(jag bara undrar, jag har hört plattityder, pluttityder, pruttatyder, qwerty-tyder, ljugityder etc. etc. sista dagarna jag varit runt på byn och kikat på nytt slutsteg...har även hifi-handlarna blivit ON-OFFiserade??)


Moderator: Redaktörer
IngOehman skrev: Det är ju den kompletta högtalare, inklusive de delar av rummet vars bidrag som inte kan skiljar psykoakustiskt från direktljudet, som skall vara rätt, inte högtalaren som enskildhet.
Vh, iö
Ratata skrev:Fråga: -Vad kallas den egenskap hos en förstärkare som förmår hindra en kons fortsatta rörelse p.g.a. egenmassa efter utfört jobb?
Svante skrev:Ratata skrev:Fråga: -Vad kallas den egenskap hos en förstärkare som förmår hindra en kons fortsatta rörelse p.g.a. egenmassa efter utfört jobb?
Distorsion!
Man vill nämligen inte hindra konens fortsatta rörelse. I högtalarens huvudfrekvensområde (det masskontrollerade) är nämligen konens acceleration proportionell mot insignalen. Och att då stoppa rörelsen (= dra ner hastigheten till noll) bara för att insignalen är noll vore att införa distorsion.
Annars skulle jag tro att det du efterlyser är begreppet dämpfaktor, något som finns men är tämligen dumt till sin konstruktion.
Max_Headroom skrev:Om insignalen = 0 så skall konens acceleration vara 0? Är det rätt uppfattat? Borde ju vara det eftersom Öhman skrev att rörelsen är insignalen integrerad 2 gånger.
Max_Headroom skrev:IngOehman skrev:Det är ju den kompletta högtalare, inklusive de delar av rummet vars bidrag som inte kan skiljar psykoakustiskt från direktljudet, som skall vara rätt, inte högtalaren som enskildhet.
Vh, iö
Jättebra, och vilka bidrag är det då? Det måste ju rimligen variera beroende på hur högtalaren är palcerad och/eller är avsedd att placeras?
Svante skrev:Max_Headroom skrev:Om insignalen = 0 så skall konens acceleration vara 0? Är det rätt uppfattat? Borde ju vara det eftersom Öhman skrev att rörelsen är insignalen integrerad 2 gånger.
Ja, just det, i elementets masskontrollerade område, dvs en bit ovanför fs. Det är gymnasiefysikens F=ma som spökar, dvs accelerationen är proportionell mot pålagd kraft, och sedan är ju kraften proportionell mot drivande strömmen, som i sin tur är någorlunda proportionell mot den drivande spänningen via elementets impedans som är nästan lika med talspoleresistansen i området just över fs.
Svante skrev:Detta är grundförutsättningar och idealiseringar som är viktiga för förståelsen. När man har förstått dessa, och först då, kan man bygga vidare på modellen och inse att i praktiken är inte rörelsen enbart masskontrollerad, kraftfaktorn är inte helt frekvensoberoende, och impedansen är inte enbart talspoleresistansen. Funderar man tillräckligt länge kan resultatet bli hela simuleringsprogram.
Svante skrev:Men för ett område strax ovanför fs är det en bra tankemodell för hur elementet fungerar, som en grundförutsättning.
Svante skrev:Sett från andra hållet, med idealiseringen att konen rör sig som en styv kolv och är liten i förhållande till våglängden, så är utstrålad ljudstyrka proportionell mot just konaccelrationen. Så oavsett hur vi väljer att skapa konrörelsen så ska alltså accelerationen vara proportionell mot insignalen om vi ska ha en rak tonkurva.
Svante skrev:Så därför är det lite händigt att just accelerationen ungefär är proportionell mot insignalen i en vanlig högtalare, för då blir ju tonkurvan rak.![]()
Svante skrev:Det är fö dessa samband som gör att konen på en bashögtalare måste röra sig mer än på en diskanthögtalare. Om accelerationen är proportionell mot insignalen och avtrålat ljud, så kommer ju rörelsen (konutslaget) att bli större för låga frekvenser, för en given ljudstyrka. Och lutningen är -12 dB/oktav, eftersom det är två integreringar, vilket betyder att en halvering av frekvensen kräver en fyrdubbling av amplituden.
iö skrev:Membranläget skall inte vara en avbild av insignalen hos en högtalare med mycket stor bandbredd i förhållande till insignalens spektrum. Den skall (förenklat) fortsätta med konstant hastighet om musiken skall återges optimalt! (Obs igen: Förenklat.)
IngOehman skrev:Svante skrev:Detta är grundförutsättningar och idealiseringar som är viktiga för förståelsen. När man har förstått dessa, och först då, kan man bygga vidare på modellen och inse att i praktiken är inte rörelsen enbart masskontrollerad, kraftfaktorn är inte helt frekvensoberoende, och impedansen är inte enbart talspoleresistansen. Funderar man tillräckligt länge kan resultatet bli hela simuleringsprogram.
Funderar man tillräckligt länge behöver man inga simuleringsprogram!Man bara liksom "ser hur det blir" utan tillgripande av datamanicken.
IngOehman skrev:Svante skrev:Men för ett område strax ovanför fs är det en bra tankemodell för hur elementet fungerar, som en grundförutsättning.
Man måste uppehålla sig i den linjära småsignalvärlden, som dock i högtalarverkligeheten faktiskt inte finns! Min mycket svaga sinnalniåer yttrar sig nämligen nya olinjäriteter ofta. De är inte så vilktiga dock, men de kan förvirre en oerfaren mättekniker.
