Hur skapas bra mellanregister i högtalare?

[brumel]

Det där med stora konrörelser är intressant. Vissa element uppnår stor x-max och fladdrar på som bara attan.
Tacka tusan för det när dom har så låg känslighet.

Vad har det med känslighet att göra?

Jag börjar fundera på om Morels midbasar kan va nåt för mid-bruk. Rejäla dubbla magneter. Högt q och inte så stort x-max. Högt fs. Talspolen kan vara 5mm hög men väldigt tjock.
Visserligen kan den inte slå så långt men den hamnar inte utanför magnetgapet.

Vilken modell tänker du på? De har ofta mycket stor talspole och begränsad spridning i sitt övre område, men det kanske fungerar i din applikation.

Element med hög spänningskänslighet brukar ha stark magnet och litet x-max. Det är ju såklart att det finns undantag. I motsvarande grad gäller att element med låg känslighet kompenserar det genom stort slag för att uppnå ljudtryck i framförallt basregionen. Men just i mellanregistret tycks inte stort slag vara bra.
Jag är i varje fall osäker på hur klokt det är att ha en midbas som kan slå 12mm p-p.
Vi har ju redan varit inne och lurat på vad som händer i mittkonen/kalotten när den måste slå långt. I varje tänkbar applikation gäller inte detta.

[MagnusÖstberg]

Jo, men det är en sak. Morel behöver ju inte vara ett bra drag bara för att de specar slaglängden kort. Finns det något speciellt skäl som jag missar som gör att du tänkte på dem i övrigt och har du någon modelbeteckning på ett element från dem du tänker på?

[jonasp]

...
Jag är i varje fall osäker på hur klokt det är att ha en midbas som kan slå 12mm p-p.
Vi har ju redan varit inne och lurat på vad som händer i mittkonen/kalotten när den måste slå långt. I varje tänkbar applikation gäller inte detta.

Fast det där är ju en annan fråga. Du skrev:

Det där med stora konrörelser är intressant. Vissa element uppnår stor x-max och fladdrar på som bara attan.
Tacka tusan för det när dom har så låg känslighet.

Meningen "tacka tusan.." är jätteskum. Hur långt konen måste slå beror på vilket ljudtryck den ska avge, vid vilken frekvens, membranets effektiva area och den akustiska belastningen (impedans). Hur trögdrivet elementet är kommer inte in i denna ekvation - vid en given akustisk utnivå, frekvens, akustisk impedans och membranarea måste elementet röra sig lika långt oavsett om det har en spänningskänslighet om 84 dB eller 92 dB.

[skrutten]

Hög verkningsgrad i all ära, men den har liksom ingen inneboende godhet om inte andra egenskaper är i harmoni. Kortslaglängd likaså är ingen garanti för välljud. Andra indikatorer; låg Le frånvaron av resonanser jämn impedans och frekvensgång utan ryck hit och dit även jämn frekvensgång offaxis och låg distorsion är inte alls lika spekulativt tycker jag för egen del.

[Jocke]

Hög verkningsgrad har väl det goda med sig att man kan spela lika högt med en mindre förstärkare eller renare med samma... Termiska kompression bör väl minska och effektuttaget ligger längre ifrån högtalarnas maximala effekttålighet. Som sagt, det finns nog andra parametrar som spelar större roll men med allt annat konstant är det ju enbart positivt!

[MagnusÖstberg]

Tror ingen har avvikande åsikt.

[skrutten]

Hög verkningsgrad har väl det goda med sig att man kan spela lika högt med en mindre förstärkare eller renare med samma... Termiska kompression bör väl minska och effektuttaget ligger längre ifrån högtalarnas maximala effekttålighet. Som sagt, det finns nog andra parametrar som spelar större roll men med allt annat konstant är det ju enbart positivt!

