Då skall du får en, under förutsättning att du lovar att missbruka den utan min förskyllan
:
Hörseln tål en grupplöptid (i förhållande till den vid höga frekvenser) om 0,8/f.
Detta betyder att man "tål" 0,8/50 = 0,016, d v s 16 ms vid 50 Hz, samt 0,8/25 = 0,032, d v s 32 ms vid 25 Hz.
Viktigt undantag:
I registret sisådär 100 - 400 Hz måste man dock öka kravet en smula, om man skall vara noga. Vid 200 Hz tål man mindre än hälften av det som formeln anger.
OBS (här kommer lite reservationer trots allt...):
Dessa angivna grupplöptidstumregler anger ungefärligen hörgränsen för normala musiksignaler, men därtill kommer förstås det som rummet ställer till. Man kan alltså bara tillåta högtalarsystemet att ianspråktaga helt grupplöptiden i
helt perfekta rum.
I verkligheten är det som så, att grupplöptiden från rummet oftast är mångfaldig
större än den från högtalarna (undantaget flertalet små subwoofrar på marknaden som ofta ställer till med häpnadsväckande dålig grupplöptid).
Nu skall man inte helt okritiskt blanda ihop grupplöptid från högtalare och från rum dock, eftersom de inte upplevs identiskt av hörseln. Vi tolererar ju att det finns en viss kvarvarande energi i rummet (hörbar) i mycket högre grad än vi tolererar att själva ljudkällan ringer efter. Vår tolerans för viss kvarvarande energi i rummet är beroende av huruvida rummets övriga egenskaper tillåter oss att separera ljudbild från lyssningsrummets "logeklang". Ju bättre rum, desto lättera är det att "inte störas av" rummet.
Apparatur för att åstadkomma rums-eq är dessvärre helt oanvändbar för att separera dessa psykoakustiskt helt väsensskilda saker.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
