Att höra olika...

[hifikg]

Basresonanser och högtalare som inte korrekt kan återge när musikern använder bokstaven 'S' (uuhh, hatar när 'esset' riktigt skär genom diskanten). Annars inte känslig.

Jag hade det sistnämnda problemet förrut med mina XTZ 99.36. Det löstes genom att byta från dyrkablar till fulkablar.

Ja, ett par dåliga kablar kan maskera det mesta, ska tolkas ironiskt, jag tror inte på kabelmagi i någon form. Inte ens dyrkablar borde försämra ljudet.

[Svante]

Själv har jag märkt en skillnad över tid i vad jag lyssnar efter när jag bedömer ljudkvalitet. Det finns tonkurvefel, distorsion och dynamikfel. Sen finns en massa subjektiva etiketter på ljudkvaliteten, men de täcks nog in av ovanstående ganska väl.

Jag funderar över det där ibland, att jag själv har lagt mer och mer fokus på dynamikfel och dist i takt med att jag har upptäckt hur stora skillnader det är mellan inspelningar, och faktiskt i takt med att jag börjar lita på mina öron.

Det borde rimligen betyda att andra människor kan vara väldigt olika i vad man upplever som viktigt av de tre ovanstående.

Jag tror att detta i kombination med hur svårt det är att beskriva ljud med ord gör att man väldigt lätt pratar förbi varandra.

Vad tror ni? Kan man snöa in på en av parametrarna så att man glömmer de andra, och snöar isf olika människor in på olika parametrar?

Subjektivt tyckande från mig:

Det är lätt att snöa in på att lyssna till " ljudet" istället för till musiken, ja.

Lyssning till " ljudkvalitet" typ basresonanser, tonkurvefel eller komprimeringsartefakter ger aldrig någon musikalisk förkovran för mig.

Jag försöker undvika att lyssna till ljudkvaliteten, är istället intresserad av VAD musikerna spelar.

Men varför skriver du då i den här tråden? Nej, förresten svara inte.

Det är väl klart att man ska lyssna på musik för det mesta, men det hindrar inte att det är intressant att lyssna på och bedöma ljudkvalitet utifrån tekniska parametrar också.

Den här tråden handlar om det, så det så!

[Svante]

Disten är nog det som stör mig mest. Speciellt då jag gärna drar på volymen emellanåt...

Intressant koppling. Är du sån att du gärna spelar precis under klippgränsen? Jag minns att jag var sådan ett tag, och finlirade med volymkontrollen och önskade mig ständigt flera watt.

[Panelguy]

Basresonanser och högtalare som inte korrekt kan återge när musikern använder bokstaven 'S' (uuhh, hatar när 'esset' riktigt skär genom diskanten). Annars inte känslig.

Jag hade det sistnämnda problemet förrut med mina XTZ 99.36. Det löstes genom att byta från dyrkablar till fulkablar.

Ja, ett par dåliga kablar kan maskera det mesta, ska tolkas ironiskt, jag tror inte på kabelmagi i någon form. Inte ens dyrkablar borde försämra ljudet.

Kan ju också vara så att fulkablarna maskerar andra brister i systemet .

Basbummel och "lådighet" är nog det jag retar mig på mest när det förekommer. Det jag snöat in på skulle väl vara stor ljudbild.

[Svante]

Jag brukar uttrycka det som att olika männinskor är känsliga för olika saker. Vi hör helt enkelt olika.

Jag håller med, tror jag. Fast jag tror inte att det beror så mycket på öronen som hur vi är tränade. Och jag tror att träningen av de där tre dimensionerna är rätt oberoende. Alltså, man kan reagera starkt på kompression, men inte bry sig så mycket om tonkurvan, eller någon annan kombo.

Därför brukar jag säga till någon som frågar om råd om något komponentval (framförallt högtalare): "Lita på DINA öron! Det är DU som skall vara nöjd."

Det rådet har jag också hört, men jag tror inte att det är så bra. Det förutsätter att man har en uppfatting om ljudkvalitet och vad man vill ha. Den som inte har lyssnat en massa på olika anläggningar vill ha hjälp att hitta något som han kommer att bli nöjd med sett över lite längre tid. Det klarar man inte att välja ut när man står i en affär om man inte har ganska stor erfarenhet. Svenssons öron är inte tillräckligt stabila för det.

