EKK varför?

[aisopos]

2 x 3 m (jag editerade inlägget efter du frågade). Är det för kort längd?

Bra fråga!

Det beror ju på vad man vill åstadkomma, men lite enkelt:

Om målet är en kabel som kopplar förstärkaren så direkt som möjligt
till högtalaren så är bästa kabeln en som har noll resistans, noll induk-
tans och noll kapacitans.

- - -

Det gör att två saker är lätta att konstatera:

1. Kabeln bör vara kort.

2. Kabeln bör vara grov.

Men ju kortare den är, desto mindre viktigt är det att den är grov.

- - -

När det gäller induktans och kapacitans är det knepigare, för de är
varandras antagonister.

Ju större avstånd man har mellan ledarna, desto lägre kapacitans får
man, men induktansen ökar. Och förstås vice versa...

Så vad man behöver ta ställning till är vilken balans som är bäst. När
de påverkar lika mycket blir totalpåverkan nämligen minst.

I praktiken (med utgångspunkt från förstärkares utgångsimpedanser
och högtalares lastimpedanser) så kan man konstatera att det är
induktansen som för det mesta är den mest påverkande, vilket be-
tyder att kort avstånd mellan ledarna, eller till och med en fyrfläta
eller korskopplad fyrledare, är rätt väg att gå om man vill minimera
kabelns inverkan. Man kan gå ännu längre med riktiga lågimpedans-
kablar med många tvinnade par i. Men ju längre man går för att få
så låg imduktans som möjligt, desto högre blir kapacitansen, och det
betyder även att reflekterad energi på grund av missanpassning i hög-
talaränden riskerar att bli ett problem.

- - -

Så sammanfattningsvis är varje avkortning, förtjockning* och minsk-
ning av avståndet mellan ledarna för normallånga ledare något som
gör förstärkaren mera direktkopplad till högtalaren.

Men det betyder ju inte att det är det som är målet. Det beror på. Och
det beror på många saker...

Nackdelen med en sådan infallsvinkel är att målet blir utopiskt. För-
delen är att det stämmer med den standard som finns, som säger att
förstärkares utimpedans skall vara noll ohm (vilket ungefärligen kan
översättas till att musikens ljudtrycksförändringar kodas i spännings-
förändringar).

Det är inte optimalt som jag ser det, men problemet är att det inte är
något som är fritt valt. Man kan inte bara välja en annan standard utan
man är beroende av högtalare som följer en annan standard för att det
skall mejka sans att utgå ifrån en annan standard.


Vh, iö

En bra sammanfattning *tumme upp*
Som ser ut som jag också, på ett ungefär, ser på fysiken kring kablar.

En tanke, kan man tänka sig att försöka balansera L och C så de typ tar
ut varandra vid audiofrekvenserna?
Eller blir det bara totaltokigt, med en smal resonanspunkt på en ogynnsam
frekvens istället?


edit:
Jag kortade ner IÖ's inlägg lite ...

[schmutziger]

Kommentarer motses i.....Kommentarer & synpunkter.

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ic&t=51887

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ic&t=54054

[genstruktur]

Testar EKK 4 x 1,5 mm2, 2 x 3m och korskopplad enligt LTS-dokumentet. Står på inspelning.

Intryck? Om det nu finns några .

[IngOehman]

aisopos: Nej, induktans och kapacitans tar inte ut varandra, de
bildar antingen ett filter eller skapar en karakteristisk impedans
för kabeln (de är inte riktigt jämförbara med ett andra ordning-
ens LP-filter eftersom de är distribuerade längs kabeln båda två).

I fallet med en normalt lastad högtalarkabel råder dock miss-
anpassning och såväl induktans som kapacitans skapar LP-
funktioner, där dock den från induktansen i normalfallet domi-
nerar.

Fan,vilken snygg baksida! "Meadowlark audio" låter som poesi. Namnet alltså.

Håller med. Och så vitt jag kan se är kabeln korrekt korskopplad också, alltså
kopplad för minsta induktans.

