Kan lyssningströtthet fullständigt förklaras med färgning?

av **Mr_Ekan** » 2005-06-15 22:50

Ja, som rubrik asså.

Vh

Edit: tråden skulle till 'Generellt om hifi' men är man senil så...

av E » 2005-06-15 23:15

Nä, det kan ju va' hemskt tråkig musik också!

Vad avser du med färgning i för led, förresten? Menar du
uppspelningsanläggningars eventuella färgning, eller inkluderar
det mastringteknikerns/producentens färgning eller kanske också
gitarristens egen klangfärgning?

En gitarrist kan ju ha en hemskt vass förstärkardist, t ex. (Som
han vägrar låta tämjas av tekniker/producenter.)

Mvh E*

av **Mr_Ekan** » 2005-06-15 23:20

Jag syftar på färgningar hos avspelningsapparatur och undermålig rumsakustik.

En förklaring till lyssningströtthet kan ju f ö också vara att man spelar absurt starkt under en längre period. Ja ja, nu ska jag inte gå händelserna i förväg.

//M

av **Svante** » 2005-06-15 23:28

Svarar nej eftersom det är ytterst sällan något kan förklaras med en sak. Men samtidigt så tror jag att lyssningströtthet ibland kan bero på att man har poppat starkt och tex talspolarna har blivit varma. Då händer det saker med bla tonkurvan.

Hursom, alldeles säkert finns det någon annan förklaring också, så som frågan är ställd blir svaret nej.

av E » 2005-06-15 23:28

Ah, då blev ju valet enkelt. Mastringsprocessning är säkert en
betydande faktor till eventuell lyssningströtthet.

Mvh E*

av **Magnuz** » 2005-06-16 00:15

Ett självklart nej. Man kan bli lyssningstrött även av oförstärkt livemusik. Däremot blir man nog ofta extra lyssningstrött av otäcka diskantljud och de kan ju förstås härröra från uppspelningsanläggningen.

av **IngOehman** » 2005-06-16 02:26

Tumregler är alltid dumregler.

Även i detta fall: Nej, lyssningströtthet kan inte på ett entydigt sätt förklaras med färgningar.

Inte ens begreppet lyssningströtthet är entydigt.

Man kan bli vansinnigt lyssningstrött av extremt välljudande samt dessutom superbra musik! När man lyssnat färdigt kan man vara helt utpumpad och absolut vilja att det skall vara alldeles tyst.
(En artikel om just detta publicerades i MoLt för sisådär 10-15 år sedan.)

Att lyssningströtthet skulle vara något entydigt negativt är förresten en hifi-branch-uppfinning/-dogm/-myt.

I musikvärlden har man aldrig favoriserat så tråkiga musikhändelser att man kan lyssna dygnet runt utan att tycka att det vore trevligt om det kunde vara tyst ett tag. Utom i varuhus och hissar. :wink:

Däremot är det dessutom definitivt så, att många färgningar ger svårartad (negativ) lyssningströtthet, men i regel yttrar den sig inte bara som en "få nog-känsla" efter det att man lyssnat, utan oftast som en känsla av att man inte vill lyssna ens när det pågår... :cry:

Vh, iö

PS. Liten påminnelse: Tumregler ALLTID dumma. :wink:

av **Morello** » 2005-06-16 02:29

Jag kan bli lyssningstrött av allt möjligt; tex musik jag inte gillar, tafflig återgivning, på fel humör för ett specifikt fonogram osv osv.

av E » 2005-06-16 02:43

IngOehman skrev:Man kan bli vansinnigt lyssningstrött av extremt välljudande samt dessutom superbra musik! När man lyssnat färdigt kan man vara helt utpumpad och absolut vilja att det skall vara alldeles tyst.
(En artikel om just detta publicerades i MoLt för sisådär 10-15 år sedan.)

Ah, det där tänkte man nog inte riktigt på, faktiskt.

Det är ju nästan den bästa känslan av alla, när man tänker efter.

Alltså, när man har lyssnat på ett alldeles förträffligt album eller
tittat på en spännande/djup film, så sitter man där, nästan helt
tom i bollen, fast ändå på något vis reflekterande över vad man
nyss varit med om, och ifall man måste gå och lätta på trycket eller
något så går man liksom som i trans och vaknar inte riktigt förrän
långt senare ...

Lyssningstrött, är man då! Eller i lyssningstrans, kanske.

Mvh E*

PS. Man vill inte bara att det ska vara tyst efteråt - det blir ju det
också, per automatik! Åtminstone lite grann, eftersom hörseln blivit
bländad på nå' vis ... Det är i alla fall en trevlig effekt, spexiellt när
man inte har en så fantastiskt låg störnivå i t ex bostaden (och
samhället), som man skulle vilja.

av i » 2005-06-16 14:35

Lyssningströtthet är nog just det, dvs man orkar inte lyssna mer. Och det beror nog just på att man inte (längre) tycker om det man lyssnar/lyssnade på.
Vilket kan bero på en hel massa saker: Söndermastrad inspelning, lyssnat på (för) hög nivå, lyssnat på musik man (nu) inte gillar och t ex påtaglig färgning av anläggningen man lyssnar på. Men det sista är nog inte det vanligaste (i alla fall om jag tänker på mitt musiklyssnande i bilen... :roll:

).

av **Nattlorden** » 2005-06-16 15:19

När alla plattor slutar att snurra i anläggningen över längre tid, så kan man inte skylla på mastring, volym eller att man lyssnat för mycket på någon viss platta... utan då är det med ganska stor sannolikhet färgning som är problemet. Och så kan det bli även om man med sitt analytiska sinne tycker man gjort den uppgradering som gör att det låter bättre.

