Wah-wah (inte hifi)

[Max_Headroom]

Hur funkar en wah-wah effekt, som man har till gitarrer? Hur låter det om man kör andra signaler ignom en sådan? Trummor, sång?

[Flint]

Hur funkar en wah-wah effekt, som man har till gitarrer? Hur låter det om man kör andra signaler ignom en sådan? Trummor, sång?

Man flyttar en resonans upp och ner i frekvensområdet med hälp av en pott mekaniskt kopplad till pedalen. Tippar 100Hz till några kHz ungefär. Har aldrig mätt. Elektroniken är som ett litet försteg. CryBaby tycker jag fungerar bäst. Resonansen bör inte ha för högt Q-värde för då blir effekten för tydlig. Tar död på tonerna omkring.
Jodå det går fint att köra på andra instrument än gitarr. Blir lite flummigt om man kopplar in pedalen i en återkopplad ekoslinga. 70-tal. Som fasförskjutning. Men man ska inte vavva ihjäl sig. Blir tjatigt.

[Max_Headroom]

Aha, där ser man. Man står alltså och vickar på pedalen medan man spelar? Låter lite svårt, jag antar att själva gitarrspelandet måste gå "av sig självt", dvs man måste vara ganska bra för att det ska låta bra av det hela.

[Flint]

Aha, där ser man. Man står alltså och vickar på pedalen medan man spelar? Låter lite svårt, jag antar att själva gitarrspelandet måste gå "av sig självt", dvs man måste vara ganska bra för att det ska låta bra av det hela.

Absolut en svår teknik. Det gäller ju att som du säger hålla koll på spelet också. Lätt att vavva för fort och mycket. Bättre att svepa över ett område i "samspel" med det riff man spelar.

Jag simulerade en något modifierad CryBaby (Jimmi Hendrix) i går kväll. Svepet har inte så stort frekvenssving som jag nämde tidigare.

Grön = pedalen uppe
Gul = pedalen nedtryckt

[Jax]

Ah, de gamla wahwahmästarna... Terry Kath (tidig Chicago) och Jimi Hendrix.

De som inte hört en wahwah ska lyssna på Hendrix Electric Ladyland.

[Nattlorden]

Crybaby är kul att spela med och så speciellt svårt tyckte jag inte det var.... iofs... skall man få det exakt likadant varje gång får man säkert öva ihjäl sig.

[Flint]

Crybaby är kul att spela med och så speciellt svårt tyckte jag inte det var.

Det är just därför jag också tycker att den är bra. Svarar bra mot fotens rörelse. Inte så känslig på att tappa bort resonansen.

[Flint]

Ah, de gamla wahwahmästarna... Terry Kath (tidig Chicago) och Jimi Hendrix.

De som inte hört en wahwah ska lyssna på Hendrix Electric Ladyland.

Ja du, när det begav sig då på 60-talet förstod i alla fall inte jag hur gitarrgudarna gjorde för att få fram sina gitarrljud. Kul att ta reda på det i efterhand.
Men Terry Kath känner jag inte till. Det blir att leta på nätet och lyssna/läsa ikapp. Tack för uppslaget.

En annan viktig del av Hendrix ljud var distpedalen FuzzFace. En tvåtransistorkrets med germaniumtrissor. Spridningen på trissorna var så stor att en del pedaler var helt värdelösa och en och annan riktigt bra. Där handlar det om att matcha trissorna nästan exakt och även om man gör det så låter olika exemplar ändå olika.

[E]

Ungefär lika svårt som att lära sig att spela bastrumma med foten
där det ska vara bastrumma, och inte (nödvändigtvis) samtidigt
som virveltrumma och/eller hihat...

Somliga kan ju hoppa omkring, röra på tungan och massa annat
skojigt samtidigt som de spelar gitarr, utan att det låter sämre,
kanske t o m bättre...

Mvh E*