För den som har funderingar om sådana här saker så skulle jag även vilja
hänvisa till tråden där jag kommer med ett förslag på förstärkarekoppling
som gör att man som användare kan testa hur man gillar det man gör som
funktion av drivimpedans. Flint byggde och testade, men bravur.

Tyvärr är jag inte så bra på att söka, så jag vet inte hur man hittar den, men
kanske någon annan vet hur det går till? Jag tror tråden började med att det
diskuterades vad som var lämplig drivning till någon magnepan-högtalare och
Peter och jag och kanske några till var om jag minns rätt överens om att den
låter bäst med lite mjuk drivning.

Men även många andra högtalare gör det, och det var därför jag snodde ihop
konstruktionen som gör att man kan testa saken.

Och med det så vill jag säga att det inte är givet att man bäst gillar den kabel
som är den bästa approximationen till en oändligt grov och 1/oändligt lång.

Persoligen föredrar jag t ex av naturliga skäl precis de kabelegenskaper som
jag har haft som utgångspunkt då jag konstruerade mina högtalare, men det
betyder inte att samma kabel är bäst för andra högtalare.

Det betyder i själva verket inte ens att alla måste tycka att t ex pi60s "låter
bäst" med de kabelegenskaper som de är optimerade för - för tyckanden är
ju subjektiva.


Vh, iö

[IngOehman]

Nu hittade jag den!

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... ns#1224616

Och de resonemang om förstärkarutimpedans som förs är i princip applicerbara
för kablar också, även om det är knepigare att göra en kabel med negativ serie-
impedans...


Vh, iö

[Objektivisten]

Testar EKK 4 x 1,5 mm2, 2 x 3m och korskopplad enligt LTS-dokumentet. Står på inspelning.

Intryck? Om det nu finns några .

Nu har det spelat några timmar och därefter har jag lyssnat igenom några plattor och radio. Nu blir det lite hifi-floskler och egenskaper på kabeln, det är ju inte den som låter men det blir enklare så och det ska ju ses i ljuset till högtalarna och övrig utrustning.

Jag tycker ljudet har 'mjukat' upp lite under dessa timmar den spelat, inbillning eller ej, det får gärna mjuka upp en gnutta till. Kabeln låter öppnare och ljusare än vad jag hade föreställt mig med tanke på konstruktionen, men inte på ett direkt negativt sätt. Det låter rent och väl sammanhållet över alla register, något som jag förknippar med enkelledare. Ljudet är dynamiskt och kabeln upplever jag som snabb (hade jag inte förväntat mig) och detaljerad. Basen är absolut inte blöt och tonalt låter det korrekt. Rumslighet finns det. Jag tycker det låter väldigt bra.

Ska man hitta nåt att kritisera så kanske en gnutta värme inte skulle skada och inte heller en viss utsträckning i absolut högsta och lägsta registren (korrekt eller ej). Men det kanske kommer om man lyssnar ett tag.

9 badbyxor av 10 möjliga.

[genstruktur]

Kabeln låter öppnare och ljusare än vad jag hade föreställt mig med tanke på konstruktionen, men inte på ett direkt negativt sätt. Det låter rent och väl sammanhållet över alla register, något som jag förknippar med enkelledare. Ljudet är dynamiskt och kabeln upplever jag som snabb (hade jag inte förväntat mig) och detaljerad. Basen är absolut inte blöt och tonalt låter det korrekt. Rumslighet finns det. Jag tycker det låter väldigt bra.

Kul! Jag tycker också det låter väldigt bra.
Låter som jag upplevde det ungefär också även om det kanske bara är förväntanseffekt från min sida då . Vet dock inte om jag tycker ljudet har ändrats sedan jag koppla in den.
....................................................................................................................
Hade verkligen varit kul att vara med på något seriöst blindtest av hifi-prylar någon gång och verkligen få en uppfattning om hur mycket man inbillar sig eller ej. Inget som kommer att hända i Göteborg med omnejd inom snar framtid? Någon?

