Det går ju att föreslå hur mycket tossiga saker som helst för vad man skall
ändra, men det är som regel mycket bättre att ta reda på vad det är som är
fel om nu något är fel - och att sedan anpassa insatsen till just det som var
fel.
Om t ex rummet är väldigt kalt kan man möblera det lite, om det knastrar om
volympoten så kan man byta ut den och om förstärkaren klipper så kan man
skaffa en större.
Men att introducera spikfotsproblem som en generallösning för hifi-anlägg-
ningar, är mer än rimligt huvudlöst. Speciellt med tanke på att det enda som
vi vet om anläggningen ifråga är att dess högtalare står på vettiga fötter just
nu! Alltså fötter som gör att varken högtalarna står och skakar i onödan,
eller att golvet gör det.
Att från det perspektivet föreslå byte av det enda som vi vet är bra, mejkar
ingen sens alls.
------------------------------------------------------------------------------
sportbilsentusiasten skrev:Nu tycker jag att du raljerar Ingvar.
Visst gjorde jag det.
Men jag bara utgick ju bara ifrån att du menade det du skrev.
Och jag hoppas verkligen att du inser att allting startade med
din underliga tolkning av det DQ-20 och jag skrev.
sportbilsentusiasten skrev:Givetvis väljer jag om möjligt orginalinspelingen och inte senare remastrade versioner...
Okej.
Jag väljer den som låter bäst, om jag har den möjligheten, och ofta är
det ju den äldsta, men jag ser det inte som en naturlag. Och ärligt talat
så bryr jag mig inte så mycket. Jag har massor av skivor som inte är den
bästa utgåvan, och spelar dem med stor behållning ändå.
Men jag tycker självklart det är principiellt trist att senare versioner så
ofta låter mindre bra än de skulle kunna.
sportbilsentusiasten skrev:...men OJ vad skönt det är att säga till sig självt - jag kan njuta av de inspelningar jag har, slippa jaga efter annan musik som är bättre inspelad etc. Och heller inte behöva ändra anläggningen, då det mesta låter skitbra.
Ja, det är trevligt att ha det så.
Men om man läser här på faktiskt är det uppenbart att det finns många
som inte har det så.
Människor som inte kan släppa sina nojjor utan ändrar, ändrar, ändrar, och
ändå inte blir nöjda utan fortsätter att lyssna efter fel och problem.
Säkert en kombination av fel som finns och fel som inte finns dessutom.
sportbilsentusiasten skrev:Och givetvis spelar jag den musik jag tycker om.
Det gläder mig.
sportbilsentusiasten skrev:Sedan skrev jag väl inget om min relation till anläggningen?
Nej det tror jag inte att du gjorde.
Men du skrev att orsaken till att du INTE gillar en det du hör när du lyss-
nar till musiken på en skiva normalt ligger i anläggningen. Och så är det
inte för mig. Och inte för DQ-20 heller uppenbart.
För mig är det praktiskt taget undantagslöst så att det beror på musiken
när jag inte gillar musiken, inte på anläggningen i övrigt*.
sportbilsentusiasten skrev:Angående inspelningar:
Tex Metallica, Dire Straits och andra skivor som diskuterats på faktiskt
varande "dåligt inspelade" - som hos mig återges njutbart.
Är väldigt förvånad över att du fått uppfattningen att de skulle vara
exceptionellt illa inspelade. De må vara alldeles i onödan dåliga, men
inte sämre än det mesta.
sportbilsentusiasten skrev:Antingen har jag lättare att bortse ifrån bristerna ELLER så är de inte så dåliga som det påstås. (eller en kombination)
Hur dåliga de är är svårt att mäta eller gradera.
Hur mycket man stör sig på felen från dem är dessutom ett dåligt sätt att
mäta deras dålighet på, eller att mäta anläggningens kvaliteter. Man kan
nog vara helt säker på att man i en riktigt riktigt dålig anläggning, stör sig
väldigt lite på inspelningsfel. All konccentration går då åt till att försöka
höra musiken. Då reflekterar man inte över inspelningarnas tillkortakom-
manden.
sportbilsentusiasten skrev:Min erfarenhet är även att även komprimerade inspelningar återges bra i ett bra system.