[Svante]

För mig så betyder ljudbilden en hel del och jag kan faktiskt fokusera rätt mycket på det, innan jag letar andra fel.

Ja, den glömde jag, den får nog vara en fjärde parameter för tråden. Alltså hur anläggningen (och inspelningen) målar upp en stereobold, med instrumenten placerade framför lyssningspositionen.

Ang fulsången: det där har jag också funderat på men andra parametrar, kanske. Alltså att andra verkar kunna njuta av saker som jag inte kan njuta av, som om jag har blivit sensibiliserad.

[Svante]

Svante skriver;

"Själv har jag märkt en skillnad över tid i vad jag lyssnar efter när jag bedömer ljudkvalitet."

Jag har svårt att göra skillnad mellan musik och ljudkvalité. För någonstans är det upplevelsen som räknas, inte bygget på prylar. I bilen har jag många gånger haft fantastiska upplevelser, som har varit svårt att återupprepa hemma. På samma sätt som att en cola i hettan, är så underbar! Och det där vinet på krogen, som ska vara så bra, vad det så gott? Det där har jag funderat mycket på. Jag är inte så säker så att vi hör så olika som vi tror. Och jag tror också att vi lätt pratar förbi varandra och överdriver skillnader i våra önskningar, för att vi vill ha skillnader. Valet av prylar kanske bestäms av annat än ljud t.ex emotioner. Vilket inte är fel. Vi väljer ju kläder efter känslor varför inte också ljud?

Nejdå, det är inte fel, men jag gissar ändå att det är de där grundparametrarna som avgör vad du tycker låter bra. Man behöver inte gräva ner sig i vilken/vilka av dem som är viktiga för sig om man inte vill, men det hindrar ju inte att de finns med och styr upplevelsen.

[Svante]

Fasfel har jag svårt för. Oavsett hur bred sweetspot högtalarna har, så har jag mycket svårt att lyssna om jag inte sitter på exakt rätt ställe.
Refekterar över alla typer av färgningar, men det är svårt att säga exakt vilka områden som stör mig mest.
Dålig tajming i basen stör mig dock extremt mycket, men då är man tillbaka på fasfel igen.
För "små" uppställningar är heller ingen höjdare. Stor ljudbild intryck i liten låda känns inte rätt hur bra det än låter i övrigt.

En intressant iakktagelse som jag gjort på slutet är att jag tycks ha lättare att filtrera ut direktljud med tiden. En bra högtalare i ett dåligt rum låter skit direkt man börjar lyssna. Efter en stund tycks dock hjärnan ställa om och fokusera på direktljudet. Klangmässiga fel sorterar dock inte skallen bort lika lätt.

Mhmm, en som har svårt med de linjära felen (tonkurvan*) alltså. Intressant. När du skriver om tajmningen i basen, menar du att anäggningen ger den, eller pratar du om basistens prestation?

*Du skriver visserligen fasfel, men för att de ska bli viktiga för upplevelsen nästan måste tonkurvan påverkas.

[Svante]

Basresonanser och högtalare som inte korrekt kan återge när musikern använder bokstaven 'S' (uuhh, hatar när 'esset' riktigt skär genom diskanten). Annars inte känslig.

Hehe, jag satt en gång på en oförstärkt konsert och retade mig på precis samma sak. Vilket fick mig att inse att det inte alltid är anläggningens fel om s:en blir fula. Men visst, framför allt på vinyl och i FM-radio kan s:en bli förfulade.

[Svante]

Det lustiga här är nog att jag sällan tänker i de termerna öht.

#1 Vill jag spela luftgitarr och börjar tårna vicka av sig själv?
Om nej så är det knappast löst att fortsätta...
#2 Känner jag mig inne i musiken? Här så börjar vi nog prata djup, perspektiv, 3D m.m.
#3 Är det något som sticker ut? Ok, här är nog tonkurvefel det mest sannolika men ibland stämmer inte den uppmätta kurvan med lyssningsintrycket och då är det svårare att förklara. Tex en skrällig/vass diskant? Kanske är det distorsion eller något annat kvantifierbart?

Att för mig tillämpa de ursprungliga parametrarna från början av tråden känns väldigt trubbigt när jag lyssnar på musik.

Kuligt, en till som mer har ett övergripande perspektiv, som inte vill plocka isär i atomer. Jag tror som sagt att dina upplevelser är uppbyggda av de där "trubbiga" delarna, men man behöver förstås inte tänka så.

