Musikälskare och trohet mot fonogrammetfokus - en paradox?

[sprudel]

Så jag tänker mig den goda återgivningen som en som liksom ett spelkort i
en kortlek passar bland alla andra korten (livehändelsen ur olika perspektiv).

En återgiven version av musik som passar in bland alla de tänkbara versioner
som existerar live, är en god återgivning. Det kan den göra utan att vara helt
identisk med någon av dem, men det passar in bland dem - de förmedlar ju
alla samma händelse om allt är väl.

En som gör att man hör "hur musiken var", på samma sätt som man gör det
i alla de lyssningsfall som finns live. Trots att de är sinsemellan olika så för-
medlar de ju samma musik.

Om inte återgivningen gör det, så är den inte bra.

- - -

Så den där frågan om fullständig transparens uppnående tycker jag faller på
att det kan finnas många perspektiv som alla är olika man ändå allihopa är
sanna. Den fullständiga transparensen är inte ETT fall, utan ett spektrum. Är
man därinom så återger man musiken utan hinder i vägen, utan opacitet.


Vh, iö

Bra!

[phloam]

Jag tror att oavsett vad du strävar efter. Må det vara transparens eller bara en känsla av välbefinnande så kan man hamla i denna sitsen.
Så fort du är medveten om vilket ljud du har och de aspekter av denna som du inte är nöjd med så är det svårt att inte höra dessa fel.

Som jag ser det finns det två sätt att undvika detta bekymmer:
1: Inte bry sig om ljudet. Dvs HiFi är inget krav för att njuta av musiken.
2: Ha såpass "bra" ljud att inga defekter står ut.

Jag har inga problem alls av att bara slappna av och njuta av musiken och jag gör det enligt punkt 2 ovan. Jag reflekterar aldrig över att något skulle saknas eller stå ut i ljudet när jag lyssnar på musik.
Det betyder inte att det inte finns vissa delar av anläggningen som jag vill uppgradera, men det har egentligen inget att göra med att det inte är bra nu utan att det potentiellt kan bli bättre. Lite bara för sakens skull

Fördelen med att sträva efter transparens är att du har ett klart mål. Om du endast strävar efter det som ger dig "bäst upplevelse" så blir det mer komplicerat.

Inte bry sig om ljudet - lättare sagt än gjort?

Håller med om att det i praktiken kanske inte är ett stort problem, det är lätt att njuta av musiken om man inte har dramatiska återgivningsfel. Det är punkt 2 som räddar situationen oftast

Men, för att belysa en ev. paradox - har man transparens som mål så bryr man sig om just HiFi vilket innebär att man bryr sig om ljudet. Och om jag tolkar trådfrågan rätt så ligger det ju faktiskt något paradoxalt i att ju mer man bryr sig om ljudet, desto mer riskerar man att lyssna efter hur det låter (inte nödvändigtvis efter fel) när man borde lyssna på musik.

Jag ser inte "bäst upplevelse" som så annorlunda eller mindre paradoxalt egentligen, det är strävan efter förbättring som gör att man "kollar av" ljudet (Ständigt? Omedvetet? Ibland?) samtidigt (!) som man lyssnar på musiken.

[AndreasArvidsson]

Inte bry sig om ljudet - lättare sagt än gjort?

Håller med om att det i praktiken kanske inte är ett stort problem, det är lätt att njuta av musiken om man inte har dramatiska återgivningsfel. Det är punkt 2 som räddar situationen oftast

Men, för att belysa en ev. paradox - har man transparens som mål så bryr man sig om just HiFi vilket innebär att man bryr sig om ljudet. Och om jag tolkar trådfrågan rätt så ligger det ju faktiskt något paradoxalt i att ju mer man bryr sig om ljudet, desto mer riskerar man att lyssna efter hur det låter (inte nödvändigtvis efter fel) när man borde lyssna på musik.

