Hur låga impedanser skall ett bra steg kunna driva?

[IngOehman]

Alltså vad säger ni:

Hur låga impedanser skall ett bra slutsteg kunna driva?


När ingen noggrann specifikation i respektive alternativ av vad "kan lastas" betyder, så skall det tolkas som "med minst samma uteffekt som i 8 ohm".


Ni som är tekniskt insatta får gärna utlägga er. (På grund av...)

Ni som inte är det, får gärna gissa/spekulera. (Jag tror...)

Alla som vill är välkomna att komma med en uppfattning, i samtliga fall får ni gärna berätta om varför ni är av er åsikt. Är det baserat på konstruktörskunskap ni har om hur prylarna fungerar så berätta det. Är det baserat på upplevelser av olika kombinationer, så berätta det.

Allt är välkommet.

Oavsett vilket - kom ihåg att inte alla slutstegs databladsuppgifter går att få bekräftade i mätlabbet.

Jag kommer nog att rösta någon gång i morgon först. Jag tror min röst kommer att förvåna många.


Vh, iö

- - - - -

PS. Det är tillåtet att tycka att flera av alternativen är bra svar, men eftersom röstningens konstruktion inte är avsedd för sådant får man berätta det i inlägg istället.

[dawen]

Jag röstade på alternativ tre. Jag vet inte om jag tolkat alternativet fel, men det verkar logiskt att sålänge det inte färgar eller klipper så är det ganska så okej. Väl?

[mapem]

Har egentligen ingen aning så jag borde väl röstat på sista alternativet, men det tredje verkar rimligt. Att förstärkaren bär sig väluppfostrat åt alltså, det verkar förnuftigt för en icke-ingenjör som jag.

[rhenrics]

Jag röstade på alt 6, men jag hade hellre röstat på ett alternativ där steget dubblerar uteffekten till typ 0.01 ohm. Man kan nämligen aldrig bevisa frånvaron av låg impedans hos en högtalare. Inte ens en välkonstruerad sådan

[rhenrics]

Jag tror min röst kommer att förvåna många.

Bara om du röstar på det sista alternativet

[Almen]

Jag gissar/spekulerar:

Frågan var hur låg impedans som skulle kunna drivas, inte eventuella andra faktorer som påverkar ljudet, alltså går alt. 3 bort. Dessutom, om förstärkaren (oavsett last) kan ge den ström som håller den spänning som insignal och gain vill ha så förstår jag inte hur den skulle kunna vara annat än ofärgande.

Dock tycker jag rent känslomässigt att det inte skall vara för låg impedans på en högtalare; alltså alt. 2.

[Jax]

Som teknokrat med 20 års karriär av elektronikkonstruktion och hobbykonstruktör av rörförstärkare svarade jag "Ingen aning".

Anledningen är att alla alternativ är mer eller mindre rätt beroende på hur man ser det och vilka förutsättningar vi har. Jag funderade länge på första alternativet då en enligt mig välkonstruerad högtalare med nominell impedans på 8 ohm inte ska understiga 6 ohm och med lite marginal i strömkapacitet kan vi nöja oss med 5 ohm.

Alternativ 2 är rimligt om man vill parallellkoppla högtalare av diverse anledningar som till exempel i fallet där man vill komplettera basområdet för högre ljudtryck och/eller lägre distortion och tillgången på element med 16 ohm är knaper.

Alternativ 3 är ett lite diplomatiskt svar och helt rimligt.

Alternativ 4 och 5 känns lite tumregelaktiga men är båda rimliga om man vill betala extra för kapacitet man egentligen inte har nytta av.

Men som konstruktör gillar jag inte höga strömmar. Det ger mest problem i konstruktionerna och ökar kraven på t.ex. kretskortslayout för att undvika sidoeffekter av strömmarna för att nämna ett.

Som rörförstärkarkonstruktör vill jag ha högtalare med spikrak impedanskurva av det skälet att det alltid finns en optimal belastningsimpedans på slutrören i konstruktioner med transformator. Sjunker impedansen så ökar distortionen med främst jämna övertoner och stiger den tittar udda övertoner upp. Man kan tycka att basreflex då är olämpliga för rör och i princip är de det men det beror mycket på vilken musik man spelar. Synthmusik med kraftig bas är lite för problematisk så jag kör då helst med separat halvledarförstärkare för basen. Vad som är värre är de fall där en högtalares filter innehåller kompenseringar för elements individuella frekvensgång som då gärna orsakar impedanspucklar vid ganska olämpliga frekvenser. Detta går dock att kompensera med konjugatfilter.