[Svante]

Frånvaro av reflexer inom ett visst tidsspann efter direktsignalen?

Ja, det kan ju bli katastrof.

[Svante]

Hattrick!

[Bill50x]

Basresonanser och högtalare som inte korrekt kan återge när musikern använder bokstaven 'S' (uuhh, hatar när 'esset' riktigt skär genom diskanten). Annars inte känslig.

Hehe, jag satt en gång på en oförstärkt konsert och retade mig på precis samma sak. Vilket fick mig att inse att det inte alltid är anläggningens fel om s:en blir fula. Men visst, framför allt på vinyl och i FM-radio kan s:en bli förfulade.

Jag var på en konsert i Stenkyrkan i H-fors för många år sedan. Flygel och fiol var de instrument som trakterades. Lät väl iofs bra där jag och dåvarande flickvän satt men det spelades inte så bra. Men under första halvan av konserten såg jag en man som följde musiken med noter i sin hand. Och han satt en bra bit bort från oss. Efter pausen satte vi oss bakom honom och då satt musiken helt plötsligt som ett smäck! Uppenbarligen lät det olika bra på olika ställen och då menar jag inte ljudmässigt utan musikaliskt. För ljudet var det ingen skillnad på men däremot uppfattningen av hur samspelta musikerna var. STOR skillnad!

/ B

[David_A]

Fasfel har jag svårt för. Oavsett hur bred sweetspot högtalarna har, så har jag mycket svårt att lyssna om jag inte sitter på exakt rätt ställe.
Refekterar över alla typer av färgningar, men det är svårt att säga exakt vilka områden som stör mig mest.
Dålig tajming i basen stör mig dock extremt mycket, men då är man tillbaka på fasfel igen.
För "små" uppställningar är heller ingen höjdare. Stor ljudbild intryck i liten låda känns inte rätt hur bra det än låter i övrigt.

En intressant iakktagelse som jag gjort på slutet är att jag tycks ha lättare att filtrera ut direktljud med tiden. En bra högtalare i ett dåligt rum låter skit direkt man börjar lyssna. Efter en stund tycks dock hjärnan ställa om och fokusera på direktljudet. Klangmässiga fel sorterar dock inte skallen bort lika lätt.

Mhmm, en som har svårt med de linjära felen (tonkurvan*) alltså. Intressant. När du skriver om tajmningen i basen, menar du att anäggningen ger den, eller pratar du om basistens prestation?

*Du skriver visserligen fasfel, men för att de ska bli viktiga för upplevelsen nästan måste tonkurvan påverkas.

Jag uttrycker mig kanske något luddigt här. Förhoppningsvis använder jag rätt term när jag pratar om fasfel.
Exempel på högtalare som lider av stora fasfel, och som jag ej kunde samsas med ljudbilden hur jag än trixade var Kappa 9. En jäkla massa element som ej tycks integrera vare sig i tid eller frekvens. Det jag stör mig mest på är alltså hur dessa fel återspeglar sig i ljudbildspresentationen.
Jag snöar lätt in på pin-point detaljer i ljudbilden. Ex röster i mittfokus. Låter det som en homogen och exakt utplacerad röst. Eller blir placeringen på rösten diffus och nästan formad som ett "S". Kan panoreringar återges jämt över hela ljudbilden utan att tappa fokus/höjd/inbördes distans till varandra.
Att ställa upp högtalarna exakt rätt är givetvis en förutsättning. Trots det skiljer det ganska mycket konstruktioner imellan. Givetvis även hur väl dom integrerar i det givna rummet

Med tajmingen i basen så blir det mest tydligt med aktiva system(eftersom man där måste ställa upp/in allt manuellt) Dvs integrationen mot toppsystemet i tid/fas. Blir inte detta korrekt, så vill jag gärna beskriva det som att tajmingen blir fel. Känns som att basen inte spelar 100% i takt med övriga register.
Må vara fel ordval med tajming:oops:
Bristande integration kanske passar bättre

[matssvensson]

Helt övertygad om att man kan snöa in på en speciell kvalitet (parameter) i en bedömning och tidvis trycka ner andra kvaliteter, och att olika människor kan göra det på olika parametrar. Speciellt om man är nördig på området, som jag gissar de flesta av oss här är när det gäller ljudåtergivning. Basresonanser i en dålig rum/högtalaranpassning, ess-ljud från en obalanserad högtalare, spårningsdistortion från en taskig pickup eller kompressionsdistortion från en överstyrd digital inspelning. Eller en speciell smakkaraktär i vin.