Jag ser inte "bäst upplevelse" som så annorlunda eller mindre paradoxalt egentligen, det är strävan efter förbättring som gör att man "kollar av" ljudet (Ständigt? Omedvetet? Ibland?) samtidigt (!) som man lyssnar på musiken.

Självklart. Som med allt annat mao

Att det finns en större andel av folk som bryr sig om HiFi som låter dåligt ljud distrahera från musikupplevelsen jämfört med folk som inte bryr sig om HiFi tvekar jag inte om.
Det är dock inte samma sak som att alla(eller ens en stor andel) som bryr sig om HiFi inte kan fokusera på musikupplevelsen.
Det kan vara allt från att du kan koppla bort din kritiska sida till att du faktiskt har så bra ljud att det inte finns något att distrahera dig.
Jag ser således ingen paradox.

Nej vad du har för mål påverkar nog inte hur du lyssnar. Det är snarare upp till din personlighet och/eller hur nöjd du är med hur långt du kommit i din strävan efter det perfekta ljudet.
Jag har transparent ljud som strävan och "kollar av" ljudet gör jag aldrig när jag lyssnar på en bra anläggning. På en dålig är det dock en helt annan sak. Det där uttrycket om att "dåligt ljud dödar bra musik" kan jag hålla med om till viss del.

Det handlar bara om att vara nöjd med det man har. Det tror jag har mer med personlighet än vad du föredrar för typ av ljud att göra.
Oavsett vad du gör i livet så finns det alltid något som kan bli bättre, men inte går väl de flesta runt och tänker på det hela tiden?

[phloam]

Det kan vara allt från att du kan koppla bort din kritiska sida till att du faktiskt har så bra ljud att det inte finns något att distrahera dig.
Jag ser således ingen paradox.

Nej vad du har för mål påverkar nog inte hur du lyssnar. Det är snarare upp till din personlighet och/eller hur nöjd du är med hur långt du kommit i din strävan efter ditt perfekta ljudideal.

Här håller jag faktiskt inte riktigt med, då jag inte tror att man bara kan koppla bort sin kritiska sida utan vidare, den finns där även om man kanske inte tänker på den aktivt, s.a.s.

Om det finns hifi-intresserade som sittandes i hemma sweetspot kan lyssna igenom ett helt album, eller ens en hel låt, utan att en endaste gång tänka på hur bra det låter - ja det lär vi aldrig få veta helt säkert. Flera kommer säkert att påstå det, men jag är skeptisk

Att det finns hifi-intresserade som t.o.m. tänker på ljudkvaliteten när de är på konsert, det har jag faktiskt.se sett skrivet här

Och ja, jag tror ens målsättningar påverkar ens aktiviteter, om än subtilt.

[KarlXII]

Om det finns hifi-intresserade som sittandes i hemma sweetspot kan lyssna igenom ett helt album, eller ens en hel låt, utan att en endaste gång tänka på hur bra det låter - ja det lär vi aldrig få veta helt säkert. Flera kommer säkert att påstå det, men jag är skeptisk

Jodå, det kan till och med jag...

[AndreasArvidsson]

Här håller jag faktiskt inte riktigt med, då jag inte tror att man bara kan koppla bort sin kritiska sida utan vidare, den finns där även om man kanske inte tänker på den aktivt, s.a.s.

Om det finns hifi-intresserade som sittandes i hemma sweetspot kan lyssna igenom ett helt album, eller ens en hel låt, utan att en endaste gång tänka på hur bra det låter - ja det lär vi aldrig få veta helt säkert. Flera kommer säkert att påstå det, men jag är skeptisk

Att det finns hifi-intresserade som t.o.m. tänker på ljudkvaliteten när de är på konsert, det har jag faktiskt.se sett skrivet här

Och ja, jag tror ens målsättningar påverkar ens aktiviteter, om än subtilt.

Du menar undermedvetet? Ja det är ju helt möjligt, men hur jag skall jag kunna svara på vad jag tänker på undermedvetet? Det är ju per definition utanför mitt medvetande.