Så varför finns det högtalare med impedanskurvor som får alperna att likna östgötaslätten i jämförelse? Jag har aldrig riktigt förstått detta, är det så att högtalarkonstruktörer utnyttjar det faktum att det går att konstruera förstärkare som klarar osedvanligt låg last och då struntar i impedansen för att få fram de bästa egenskaperna? Jag är själv övertygad om att det går att åstadkomma samma bra egenskaper genom noggrann konstruktion med noggrant valda element, lådor, form, vaddetnumåvara och ändå klara impedansen 8 ohm +-25%.

Min humanistiska hjärnhalva vill egentligen bara uppleva musik och struntar i hur det görs, bara ljudet är korrekt återgivet.

[gromit]

Jag håller med Jax. Vad som är "bra" är helt enkelt applikationsspecifikt.

[Lazyworm]

Jag tycker att alla bra stereosteg ska kunna bryggas och i det bryggade läget bör inte förstärkaren ha några problem med 4ohms last men under det känns det onödigt om man inte har ett par Tumultbasar på 1,5ohm/talspole t.ex

[EngelholmAudio_inaktiv]

Det är en klurig fråga då du kvalifiserar frågan med "bra slutsteg".

Jag vet att du, Ingvar, inte tycker om tummregler men kan du ändå vara ute efter en generell definition på "bra slutsteg"? Njäe, jag tror inte det.

Min tanke är att man inte får något gratis varför jag inte anser att ett slutsteg behöver vara stabilt till långt under dom aktuella högtalarnas impedans. Det kostar extra att göra slutsteget stabilt till låga impedanser och om applikationen så inte kräver är det med detta synsätt onödiga pengar investerade.

Jag har inte svarat än.

[Margaux]

Svarade alternativ 3 fast egentligen har jag ingen aning - simpel civilingenjör i elektroteknik med inriktning signal som man är

[EngelholmAudio_inaktiv]

Svarade alternativ 3 fast egentligen har jag ingen aning - simpel civilingenjör i elektroteknik med inriktning signal som man är

Hur kan förstärkaren inte färga återgivningen om effekten inte räcker till? Med en högtalare som har varierande impedans så kommer tonkurvan alltså att variera pga slutstegets oförmåga att ge effekt? Men ändå vara ofärgande?

[BOFH]

Jag anser att de alternativ som innehåller ordet "välkonstruerade" går bort.
Alternativ 1 och 2: Man kan väl inte säga att en högtalare är mer eller mindre "välkonstruerad" baserat enbart på dess minimumimpedens?
Alternativ 3 verkar rimligt.
Alternativ 4 och 5: skulle vara intressant att få höra en bra motivering här.
Alternativ 6 diskvalificerar väl förstärkare där "rimlig" tillverkningskostnad har varit en parameter i konstruktionsarbetet?

Svarade "Har ingen aning!".

[Svante]

Jag röstade på alt 6, men jag hade hellre röstat på ett alternativ där steget dubblerar uteffekten till typ 0.01 ohm. Man kan nämligen aldrig bevisa frånvaron av låg impedans hos en högtalare. Inte ens en välkonstruerad sådan

Var det ett bete?
Nog kan man mäta impedansen för en högtalare och se att den aldrig går under x ohm.

Mitt resonemang är som följer. Vid varje frekvens kräver högtalaren en viss ström och spänning för att avge en viss ljudstyrka. Begränsningen i denna ljudstyrka är det som är intressant i detta sammanhang. Begränsningen kan mätas som distorsion, eller ses som klippning, eller höras som dåligt ljud.

Detta gör att vi för varje frekvens kan hitta en ström och en spänning som minst måste kunna avges. Vid vissa frekvenser blir strömmen stor om impedansen är låg. Letar vi reda på lägsta impedansen så kan vi få reda på hur stor ström steget måste kunna avge för en given spänning.

