Nattlorden skrev:Roligt att Guru generellt klassas som högtalare med fokus på musik snarare än på ljud när de testas utomlands... det stämmer ju inte alls med nidbilden av inoiter som florerar.
Grattis till de fina recensionerna.
Tack för grattis!
Och det stämmer nog väldigt bra med den verkliga (icke-nidbilden) av dem
som valt Ino-högtalare.
Men jag är lite förbryllad över kommentaren om fokus på musik "snarare än
ljud".
Jag kommer ju från musikvärlden och har alltid fokuserat på musik, men för
mig är musikåtergivning bara ett specialfall av ljudåtergivning, så att sära på
dem blir som jag ser det helt vansinnigt.
Däremot kan (och bör) man med fördel sära på begrepp som återgivning (av
musik eller andra ljud) och det vanliga apparatimponetor-hifi-snacket.
Kort sagt - jag gillar ljud, speciellt musik, men många ljud av icke-musiktyp
kan jag gilla och därför gillar jag återgivning. Alltså iden att ge åter det som
var snarare än att anläggningen skall färga och skapa ett sound.
Apparater som imponerar på något annat sätt än att ta lyssnaren närmare
musiken är för mig helt enkelt väldigt främmande.
Att "imponera men apparaterna", handlar ju om att skapa en påverkan, ett
sound, för att uppnå medvetenhet om apparaterna hos lyssnarna. Det, mer
än någonting annat, vill jag undvika.
- - -
Det senare tycker jag är ett vanligt förekommande problem, varseblivning av
apparaterna är musikens största fiende - men det är vad apparat-människor
tycks gilla.
De verkar VILJA bli påminda om sina apparater för de gillar dem
ju så mycket. (Eller?)
Dessa människor skall inte skaffa Ino.Ja har i alla tider BARA haft fokus på de ljud som skall återges (vanligtvis är
det musik, ja) och INGEN tanke överhuvudtaget på att skapa apparater som
pockar på uppmärksamhet och "imponerar" med sina bidrag. Jag är nöjd om
de som lyssnar glömmer bort anläggningen och istället lyssnar på musiken.
Ino eller GURU, det är sak samma, exakt samma filosofi.
Och med sunda hifi-skribenter så resulterar det i att de, när de bekantar sig
med högtalarna uppfattar att musiken är i centrum - för det ÄR den ju, och
det har den alltid varit.
- - -
Min filosofi är oändligt avlägsen från alla de där avarterna där lyssnaren skall
lära sig att lyssna på apparaterna på rätt sätt (endera med hjälp av instruktioner
eller genom att apparaterna helt enkelt pockar på uppmärksahet med sitt sound),
man skall stampa takten, sjunga med, imponeras av slagkraften, det klara mellan-
registret, diskantens lyster, föreställa sig hur inspelningen gjordes, vilka avstånd
det är mellan musikerna eller till mickarna, lyssna på attacken/tonstarten...
Listan på återgivningsfrämmande ideer för förmedling av musik kan göras mycket
lång.
Allt sådant är sett från mitt perspektiv bara fel, fel fel.
Behöver man instruera lyssnarna så är något fel, att lyssna på musik är något
alla redan kan, vi har det medfött. Och OM det är så att man utan instruktioner
ändå börjar lyssna efter apparatkaraktärer så är det ännu mera fel.
Det enda sådan lyssning säger mig är att de som sysslar med det, måste på
vägen ha tappat bort varför de från början ville ha en musikanläggning. Glömt
bortvad en musikanläggning från början avsåg vara för något. De har tappat
bort musiken.
När jag sätter på en skiva och inte tänker på någonting annat än på musiken
som spelas - då är jag nöjd, och det är jag varje gång som ett välinspelat
fonogram spelas!
Det betyder dagligen. Ibland hela dagar i streck.
Och för det mesta blir det faktiskt så även när mindre välinspelade fonogram
spelas.