Självklart högverkningsgrad ger mindre termiskkompression samt stabilare delningsfilterflanker (hmmm) som jag ser det, men förutom LTS 6,5 högtalaren (och Öhmans egna) hur ser det ut på marknaden - rosas den av lättdrivnahögtalare med kort slaglängd som låter bra i mellanregistret? Dom högtalarna som jag upplevt bra i mellanregistret är ju i stort obsoleta nu.

[IngOehman]

Element med hög spänningskänslighet brukar ha stark magnet och litet x-max.

Njae...

Det man kan säga om element med hög känslighet i det som man brukar
kalla för det linjära området (avser den delen av det massakontrollerade
frekvensområdet där våglängden förtfarande är lång i förhållande till det
cirkulära membranets omkrets. och alltså inte "vid svaga signaler"), är att
de alltid har en hög kvot/produkt för Sd*Bl/(Mm*Re).

Om det är verkningsgraden man vill titta på (vilket är vettigt om man vill
kunna komma dragande med argument om termisk kompression, som inte
har med känsligheten att göra utan med verkningsgraden) så är det man
bör titta på, vilken kvot/produkt man får för Sd*BL^2/(Mm*Re). Men inte
heller det ger ett svar som är proportionellt mot frihet från problem med
termisk kompression. Det finns i varje fall tre ytterligare faktorer som här
helt fattas.

Men - du har helt rätt i att de faktorer du nämner kan ha en koppling till
en hög verkningsgrad. Men det är väl i så fall mycket bättre att titta på
den faktiska verkningsgraden - än att titta på några parametrar som kan
vara ett tecken på en hög verkningsgraden?

Eller hur?

Det är ju såklart att det finns undantag. I motsvarande grad gäller att element med låg känslighet kompenserar det genom stort slag för att uppnå ljudtryck i framförallt basregionen.

Det där är helt fel.

Känslighet och slaglängd är inte som äpplen och bananer, det är mera som
äpplen och bråttom - helt olika saker. Man kan inte kompensera en låg käns-
lighet med en stor slaglängd. Det är helt olika faktorer - som inte har med
varandra att göra.

Man kompenserar inte en hög bränsleförbrukning med en större motoreffekt.
El heller kan man kompensera för dålig musik med högre volym.

Känsligheten säger ingenting alls om hur starkt ett högtalarsystem kan spela.
Det är ju i grunden en småsignalparameter.

så oavsett känslighet så måste ett elements direktverkande membran med
given storlek (i sluten låda) klara samma slaglängd för att uppnå ett visst
ljudtryck.

Men just i mellanregistret tycks inte stort slag vara bra.
Jag är i varje fall osäker på hur klokt det är att ha en midbas som kan slå 12mm p-p.

Där har du en liten poäng dock, och jag skulle välja säga att för stor max-
slaglängd aldrig är bra - varken för mellanregisterelement eller för basele-
ment.

Vi har ju redan varit inne och lurat på vad som händer i mittkonen/kalotten när den måste slå långt. I varje tänkbar applikation gäller inte detta.

Fast igen - för ett givet ljudtryck behövs ett visst slag.

Så om det måste slå långt eller inte har ingenting med verkningsgraden och
inte med talspolens längd att göra heller.

Det har (om man får förutsätta en förenkling till membran på oändlig baffel)
bara med tre saker att göra - hur högt man vill spela, hur låg frekvensen är
och hur stort membranet är. Medlet mot stort slag är hög delningsfrekvens
och stor membranyta, inte hög verkningsgrad.


Vh, iö

[skrutten]

Jag bara kom att tänka på denna http://www.lts.a.se/pub/artiklar/ltshog ... um_100.pdf
sid 40 och 41, ja hela kompendiet är ju intressant läsning.

[Piotr]

Det pratas om känslighet och termisk kompression men det är inte alls säkert att mer av den första leder till mindre av den andra.

Om allt är lika förutom att man lyckas höja magnetstyrkan i gapet så är det sant (åtminstone i det område som till stor del är massakontrollerat, men inte nödvändigtvis runt systemresonansen).