En fundering jag har kopplat till detta är hur vår hörsels funktion påverkar bedömningen av dessa parametrar över tid? I snabb A/B testning upplever jag att jag fokuserar på kvantitativa skillnader. Där är det enklast att höra exempelvis statiska tonkurveskillnader eller andra konstanta mer/mindre skillander.

Men över tid undrar jag om jag inte blir mer känslig för dynamiska fel i återgivningen och mindre känslig för statiska skillnader. Vad jag förstår är vår hörsel sen begynnelsen utvecklad för att vara allra mest känslig och reagera på oväntade ljud i en omgivning (överlevnadsinstinkten - att upptäcka en fara).

Blir det då så att dynamiska förändringar i återgivningen (oväntade förändringar) blir de som vår hörsel till slut reagerar starkast på över tiden? Statiska konstanta skillnader lär sig vår hörsel att leva med och efter ett tag prioriterar hörseln ner de intrycken i "stacken". En tokig tonkurva vänjer sig vår hörsel vid - är det det som händer när vi säger att apparater måste spelas in för att låta bra?

Medans dynamiska skillnader beroende på musiksignalen fortsätter hörseln reagera lika starkt på, och det blir de som tills slut gör att vi varaktigt gillar eller inte gillar en återgivningskedja. Finns det någon rimlighet i detta, och hur rimmar det då med vad och hur vi vanligen utför mätningar?

mvh, Mats

[matssvensson]

Jag funderar över det där ibland, att jag själv har lagt mer och mer fokus på dynamikfel och dist i takt med att jag har upptäckt hur stora skillnader det är mellan inspelningar, och faktiskt i takt med att jag börjar lita på mina öron.

Svante! har du lust att ställa samman eller hänvisa till en "best of" (egentligen är det ju en sämst of) lista på dina värsta exempel på dynamikfel och dist. Gärna såna där det kanske finns fler varianter av samma inspelning så man kan jämföra. Det vore roligt att skaffa mig en uppfattning om din egen hang up i trådämnet

mvh, Mats

[RuneStone]

Intressant koppling. Är du sån att du gärna spelar precis under klippgränsen? Jag minns att jag var sådan ett tag, och finlirade med volymkontrollen och önskade mig ständigt flera watt.

mja, delvis är det så.. spelar man en bra låt vill man ju gärna dra på lite, oavsett anläggning. det är även så att jag är lätt hörselskadad och av någon konstig anledning är vänster öra väldigt känsligt för dist. vidare så är de flesta typer av dist svår att smälta, Det beror väl mycket på att jag gärna lyssnar på hårdrock/dödsmetall som dels är väldigt komplex där man medvetet lägger på dist och dels ofta är dåligt inspelad/mastrad

[Ragnwald]

Norddeutsche Rundfunks orkester under ledning av Pierre Monteux från en USA-framställd Turnabautskiva, TV-S 34616. Den här vinylen har den absolut största rytmiken, livet och den största dynamiken.
Inspelningen är gjord på 1950-talet.
Dynamiken är för örat större än Telarcs senare digitala Soundstream-inspelade version.

Kjell Stensson sa en gång, att dynamik på strax över 40dB räcker.
En realistisk dynamik låter bara för mycket i forte och för lite i pianissimo.

Den gamla Turnaboutinspelningen har en dynamik på runt 35dB, minst 10dB sämre än Telarcs digitala inspelning. Jämväl känns det som att Pierre Monteux-inspelningen är mer dynamisk. Varför?

En analogi: Vid radioteater, kan du aldrig genom att minska nivån, få en lyssnare att tro att någon viskar. Men om skådespelaren viskar och du styr ut viskningen till maximal nivå, då låter det som en viskning i alla fall.

Pierre Monteux lyckas få orkestermedlemmarna i Norddeutche Rundfunks orkester att spela så att instrumentens avsaknad av övertoner ger intryck av svag ton. Detta trots att utstyrningen och ljudnivån är ganska stark.

Ur subjektiv upplevelse, behövs inte den dynamik som CD-mediet kan ge oss.

