1. Kul tråd/projekt!
PappaBas skrev:Elementet är mycket större och måste lutas annorlunda. Blir lättare att testa sig fram med enkel MDF låda.
Jag säger inte att du har fel, men man kan argumentera att det inte
är säkert att det är en riktig slutsats att ett större element skall ha
en annan lutning.
Tittar man på 70-talsmodellerna så är de ju konstruerade så att ser
elementet i lite mindre än 40 graders vinkel - oavsett högtalarens
höjd.
Och det finns ett argument för att det är en väl vald vinkel, om man
INTE vill låta direktljudsklangen och det reflekterade ljudets klang
skilja sig åt. Det är nämligen så att man från nästan alla element
ser att energikurvan har stora likheter med tonkurvan i 30-40 gra-
ders vinkel.
Så lyssnar man i den vinkeln så kommer reflekterat ljud ofta att bli
snarlikt klangligt. Och det gäller som sagt tonkurvan, så förhållan-
det mellan total- och direktljud blir alltså på så vis frekvensobero-
ende. Det betyder att både elementstorlek och delningsfrekvens är
oväsentligt i sammanhanget.
Därmed inte sagt att det är det rätt receptet. I 80-talsmodellerna så
lämnade stig den filosofin, och baffelvinkeln var snarlik mellan de
högt på väggen sittande OA-51 och de låga och på golvet placerade
OA-52.
Och på 60-talsmodellerna ville Stig hålla ned direktljudet, genom
att rikta elementet uppåt och ha lika många diskanter riktade åt
varje håll.
PappaBas skrev:Alternativ är ju något slags rör av lämplig diameter som man sågar till och sätter det i. Men jag ville se om man fick plats på detta sätt och det verkar så (om jag inte är helt ute och cyklar).
Snyggare också tycker jag.
PappaBas skrev:Jag vill hålla ner höjden så mycket som möjligt för att få flack vinkel på baffeln.
För en mätmikrofon kan förhålladet te sig så enkelt som att rätt
vinkel är det enda som betyder något, och att höjden som sådan
har mindre betydelse, men när öron lyssnar så är det inte riktigt så
enkelt.
Därmed inte sagt att du är på fel spår. Stig lämnade ju helt de höga
högtalarna på slutet. Endast OA-50 och OA-52 blev kvar. (Även om
jag vet att det inte var så enkelt som att det var för att han gillade
de låga högtalarna bättre, men det faktiskt var hans uppfattning in
till ungefär ett år före hans bortgång.)
PappaBas skrev:Det större elementet kommer att stråla väsentligen mindre off-axis högre upp i frekvens. Jag vet inte riktigt var den kritiska gränsen går.
Inte har heller. Det finns inget enkelt svar på om det ens finns en
kritisk frekvens. Vad man behöver bli medveten om, och kanske
även utforska ytterligare med en massa lyssningsexperiment, är
hur man upplever konsekvenserna av att de reflekterade ljudet inte
kommer lika jämnt fördelade från olika håll i rummet. Men kvoten
mellan direkt och reflekterat ljud behöver man inte förlora.
PappaBas skrev:Man kanske måste kompensera med att luta ännu mer och/eller göra lådan ännu lägre...
Hmm it will get fatter

Jepp! Så kan det bli.
PappaBas skrev:Ide: kan man låta de diffuserande diskanterna fylla i det större elementets fallande tonkurva off-axis? Dvs att man låter diskanten som spelar mot lyssnaren dämpas tidigare jämfört med de andra?
Jag tror inte det är en idealisk lösning, men jag tycker absolut att
du skall prova den.
Om energikurvan har god överensstämmelse med direktljudet så
har du nog inget att vinna på att tillföra med reflekterat ljud. Om
du väljer en helt annan vinkel för basen (riktad mera direkt mot
lyssnarna) så kan du däremot kompensera att energikurvan kontra
direktljudet kommer att falla, genom att låta de två bakåtriktade
diskanterna släppa ifrån sig lite extra mycket ljud i det registret.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).