Att tro att ett random element med hög känslighet automagiskt ger mindre termisk kompression än ett mindre känsligt element är inte sant.


/Peter

[skrutten]

Termisk kompression bra med metallkon för att leda bort värmen, [s]nu trillade polleten ner[/s] (äsch då). Men är inte termiskkompression framförallt ett problem i basen och inte så mycket i mellanregistret?

[IngOehman]

Metallkon hjälper i normalfallet praktiskt taget inte alls. För att man skulle
kunna leda bort värme de vägen behövs en bobin som då skulle vara i allra
högsta grad olämplig på andra sätt.

Det pratas om känslighet och termisk kompression men det är inte alls säkert att mer av den första leder till mindre av den andra.

Om allt är lika förutom att man lyckas höja magnetstyrkan i gapet så är det sant (åtminstone i det område som till stor del är massakontrollerat, men inte nödvändigtvis runt systemresonansen).

Jo, det vill säga: Nej det du skriver stämmer inte.

Det är riktigt att en motorstyrkeökning bara ökar känsligheten det massa-
kontrollerade registret, men det ökar verkliningsgraden även i de register där
känsligheten går ned till följd av den ökade spaltenergin.

Det gäller att hålla isär känslighet och verkningsgrad om man skall hänga
med i de här svängarna.

Att tro att ett random element med hög känslighet automagiskt ger mindre termisk kompression än ett mindre känsligt element är inte sant.


/Peter

Det har du däremot rätt i.

Många saker spelar in. I praktiken kan man faktiskt åstadkomma i princip
samma grad av termisk kompression per ljudeffekt - oavsett verkningsgrad.

Men då för man förstås se till att ha koll på elementkonstruktionsdiciplinen.
Jag talade en del om detta under föredraget för LTS där bland annat Hessel-
vall-högtalarna presenterades.


Vh, iö

[brumel]

Tack för många bra och informativa inlägg om känslighet och verkningsgrad speciellt IÖ!

[robsarve]

Där har du en liten poäng dock, och jag skulle välja säga att för stor max-
slaglängd aldrig är bra - varken för mellanregisterelement eller för basele-
ment.

Nja, om man kan få till ett vettigt (=hyfsat homogent och krafftfullt) magnetfält utan för tunga och höginduktiva spolar så föredrar jag gärna element med rejäl slaglängd. Men då kanske de inte omfattas av "för stor"-kriteriet längre?

[MagnusÖstberg]

Varför?

Det måste väl finnas bra mycket mer intressanta egenskaper att beakta för ett element som inte behöver slå mer än 10mm p-p i något läge, vanligtvis kanske runt 3-4mm...

Då är det väl bättre om hela motorsystemet, kantupphägning, spider mm är optimerade för det arbetsommrådet?

Varför ha en stor fläskig kantupphägning som ... bara förstör?

[Kraniet]

mellanregister ger ju en ypperlig chans till underhängt motorsystem. Eftersom slaglängden behöver vara liten så behöver det ju inte bli allt för dyrt.
Hur är det med termisk kompression i underhängda system? Hela talspolen är ju där omgiven av metall. Läste nånstans att talspolen ofta överhettas i överkant, antar att det beror på att den delen hänger i luften?

JBL har ju angripit problemet genom att ha speciella luftkanaler som pumpar luft förbi talspolen på sina baselement. Men det är ju inte riktigt applicerbart på mellanregister som inte rör sig.

Men jag förstår inte hur en högre verkningsgrad inte automatiskt lindrar problemet. Tar man två element där det ena har 3dB högre verkningsgrad så kommer den ju behöva hälften så många watt för att spela lika högt. En halvering av energin i talspolen måste väl ändå ge stora skillnader i termisk kompression?