[Svante]

Kjell Stensson sa en gång, att dynamik på strax över 40dB räcker.
En realistisk dynamik låter bara för mycket i forte och för lite i pianissimo.

Mm, då kan man ju undra vad han menade. Menade han lite slarvigt mediets SNR, eller menade han musikens dynamik, dvs förhållandet mellan starkt och svagts RMS-värden?

Om man tar Bolero, som väl är ett extremfall map musikalisk dynamik så brukar den vara ungefär 40 dB på de inspelningar jag har sett. Med en toppfaktor på 20 dB kommer det svagaste ljudet att ligga 60 dB under full utstyrning. Man vill nog gärna att bruset ska ligga 20 dB under det svagaste ljudets RMS-värde. Detta gör att man på en sådan inspelning behöver ett medium med 80 dB SNR.

Det är svårt att få till med analogmedier.

[Svante]

Jag funderar över det där ibland, att jag själv har lagt mer och mer fokus på dynamikfel och dist i takt med att jag har upptäckt hur stora skillnader det är mellan inspelningar, och faktiskt i takt med att jag börjar lita på mina öron.

Svante! har du lust att ställa samman eller hänvisa till en "best of" (egentligen är det ju en sämst of) lista på dina värsta exempel på dynamikfel och dist. Gärna såna där det kanske finns fler varianter av samma inspelning så man kan jämföra. Det vore roligt att skaffa mig en uppfattning om din egen hang up i trådämnet

mvh, Mats

Den här innehåller framför allt dist och tonkurvefel. En gräslig diskanthöjning och det krasar av dist. (Madonna)
http://www.youtube.com/watch?v=eURVAd_xWt8

Här kan man lyssna på cymbalerna i de starkare partierna och höra hur deras nivå moduleras av de övriga ljuden. Massor av dist är det också. På gitarren ska det förstår vara det, men inte på tvåkanalsmixen. Det är ju det senare som gör att allt brötar ihop sig så. (U2)
http://www.youtube.com/watch?v=fdUE8o3OjWg

Här stör jag mig på disten i det första basljudet. (Rammstein)
http://www.youtube.com/watch?v=Ddo__X2F_cI

Här är ett exempel på hur det borde ha fått bli 5 dB starkare vid 2:25 i stället för att signalera ljudstyrka med dist. Början är äckligt diskanhöjd också. (Dilba)
http://www.youtube.com/watch?v=lai233gCLPE

Alla inspelningarna har flera fel, men jag räknar upp det jag stör mig värst på. Ingen har i närheten av full dynamik på trummorna. Kanske ska de inte ha det heller, men jag tycker att alltför mycket av trummornas attack förstörs i produktionerna nuförtiden.

Jag vet inte om urvalet är specielt bra för att visa vad jag menar, eftersom felen är så grova. Det finns betydligt bättre inspelningar som jag fortfarande stör mig på.

[markusA]

Kuligt, en till som mer har ett övergripande perspektiv, som inte vill plocka isär i atomer. Jag tror som sagt att dina upplevelser är uppbyggda av de där "trubbiga" delarna, men man behöver förstås inte tänka så.

Om jag fick instruktioner i hur de nämnda parametrarna relaterar till de ljudliga fenomen jag skrev om så kanske jag skulle kunna dissekera det på ett bättre sätt?

Vid lite eftertanke så kanske luftgitarrfaktorn skulle kunna vara fasfel/timing? Bredbandshögtalare är ju ofta musikaliska även om de har sina egna brister också. Inga problem med fas m.m. då det inte finns några delningsfilter...

[matssvensson]

Den här innehåller framför allt dist och tonkurvefel. En gräslig diskanthöjning och det krasar av dist. (Madonna)
http://www.youtube.com/watch?v=eURVAd_xWt8

Här kan man lyssna på cymbalerna i de starkare partierna och höra hur deras nivå moduleras av de övriga ljuden. Massor av dist är det också. På gitarren ska det förstår vara det, men inte på tvåkanalsmixen. Det är ju det senare som gör att allt brötar ihop sig så. (U2)
http://www.youtube.com/watch?v=fdUE8o3OjWg

Här stör jag mig på disten i det första basljudet. (Rammstein)
http://www.youtube.com/watch?v=Ddo__X2F_cI

Här är ett exempel på hur det borde ha fått bli 5 dB starkare vid 2:25 i stället för att signalera ljudstyrka med dist. Början är äckligt diskanhöjd också. (Dilba)
http://www.youtube.com/watch?v=lai233gCLPE

Tack för exemplen på gräsliga mixar! Tydliga exempel. Sen kan jag trots allt undra om inte några av exemplen ändå är medvetna produktionseffekter, sin gräslighet till trots.

