PushPull-kopplade basar - ingen andratonsdit?

[d_anders]

Så vid musiklyssning är det alltid bättre med 3% tredjetonsdist och ingen andratonsdist än 3% av varje.

[Morello]

Så vid musiklyssning är det alltid bättre med 3% tredjetonsdist och ingen andratonsdist än 3% av varje.

I princip, men frågan är hypotetiskt, då kvadratiska termer växer långsammare än kubiska dito. Andra- respektive tredejtonen kommer bara att ha samma nivå vid en viss amplitud.

[IngOehman]

Den vettiga synen på problemet är väl att problemet är den distorsion man har, och den i sin tur beror på de olinjäriteter den aktuella apparaturen har, i kombination med vilken sigal som körs genom den.

En apparat kännetecknas av sina olinjäriteter, inte av "sin distorsion", eftersom den senare är en konsekvens av att man velat använde en aller annan mätmetod m m.


Vad man bör fråga sig är för övrigt inte om kolera är bättre än pest, utan hur man skall bli botad så man blir frisk.


Vh, iö

[n3mmr]

Den vettiga synen på problemet är väl att problemet är den distorsion man har, och den i sin tur beror på de olinjäriteter den aktuella apparaturen har, i kombination med vilken sigal som körs genom den.

En apparat kännetecknas av sina olinjäriteter, inte av "sin distorsion", eftersom den senare är en konsekvens av att man velat använde en aller annan mätmetod m m.


Vad man bör fråga sig är för övrigt inte om kolera är bättre än pest, utan hur man skall bli botad så man blir frisk.


Vh, iö

Men ibland blir det att välja, t ex mellan en sjukdom och en bot som har biverkningar.

Föreställningen att det alltid går att välja ortogonalt är lite lätt förhoppningsfull.

[IngOehman]

Det är en helt realistisk föreställning. Förutsatt att ena ortogonalitetspolen är ett rimligt renspelande alternativ.

Det finns massor av apparater som har så låg distorsion att den inte är utgör ett stort problem. I synnerhet när det gäller elektronikapparater.


Talar man om högtalare är det inte lika lätt förvisso, men å andra sidan är distorsionsmekanismerna så komplexa där, att det ändå inte är meningsullt att driva förenklade resonemang om vilken kombination av olinjäriteter som är bättre än en annan.

Sådana frågeställningar är lika meningslösa som att försöka bedöma poesi genom att räkna substantiv och verb.

Man får inte förenkla (i ännu en jakt på en meningslös tumregel), utan man måste se till problemen i sin fulla komplexitet. Först då kan man börja analysera problemet och försöka hitta den bästa möjliga lösningen.

Då finner man, ibland, att i små enkla högtalare, där distorsionen är ett större problem än hos stora jättekapabla högtalare, så renderar bästa lösning med avseende på minimal hörbar distorsion, större mätbar distorsion (så som den betraktas med de konventionella enkla metoderna, som inte mäter linjäritet i ordets rätta bemärkelse, utan tittar på en konsekvens som inte är direkt översättbar baklänges till linjäritet) än man skulle kunna åstadkomma, om man hade varit oförståndig nog att prioritera broschyrliknande mätdata framför hörbarhetsegenskaper...


Vh, iö