Att reflektera över hur bra det låter. Skulle det på något sätt vara en motsats till att njuta av musiken?
Det håller jag verkligen inte med om isf. De låtar som verkligen fångar mig och får blodet att puma ordentligt är de som låter som att man har en hel symfoniorkester i lyssningsrummet. Det är fullständigt omöjligt att inte reflektera över och uppskatta det bra ljudet vid en sådan upplevelse och det har inget med att vara HiFI-nörd att göra heller för den delen.
Vänner, släkt och arbetskamrater som inte ens vet vad HiFi står för har samtliga både reagerat över och nämt ljudkvalitén hemma hos mig.
För att uppskatta något som är bra så behövs inga förkunskaper, målsättningar eller fördomar enligt mig. Det räcker med att ha känslor.
Som jag ser det så tar det inget ifrån musikupplevelsen att reflektera över att det låter bra. Så till vida att du inte bara sitter och tänker på det hela tiden, men att undermedvetet eller parallellt uppskatta ljudet gör inte din uppskattning till musiken mindre för det. Tvärtom påstår jag.

Reagera på dåligt ljud på konserter har jag gjort massor med gånger. Jag har tom lämnat spelningarna pga detta. Är det inte njutbart så varför stanna undrar jag. Inget konstigt alls enligt mig.

EDIT:
Faktum är att jag tycker hella denna diskussionen är lite konstig. På vissa så verkar det som att de tror att människan endast kan göra en sak åt gången.

Att uppskatta musiken och att uppskatta ljudet samtidigt är ungefär lika komplicerat som att uppskatta en maträtts smak och textur samtidigt.
Det förhöjer upplevelsen snarare än att ta bort från den.

[Strmbrg]

Beträffande detta med att inte bli distraherad:

Jag vill passa på att flagga för mitt resomenent om att det krävs BÅDE en avsändare och en mottagare för att musiken överhuvudtaget skall kunna upplevas.

Avsändarsidan ser jag som hela kedjan fram till lyssnarens höron.

Mottagaren är således lika med lyssnaren.

BÅDA dessa sidor har länkar med egenskaper.
Det är alltså inte ENBART det tekniska på avsändarsidan som avgör det upplevda/uppfattade resultatet.

Även mottagarsidan, dvs lyssnaren, har ju egenskaper.

Men det verkar i diskussionerna som att alla eventuella fel ligger på avsändarsidan.


Vad jag menar är att varje lyssnare processar det som når vederbörande, och gör det rimligen på individuella sätt.
Om vi nu utgår från att varje lyssnare har lite olika "avkodnings-" och "toleransegenskaper", så påverkar ju även det det upplevda/uppfattade resultatet.

---

Är en streckgubbe en gubbe eller ett gäng streck?
Har vi "lärt oss" svaret eller har vi inbyggd tolkningsförmåga?

[hifikg]

Jag tänker ofta på hur bra det låter, helt utan att för ett ögonblick sluta njuta av musiken. Ibland kan jag fundera på om det verkligen låter så bra eller om det bara är som jag tror. Då tänker jag att det kanske finns någon utomjording någonstans i Vintergatan som har bättre ljud än jag. Ja, kanske till och med på närmare håll än så. Då kan jag tänka en liten stund på om jag borde prova att ändra något. Sen slutar jag tänka igen och fortsätter att lyssna.

En himla massa prylanskaffning blir det ju. Fast jag inte slitit ut högtalarna som jag hämtade hem 1987 så skaffade jag ett par till förra året... och 2011 slog jag till på en DAC/försteg, men förra gången jag var nere i träsket spelade man inte musik via dator på det sätt jag gör idag, så det var nästan nödvändigt. Förutom det så har det blivit några små tillbehör och ett par stora subbor, jämngamla med högtalarna, så inte blir hifiindustrin jättefet på mig. Fast jag blir det. Av stillasittande musiklyssnande. På det viset levde jag nyttigare under min icke audiofilperiod med musik i hörlurar och långa hundpromenader...