[bassman]

9 av 10 badbyxor är verkligen inte illa Jag skulle föredra att badpersedeln fick heta det som inte går att skriva

Jag har inga problem med återgivningen i EKK och eftersom min setup inte kommer att ändras under närmsta tiden (med kabelbrottning som det innebär) kommer jag att fortsätta spela med dom..

ps:trevligt återgivet intryck Objektivisten!

[genstruktur]

Och med det så vill jag säga att det inte är givet att man bäst gillar den kabel
som är den bästa approximationen till en oändligt grov och 1/oändligt lång.

Persoligen föredrar jag t ex av naturliga skäl precis de kabelegenskaper som
jag har haft som utgångspunkt då jag konstruerade mina högtalare, men det
betyder inte att samma kabel är bäst för andra högtalare.

Det betyder i själva verket inte ens att alla måste tycka att t ex pi60s "låter
bäst" med de kabelegenskaper som de är optimerade - för tyckanden är ju
subjektiva.

Kanske missuppfattar dig helt nu men så besitter jag inga nämnvärda tekniska kunskaper heller. Men frågar man inte så får man inga svar .

Det låter som att du inte säger emot att man kan höra skillnad på kablar? Eller menar du bara att "tyckandet" är subjektivt och därmed kanske det inte är någon objektiv skillnad trots att man upplever att man hör en skillnad?

[Morello]

Ang EKK så är den prestandamässigt top notch om rätt dimension väljs för varje installation, men varför inte välja en flerkardelig kabel som både är top notch prestandamässigt samt är lättböjlig?

[Morello]

Testar EKK 4 x 1,5 mm2, 2 x 3m och korskopplad enligt LTS-dokumentet. Står på inspelning.

Intryck? Om det nu finns några .

Nu har det spelat några timmar och därefter har jag lyssnat igenom några plattor och radio. Nu blir det lite hifi-floskler och egenskaper på kabeln, det är ju inte den som låter men det blir enklare så och det ska ju ses i ljuset till högtalarna och övrig utrustning.

Jag tycker ljudet har 'mjukat' upp lite under dessa timmar den spelat, inbillning eller ej, det får gärna mjuka upp en gnutta till. Kabeln låter öppnare och ljusare än vad jag hade föreställt mig med tanke på konstruktionen, men inte på ett direkt negativt sätt. Det låter rent och väl sammanhållet över alla register, något som jag förknippar med enkelledare. Ljudet är dynamiskt och kabeln upplever jag som snabb (hade jag inte förväntat mig) och detaljerad. Basen är absolut inte blöt och tonalt låter det korrekt. Rumslighet finns det. Jag tycker det låter väldigt bra.

Ska man hitta nåt att kritisera så kanske en gnutta värme inte skulle skada och inte heller en viss utsträckning i absolut högsta och lägsta registren (korrekt eller ej). Men det kanske kommer om man lyssnar ett tag.

9 badbyxor av 10 möjliga.

Garanterat massor med inbillning eftersom inget har hänt med kabeln efter att du först kopplade in den!

[Laila]

Äh, va inte så snåler nu Morello . . . typ

[IngOehman]

Och med det så vill jag säga att det inte är givet att man bäst gillar den kabel
som är den bästa approximationen till en oändligt grov och 1/oändligt lång.

Persoligen föredrar jag t ex av naturliga skäl precis de kabelegenskaper som
jag har haft som utgångspunkt då jag konstruerade mina högtalare, men det
betyder inte att samma kabel är bäst för andra högtalare.

Det betyder i själva verket inte ens att alla måste tycka att t ex pi60s "låter
bäst" med de kabelegenskaper som de är optimerade - för tyckanden är ju
subjektiva.

Kanske missuppfattar dig helt nu men så besitter jag inga nämnvärda tekniska kunskaper heller. Men frågar man inte så får man inga svar .

Det låter som att du inte säger emot att man kan höra skillnad på kablar? Eller menar du bara att "tyckandet" är subjektivt och därmed kanske det inte är någon objektiv skillnad trots att man upplever att man hör en skillnad?