[sportbilsentusiasten]

mellanregister tycker inte jag ska vara för små, lagom är 6tum och 5tum som ett absolut minimum, med mindre element börjar det låta leksak

6tummare med stor bandbredd och fint beteende och rimlig dist ger fint mellanregister, men som vanligt hänger allt på delningsfiltret som verkligen kan stjälpa allt

Vad är skälet till ditt krav på storlek? För att kunna flytta luft och skapa "smäll" på tex trummor?

Till alla
Någon som tittat på det nya element Naim har i sina Ovator-högtalare?
Verkar vara ett bredbandigt element som gör högtalaren till princip en 2vägare.
Har hört den lilla och stora men de låter inte superbra. Kan vara installationen dock...

[robsarve]

Varför?

Det måste väl finnas bra mycket mer intressanta egenskaper att beakta för ett element som inte behöver slå mer än 10mm p-p i något läge, vanligtvis kanske runt 3-4mm...

Då är det väl bättre om hela motorsystemet, kantupphägning, spider mm är optimerade för det arbetsommrådet?

Varför ha en stor fläskig kantupphägning som ... bara förstör?

Stora kantupphängningar är jag ingen större vän av, men en större linjär slaglängd gör att man kan använda en lägre delningsfrekvens och bruka elementet över ett större frekvensområde, vilket är något jag personligen gillar.

Om vi tar ett element som många här är bekanta med, Vifa tg9, så har det en för sin storlek en ovanligt lång slaglängd vilket gör att det går att spela relativt högt med dem trots en för högtalarstorleken låg delningsfrekvens. Det gör att det går att använda i applikationer som tidigare krävde ett betydligt större element.

På tal om kylning så är tg9 även trevlig där. Den är nästan byggd som en mini xls-bas

[robsarve]

mellanregister ger ju en ypperlig chans till underhängt motorsystem. Eftersom slaglängden behöver vara liten så behöver det ju inte bli allt för dyrt.
Hur är det med termisk kompression i underhängda system? Hela talspolen är ju där omgiven av metall. Läste nånstans att talspolen ofta överhettas i överkant, antar att det beror på att den delen hänger i luften?

JBL har ju angripit problemet genom att ha speciella luftkanaler som pumpar luft förbi talspolen på sina baselement. Men det är ju inte riktigt applicerbart på mellanregister som inte rör sig.

Men jag förstår inte hur en högre verkningsgrad inte automatiskt lindrar problemet. Tar man två element där det ena har 3dB högre verkningsgrad så kommer den ju behöva hälften så många watt för att spela lika högt. En halvering av energin i talspolen måste väl ändå ge stora skillnader i termisk kompression?

Ett mellanregister i en trevägskonstruktion utsätts för relativt begränsat med effekt, de saker du pratar om dyker inte upp som reella problem förren efter längre tids spelning åå höga nivåer. Men om man är orolig så kan man använda Scan-speak 12mu eller Seas W15CH som båda är designade med detta i sinnet och är utmärkta mellanregister i en för dem korrekt utförd konstruktion.

[MagnusÖstberg]

Se där, jag anser absolut att som "mellanregister" har TG9 inget att göra under 300Hz som är ett område som kan klassificeras som luftpumpningsområde. Det är middbasområde helt enkelt för mig.

Jag anser att konarean av ett 3,5" element är alldeles för litet i förhållande till de våglängder som skal reproduceras också.

Däremot är det rätt coolt hur starkt det relativt välbyggda lilla elementet kan prestera 300-10KHz, även om jag i en dedikerad och högklassig 3-vägare inte kan se plats för det. Däremot i en 4-vägare om man använder flera av dem likt chrisss gjort i sitt bygge (han använder dock en Ino 3,5"-are) och jag skulle kanske kosta på det området en Scan-Speak med något högre linjär slaglängd då chrisss "tvingats" flytta upp delningsfrekvensen för sina då de tenderade att dista när han spelade starkt. Dessutom har TG9 väldigt låg känslighet kombinerat med låg impedans, något som antingen ställer stora krav på förstärkaren eller tvingar fram en inte så optimal seriekoppling.