Det skulle vara intressant att hitta exempel på olika tvåkanalsmixar av samma musik som skiljer sig åt i kvalitet. Jag kan idag ofta förundras över att jag upplever att LP pressningen på ny musik låter bättre än CD mixen, vilket jag inte tycker den borde göra.

/Mats

[RuneStone]

Det skulle vara intressant att hitta exempel på olika tvåkanalsmixar av samma musik som skiljer sig åt i kvalitet.

en bekant ringde till mig och ville komma över och låna stereon, han ville höra om en låt distade. Han kom över och testade och visst distade det. rejält också. det var på en mixskiva, typ absolute music fast från något radiobolag tror jag. han hade blivit så förbannad så han köpt orginalskivan och jämmfört. där ristade det inte. det är en digitaleffekt som troligtvis blivit överstyrd när bolaget normaliserat låtarna till skivan. det hela slutade med en fejd med bolaget som släppt skivan där dom hävdar att dom inte ändrat något med mixningen.. här är låten http://www.youtube.com/watch?v=pa14VNsdSYM det är i refrängen. vet inte om det hörs på youtube.

[Svante]

Det skulle vara intressant att hitta exempel på olika tvåkanalsmixar av samma musik som skiljer sig åt i kvalitet.

en bekant ringde till mig och ville komma över och låna stereon, han ville höra om en låt distade. Han kom över och testade och visst distade det. rejält också. det var på en mixskiva, typ absolute music fast från något radiobolag tror jag. han hade blivit så förbannad så han köpt orginalskivan och jämmfört. där ristade det inte. det är en digitaleffekt som troligtvis blivit överstyrd när bolaget normaliserat låtarna till skivan. det hela slutade med en fejd med bolaget som släppt skivan där dom hävdar att dom inte ändrat något med mixningen.. här är låten http://www.youtube.com/watch?v=pa14VNsdSYM det är i refrängen. vet inte om det hörs på youtube.

Det distar rätt rejält stundtals, ja, tex vid 1:33. Typiskt masteringsproblem, skulle jag gissa.

[RuneStone]

Det distar rätt rejält stundtals, ja, tex vid 1:33. Typiskt masteringsproblem, skulle jag gissa.

Ja för originalmixen låter riktigt men man hör att digitaleffekten ligger på gränsen


edit: stavfel

[RogerGustavsson]

Subjektivt tyckande från mig:

Det är lätt att snöa in på att lyssna till " ljudet" istället för till musiken, ja.

Lyssning till " ljudkvalitet" typ basresonanser, tonkurvefel eller komprimeringsartefakter ger aldrig någon musikalisk förkovran för mig.

Jag försöker undvika att lyssna till ljudkvaliteten, är istället intresserad av VAD musikerna spelar.

Fast även om du lyssnar på musik framförd i verkligheten lär du ha synpunkter på hur det låter, att det musikaliska budskapet går fram på ett vettigt sätt. Att lokalen ger rätt inramning och inte själper musiken i sig. Inte helt olikt den påverkan en ljudanläggning och rummet kan ha vid reproduktionen hemmavid. Är själv rätt flitig lyssnare på olika musiktillställningar och det är rätt få gånger allt har varit riktigt bra. I många fall är lokalen helt fel för musiktypen. Vissa musikyttringar gör sig på stora stadion andra inte alls. Stor lokal med liten ensemble ger avsaknad av intimitet som för vissa typer av musik är superviktig. Sedan detta eviga förstärkande vare sig det behövs eller ej.

Jag har svårt att göra skillnad mellan musik och ljudkvalité. För någonstans är det upplevelsen som räknas, inte bygget på prylar. I bilen har jag många gånger haft fantastiska upplevelser, som har varit svårt att återupprepa hemma. På samma sätt som att en cola i hettan, är så underbar! Och det där vinet på krogen, som ska vara så bra, vad det så gott? Det där har jag funderat mycket på. Jag är inte så säker så att vi hör så olika som vi tror. Och jag tror också att vi lätt pratar förbi varandra och överdriver skillnader i våra önskningar, för att vi vill ha skillnader. Valet av prylar kanske bestäms av annat än ljud t.ex emotioner. Vilket inte är fel. Vi väljer ju kläder efter känslor varför inte också ljud?

