bomellberg skrev:Jag är kluven.
Ingenjören i mig vill tro att om man återskapar trumhinnans rörelser exakt så som den rörde sig vid ursprungshändelsen, så kommer också upplevelsen vid tidpunkten för återskapandet att vara urspungstrogen.
Ja, och så är det ju också.
bomellberg skrev:Men, så fort vi stiger in i ett rum så blir vi biaserade. Jag menar att vår syn och vår hörsel (kanske tom känsel) redan innan vi hört en ton återges, programmeras att FÖRVÄNTA sig en viss återgivning.
Det stämmer det också, men det är egentligen två helt olika saker, för
de förväntaseffekter som byggs upp (och som bör uppfyllas för att man
skall kunna hävda att en god återgivning åstadkommits) är ju de som är
tillhöriga loge-halvan av upplevelsen, och den har ju inget med de egen-
skaper som öppningen till inspelningsvärlden behöver ges att skaffa.
Jag vet inte om jag uttrycker mig alldeles klart, men vad jag försöker säga
är alltså att det man upplever i ett lyssingsrum är två skiljda saker, man
upplever inspelningen och allt som har med den att göra, och den repre-
senterar bara en förhållandevis liten (men viktig) rymdvinkel. Det är den
man kan definiera återgivningskvaliteterna för.
Resten som man upplever (och som gör synnerligen tydliga avtryck även
i mätresultat om man inte gör speciella mätningar som är vägda i tid och
rum för att representera just det som kommer att rendera upplevelser av
ursprungshändelsen) är upplevelser av den egna lyssningsmiljön, och de
bör vara i harmoni med hur lyssningsrummet "är" för att det skall låta bra.
Men egentligen är det inte så enkelt heller, för olika rum låter uppåt detta
även olika bra, även om de alla genom användandet av en god anläggning,
bidrar på ett naturligt sätt. Trots det kan det vara olyckligt att inkludera
den delen av lyssningsrummets påverkan i det man kallar för återgivningen,
för den representerar ingenting som har med ursprungshändelsen att göra,
men den är en väsentlig del av upplevelsen - och därför bör lyssningsrum
och deras påverkan (loge-delen av dem alltså) vara trevlig.
Men som sagt - jag menar att man gör sig en otjänst om man inkluderar
dess inverkan i återgivningen. Den har inget med återgivningen att göra,
det är snarare en parallellpåverkan loge-delen av lyssningsrummet bidrar
med. I logedelen inkluderas om man skall vara lite noga vad man har på
sig och de människor som kanske sitter tillsammans med en själv och lyss-
nar. De påverkar definitivt de fysikaliska (akustiska) förloppen i lyssnings-
rummet, men jag ser det inte som logiskt eller praktiskt att säga att de
påverkar återgivningen av händelsen där framme i ljudbilden.
bomellberg skrev:Avsteg ifrån denna förväntan upplevs som felaktigheter, hur korrekt det än må vara. Det blir således en artificiell upplevelse som inte motsvarar förväntan av upplevelsen.
Absolut, och det är därför man inte bör blanda ihop återgivningen av
musikhändelsen, alltså det som hörs in till ljudbilden, men den påverkan
som lyssningsrummets andra delar, och möbler, och andra människor i
lyssningsrummet, och eventuella glasögon man har på sig och... ger.
De har med ens närmiljö att göra inte med ljudåtergivningen.
bomellberg skrev:På samma sätt kan en icke-korrekt återgivning (mot ursprunget mätt) upplevas som korrekt i det för återgivningen aktuella rummet.
Alltså borde man förses med skyddskåpor och ögonbindel när man träder in i ett obekant rum, innan man börjar lyssna, om målet är att bedöma hur urspungstrogen återgivningen i detta rum är.
/Bosse
Fast det behövs ju inte om man redan från början håller isär vad som är
ursprungshändelse (vad som representerar den) av de fysikaliska förlopp
som sker i lyssningsrummet, och vad som är en representation av själva
rummet. Det senare skall vara i harmoni med vad det är för att det inte
skall låta konstigt, men därpå kan man gilla det lyssningsrummet gör olika
mycket.
Man kanske kan se det lite som att titta på en TV och skilja mellan att
själva TV-bilden kan vara av olika kvalitet och man kan skilja mellan de
som är sämre och bättre, men därtill kan det sitta avskyvärda tavlor på
var sida om TVn, som stör utavhelvete och därför är oönskade, utan att
de i sig påverkar återgivningen av det som syns på TV-bilden.
Så vad jag säger är sammanfattningsvis att man bör skilja på det tu, och
betrakta återgivningen på ett helt annat sätt än påverkan av närmijön.
Det är skilda ting. Det förstnämnda går i hög grad att undersöka, korrelera
till sterosystemet och vår hörsel och från det objektivisera egenskaperna
som olika återgivningar ger. Den sistnämnda är till sin natur oerhört mycket
mera subjektiv och det går inte att säga till närmelsevis så mycket konkret
om vad som är bättre eller sämre.
En sak kan man undersöka dock, och det är i vilka grader olika utfomningar
av närmiljön (logen) påverkar vår förmåga att med hög upplösning ta till
oss ursprungshändelserna. Det är något som jag ägnat många år åt att
studera. Kan därför säga att det inte är givet att den sorts lyssningsmijö
som sett ur det perspektivet är den bästa (alltså den som gör oss maxi-
malt förmögna att höra vad som händer under inspelningen) är den som
behöver föredras av alla.
Och det är ett av skälen till att jag tycker det är så trevligt att det finns
olika filosofier att välja mellan. De kan vara en hel del olika utan att det
gör att man kan påstå att de återger orignalhändelsen olika bra, de bara
gör det till olika lyssningsmiljöer.
Om alla alternativ vore lika skulle det räcka med ett av dem.
Vive la differance!
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
Kul grej men som sagt - även i studion spelar man som regel med 2 kanaler och jag tror att en hel del av felen mer eller mindre omedvetet åtgärdas eller maskeras vid mix.
) skulle stereoeffekten bli "skrämmande" över ett löjligt stort område, inkl tätt intill ena änden av högtalarstrippen.
Jag har lagt till lite och det gäller aktionspotentialerna. 
och hämtade Salieri för att fortsätta kvällen