För mig är det skogstokigt att inte använda luftpumpningselementet upp till iallafall 300Hz i en 3-vägare med tanke på låg dist i mellanregistret och de vansinnigt stora värdena på komponenter som krävs i ett delningsfilter vid lägre delningar, samt att komplexiteten i filteruppbyggnaden blir en stor faktor när elementavrullningarna skall hanteras.

En TG9 som delas vid 100Hz kommer inte få sådär mycket hjälp av filtret och högtalaren kommer dista betänkligt när storsignalsparametrar blir en faktor.

[sportbilsentusiasten]

Jag bara kom att tänka på denna http://www.lts.a.se/pub/artiklar/ltshog ... um_100.pdf
sid 40 och 41, ja hela kompendiet är ju intressant läsning.

Den senaste LTS 3vägaren med2 basar - bör kallas LTS-4v-f2 eller?
(version 4 fullregister med 2 basar)

Hur står den sig mot pi60?

[Jocke]

Det beror så klart på hur högt man vill kunna spela. I c:a 5 år har jag hållt på att projektera en av Troels 3,5-vägare utan att eg ha börjat... ^^ Han använder ett 4" mellanregister som av SS specats för effekttålighet 110 Watt/300Hz men han fick det inte att funka förrän han flyttade upp delningen till 800Hz...

Fast när jag kommer igång att bygga min cocktailbar kan jag tänka mig några 10F med gömda basar att spela soft musik till drinkarna på!

[chrisss]

Däremot i en 4-vägare om man använder flera av dem likt chrisss gjort i sitt bygge (han använder dock en Ino 3,5"-are) och jag skulle kanske kosta på det området en Scan-Speak med något högre linjär slaglängd då chrisss "tvingats" flytta upp delningsfrekvensen för sina då de tenderade att dista när han spelade starkt.

Intressant diskussion som jag dock inte tror kommer att komma
fram till en sanning.

Jag är inte så säker på att hela röstområdet måste återges utan delningar.

MÖ: Anledningen till att jag flyttade upp delningen var effekttålighet.
Med 700 Hz delning blev frontplattan i 6 mm al. oroväckande varm
runt de två 3,5"

Jag frågade IÖ om hans redkomendation om max slaglängd om
man har höga krav på låg distortion. max ca. +/- 1 mm för Ino 3,5"

Initialt hade jag tänkt en delning på 300-400 Hz men valde 700 Hz
som senare höjdes till 1000 Hz.

Jag har egentligen inga svar på ursprungsfrågan men jag tycker
mig se ett samband mellan upplevt välljud och att inte pressa max
ur element. D.v.s överkapacitet och korta slag låter bra.

Därför har jag också höjt min låga delning till 125 hz.
Upplevde en ökad renhet. Kan spela högre utan att det låter pressat.
Den högre delningen ger också högre termisk effekttålighet.

Ett exempel på dramatisk skillnad på förbättring med kortare uttnyttjad
slaglängd. Ino i6 med delning höjd från 78 till 102Hz.

Ino i68 låter otroligt avslappnat och rent.
Snacka om överkapacitet med 4 x 8" över 78Hz.


När man väjer drivers och delningar måste man beakta vilka krav
man har på SPL. Håller med MÖ om att 3,5" inte räcker under 300 Hz
inte ens 2 x 3,5".

[robsarve]

Det handlar som vanligt om vilka artefakter man som lyssnare är som mest känslig för (eller som man läst på någon webbsida att man skall vara känslig för ).

I mina öron med de 50-talet lösningar jag gjort med tg9 så fungerar den förvånansvärt bra delat t.om delat nedåt 160 Hz. Men det kräver oftast lite annan reglering av frekvensspektrat eftersom andra artefakter gör sig påminda. Man får komma ihåg vad de kostar....