Min erfarenhet är att de låter som de faktiskt låter, i goda system.
Och jag gillar att det är så, så jag lyssnar helst på alla mina skivor i min
egen anläggning. Men jag kan inte påstå att kompressionen som sådan,
som jag ogillar och helst skulle slippa, försvinner eller minskar nämnvärt
i anläggningen, som återger fonogrammet bättre.
(Bättre betyder ju "som fonogrammet är", inte "som fonogrammet borde
ha varit".)
Men jag föredrar ju att höra även de trista artefaktierna återgivna så väl
som möjligt - för då blir de mera "begripliga". Jag tycker nämligen att det
är lättare att bortse ifrån dem då.
Smutsen blir liksom transparentare på så vis.
- - -
Som jag ser det är det också så att en sak som kännetecknar en god
anläggning är att de har en sorts robusthet, ingenting vilar på en spets
och faller samman av minsta förändring.
Exempelvis kan jag ställa mina högtalare på spikfötter utan att förlora
förmågan att ha glädje av musiken som spelas.
Visst blir det lite sämre, men så himla farligt är de inte. Det är bara så
onödigt och dumt att göra det.
Just denna robusthet är något som jag tror bidrar till att man slipper få
AN-anfall, för med robustheten följer en judkvalitetsstabilitet så att man
slipper oroa sig för att något skulle allvarligt fel. Bara att spela musik
och njuta.
Missförstå mig inte, visst finns det känsliga saker, som t ex högtalar-
placeringen. Men när den väl är optimal så behöver man ju inte tänka
mera på den. Och även den har ju runda och inte spetsiga maxima.
Är man orolig för att placeringen skall ruckas så kan man ju tejpa golvet,
eller titta på avtrycken i heltäckningsmattan om man har en sådan.
- - -
Läser jag vad vissa skriver så har de dock inte alls en robust lyssning,
och de känner inget lugn som gör att de kan sjunka ned och lyssna på
musik utan att nojja in på eventuella problem. Det låter jobbigt tycker
jag.
Att uppleva att allting är kritiskt och att känna ett behöv av att behöva
justera, ändra och testa i en till synes ändlös kedja utan ett mål i sikte,
verkar inget vidare, tycker jag. Och jag lider verkligen med dem som är
drabbade.
sportbilsentusiasten skrev:Man liksom tänker inte lika mycket på mastringen i ett bra system.
Brister blir lättare att ha överseende med i ett bra system.
Jag tycker man hör allting bättre i goda system, även mastringsproblemen.
Men jag håller med om att det på sätt och vis är lättare att bortse ifrån
dem då de är lätt att höra/förstå vad som har gjorts med inspelningen.
Men jag kan inte hålla med dig alls om du menar att mastringsfelen skulle
märkas mera i väldigt enkla anläggningar.
Skillnaderna mellan olika inspelningar hörs mer och mer ju bättre anläggning
man använder, och de inspelningar som har minst fel växer alltså mest.
Det är min uppfattning.
Det betyder att man har störst glädje av sin riktigt goda anläggnings ljud-
kvalitetsförsprång när man spelar de tekniskt allra bästa inspelningarna.
Men musiken är för mig mycket viktigare, och den har man ju glädje av i
nästan vilken anläggning som helst, om musiken är bra nog.
Vh, iö
- - - - -
*Med några få undantag förvisso - och då handlar det om anläggningar
som jag inte står ut med att lyssna på överhuvudtaget. Sådana där jag
hellre låter dem vara, helt. Drar ned volymen eller stänger av dem, för
att njuta av tystnaden istället.
De är dock rätt så ovanligt, men påfallande ofta väldigt dyra. Och deras
ägare spelar påfallande ofta bara "demo-skivor" för att spela sin anlägg-
ning.
Inget fel med det, det är bara jag som inte förstår mig på det beteendet,
eller vad som är vitsen med den sortens anläggningar.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
det visar att det inte är ökade resonanser i golvet som gör att folk föredrar spikes - det beror helt klart på frekvensmodulationen som blir mindre i det låga frekvensområdet med spikes.
)
