgörande övergripande besluten samtidigt som nästan alla som köper musik köper den för musiken skull, inte för ljudkvalitetens. Därmed har det psykoakustiska misstaget att ge det starkare ljudet konkurensfördelar genom loudness war kommit att leda till den absoluta motsatsen till vad de flesta brukar mena med häftigt ljud.
sportbilsentusiasten, det är inte konstigt att många artister och låtskrivare vill komponera och framföra musik hellre än att spela in. Samtidigt är det många och över tiden allt fler som faktiskt kombinerar låtskrivande, spelande och sjungande med just att spela in. Dessa moment har sedan inspelningsprocessen digitaliserades kommit att bli allt mer integrerade för många som skapar musik, på gott och ont.
Att många inom denna grupp ändå inte fokuserar och intresserar sig för ”återgivning” håller jag med dig om att det är ganska lätt att förstå. Men jag förstår inte varför de inte intresserar sig mer för ljudkvalitet och hur deras tonkonstverk låter rent ljudmässigt.
Om jag förstår dig rätt verkar du också mena att möjligheten för ljudtekniker att tjäna pengar står i motsats till att skapa hög ljudkvalitet. Dels tror jag knappast att något enkelt samband finns mellan pengar och ljudkvalitet, dels tjänar de ljudtekniker som endast är just ljudtekniker ganska lite och har alltid gjort det. De som har möjlighet att tjäna mer är de som kan göra mer än ”bara” ljudtekniskt arbete. Och det blir allt fler desto längre tiden går.
En framgångsrik ljudtekniker eller annan yrkesman/yrkeskvinna i branschen har i första hand en mycket god social kompetens, enligt mina erfarenheter. En sådan kompetens kan, men måste inte, bestå av att brinna för musiken som konstart i kombination med skyhög ambition för ljudkvalitet. Att på ett begripligt och rimligt lättfattligt sätt förklara denna strävan kan ge många nöjda kunder.
Ingvar, ur ett känslomässigt och sakligt perspektiv är det förstås obegripligt att musik och ljudkvalitet ska behöva vara eller uppfattas som varande motsatser. Musik är ljud vilket är ett faktum (även om det inte utesluter existensen av musikteori och musikvetenskap med mera). Och visst skulle det vara inspirerande om alla som uppskattar musik på ett eller annat sätt (nästan alla kanske) kunde acceptera att eftersom musiken är viktigare än ljudet så finns det inget skäl att de som inte bryr sig om ljudkvalitet ska vara de mest tongivande inom musikbranschen.
Harryup, som jag förstår dig menar du att inspelningstekniker bör fokusera ljudkvalitet men inte med nödvändighet behöver vara specifikt hi-fi-nördiga; alltså ungefär som jag var inne på i början av detta inlägg. Jag instämmer alltså.
phloam (igen), jag tror ”hi-fi-älskaren” som sätter ljudet framför musiken är ovanlig för att inte skriva extremt sällsynt. Jag kan knappast komma på någon enda person i min bekantskapskrets (som i hög grad utgörs av hi-fi-människor) som är sådan. I stället är det mitt intryck att hi-fi-människor brukar vara stora musikälskare (om än på mycket olika bildningsnivå och med vitt skilda preferenser). Därmed är det svårt för mig att se att det skulle finnas två grupper som står emot varandra där den ena prioriterar ljudet framför musiken. I stället tänker jag att så gott som alla som uppskattar musik verkar tycka att musiken är viktigare än ljudet men att hi-fi-människorna i högre grad medvetet beaktar ljudkvaliteten (eller frånvaron av den).
Skälet till att hi-fi behöver sätta på dagordningen är alltså inte att det inte finns någon motsättning mellan musik och ljudkvalitet, utan därför att musiken är viktigare än ljudet för de allra flesta och för att det i kombination med loudness war har likriktat musikproduktionen de senaste tjugo åren.
Strmbrg, hi-fi-aspekten får vi in i musikbranschen genom att de som arbetar professionellt med musik och ljud får högre kunskapsnivå genom fler utbildningar som tar sitt ansvar att lära ut
- ljudets akustiska förutsättningar
- objektiv prestandaverifiering
- vetenskapligt grundad testmetodik
- psykoakustiskt förankrad produktionsmetodik.
Vidare kommer EBU R 128 fullt globalt implementerad att ta bort konkurensfördelarna för det som låter starkare vilket lär ta bort större delen av (eller hela) incitamentet för att höja genomsnittsnivån.
Ytterligare kan vi musikälskande hi-fi-människor hjälpas åt att på olika sätt förklara alla fördelar såväl för musiken som konstart som för alla lyssnare oavsett media och genre, med hög ljudkvalitet. Lyckas vi kanske vi rent av ökar antalet hi-fi-nördar också
.
Moment-23, jag håller med Ingvar om att dina ord är kloka från början till slut!
Jag är ordförande i Ljudtekniska Sällskapet samt forskare, lärare och rektor vid Studio Blue.
Tycks vara svårt.