Men jag har kommit fram att jag är mer tonalt och fasorienterad än distrosionskänslig. Andra lyssnar på andra sätt.

Håller just nu på med en trevägskonstruktion med Scan MU12, de låter inte så pjåkigt. Men det blir ingen magisk högtalare bara för det.

[IngOehman]

Däremot i en 4-vägare om man använder flera av dem likt chrisss gjort i sitt bygge (han använder dock en Ino 3,5"-are) och jag skulle kanske kosta på det området en Scan-Speak med något högre linjär slaglängd då chrisss "tvingats" flytta upp delningsfrekvensen för sina då de tenderade att dista när han spelade starkt.

Intressant diskussion som jag dock inte tror kommer att komma
fram till en sanning.

Jag är inte så säker på att hela röstområdet måste återges utan delningar.

MÖ: Anledningen till att jag flyttade upp delningen var effekttålighet.
Med 700 Hz delning blev frontplattan i 6 mm al. oroväckande varm
runt de två 3,5"

Jag frågade IÖ om hans redkomendation om max slaglängd om
man har höga krav på låg distortion. max ca. +/- 1 mm för Ino 3,5"

Initialt hade jag tänkt en delning på 300-400 Hz men valde 700 Hz
som senare höjdes till 1000 Hz.

Jag har egentligen inga svar på ursprungsfrågan men jag tycker
mig se ett samband mellan upplevt välljud och att inte pressa max
ur element. D.v.s överkapacitet och korta slag låter bra.

Därför har jag också höjt min låga delning till 125 hz.
Upplevde en ökad renhet. Kan spela högre utan att det låter pressat.
Den högre delningen ger också högre termisk effekttålighet.

Ett exempel på dramatisk skillnad på förbättring med kortare uttnyttjad
slaglängd. Ino i6 med delning höjd från 78 till 102Hz.

Ino i68 låter otroligt avslappnat och rent.
Snacka om överkapacitet med 4 x 8" över 78Hz.


När man väjer drivers och delningar måste man beakta vilka krav
man har på SPL. Håller med MÖ om att 3,5" inte räcker under 300 Hz
inte ens 2 x 3,5".

Har inget alldeles supernviktigt att tillföra, men jag vill nämna att Ino F38
(som om man skall vara noga har en kondiameter på 2,5") har en känslig-
het som är nästan lika hög som det nämnda elementet tg9 i 4 ohm, trots
att F38 är på 12 ohm istället för 4 ohm!

Det gör att det bara utvecklas 1/2 - 1/3 så mycket värme för ett givet
ljudtryck.

Annars vill jag nog säga att det inte finns några enkla svar på vad som är
optimala delningsfrekvenser. Det beror ju på så mycket olika saker. Men
om man är bekymmrad över spridningsegenskaper så kan man i varje fall
säga detta: De flesta element sprider likartat upp till en frekvens där man
kan linda våglängden runt dess membran.

Det betyder att man om man vill åstadkomma maximal effekttålighet (och
alltså lägga delningarna så högt som möjlgt - eftersom element för lägre
frekvenser nästan alltid har större talspolar) så finns det en gräns som
sätts av membranstorlekarna (om de större elementen inte har andra till-
kortakommanden självklart, som t ex tonkurva eller distorsionsproblem).

Om man t ex använder ett 7" element (med ~5" stor membrandiameter)
som man uppåt vill dela (till någonting mindre) så är membranomkretsen
5" x 2,54cm x PI = ~40 cm, vilket är en våglängd vid frekvensen 343/0,52
= ~860 Hz. En knapp kHz allltså.

Sen kan förstås elementen ifråga ha mera spridning än man kanske först
tänker sig, på grund av icke kolvformiga membranbeteenden. Och då går
det att dela ännu högre med bibehållen bredstrålning.