Nu kan olika frekvenser samtidtigt ge upphov till vågformer var toppvärde är större än motsvarande toppvärde för en sinus. Som mest kan faktorn bli 2. Det skulle kunna tolkas som att förstärkaren behöver kunna driva halva minimiimpedansen. Å andra sidan kräver det att signalen man lyssnar på är "optimerad" för att göra det maximalt svårt för förstärkaren. Jag, som hellre lyssnar på sinussvep, undrar därmed om det inte är bättre att lägga pengarna på att ordna med en högre spänningsreserv i stället.

Och är det så att det klipper drar man ju ner, oavsett om det spänningsklipper eller strömklipper.

[PerStromgren]

Hur låga impedanser skall ett bra slutsteg kunna driva?

Puh, jag trodde ett tag att du helt övergått till beteckningen "steg", som jag alltid ansett varit förbehållet bilstereoentusiaster i 17-årsåldern!

Per.

PS. Jag hade egentligen ingen aning om svaret på din fråga, men var rädd att någon kunde spåra min röst och kolla min utbildning (KTH/EE), så jag röstade alternativ 3. DS

[Max_Headroom]

Ett bra slutsteg skall också gå att använda som svets, utifall att man skulle råka behöva en sådan. Ett problem då kan vara att använda banankontakter eftersom dom kan få problem med dom stora strömmarna (kontakterna brinner fast). Då kan det vara bra med dubbla par kontakter så att strömmen delas över fler kontakter. <ironi>Och det är alltså från detta, slutsteg med dubbla par kontakter, som idéen med bi-wire kommer. Något stolpskott såg att det fanns dubbla kontakter på slusteget och byggde högtalare med separata kontakter för bas och diskant och drog separata kablar till resp register.</ironi>

[BACH]

Hej Ingvar

Hmmm......

Jag kan ju ingenting om det här så jag får väl gissa!

1. Man kan ju tycka att alternativ tre låter bra. Men om uteffekten sjunker borde väl det ge en färgning ((frekvens)-bandkompression dvs tonkurveförvrängning, eller "bara" kompression om högtalaren har spikrak impedanskurva eller (Hur kan en kurva förresten vara spikrak, vilken idiot jag är))

2. Sen beror det ju på vad du menar med välkonstruerad. Alternativ sex låter ju bra, men innebär inte det en åtta gånger så hög effekt som vid 8 ohm, det låter hårt Med tanke på att du kallade Infinity kappa 9 för missfoster så tror jag det här alternativet också går bort.

3. Jag förmodar att du räknar dina egna högtalare som välkonstruerade, och vissa av dem har väl en impedans på sådär
4-5 ohm, så då går väl alternativ 1 också bort?

4. Alternativ fyra och fem. Varför det? Varför inte delat med fem eller åtta, eller samma som högtarens minimumimpedans.
Infinity kappa 9 skulle alltså enligt alternativ 4 behöva en förstärkare som klarar 0,45 ohm obehindrat, och med alternativ 5 0,3 ohm, det låter fullständigt löjligt och eftersom du inte specificerat i frågan att missfosterhögtalare inte får användas, så tar jag bort alternativ fyra och fem också.

5. Då återstår alternativ två och sju. Alternativ två låter väl bra. Men när jag tänker på saken, är det verkligen nödvändigt att spela med maximal ljudstyrka? Å andra sidan kanske man når maxeffekten i alla fall under korta stunder, vid anslag på piano, tutande i trumpeter, kanonskott och........kärnvapenexplosioner
Så alternativ två kanske inte är så dumt i alla fall?

Men om jag blir skjuten ifall jag svarar fel, så väljer jag det sista alternativet

Nu återstår att försöka gissa vad du kommer att svara

Mest förvånad blir jag nog om du svarar med alternativ 3, 6, eller 1.

Svarar du 4 eller 5 så undrar jag varför det inte räcker med att förstärkaren kan driva minimumimpedansen.

Om du svarar med alternativ 2 så blir jag förvånad över att du inte förvånar många genom att svara med alternativ 7

Alltså svarar du med alternativ 7, vilket kanske också skulle förvåna mig Jag är helt enkelt väldigt förvånad.....ehhh jag menar förvirrad

Men vad skall jag svara nu då
Jag skulle ju kunna svara 7, men det är för mesigt, så om du lovar att inte slå mig med en våt handduk , så svarar jag 2

Ojojoj vad jag har pratat mycket strunt nu

Vänliga hälsningar

[BACH]

Ett bra slutsteg skall också gå att använda som svets, utifall att man skulle råka behöva en sådan. Ett problem då kan vara att använda banankontakter eftersom dom kan få problem med dom stora strömmarna (kontakterna brinner fast). Då kan det vara bra med dubbla par kontakter så att strömmen delas över fler kontakter. <ironi>Och det är alltså från detta, slutsteg med dubbla par kontakter, som idéen med bi-wire kommer. Något stolpskott såg att det fanns dubbla kontakter på slusteget och byggde högtalare med separata kontakter för bas och diskant och drog separata kablar till resp register.</ironi>

Man kanske skulle testa att använda en svets som förstärkare näe usch vad det luktar bränt.