Däremot är jag känslig för fel. Som häromnatten när vänster kanal delvis föll bort. Det brukar jag märka ganska fort, fast inte alltid Vid något tillfälle har jag diggat musik via en kanal t ex och inte upptäckt det. Då lär ingen kunna påstå att jag lyssnat på anläggningen precis. När jag besökte Audio Concept häromsistens tyckte jag musiken som klingade ut ur MBL-högtalarna lät utomordentligt bra, ja nästan lika bra som hemma hos mig och då var det ändå prylar för under två miljoner som lät. Så kliver Robert in på scenen och rattar lite på försteget och plötsligt blev det stereo! Och kanske lät det ännu lite bättre, men uppenbarligen blir man (läs: jag) inte lika känslig när högtalarna är rundstrålande. Då störde jag mig mer på fläkten som gick igång i en av den närvarande fotografens blixtaggregat.

Och sen läser jag om folk som är så duktiga/skadade (stryk det som ej önskas) att de tycker sig höra skillnad på två olika skivpuckar! Det är då jag tänker att det måste vara något fel på mig. Jag kan ju t o m bli bortkollrad av min klockradio om musiken är tillräckligt spännande. Eller läs historien om hur jag lärde mig tycka om jazz. Den finns i min medlemspresentation. Då handlade det baske mig inte om någon exklusiv anläggning. Jag tror den kostade runt 1200-1500 kronor. Och då ingick bilen!

[Panelguy]

Vem letar efter ett "bra sound"? Hela hifi-engagemanget går ju ut på att få hög trohet i återgivningen, det är väl alla med på i grund och botten. Hur man sen förhåller sig till de ofrånkomliga färgningar man kanske inte har råd att eliminera är en helt annan sak. Hifi-lyssnarens förbannelse får alla leva med på olika sätt.

Mycket klokt uttalande. Även om man nu skulle ha råd att försöka sig på att eliminera färgningar så är de nog till viss del, som sagt, ofrånkomliga.

Om det finns hifi-intresserade som sittandes i hemma sweetspot kan lyssna igenom ett helt album, eller ens en hel låt, utan att en endaste gång tänka på hur bra det låter - ja det lär vi aldrig få veta helt säkert. Flera kommer säkert att påstå det, men jag är skeptisk

Jag tror de flesta musikälskare som också är HiFi intresserade tänker en hel del på hur det låter till skillnad mot musikälskaren som inte är ljudintresserad som enbart kan lyssna på musiken.....trots, eller kanske tack vare, en i många fall modest anläggning.

Att det finns hifi-intresserade som t.o.m. tänker på ljudkvaliteten när de är på konsert, det har jag faktiskt.se sett skrivet här

Det hände mig senast när jag var på Krall i Konserthuset ....men så är hon ju också en "audiofilartist"

[lech]

Uppenbart att vi har olika mål med våra anläggningar.

Nu är det ju så att ingen på Faktiskt.se är intresserade av "Think out of the box" likriktningen är NÄSTAN total här ändå.
Själv använder jag min anläggning till illusionen Live-återgivning och inte till trohet mot phonogrammet. Det kan tyckas märkligt inom boxen ,men jag har Faktiskt en närvaro vid inspelningstillfället. Alltså är jag ganska bra uppdaterad hur det ska låta. ( Det är inte inspelningar gjorda i studiobås med hörlurar på musikanterna. ) det gäller förvisso för den genr`e JAG lyssnar på.
Jag tror att det är många som jag som eftersträvar Live-illusionen före transparansen mot phonogrammet. Se för övrigt Piano/flygel tråden från Audio Concept. både här och på Euphonia. Det är säkert lite "jobbigare" med den inriktningen,men det är den allt värd.