Men om detta med bred strålning sedan är ett önskemål är förstås nästa
fråga... Eller egentligen är det ju en viktigare fråga som borde ligga före.

Fysiken som sådan är ju enkel, och något som alldeles för många lägger
alldeles för mycket tid på. Den viktiga frågan är vad man vill ha för egen-
skaper från sitt högtalarsystem.

Vet man inte vad man vill ha för egenskaper, så är det ju rätt meningslöst
att veta hur man styr egenskaperna.


Vh, iö

[MagnusÖstberg]

Jag bara kom att tänka på denna http://www.lts.a.se/pub/artiklar/ltshog ... um_100.pdf
sid 40 och 41, ja hela kompendiet är ju intressant läsning.

Den senaste LTS 3vägaren med2 basar - bör kallas LTS-4v-f2 eller?
(version 4 fullregister med 2 basar)

Hur står den sig mot pi60?

Kompromiss, tror säkert IÖ hade velat ha iallafall upp till 20 liter större lådvolym för de båda basarna än de kunde få, ens med modifierad låda internt.

Den står sig bra mot det mesta, men når inte upp till pi60 som jag ser det, trots att det har ett dedikerat mellanregister för att knyta an till tråden. Jag tycker det tvingas spela för lågt ner i frekvens för att komma till sin fulla rätt. I övrigt är det ett makabert bra element för mellanregistret.

[IngOehman]

Welll, jag är faktiskt rätt så nöjd med lådvolymen. Baselementet är EXTREMT
kompetent med avseende på PF, så få element i samma storlek orkar pumpa
basreflexport i mindre låda. Men okej, kanske 5 liter större då.

- - -

När det gäller namnet så heter högtalare LTS-3v-f2 (trevägs fullregisterhög-
talare med två baselement). De äldre varianterna hette LTS-3v-f1 respektive
LTS-3v-f4.

- - -

När det gäller mellanregistret så är det en intressant fråga, och det fanns rätt
många olika tänkbara vägar att gå när högtalren började skissas på.

Skulle det bli en enkel "vanlig" högtalare med basarna på framsidan? (Som då
skulle ha drabbats av precis samma problem som alla vanliga högtalare med
lite djup drabbas av, om de inte är väldigt lågt urdragna i rummet.) Eller skulle
jag ta inspiration i Carlssons Kolbox (och senare audio Pro A4-14) och spela
låga frekvenser nära angränsingaytor medan högre spelas från högtalarens
framsida?

Jag valde det senare. Och med det vale gjort så har man inte så mycket val
med avseende på delningsfrekvenser. Man måste dela där övergången blir
rimligt harmonisk. Detta i sin tur bestäms av baffelstorlekar och hur det ser
ut bakom högtalarna. Missförstå mig inte - baffeln behöver inte ge fullt stöd
vid delningen, men det är bra om den i varje fall rimligt väl hjälper mellan-
registerelemenet att inte störas at reflexionen från bakre väggen.

Sen kan man ju då fråga som om helt annan lösning, som medgivit en högre
delningsfrekvens, hade varit bättre?

Tittar man på andra lite liknande högtalare som t ex den nyligen diskuterade
NHT 3.3, så har den ju en liknande delningsfrekvens (till och med lägre) för
sitt 6,5" stora element för nedre mellanregistret.

Nu var det ju många år sedan jag ritade LTS-3v-f-modellerna och jag minns
inte delningsfrekvensen exakt, men jag tror den låg i närheten av 180 Hz,
och jämför med det med att många högtalare använder ett 7"-element för
hela registret (vilket kan betyda att det tvingas gå ned till t ex 50 Hz) så är
180 Hz ju en insatsfrekvens som bara kräver 1/13-del så mycket konrörel-
ser.

Så inte tycker jag att det är så farligt ändå. Det hävdar sig rätt så bra mot
även mycket kapabla element i basregistret.