IngOehman skrev:Svante skrev:Sett från andra hållet, med idealiseringen att konen rör sig som en styv kolv och är liten i förhållande till våglängden, så är utstrålad ljudstyrka proportionell mot just konaccelrationen. Så oavsett hur vi väljer att skapa konrörelsen så ska alltså accelerationen vara proportionell mot insignalen om vi ska ha en rak tonkurva.
Det var här jag ville ha med de avsiktliga anpassningar till rummet som bör finnas i varje seriös konstruktion, och som kommer att komplicera rörelsemönstrets ekvation.
IngOehman skrev:Svante skrev:Det är fö dessa samband som gör att konen på en bashögtalare måste röra sig mer än på en diskanthögtalare. Om accelerationen är proportionell mot insignalen och avtrålat ljud, så kommer ju rörelsen (konutslaget) att bli större för låga frekvenser, för en given ljudstyrka. Och lutningen är -12 dB/oktav, eftersom det är två integreringar, vilket betyder att en halvering av frekvensen kräver en fyrdubbling av amplituden.
Ja, det är en regel som gäller i en sluten låda, som dessutom har oändlig bandbredd nedåt, och som är konstruerad för att användas i fritt fält (t ex 100 meter upp i luften utomhus).
Ibland blir förenklingar väldigt långt ifrån sanningen.![]()
Ratata skrev:Nu fattar jag ingenting!! Låt oss säga att ett specifikt ljud består av enbart en våglängd, hög amplitud och låg frekvens, alltså stor konrörelse. Borde det inte då i lyssnarens öron efter våglängdens slut vara intressant att konen inte rör sig mer? Källan innehåller inget mer ljud, alltså borde inte konen heller drabbas av eftersvängning, eller har jag fattat allt om framhanden?
Svante skrev:Ratata skrev:Nu fattar jag ingenting!! Låt oss säga att ett specifikt ljud består av enbart en våglängd, hög amplitud och låg frekvens, alltså stor konrörelse. Borde det inte då i lyssnarens öron efter våglängdens slut vara intressant att konen inte rör sig mer? Källan innehåller inget mer ljud, alltså borde inte konen heller drabbas av eftersvängning, eller har jag fattat allt om framhanden?
Det är själva accelerationen av konen som gör ljud. Ett tankeexperiment: om konen rör sig med konstant hastighet framåt (vi låtsas att det har flera meters slaglängd) så hörs ingenting. Men om den tvärstannar så hörs ett klick. Det blir ett undertryck när luften vill fortsätta och konen stannar. Alltså, när konen accelereras så uppstår under- eller övertryck - det som vi kallar ljud.
Om vi fortsätter tankeexperimentet och tänker oss att högtalaren har spelat ett ljud och ska sluta. Då kan det tänkas att konen har en viss hastighet, om signalen hade en DC-komponent. Den har ju då accelererats ett tag och efter det ska den ha en hastighet. I strikt mening är det då fel att stanna konen.
I praktiken gör man det ändå, man vill ju inte få konen i knät, och det gör man lite försiktigt via högtalarens undre gränsfrekvens. Om undre gränsfrekvensen är tillräckligt låg, så hörs det dock inte.
Kort impulssvar är därför förknippat med hög undre gränsfrekvens. Det är bla därför som jag ogillar impulssvaret som diagnosverktyg; det är så lätt att tro att nåt bra är dåligt.
Svante skrev:Kort impulssvar är därför förknippat med hög undre gränsfrekvens. Det är bla därför som jag ogillar impulssvaret som diagnosverktyg; det är så lätt att tro att nåt bra är dåligt.
Svante skrev:Jo, Ingvar, visst har du rätt i det där om impulssvar. Och det styrker min ovilja mot impulssvaren som diagnosverktyg, man kan ju inte veta om de visar nåt bra eller nåt dåligt.
Jag tänkte mig två filtersektioner som enbart skiljs åt av brytfrekvensen och att impulssvaret blir då bara tidsskalade versioner av varandra. Men riktigt så är det ju inte.
Om man tar ett första ordningens högpass, bara för att göra det riktigt förenklat, så blir ju impulsvaret först en impuls, sen en negativ avklingande exponentialfunktion. Ytan under svansen är lika med ytan under impulsen (det kommer ju ingen DC ur filtret). För lägre brytfrekvens börjar den svagare, men håller på längre. För oändligt låg brytfrekvens börjar den oändligt svagt men håller på oändligt länge.
Ratata skrev: -är det skillnad i kraftbehov på att vid given volym tunna ut respektive komprimera luft? Jag började fundera på teorin bakom slutna lådor häromdagen, frågan uppkommer ju då automatiskt...eller??
IngOehman skrev:Om det är oklart: Jag delar din synpunkt Svante, om diracens typiska olämplighet i mätsammanhang. Att titta på stegsvaret är praktiskt taget alltid bättre, och den som skapar sina egna mätsignaler och metoder kan finna ännu mycket bättre lösningar, kopplade till hur vi fungerar psykoakustiskt.
Ratata skrev:Sorry, mr. Svantetti, jag skrev tydligen samtidigt som dig (vad faan gör du uppe kl. 01:00 på natten?)....
Ratata skrev:(fan vad ni gormar med varandra ibland)
Ratata skrev:Har ni förresten tänkt på att så gott som alla element påvisar olika verkningsgrad (i massförflyttning) när det gäller riktning i konrörelse? Jag tänkte lägga in en bild på min egen bas här men fattade rätt så snart att jag inte begrep hur man bär sig åt för att lägga in en bild!!...hur gör man??
Användare som besöker denna kategori: Majestic-12 [Bot], tamburinifan och 28 gäster