Att belasta en förstärkare med högtalare vars impedans matchar slutstegets intrinsiska impedans (för jag hoppas givetvis att det är rimligt motkopplar således att utimpedansen är mycket, mycket lägre än högtalarimpedansen!) är ett utmärkt sätt att garantera att man
inte kommer i närheten av 70% verkningsgrad, ens vid full utstyrning (med ensam sinusvåg skall tilläggas).
Å andra sidan kan man ifrågasätta att ange just verkningsgraden för en fullt utstyrd sinus.
Musik består ytterst sällan av en ensam sinusvåg, och praktiska verkningsgraden för ett Klass B- (eller AB)-steg uppgår ytterst sällan till mer än 50 %, ens om man spelar högkomprimerad radiomusik på gränsen till klippning. Spelar man välljudande musik ligger verkningsgraden med största sannolikhet för det mesta under 10 %, ofta under 1 % vid spelning på "självvalda" nivåer, till skillnad från "så starkt det går".
Men det finns knep att ta till för verknigsgradsfreaken! Vill man ha verkligt hög verkningsgrad ur sin förstärkare så spelar man förstås uteslutande lågfrekvent 4-kantvåg, fullt utstyrd.
Då når man faktiskt i närheten av 100%, oavsett om man använder en klass B-, Klass AB eller en Klass A-förstärkare!*
Men det låter förjävligt!

Man vill inte lyssna på det. Musik är mycket mysigare.
Vh, iö
*Högtalarens verkningsgrad är förstås en annan historia...
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).