Men samtidigt kan jag säga att alla de senaste gångerna jag hört LTS-3v-
f2-högtalarna på diverse LTS-möten, så har jag blivit förbryllad över hur de
låtit, och då speciellt i mellanregisterområdet. Jag undrar om ombyggnaden
till -f2 blivit rätt, eller om kanske någonting hänt med dem.


Vh, iö

[Bill50x]

När det gäller namnet så heter högtalare LTS-3v-f2 (trevägs fullregisterhögtalare med två baselement). De äldre varianterna hette LTS-3v-f1 respektive LTS-3v-f4.

Bara en ingenjör har en massa varianter på ungefär samma sak och benämner dem så här...

/ B

[MagnusÖstberg]

Tror delningen är lite lägre, runt 160Hz faktiskt.

Här är lite info om det:


PX17-LTS
Qms = 1,1
Qes = 0,23
Qt = 0,19
Bl = 7,9 Tm
Re = 5,7
Vas = 0,042 m³
Fs = 35 Hz
Sd = 130 cm²
Mm = 11,8 gram (inkl luft)

Elementet fungerarförståss bäst som mellanregister (i en hårt dämpad låda på ett 4 - 10 liter) eller i en basreflexlåda
på ungefär 14 liter, avstämd till knappt 50 Hz.
Sistnämnda system blir av natrliga skäl inget basmoster,
men spelar snyggt och artikulerat ned till mellanbasområdet
i varje fall.
En konsekvens av det extremt låga Q-värdet är att
elementet även kan användas också i mycket små lådor
utan att bete sig resonant. Tre liters lådvolym fungerar
fin-fint! Undre gränsfrekvensen, det vill säga –3 dB, får
man då vid ungefär 130 Hz. Kan fungera hyfsat för en
liten lättmöblerad väggplacerad surround-högtalare.
Om man förser elementet med en seriekondensator av
lämplig storlek (220 uF) så kan man till och med tänka
sig en lådvolym på 1,5 liter, men då går dom inte så
väldigt djupt i basen förstås. Undre gränsfrekvensen i ett
sådant system (tredje ordningens kondensator-boostat
system) blir förvisso lägre än resonansfrekvensen (!)
som hamnar på cirka 185 Hz.
Ned till ungefär 150 Hz (–3 dB) kan man räkna med att
få användbart ljud. Kan faktiskt också fungera anständigt
som surround i många sammanhang. Formatet blir ju
formidabelt om man har synpunkter från högre ort att
tampas med...

[IngOehman]

Ja, det kan mycket väl ha varit 160 Hz, även om det är lite svårt att
med stor exakthet ange delningsfrekvensen för ett system som har en
så speciell delning när det ena rigistrets nivå i närheten av delningsfrek-
vensen är lite beroende av avståndet till väggen bakom högtalarna.

Kul information du hittat för övrigt! Både lite saklig info och kul kuriosa.

När det gäller namnet så heter högtalare LTS-3v-f2 (trevägs fullregisterhögtalare med två baselement). De äldre varianterna hette LTS-3v-f1 respektive LTS-3v-f4.

Bara en ingenjör har en massa varianter på ungefär samma sak och benämner dem så här...

/ B

Du kan få kalla dem Nisse 1, 2 och 3 om du vill.

Eller iPhone 3, iPhone 4, iPhone 4s...

Men fördelen med det namn högtalarna har är dock att de säger något
om högtalarna, så kan kan lista ut vilken som heter vad, eller vilken som
är vilken om man har namnet.

- - -

Kan nämna att tidigare LTS-högtalarna (som allihopa var tvåvägssystem)
också fanns i några varianter där vissa var fullregistriga medan andra var
sidosystem avsedda att komplettera med baslåda.

LTS-f1 var en fullregisterhögtalare med ett baselement. LTS-s1 var en i
grunden liknande högtalare, med samma element och filter, men i sluten
låda avsedd som sidosystem. Bassystemet hette LTS-b1.


Vh, iö