Lech

[IngOehman]

Men, för att belysa en ev. paradox - har man transparens som mål så bryr man sig om just HiFi vilket innebär att man bryr sig om ljudet. Och om jag tolkar trådfrågan rätt så ligger det ju faktiskt något paradoxalt i att ju mer man bryr sig om ljudet, desto mer riskerar man att lyssna efter hur det låter (inte nödvändigtvis efter fel) när man borde lyssna på musik.

Njae...

Resonemanget haltar på samma sätt som om någon skulle säga att man
ökar risken att bli missnöjd under semesterresan om man tänkt igenom
vart man vill åka för noga*.

Att bry sig om återgivningen gör man ju när man sätter ihop sin anläggning,
för att man skal slippa fundera på det sedan, när man använder den.

Du verkar ha missat att det är två skilda saker att skapa förutsättningarna
med en mojäng och att sedan använda mojängen.

- - -

MEN - Samtidigt kan man förstås argumentera att det du skriver skapar ett
bevis för sig själv, känner du att problemet finns så är det självuppfyllande.

Om DU har svårigheter att skilja mellan att:

1. Välja restaurang i jakten på en med mat man gillar och att sedan kunna...

3. Äta och njuta,

Så har du ju bevisat att det kan finnas människor med den svårigheten, och
finns du så finns nog flera. Och då har du ju rätt - alltså som representant
för dessa. Men det gör det inte till ett allmänt problem.


Vh, iö

- - - - -

*Skall väl säga att just den liknelsen har en liten brist, och det är att det ju
finns ett tänkbart element av överraskning som är positivt om man bara åker
vart som helst och ser vad som händer.

Kör man liknelsen hela vägen så skulle kan kunna hävda att samma sorts
spänning är att spela på något nytt och därför inte veta hur anläggningen
presterar, men för MIG är inte apparater spännande på det viset.

Liknande spänningar kan dock finnas i okänd musik, och ju bättre anläggning
desto mera av allt det spännande kommer som regel fram.

Bara EN anläggning och en som är förutbestämd och som man känner väl är
alltså inte ett hinder för rika och mångfacetterade upplevelser - tvärtom!

Dåliga anläggningar kan dock vara det, och kanske till och med värre om man
ändra på dem och byter delar i dem stup i kvarten.


Edit: citatets källa tillrättad.

[AndreasArvidsson]

Men hur citerar du egentligen Ingvar? Det var ju faktiskt phloam som skrev det där

[phloam]

Du menar undermedvetet? Ja det är ju helt möjligt, men hur jag skall jag kunna svara på vad jag tänker på undermedvetet? Det är ju per definition utanför mitt medvetande.

Att reflektera över hur bra det låter. Skulle det på något sätt vara en motsats till att njuta av musiken?

Nej, men det visar också att man faktiskt reflekterar medan man lyssnar. Och tanken på hur bra det låter ligger kanske inte så långt ifrån tanken på huruvida det fattas nåt, eller hur?

Under/omedvetet är kanske ett dumt ord, jag menar mer att kanske inte lyssnar "aktivt" på ljudet, men medvetenheten finns där ändå.

Reagera på dåligt ljud på konserter har jag gjort massor med gånger. Jag har tom lämnat spelningarna pga detta. Är det inte njutbart så varför stanna undrar jag. Inget konstigt alls enligt mig.

Fast då talar vi om brister som är så allvarliga att de praktiskt taget omöjliggör musiklyssnande/njutning. Transparensparadoxen (Hepp! Nytt ord, kom ihåg vem som kom sa det först ) är något mer subtilt och av en annan karaktär kanske

EDIT:
Faktum är att jag tycker hella denna diskussionen är lite konstig. På vissa så verkar det som att de tror att människan endast kan göra en sak åt gången.

Att uppskatta musiken och att uppskatta ljudet samtidigt är ungefär lika komplicerat som att uppskatta en maträtts smak och textur samtidigt.
Det förhöjer upplevelsen snarare än att ta bort från den.

Det håller jag i princip med om - vad jag minns från (fysiologisk) psykologi så är vi människor väldigt bra på att byta mellan olika aktiviteter väldigt snabbt - men egentligen gör vi en sak i taget rent mentalt. Fast det framstår som simultant.