Njae, att man KAN höra skillnader på kablar är nog inte något som någon
som vet något om saken kan förneka*, det beror ju på vilka egenskaper
kabeln har.

Olika kablar kan definitivt skilja sig åt mera än vad som behövs för att det
skall uppstå skillnader större än kända tröskelvärden för hörseln.

Däremot skall det mycket till om man skall kunna höra skillnader mellan ett
antal högtalarkablar som har samma resistans och induktans. Och man skall
heller inte överdriva de skillnader som även rätt dåliga kablar ger upphov till.

Exempelvis har jag ett minne av att en känd högtalartillverkare för ett antal
är sedan rekommenderade att man skulle använda minst 0,5 mm^2 kabel
om den var mer än 15 meter lång. Idag skrattar nog de flesta åt en sådan
rekommendation och är övertygade om att en så tunn och lång kabel måste
ge MYCKET stor hörbar påverkan.

En sådan kabel har (med reservation för den sena timmen) en resistans om
en dryg ohm, och det ger faktiskt inte några jätteförändringar, även om det
är tal om påverkanseffekter som är många gånger större än gränsen för vad
vi kan detektera.

- - -

Sammanfattnings menar jag att man bör skilja mellan faktiska, av fysiska skäl
orsakande påverkanseffekter, och "magiska" effekter, det vill säga sådant som
inte påstås kunna förklaras av mätbara egenskaper.

De förstnämnda finns, men de är mindre än de flesta tror, å andra sidan är ju
vår hörsel i optimala blindlyssningssituationer känsligare än de flesta tror.

Och nu tror väl någon att jag skall avsluta med att säga att de magiska effek-
terna inte finns. Men det tänker jag inte göra. Inte helt i varje fall. Jo, att det
inte finns några magiska effekter är min övertygelse, men därmed inte sagt att
det inte finns "svårhittade effekter". Det gör det.

Så att mäta säg tre saker och sen med total övertygelse deklarera att ingen
hörbar påverkan KAN finnas, vill inte JAG göra. Jag har stött på underliga och
svårförutsägbara beteende alltför många gånger. Men ännu så länge har jag
nog inte stött på något fenomen som inte gått att förklara i efterhand, men
det är ju inte riktigt samma sak. Efteråt har man gått om tid och kan leta tills
man hittar. Man kan lyssna, höra något, och leta upp orsaken.

Att det går att göra betyder inte att man kan göra i den omvända ordningen,
alltså mäta först och baserat på det man funnit säga att man vet hur det
låter. Men kvalificerade gissningar kan man i förekommande fall göra, och för
det mesta kanske man rent av får rätt.


Vh, iö

- - - - -

*Men om jag fick frågan om jag trodde att någon i ett enskilt fall skulle kunna
skilja på två kablar med identiska serieresistans och induktansegenskaper, så
skulle jag inte tveka en sekund - jag gissar att de skulle misslyckas. Och om
nästan samma fråga ställs men det nu istället handlar om två kablar med lite
olika egenskaper med kompletterat med eq som gör att tonkurvan ändå blir
lika så skulle jag med nästan samma säkerhet (men inte riktigt) säga att de
nog kommer att misslyckas då också.

Men det är svåra frågor eftersom mycket kommer an på hur själva lyssningen
går till. Det är tämligen lätt hänt att man åstadkommer blindlyssningsförut-
sättningar som gör de flesta normala lyssnare väsentligt sämre än deras
potentialer.

Hela den här frågan är knepig, och vilar som så många liknande frågor på en
väldigt viktig vetenskaplig grundprincip - att man inte kan bevisa oförmåga
att detektera något genom att misslyckas att detektera det... Jag brukar
kalla det för den första vetenskapliga principen, helt enkelt för att det är den
viktigaste. Utan att förstå den så fungerar inte slutsatsgenereringen från de
experiment man gör, och vetensnaplighet handlar inte om vilka experiment
man gör eller hur man gör dem (tro inte dem som påstår något annat) utan
om vilka slutsatser som man får dra av resultatet.

