IngOehman skrev:
...
- - -
Så låt mig avsluta detta förstainlägg med att ställa några frågor:
1. Vilka rörförstärkare har öppnat dina öron mest, och skapat den enligt
dig mest njutbara musikåtergivingen?
2. Vilka egenskaper (rent tekniskt) tror du att det är som för att du upp-
lever den på de viset?
3. Hur yttrade det sig, det där du gillade?
Alla andra typer av inlägg som har med frågan om vad det är för något
som ger rören deras förmåga att påverka vår upplevelse på sätt som
så många gillar, är naturligtvis välkomna i tråden.
Vh, iö
Edit: Lagt till fråga tre där på slutet.
1)
Jag har själv inte haft rörförstärkare placerade i signalvägen i min ordinarie ljudrigg. Däremot har jag lyssnat på många olika rörförstärkare hos många andra och i många olika kombinationer med olika högtalare och rum. Jag har sett väldig många olika varianter på rörförstärkare, men generellt sett har jag väldigt sällan lagt på minnet vad de heter.
Men i de fall jag har erinrat mig att det har låtit "bra" i flera fall med rörförstärkare, eller trevliga upplevelser kan man säga:
A) Stora monoslutsteg med runt 150 watt tilllsammans med ML Prodigy(?). Somliga vet vem denna ägare är. Rörförsteg av samma fabrikat var det nog. Men själva fabrikatet minns jag inte. Rent och klart ljud.Man kunde spela starkt också utan att det lät illa alls.
B) The Dream tillsammans med The Dream högtalare(?) med dubbla 8 - 9-tummare och lätt hornladdat/impedansanpassat diskantelement,Rent och klart ljud. Man kunde spela väldigt starkt också, faktiskt "tillräckligt" starkt om man snackar Rolls Royce maual. Tillsammans med SEAS hembygge i stort rum inte lika bra sound, men det rumsakustiska fotavtrycket tror jag är det som spelar sprattet.
C) Philips 12 watt "Phille" hos Mayro. Inte så stark ljudtrycksmässigt sett , men ett relativt rent ljud. Troligtvis stora frekvensgångsfel, men det störde inte mycket.
D) LennArt Labs LaMayro med olika högtalare. Inte obegränsad ljudtrycksförmåga, men ett sound som får anses relativt neutralt och subjektivt "rent".
E) Aktiva elektrostathögtalare med inbyggda OTL-rörslutsteg; Beveridge. J-vligt bra alla kategorier(
) utom ljudtrycksförmåga.
F) Något slusteg för biografändamål tillsammans med LTS trevägare. Subjektivt rent och klart ljud, trots att Staffan Tenbrock sade att de distade rätt kraftigt. Spekulation: Mycket högkvalitativ utgångstrafo?
Inte så roliga upplevelser:
- Quad II, "trött, luddig", men möjligtvis helt okej tillsammans med de Brauelektrostater som en kompis har, fråntaget möjligtvis ljudtrycksförmåga.
- Single end triod i alla möjliga inkarnationer, ofta < 10 watt uteffekt. "Trött, grumligt, distigt"
- "stort okänt kanske franskt rörsteg" tillsammans med McIntosh-högtalare, de där stora med en massa diskanter på rad. Lät distat jämfört med Marantz 400 W steg och McIntosh trafokopplat 500 W(?) steg.
- 300 B i olika inkarnationer, oftast SE tror jag. Men jag ändå ett trevligt minne från Tesserakt-tiden i den lilla butiken på Hägerstensåsen. Då var det en Hiragabyggsats med 300B tror jag. Något unikt på den tiden, och det var innan 300B blev hypade. Eller hypen statades nog med Hiragas 300 B, men rätta mig gärna om jag har fel.
I ovanstående är inte intryck från HiF-mässor medtagna alls, då det oftast är väldigt varierande med lyssningsrummensa akustiska egenskaper, märkliga högtalare o.dyl.
2)
A)
I ovanstående fall har det varit mer tonvikt på mer uteffekt, så jag gissar på att det oftast har legat till grund för högre välljud. Mer oklippt ljud helt enkelt.
B)
Sedan tror jag, att de i flera fall inte haft särskilt stora andelar distorsion. Det har i dessa fall gått att spela mer komplex musik som i sig själv är distorderad utan att öronen plågas. Med högdistande rörsteg brukar sådan musik bara bli allmänn geggamojja och låta grusigt och grumligt.
C) Jag tror inte att utimpedansen spelat så stor roll för frekvensgångsavvikelser men ändå relativt välljud, de är ju mycket beroende av högtalare och rum. Så skit samma i den aspekten. Även om det då kan vara poäng med rätt så linjär impedans hos högtalarna, om de inte är avsedda för en viss drivimpedans förstås.
3)
Som jag skrev ovan, i flera fall ett subjektivt rent och klart ljud med i vissa fall ljudtrycksbegränsningar, men i flera fall med tillräckligt stor ljudtrycksfårmåga med bibehållet "rent och klart" ljud.