Men som sagt, den som har väldigt höga ambitioner vad gäller strävan efter transparens kommer kanske att reflektera förhållandevis mer över vad som skulle kunna förbättras även i ett mycket bra system, än den som kanske har lägre ambitioner men ett relativt sett aningen sämre system.

Detta skulle jag vilja kalla för "transparensparadoxen" - om den nu finns

[IngOehman]

Om det finns hifi-intresserade som sittandes i hemma sweetspot kan lyssna igenom ett helt album, eller ens en hel låt, utan att en endaste gång tänka på hur bra det låter - ja det lär vi aldrig få veta helt säkert. Flera kommer säkert att påstå det, men jag är skeptisk

Det du skriver skrämmer mig. Uppriktigt.

Är det sådär illa?

(Tänker inte på din spekulation om hur andra är, för det tror du ju bara,
och jag tror du har fel. Utan jag tänker på att du faktiskt berättar om dig
själv och hur anläggningen har en så viktig roll för DIG att DU tänker på den
till och med när du använder den.)


Om detta är ett beteende du är fast i så hoppas jag att du hittat ett sätt
att ändå ha viss glädje kvar ändå av att lyssna på musik, liksom mellan de
tankarna på anläggningen som du drabbas av. Eller att du har ett apparat-
intresse som i sig bringar dig glädje.

Om inte så hoppas jag du kan hitta en väg ut ur det. Kanske lyssna mera
på levande musik?

- - -

Jag kan om jag får tala för mig själv sällan säga något vettigt återgivningen
överhuvudtaget, eftersom jag inte brukar reflektera över den, varken när
jag lyssnar på musik eller tittat på film - om inte filmen eller musiken varit
så dålig att det varit något att reflektera över, eller om återgivningen varit
det.

Däremot har jag ett väldigt bra både ljud- och bildminne, så jag kan ofta
spela upp det som hänt i efterhand i huvudet och ha en massa synpunkter
på produktioner.

Men om jag ramlar ur filmen eller musiken när den pågår och istället börjar
reflektera över något som har med att sitta och titta eller lyssna på den att
göra, så är det som jag ser det det som gör detta, som är ett problem. Och
ju bättre anläggningen är desto ovanligare blir sådana problem.

- - -

Men riktigt sant är det inte, för alla fel pockar ju inte på uppmärksamhet på
samma sätt, och därför kan till och med vissa förbättringar öka fokus på
vissa dåligheter.

En brusig suddig återgivning av en film stör mig normalt väldigt lite (t ex om
jag tittar på en film på LD). Och en brusig diskantfattig återgivning av musik
(t ex en överföring från en gammal 78-varvare) stör mig heller inte.

Kodningsartefakter däremot - och därför kan även den sortens fel vara mera
störande i en riktigt god anläggning (gäller både bild och ljud) än i en dålig.


Vh, iö

[AndreasArvidsson]

Men som sagt, den som har väldigt höga ambitioner vad gäller strävan efter transparens kommer kanske att reflektera förhållandevis mer över vad som skulle kunna förbättras även i ett mycket bra system, än den som kanske har lägre ambitioner men ett relativt sett aningen sämre system.

Detta skulle jag vilja kalla för "transparensparadoxen" - om den nu finns

Kan vara så, men jag ser inget som tyder på att just folk med ambitionen transparens skulle drabbas av detta.
Det du pratar om är något som drabbar folk som är medvetna om sitt ljud. Vad man har för målsättning påverkar ju inte att man reflekterar över att sitt ljud är bra eller dåligt. Det betyder ju bara att man är medveten om ljudet och har ett visst intresse i ljudet.

Transparensparadoxen är således ett mycket dåligt ord för fenomentet enligt mig.

Att HiFi intresserade tänker mer på ljudkvalitén än folk som inte är HiFi intresserade ser jag som en självklarhet, men vad har det med transparens att göra undrar jag?