Hjälp, det brinner ju.

[NNord]

Det finns slutsteg för alla uppgifter. Det borde vara dumt att kontruera slutsteg som klarar mycket lägre laster än 4ohm eftersom det inte finns speciellt många högtalare som lastar så lågt.

Dock är detta med att driva låga laster, ofta jämfört med hur bra slutsteg är. Tråkigt..

Däremot får det gärna finnas några få slutsteg som klarar låga laster, om man till exempel vill byga stora bastorn

[Margaux]

Hur kan förstärkaren inte färga återgivningen om effekten inte räcker till? Med en högtalare som har varierande impedans så kommer tonkurvan alltså att variera pga slutstegets oförmåga att ge effekt? Men ändå vara ofärgande?

Jo serru det skall jag försöka förklara

Vad menar vi med varierande impedans? Olika impedans vid olika klockslag på dagen? Eller olika impedans för olika låtar? Eller menar vi olika impedans beroende på momentana belastningen som högtalaren åsamkar slutsteget?

Om det är det senaste så känns det ju tryggt att veta att slutsteg momentant kan ge mycket högre dynamisk effekt än kontinuerlig effekt. Allt detta känner du till mycket bättre än jag

Min simpla tanke var:

Så länge som den kontinuerliga och dynamiska effekten räcker till att driva högtalaren utan distortion är allt gott och väl.

Frågan är vad man vill skall hända när slutsteget inte orkar med belastningen. Skall disten öka eller skall slutsteget begränsa den kontinuerliga effekten (inte den dynamiska såklar).

Jämför med en bil. Vad vill du skall ske när du trycker gasen i botten? Att bilen begränsar effekten eller att du skall fortsätta? Först till priset av att det låter annorlunda och intressant. Sedan att motorn färgas rött för att sedan färga hela bilen svart?

Det var ialla fall så jag tänkte Hur tänker du?

[EngelholmAudio_inaktiv]

Hur kan förstärkaren inte färga återgivningen om effekten inte räcker till? Med en högtalare som har varierande impedans så kommer tonkurvan alltså att variera pga slutstegets oförmåga att ge effekt? Men ändå vara ofärgande?

Jo serru det skall jag försöka förklara

Vad menar vi med varierande impedans? Olika impedans vid olika klockslag på dagen? Eller olika impedans för olika låtar? Eller menar vi olika impedans beroende på momentana belastningen som högtalaren åsamkar slutsteget?

Om det är det senaste så känns det ju tryggt att veta att slutsteg momentant kan ge mycket högre dynamisk effekt än kontinuerlig effekt. Allt detta känner du till mycket bättre än jag

Min simpla tanke var:

Så länge som den kontinuerliga och dynamiska effekten räcker till att driva högtalaren utan distortion är allt gott och väl.

Frågan är vad man vill skall hända när slutsteget inte orkar med belastningen. Skall disten öka eller skall slutsteget begränsa den kontinuerliga effekten (inte den dynamiska såklar).

Jämför med en bil. Vad vill du skall ske när du trycker gasen i botten? Att bilen begränsar effekten eller att du skall fortsätta? Först till priset av att det låter annorlunda och intressant. Sedan att motorn färgas rött för att sedan färga hela bilen svart?

Det var ialla fall så jag tänkte Hur tänker du?

Tack för att du försöker förklara!

En högtalare vars impedans varierar säg -+ 2 ohm (bortsett från impedanstoppar pga basreflexkonstruktionen och ev topp vid delningsfrekvensen) och ligger nominellt på säg 5.5 ohm och som lägst följdaktligen ligger på 3.5 ohm för vissa frekvenser.

