Massor av gånger. Det är rätt vanligt i effektförstärkare. De är lite luriga såtillvida att de inte säkert syns överhuvudtaget vid vanliga THD-mätningar vid några utvalda frekvenser, men ändå får apparaten att lämna en tydlig signatur i F/E-lyssning.
Fast nu kanske jag svarar på en annan fråga är den du ställde?
Ett svar som kanske stämmer bättre med din fråga är hur vilken förstärkare som helst med svag dämpfaktor (detta hemska uttryck...) alltså hög utimpedans, beter sig i högtalare vars impedanskurva har höga Q-värden (inte nödvändigtvis högtalarens överföringsfunktion dock). Tittar man elektriskt på en sådan förstärkares utsignal så ser man massor av "rillor" av för långsamt undflyende energi.
Vh, iö
PS. Mikrofonförstärkaren som Morello nämner antar jag är en vars dramatiska pol håller hur långt, långt under audioormrådet? Det vill säga en resonans som antagligen kommer att ställa till med mera ende för högtalaren än för hörseln direkt. Alltså som ställer till med elände för hörseln genom att få högtalaren att bete sig illa.

Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).