[DQ-20]

Hela den här frågan är knepig, och vilar som så många liknande frågor på en
väldigt viktig vetenskaplig grundprincip - att man inte kan bevisa oförmåga
att detektera något genom att misslyckas att detektera det... Jag brukar
kalla det för den första vetenskapliga principen, helt enkelt för att det är den
viktigaste. Utan att förstå den så fungerar inte slutsatsgenereringen från de
experiment man gör, och vetenskaplighet handlar inte om vilka experiment
man gör eller hur man gör dem (tro inte dem som påstår något annat) utan
om vilka slutsatser som man får dra av resultatet.

Ovanstående text tycker jag är ett glasklart och stringent klarläggande av vad du menar med "den första vetenskapliga principen". Jag förslår att du länkar till/klipper in texten nästa gång frågan dyker upp. Om inte annat för att kväva ytterligare nomenklaturdiskussioner i sin linda. Just själva nomenklaturfrågan har tidigare skymt det verkligt viktiga budskapet, nämligen att principen eller vad man skall kalla den a) tillhör en av de fundamentala för experimentell verksamhet, och b) har en avgörande (inte "stor", inte "viktig": avgörande) inverkan på tolkningen av resultat och därmed också kunskapsgenereringen. Att du anser att det är Den Viktigaste må vara ett subjektiv ställningstagande, men ett som jag tror många kan skriva under på.

/DQ-20

[hevi]

Ang EKK så är den prestandamässigt top notch om rätt dimension väljs för varje installation, men varför inte välja en flerkardelig kabel som både är top notch prestandamässigt samt är lättböjlig?

+1 på den -huvudanledningen till att jag inte använder EKK.

[IngOehman]

Omvändt: Varför använda en flerkardelig kabel där resistansen
på tvären såsom en kolkornsmikrofon varierar med strömmen
genom kabeln?

Missförstå mig inte, teoretiskt borde artefakterna från detta bli
extremt svaga, typ långt under -100 dB.

Men vilket mervärde ger den flerkardeliga kabeln?

Att den är mjuk och kan röra sig lätt känns inte som något man
har någon nytta av om man inte har för avsikt att springa runt
med högtalaren medan man lyssnar.

Det som stör mig mest med flerkardeliga kablar är dock att de är
svåra att kontaktera på ett bra sätt och att det finns risk för kort-
slutning om någon enstaka kardel hamnar fel och sticker ut.

Hela den här frågan är knepig, och vilar som så många liknande frågor på en
väldigt viktig vetenskaplig grundprincip - att man inte kan bevisa oförmåga
att detektera något genom att misslyckas att detektera det... Jag brukar
kalla det för den första vetenskapliga principen, helt enkelt för att det är den
viktigaste. Utan att förstå den så fungerar inte slutsatsgenereringen från de
experiment man gör, och vetenskaplighet handlar inte om vilka experiment
man gör eller hur man gör dem (tro inte dem som påstår något annat) utan
om vilka slutsatser som man får dra av resultatet.

Ovanstående text tycker jag är ett glasklart och stringent klarläggande av vad du menar med "den första vetenskapliga principen". Jag förslår att du länkar till/klipper in texten nästa gång frågan dyker upp. Om inte annat för att kväva ytterligare nomenklaturdiskussioner i sin linda. Just själva nomenklaturfrågan har tidigare skymt det verkligt viktiga budskapet, nämligen att principen eller vad man skall kalla den a) tillhör en av de fundamentala för experimentell verksamhet, och b) har en avgörande (inte "stor", inte "viktig": avgörande) inverkan på tolkningen av resultat och därmed också kunskapsgenereringen. Att du anser att det är Den Viktigaste må vara ett subjektiv ställningstagande, men ett som jag tror många kan skriva under på.