Om slutsteget då:
* klarar 5.5ohm
* inte klarar ge tillräckligt med effekt vid 3.5 ohm
* inte distar vid 3.5 ohm
...då tycker jag att slutsteg tillsammans med högtalare inte kommer fungera optimalt (för en vettig konstruktör kan väl knappast räkna in denna egenskap som ett "måste" i sin högtalarkonstruktion? )

Du skriver också "Så länge som den kontinuerliga och dynamiska effekten räcker till att driva högtalaren utan distortion är allt gott och väl."...vilket ligger lite i strid med mitt uttalande, citerat i ditt inlägg (och mitt ovan).

[Naqref]

Svarade alternativ 3 fast egentligen har jag ingen aning - simpel civilingenjör i elektroteknik med inriktning signal som man är

Hur kan förstärkaren inte färga återgivningen om effekten inte räcker till? Med en högtalare som har varierande impedans så kommer tonkurvan alltså att variera pga slutstegets oförmåga att ge effekt? Men ändå vara ofärgande?

Känns som en kommentar som man kan se hos människor som gärna kollar på effketkuber

Alternativ 3 nämner inget annat än spänningsklippning som bergänsning. Att ett slutsteg lämnar lite lägre effekt vid lägre impedanser än vad matningsspänning i tomgång antyder är inget problem i sig så länge man ligger under den nivå där man råkar ut för just spänningsklippning. Tonkurvan kommer inte variera då trots att impedansen hos högtalaren kan avvika med några hundra %. I a f inte så länge slutsteget har en lagom låg utimpedans.

[EngelholmAudio_inaktiv]

Alternativ 3 nämner inget annat än spänningsklippning som bergänsning. Att ett slutsteg lämnar lite lägre effekt vid lägre impedanser än vad matningsspänning i tomgång antyder är inget problem i sig så länge man ligger under den nivå där man råkar ut för just spänningsklippning. Tonkurvan kommer inte variera då trots att impedansen hos högtalaren kan avvika med några hundra %. I a f inte så länge slutsteget har en lagom låg utimpedans.

Hmm...man måste läsa hela meningen alltså?

My bad!

[Margaux]

Om slutsteget då:
* klarar 5.5ohm
* inte klarar ge tillräckligt med effekt vid 3.5 ohm
* inte distar vid 3.5 ohm

...då tycker jag att slutsteg tillsammans med högtalare inte kommer fungera optimalt (för en vettig konstruktör kan väl knappast räkna in denna egenskap som ett "måste" i sin högtalarkonstruktion? )

Men då har man ju valt för klent (effektsvagt) steg (vilket vi får förutsätta inte gäller i något av svarsalternativen). Är det bättre att välja ett steg som färgar (distar) vid 3.5 ohm med en viss effekt än ett steg med högre effekt som inte färgar (distar)?

[Bill50x]

I likhet med de flesta andra svarade jag alternativ 3. I alla fall i första hand tycker jag det är bra med ett slutsteg som inte ändrar karaktär beroende på last. Det finns nog med parametrar att stämma av ändå i ett ljudsystem utan att man ska ha en kameleont till slutsteg

I övrigt är det mycket en kostnadsfråga. Om jag förstått det hela rätt är det ganska kostsamt att bygga steg som lämnar hög effekt i låga impedanser. Om jag har ett par "snälla" högtalare är det väl onödigt att betala för kapacitet jag aldrig utnyttjar? Då är det kostnadseffektivare att lägga dom pengarna på andra delar i kedjan där de gör större nytta (eller på andra delar av slutsteget som kan bidra positivt till välljudet).

/ B

[Naqref]

Jag röstade på alt 3. Fast alt 2 och 4 är bra oxå. Egentligen är alt 3 och 4 inte så bra som generellt svar då de är beroende på om någon har groteskt svårlastande högtalare och då skulle ju även alternativ 6 kunna gälla. Och alt 6 är inget kul alternativ. Så alt 2 är nog bäst (i a f om man avser att försöka konstruera någon 'rimlig' förstärkare). Ur ett högtalarägandeperspektiv där bara en bra förstärkare ska inhandlas så är alt 3 det vettigaste.

[Svante]

Alltså, egentligen klarar ju nästan alla förstärkare 1 ohms last, bara man inte spelar så starkt. Visst, de flesta kommer att strömbegränsa eller bli för varma om man vrider upp volymen, men jag vill bara visa att "att klara en viss lastimpedans" inte är en entydig uppgift. Borde man inte fråga hur många volt och hur många ampere som behövs i stället, egentligen? Iofs är det ju det man gör när man anger x watt i y ohm.

