Blue skrev:Självklart har också hela kedjan, utom källan, varit densamma, och fått spela i samma rum, då jag jämfört med andra spelare).
Hmmm... "Jämfört med andra spelare", skriver du.
Och det är nog det som gör att folk reagerar på det. För det du säger kan inte rimligen tas som belägg för att du med det du hänsvisar till som grund kan bedöma 668:s återgivningsförmåga. Och även om det inte är viktigt för dig, så är det nog så att många av dem som reagerar tycker att återgivning är något man vill veta något om.
Av samma skäl som jag är mera intresserad av att få veta om en kopieringsapparat släpper ifån sig kopior som är "svåra att skilja från originalet". Jag skulle inte känna mig så stärkt i mitt köpval av kopiator, av att få läsa i en tidning - att de valt att strunta i att titta på originalet(!), för att istället känslomässigt redovisa sina intryck av kopian...
"-Jag gillar den här kopiatorn för kopiorna ser så härligt fylliga ut, och de har en fantastisk återgivning av bokstäver som är rent vacker, för att inte tala om det levande sätt bilder kommer ur kopiatorn. Det som gör att jag gillar denna kopiator mest är dock att texten verkligen talar till mig när jag läser från kopian, och de skira nyanser som man kan se i serifferna är verkligen läckra..."
Då känner jag:
-MEN HUR SÅG ORIGINALET UT DÅ???? Varför valde tidningen att inte ens titta på hur signalen (originalet) såg ut som skickades in i apparaten? Att bortse ifrån det är ju rent befängt. Och vad menar de när de skriver "återgivning av bokstäver". Kan man verkligen använda språket på det viset?
Bli inte upprörd över att jag skriver det nu, utan låt mig försöka förklara (en sista gång?
) med ännu en liknelse:
En person, låt säga en snubbe, som befinner sig i ett rum högt upp i en byggnad med 20 fönster som alla vetter i samma riktning, han
kan bedöma vilket fönster av de 20 som han
föredrar att titta ut igenom.
Men - han kan inte uttala sig om något av dem är helt transparent, ej heller vilket av dem som är "mest" transparent. Han kan eventuellt bedömma grovt vilket som ser ljusast ut, men inte vilket som släpper igenom de mest naturliga färgtonerna.
Tillpåköpet kan han inte med säkerhet bedöma ens vilket fönster han kommer att föredra nästa dag, som kanske erbjuder ett annat väder och kanske lite nymålade byggnader i blickfånget (andra skivor).
Om LTS hade genomfört samma test av fönster skulle vi valt att skippa ett av de 20 fönstrena, för att istället bara testa 19 fönster, och lämna en av öppningarna tomma. Då kan man titta ut där, utan glasruta i vägen och se hur objektet bakom de 19 fönstrena faktiskt ser ut. Då kan man plötsligt se vilket fönster av de övriga 19 som är det som visar objektet (fonogrammet) som det verkligen är. Huruida den som gör studien har glasögon eller inte spelar ingen större roll, trots att det är ytterligare ett fönster "ivägen" - för testobjekten (de 19) jämförs ändå, tack vare metoden, mot "inget fönster".
Ibland har man inte möjlighet, tid eller lust att F/E-lyssna. Då kan man jämföra med en apparat som F/-lyssnats tiigare isätllet. Så gjorde vi om jag minns rätt med 688. Så jag har för mig att det var. Det hela finns redovisat i MoLt i olika nummer och artiklar.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
. Tack Razor!