/DQ-20

Ja, det är subjektivt. Fast jag tar å andra sidan hellre tag i att det
är den första, och det behöver ju liksom inte bevisas historiskt då
det är självbevisande då den är så fundamental att vetenskap inte
kan finnas utan den.


Vh, iö

[markusA]

En flerkardelig kabel är lättare att hantera så varför böka med EKK?
Om skillnaden i ljudpåverkan endast är av akademisk natur så finns det väl ingen orsak att välja något annat än det som är lättast att använda.

Om man vill ha en styv kabel så väljer man EKK, vill man ha en smidigare kabel så väljer man flerkardelig, eller?

[IngOehman]

Jo...

Men vad är det för hantering du pratar om?

Vad gör folk med sina kablar egentligen, undrar jag, som gör att det är
en fördel att de är mjuka? När "hanterar" man sina kablar? Jag kopplar
in dem bara, och sen hanterar jag dem inte mera.

Missförstå mig inte, jag tycker inte enkardelighet är superviktigt, jag har
t ex mina surroundhögtalare kopplade med flerkardelig kabel, men bara
för att jag inte hittade något enkardeligt alternativ (0,75 mm^2 mörka).


Vh, iö

[darkg]

Jo...

Men vad är det för hantering du pratar om?

Well, man kanske flyttar högtalarna lite hit och dit, vissa oftare än andra, i försöken att finna rätt läge. Möjligtvis städar man under dem ibland också. Det behövs (subjektivt) ganska liten risk för att behöva hantera högtalarna för att uppväga det erkänt lilla mervärdet av enkardeliga kablar, tänker jag.

Många som över huvud taget bryr sig om att överväga icke-mainstream kablar pillar nog ovanligt mycket med sin utrustning...

[IngOehman]

Hur hård tror ni att EKK är egentligen? Den är böjlig.


Vh, iö

[Morello]

Omvändt: Varför använda en flerkardelig kabel där resistansen
på tvären såsom en kolkornsmikrofon varierar med strömmen
genom kabeln?
Vh, iö

Det där resonemanget är så extremt långsökt att det saknar relevans och dessutom kan det ifrågasättas då potentialen mellan två ledare på ett avstånd L från en av sammankoppliongspunkterna är lika givet att längden och arean är densamma, dvs samma ström och resistans renderar samma spänningsfall.

Har du några mätningar som kan visa att en entrådig kabel är bättre än en flertrådig dito?

[DQ-20]

Omvändt: Varför använda en flerkardelig kabel där resistansen
på tvären såsom en kolkornsmikrofon varierar med strömmen
genom kabeln?
Vh, iö

Det där resonemanget är så extremt långsökt att det saknar relevans och dessutom kan det ifrågasättas då potentialen mellan två ledare på ett avstånd L från en av sammankoppliongspunkterna är lika givet att längden och arean är densamma, dvs samma ström och resistans renderar samma spänningsfall.

Har du några mätningar som kan visa att en entrådig kabel är bättre än en flertrådig dito?

Extremt långsökt eller inte: tycker du att själva hypotesen äger giltighet? Att man inte kunnat påvisa effekten är ju inget bevis för att den inte finns och heller inget bevis på att hypotesen är irrelevant. Jag håller med dig om att det kanske är bland det sista man bör oroa sig för i praktiken men OM man vill tillse att effekten inte ens KAN uppkomma, är ju enkardelighet ett sätt att hantera det.

/DQ-20

PS. Lägg märke till hur elegant jag undviker explict hänvisning till en viss princip...

[DQ-20]

Vad gör folk med sina kablar egentligen, undrar jag, som gör att det är en fördel att de är mjuka? När "hanterar" man sina kablar? Jag kopplar in dem bara, och sen hanterar jag dem inte mera.

Jag har också funderat lite på det med "hantera" kablar. Jag underhåller två typer av förklaringar. Den ena typen går ut på att man av någon anledning måste flytta eller koppla in och ur sina högtalare ganska ofta, kanske av möbleringstekniska skäl. Den andra typen inbegriper för mig okända perversiteter av något slag och därom vill jag helst inget veta.