Jag känner igen mig i det resonemanget!

Men visst hör vi olika saker och fokuserar på olika parametrar. En del kanske beroende på musiksmak som någon skrev, men troligen också för att det är olika delar av ljudet/musiken som är viktiga för oss.

Musiksmaken styr en hel del. Den som lyssnar på hårdrock fokuserar på annat än den som föredrar en trubadur.

[Strmbrg]

Intressant koppling. Är du sån att du gärna spelar precis under klippgränsen? Jag minns att jag var sådan ett tag, och finlirade med volymkontrollen och önskade mig ständigt flera watt.

mja, delvis är det så.. spelar man en bra låt vill man ju gärna dra på lite, oavsett anläggning. det är även så att jag är lätt hörselskadad och av någon konstig anledning är vänster öra väldigt känsligt för dist. vidare så är de flesta typer av dist svår att smälta, Det beror väl mycket på att jag gärna lyssnar på hårdrock/dödsmetall som dels är väldigt komplex där man medvetet lägger på dist och dels ofta är dåligt inspelad/mastrad

Jag har under årens lopp mer och mer dragit mig undan från dra-påandet faktiskt.
Dra-påandet kändes mer pockande förut, men jag TROR att behovet har minskat i takt med att upplösning och artikulation har ökat i anläggningen.

Har för övrigt som du en skada i ena hörat. Det kan skallra under vissa akustiska omständigheter.

[americantabloid]

Jag har svårt att göra skillnad mellan musik och ljudkvalité. För någonstans är det upplevelsen som räknas, inte bygget på prylar. I bilen har jag många gånger haft fantastiska upplevelser, som har varit svårt att återupprepa hemma.

Just detta brukar även jag uppleva. Ibland kan man ryckas med rejält, när man sitter i bilen och lyssnar. På något sätt underligt sätt rycks man med och man bekymrar sig mindre för hur det låter. Om det beror på att övriga sinnen är fokuserade på annat, låter jag vara osagt.

Med vänlig hälsning
at

[Bill50x]

Jag har svårt att göra skillnad mellan musik och ljudkvalité. För någonstans är det upplevelsen som räknas, inte bygget på prylar. I bilen har jag många gånger haft fantastiska upplevelser, som har varit svårt att återupprepa hemma.

Just detta brukar även jag uppleva. Ibland kan man ryckas med rejält, när man sitter i bilen och lyssnar. På något sätt underligt sätt rycks man med och man bekymrar sig mindre för hur det låter. Om det beror på att övriga sinnen är fokuserade på annat, låter jag vara osagt.

Precis. Och detta handlar inte om "traditionella" hifi-termer, utan hur man upplever musiken. Och den kan man "förstå" utan att man har perfekt ljud. Många anläggningar (oavsett om det är bil/mobil eller stationärt) är mycket olika ur den synvinkeln. Dvs det kan låta hemskt men ändå är det inspirerande att lyssna. Eller det låter perfekt men man tröttnar efter någon minut.

Fundera lite på detta istället för att snöa in på hur djupt i basen en given anläggning klarar av....

/ B

[RuneStone]

Precis. Och detta handlar inte om "traditionella" hifi-termer, utan hur man upplever musiken. Och den kan man "förstå" utan att man har perfekt ljud. Många anläggningar (oavsett om det är bil/mobil eller stationärt) är mycket olika ur den synvinkeln. Dvs det kan låta hemskt men ändå är det inspirerande att lyssna. Eller det låter perfekt men man tröttnar efter någon minut.

Det är det jag upplever när jag vill dra på lite extra.. när man rycks med i musiken för det är en, ursäkta ordvalet, förbannat jävla bra låt. Då spelar det mindre roll om ljudet är bra eller dåligt och då är man tillbaks till det fundamentala med musik.. Det är ju det de handlar om egentligen, att förmedla en känsla..

En bra låt är bra även i en dålig anläggning, men en dålig låt är dålig även i den bästa av anläggningar..

För musiken är väl grundstenen för åtminstone de flesta av oss.
Välljudet är än bonus..

Lite som att musiken är glass och välljudet är strössel..
Är smaken på glassen god behövs inte strösslet.(fånig metafor, men enkel att förstå?)