Det säger ju heller ingenting om hur detta ljudtänk påverkar ljudupplevelsen. Jag hävdar att postitiva reflektioner över ljudet inte är negativa på något sätt vad gäller uppskattningen av musiken.

Nu pratar jag inte om att sitta och fundera över anläggningen och om olika sladdar och liknande utan ljudet i sig.
Att höra ljud utan att på något sätt ha en åsikt om ljudet tycker jag låter mycket konstigt.
När jag hör musik live oavsett om det är en akustiskt gitarr eller en sångare så har man ju en uppfattning om man gillar ljudet eller inte.
Gitarristen eller sångaren i sig kan ju vara mycket skicklig, men det kan ibland tom vara jobbigt att lyssna på pga ljudet. Ljudet är ju en del av helheten i framträdandet och inte en separat grej som en ljudtekniker lägger på i efterhand.
Så varför skulle man inte reagera på samma sätt när man lyssnar på musik hemma som live?
Skall jag vara ärlig så förstår jag inte riktigt var denna paradox skulle vara.

Pratar du däremot om att sitta och fundera över ljudet i tankebanorna såsom "ljudet från anläggningen och kan jag göra något åt den" så är det en helt annan sak.
Det kan jag lova dig att jag aldrig gör. Jag kan lyssna låtar, album, dagar utan att reflektera över anläggningen.

[IngOehman]

Fast den reflexion du talar om ser jag sen en yrkesskada bara, och dels så
tycker jag den triggas av problem - inte av frånvaron av problem (allt allt är
gott), men dessutom så ser jag det som varje förnuftiga och teknikinsatta
musikälskares första lektion - att träna sin tolerans lika mycket som sin fel-
detektionsförmåga.

Och låt mig ställa en öppen fråga - är det normalt för folk här på faktiskt att
sitta och tänka på apparaterna i anläggningen när ni lyssnar på musik och
när ni tittar på film?

När det gäller musik så reflekterar jag som regel inte ens över den när den
spelas! Än mindre över dess återgivning.

Jag bara är i ett med musiken, eller den är kanske snarare i ett med både den
värld där jag är och med mig. I sociala sammanhang så reflekterar jag oftare
över musiken, eftersom det ju är kul att prata om den då.

Ibland så är musiken mest bara en störning. T ex om man sysslar med något
viktigt och musiken är för bra.


Vh, iö

[AndreasArvidsson]

Fast den reflexion du talar om ser jag sen en yrkesskada bara, och dels så
tycker jag den triggas av problem - inte av frånvaron av problem (allt allt är
gott), men dessutom så ser jag det som varje förnuftiga och teknikinsatta
musikälskares första lektion - att träna sin tolerans lika mycket som sin fel-
detektionsförmåga.

Och låt mig ställa en öppen fråga - är det normalt för folk här på faktiskt att
sitta och tänka på apparaterna i anläggningen när ni lyssnar på musik och
när ni tittar på film?

När det gäller musik så reflekterar jag som regel inte ens över den när den
spelas! Än mindre över dess återgivning.

Jag bara är i ett med musiken, eller den är kanske snarare i ett med både den
värld där jag är och med mig. I sociala sammanhang så reflekterar jag oftare
över musiken, eftersom det ju är kul att prata om den då.

Ibland så är musiken mest bara en störning. T ex om man sysslar med något
viktigt och musiken är för bra.


Vh, iö

Jag håller med. Det är negativa reflektioner som ger problem. Att reflektera positivt över ljudet(och nu menar jag ljudet som helheten från återgivningen precis som om musikerna stod bredvid dig, inte ljudet som i ljudet från anläggningen) är inget problem alls.

Jag tänker aldrig på anläggningen när jag spelar musik eller film.
Att jag inte kan se varken elektronik, sladdar eller högtalare bidrar säkerligen. Har man 2m höga högtalare framför ögonen så är det säkerligen svårare att ignorera dessa.