/DQ-20

[Almen]

Den andra typen inbegriper för mig okända perversiteter av något slag och därom vill jag helst inget veta.

Fast då kanske man vill ha en styv kabel?

[Objektivisten]

Jag kör med 2 eller fler förstärkare på plats som jag skiftar mellan och måste säga att styvheten på en 4-kardelig 1,5 mm2 (åtminstone) är grovt överdriven. Inga som helst problem att koppla i och ur. Ganska lagom styvhet för min smak, lätt att böja till. Får dock se om den får sitta kvar.

[Naqref]

Den andra typen inbegriper för mig okända perversiteter av något slag och därom vill jag helst inget veta.

Typ städning?

Själv kör jag nästan uteslutande med vanlig lampsladd. När jag skarvar den för många gånger med lödning eller sockerbit kan jag få vissa kommentarer.

Terminering anser jag vara viktigare än kabeln. Vanliga rörbananer som lödas till lampsladd är fullt dugligt.

[Morello]

Omvändt: Varför använda en flerkardelig kabel där resistansen
på tvären såsom en kolkornsmikrofon varierar med strömmen
genom kabeln?
Vh, iö

Det där resonemanget är så extremt långsökt att det saknar relevans och dessutom kan det ifrågasättas då potentialen mellan två ledare på ett avstånd L från en av sammankoppliongspunkterna är lika givet att längden och arean är densamma, dvs samma ström och resistans renderar samma spänningsfall.

Har du några mätningar som kan visa att en entrådig kabel är bättre än en flertrådig dito?

Extremt långsökt eller inte: tycker du att själva hypotesen äger giltighet? Att man inte kunnat påvisa effekten är ju inget bevis för att den inte finns och heller inget bevis på att hypotesen är irrelevant. Jag håller med dig om att det kanske är bland det sista man bör oroa sig för i praktiken men OM man vill tillse att effekten inte ens KAN uppkomma, är ju enkardelighet ett sätt att hantera det.

/DQ-20

PS. Lägg märke till hur elegant jag undviker explict hänvisning till en viss princip...

Vilken hypotes?

Jag lägger tydligt märke till hur undviker att tillföra något informativt eller föra resonemang runt den så kallade "tvärimpedansmodulationen".

Har du något att tillföra som skulle peka på att den utgör ett problem eller över huvud taget excisterar?

[Morello]

Den andra typen inbegriper för mig okända perversiteter av något slag och därom vill jag helst inget veta.

Typ städning?

Själv kör jag nästan uteslutande med vanlig lampsladd. När jag skarvar den för många gånger med lödning eller sockerbit kan jag få vissa kommentarer.

Terminering anser jag vara viktigare än kabeln. Vanliga rörbananer som lödas till lampsladd är fullt dugligt.

Tror jag ska skicka ut min Supra-kabel av ren princip (ut med ormoljan ur huset) och installera den ultramångtrådiga och lika flexibla kraftkabel (2,5 mm2) som legat oupppackad ett tag.

[Morello]

Missförstå mig inte, jag tycker inte enkardelighet är superviktigt, jag har
t ex mina surroundhögtalare kopplade med flerkardelig kabel, men bara
för att jag inte hittade något enkardeligt alternativ (0,75 mm^2 mörka).


Vh, iö

Du kan ju alltid köpa svart/brun, entrådig enkelledare och tvinna lite lätt medelst borrmaskin och vips har du en entrådig, mörk och låginduktiv superkabel. Med så liten area blir den ju näppeligen för styv.

[markusA]

Well, jag har en rulle EKK med 2 ledare liggandes och använder istället vanliga snören från Media Markt.

EKK är tillräckligt styv för att jag ska känna det som riskabelt vid städning. Känslan att inte vilja bryta kontakterna eller tippa högtalarna gör att jag undviker så styva kablar tills någon lyckats påvisa en markant hörbar fördel med dem.

Ja, höga och smala högtalare på mjuka tassar känns inte så stabila...