Men "fullständigt förklaras" kan man inte säga, tycker jag. Det är alltför binärt.

av E » 2005-06-16 15:42

Nattlorden: Det beror ju på. Det kan ju vara så att man äger
enbart söndermastrade fonogram!

Kanske bör man skilja på tvenne saker mha skilda ord?

IngOehman skrev:Däremot är det dessutom definitivt så, att många färgningar ger svårartad (negativ) lyssningströtthet, men i regel yttrar den sig inte bara som en "få nog-känsla" efter det att man lyssnat, utan oftast som en känsla av att man inte vill lyssna ens när det pågår...

Vad ska vi kalla denna senare lyssningströtthet som beror på icke-
välljud? Dvs, när liksom själva öronen säger ifrån, pga t ex ett
fonogram som är rakt igenom åt helsike för vasst, eller en live-
tekniker som spelar åt helsike för starkt. Örontrötthet?

Eller räcker det månne att skilja på positiv och negativ
lyssningströtthet. Men det vore ju positivt att ha skilda ord.

Mvh E*

av **Max_Headroom** » 2005-06-16 16:06

IngOehman skrev:Tumregler är alltid dumregler.

Det där låter lite likt en tumregel, ju...

av **basnarkomanen** » 2005-06-16 16:27

Lyssningströtthet = För mkt av det goda/onda...

nuff said

PS. Var o lyssna på ett par pi60, det lät så sjukt bra, men efter några timmar blir man nästan temporärt allergisk och vill bara inte lyssna mer, det räcker helt enkelt... och "för mkt" är väl helt och hållet individiuellt. Sen det här med onda/goda, det goda tog några timmar för mig, det onda (läs en mikorstereo av noname typ), tja, 4-5 sekunder? Kanske t o m 3 sek innan hjärnan skickar signaler till min arm och hand att stänga av... Sen är det väl också volymkontrollen (som också är helt individuellt om man tycker det är högt eller lågt eller för högt etc) som styr tiden innan man blir lyssningstrött... man vill helt enkelt inte ha mer av det goda/onda...

Hmm, vad f-n var frågan nu igen? :p

av **IngOehman** » 2005-06-17 00:37

Precis!

En anläggning som är så intetsägande att man står ut med att den står på och spelar timme efter timmar är för mig rätt ointressant.

Så fungerar ju inte levande musik. Är musiken tillräckligt bra och tillräckligt bra återgiven, så är det ju bara normalt att man blir så berörd att man behöver lite paus emellanåt - för att smälta intrycken.

Jag håller helt med om att de negativa intryck man får av dålig apparatur känneteckans mycket mera av att man lider UNDER spelningen, än att man känner sig trött efteråt.

Det senare är ju snarare fallet efter att ha lyssnat på all "stark musik" (ej att förväxla med ljudstark).

Kort sagt - lyssningströtthetsbegreppet är både en myt och en tumregelmässig förenkling, och den är typisk för hifi-branschen.

I verklighetens spännande musiklliv däremot, är lyssningströtthet någon positivt, och som bara indikerar att man varit med om något ordentligt. Det skall man ta vara på.

Tystnaden är lika värdefull som musiken.

Kontrasten ökar behållningen av extremerna.

Vh, iö

av **MKo** » 2005-06-17 01:18

Ny tumregel för lyssningströtthet:

"Den enskilt störtsa påverkande faktorn är frekvensgången (om vi utgår från att totala distortionen under alla omständigheter för hela systemet är åtminstonne under 1-2%), det kan vara rakt igenom rak frekvensgång på hela systemet förutom högtalaren som kanske är extra vass t.ex låt säga 3-4 kHz, allternativt har vi en ypperlig högtalare men en EQ som är helt tokigt inställd, då blir man garanterat snabbt lyssningstrött, behagligare kan det vara t.o.m att lyssna på en lågmäld klockradio bredvid sängen innan man går lägger sig...

"

Lyckades jag skapa en ny tumregel?

EDIT: Ok, seriously, Mitt val är att lyssningströtthet kan inte fullständigt förklaras med färgning, för frekvensgången tycker jag är värre faktor vilket varierar betydligt kraftigare på högtalare än "färgningen" om det skall tolkas som distortion, övriga komponenter förutom högtalare är i stort enligt mitt tycke ganska underordnande när man ser till helheten och den enskilt mest påverkande komponenten(=högtalaren).
Näst efter högtalare kanske kombinationen skivspelare+pickup+RIAA förförstärkaren är en annan "komponent" som påverkar ganska mycket.

mvh Michael

av **Nattlorden** » 2005-06-17 12:18

E skrev:Nattlorden: Det beror ju på. Det kan ju vara så att man äger
enbart söndermastrade fonogram!

Beklagar, men så har i alla fall inte jag det. :wink:

av **IngOehman** » 2005-06-17 13:20

Nä, man har ju några enstaka som inte utsatts för destruktiv mastringsprocessning...

Undrar hur många procent "de av mastring oskadade" utgör, om man inte gör medvetna val för att hitta specifikt bra ljudkvalitet, utan utslutande köper bra musik?

I procent är det nog opraktiskt att räkna dem, men promille.

Vh, iö