[IngOehman]

Jag tror min röst kommer att förvåna många.

Bara om du röstar på det sista alternativet

Lustigkurre där.


Jo, i själva verket är det så att jag, som just röstat, blev lite förvånad också, när jag såg hur alla röstat.

INGEN hade nämligen röstat på "mitt altenativ".


Jag blev alltså den förste att göra det, trots att jag väntade så länge med att rösta. Kanske får alternativet fler röstar nu när jag berättat varför jag tycker det är ett lämpligt val...


Som jag skrev i första inlägget skall "kan driva" tolkas som "med samma uteffekt som i 8ohm".

En förstärkare enligt alternativ tre från slutet "Ett bra steg skall kunna driva ens ägendes högtalares minimumimpedans delat med tre.", betyder (enligt redovisningen i första inlägget) alltså en som tillsammans med låt säga pi60s (medelvärde 10 ohm, minimumvärde 6 ohm) skall kunna driva 2 ohm till samma effekt som den kan driva 6 ohm (statiskt).


Man räknar på ett ögonblik ut, att en sådan förstärkare presterar sin maximala uteffekt (statiskt) i 3,4641 [=SQR(12)] ohms last.

Om förstärkaren lämnar till exempel 200 W i 8 ohm (57,352383 V RMS i serie med 3,4641 ohm), så kommer den att lämna,
220,34 W i 6 ohm,
236,16 W i 4 ohm,
237,38 W i 3,4641 ohm,
220,34 W i 2 ohm.

Det är verkligen inte en extremt förstärkare, utan en som med största sannolikhet kan ger maximalt välljud och maximal effekt per krona av en kompetent konstruktör.

Dessutom är det troligen en förstärkare som kommer att ha en utmärkt dynamisk effekt, eftersom den mysikt mjuka nätdelen kommer att kunna laddas upp till sisådär 57*sqr2 = 80 volt i vilopauserna.

Det blir en klippeffekt om 406 W i 8 ohm, och en peakeffekt om det dubbla - 816 W.

Lägger man samma pengar på att göra en förstärkare som dubblar nästan ned till 1 ohm (säg att den ger max effekt vid 0,2 ohm), blir det en med 237,38 W i 0,2 ohm (13,78 volt RMS i serie med 0,2 ohm).

En sådan ger,
22,59 W i 8 ohm,
43,06 W i 4 ohm,
78,47 W i 2 ohm, och,
131,9 W i 1 ohm.

Den går alltså att specificera som en 16 W i 8 ohm-förstärkare, som dubblar ned till under 1 ohm.

Men varför skulle man vilja ha en 16W-förstärkare (som klipper vid 22,59 W) när man kan få en 200-wattare som klipper vid 406 W, för samma pengar?

Med vettigt konstruerade högtalare* finns inga nackdelar med den förstnämnda förstärkaren. Med ovettigt konstruerade högtalare (säg minimumimpedans 0,346 ohm) så är de båda förstärkarna faktiskt samma sak!

Sug på den ni.


Vh, iö

- - - - -

*Med detta menar jag sådana som inte utan annat skäl än konstruktörens okunskap att undvika lägre impedanser än 3 ohm, går ned under 3 ohm.

[Margaux]

IÖ

du menar alltså:

Det viktiga är att slutsteg kan lastas utan att uteffekten sjunker, inte att de inte färgas av lasten, eller klipper fult av strömbegränsninga

Sug på den du!

[Mayro_inaktiv]

en väldigt generell fråga iö. Som är lite ot.. Kan du besvara varför jag så ofta finner att då slutsteg går över 300 w 8 ohm så tycker jag dom blir "omusikaliska"...

Jag vet ofta steg som krell ger mer än uppgedda 300 w och ändå låter bra..

Men ändå tycker jag mig ofta ofta finna att det finns en osynlig gräns vid denna wattnivå på nåt sätt...

men minns nu ALLA! detta var och är väldigt generellt frågat. Samt inte på något sätt fakta. Men jag har en stor bunt steg av olika fabrikat bakom mig. Och har denna "känsla" liggande att 300w är en gräns..där övergår ofta kraften till att inverka på musikaliska flytet på nåt sätt. Väldigt svårt att formulera detta tyvärr....