Det är en av bonuseffekterna av att göra högtalare som verkligen är anpas-
sade för rummet, för stereosystemet och för människan - att fel från fono-
grammen inte överdrivs.
Med konventionell syn på återgivning (kantigt teknisk, sådan där man tror
att en mikrofon hör som människan, att mono och stereo är en skalnings-
fråga och att rummet bara är ett problem) slumpar det så så, att felen på
grund av bristen på anpassning till rum och stereosystem, samverkar med
hur vår hörsel fungerar och de brister som finns på många fonogram blir än
värre att höra än de är i verkligheten.
Kort sagt - fonogram med fel blir typiskt upplevda som värre än de är när
man lyssnar via en anläggning som är skapad av någon som tänker sig att
återgivningens kvalitet går att definiera med en enkel mätning där hänsyn till
allt det nämnda inte har tagits, eller när det bara skett delvis.
- - -
Men - anläggningen är inte ensamrådande, fonogrammet kan absolut ha fel
som pockar på varseblivning av artefakter i samma grad som en dålig anlägg-
ning gör det. Att dessa sen ofta förvärras av en dålig anläggning är i sig en
intressant sak, men ändå menar jag att det är viktigt att inte glömma bort
att fonogrammens problem ändå är ett separat problem. Ett som i varje fall
i debatten bör hanteras delvis för sig - om det skall kunna bli bättre.
Att tro att man kan ignorera fonogramproblemen och lösa allt med en annor-
lunda anläggning (optimerad för ALLA fonogram...) är ett sätt att se till så att
det inte kommer att bli bättre med fonogrammen.
Det önskar jag inte.
KarlXII skrev:Har den där Gurumodellen så mycket med Ino att göra då?
Junior, sägs ju i testet iaf, vara gjord för vanliga rum - och jag antar att det då innebär att det inte ska till skum på väggarna?
Då antar du fel.
Guru-högtalarna är praktiskt taget utan undantag gjorda efter exakt samma
kriterier som Ino. De är till och med formgivna i två steg - en där formen är
fastlagd - på helt akustiska grunder, och sedan ett steg till då vår industri-
designer fixar till looken, således att de blir tjusiga utan att själva grundfor-
men ändras.
Och iden att Ino inte skulle vara gjorda för vanliga rum är också fel. De är
definitivt gjorda för vanliga rum, och vanliga rum är för övrigt inte något en-
tydigt och med nödvändighet statiskt. De är utvecklingsbara för dem som
bryr sig om ljudkvalitet.
Just detta att de var gjorda för rummet och anpassade för att rummet ju
alltid finns runt högtalarna var ju en av de sakerna som folk lyfte på ögon-
brynen över redan på 70-talet.
Min uppfattning är att rummet ÄR en del av högtalaren vare sig man vill det
eller inte, och att det därför är helt snurrigt att göra högtalare utan hänsyn
till rummet. Jag har dessutom mig veterligt det enda tekniska mätrummet i
hela världen som gör att man med stor noggrannhet kan mäta upp hur hög-
talaren + de delar av rummet som psykoakustiskt är en del av högtalaren,
samverkar.
Så de är helt och hållet konstruerade för att användas i rum. Och det har de
varit sedan begynnelsen, redan min första modell från 1974 var det, alltså
långt, långt innan det var allmänt accepterat att rummet har en mycket stor
betydelse för slutresultatet. (Det är det väl i och för sig inte ens idag.)
- - -
Och detta att rummet har en mycket stor betydelse för slutresultatet säger
inte bara en sak, utan minst två. Det enda det säger är att man måste göra
högtalarkonstruktioner med hänsyn till rummet och det skall bli bra. Men det
säger också att rummet inte man vara hur som helst. Iden att det finns något
som kan definieras som "vanliga rum" och att det är lätt att optimera för ett
sådant, är helt enkelt dumheter.
Att OPTIMERA en högtalare för "vanliga rum" är svårdefinierat. "Vanliga rum"
kan vara väldigt olika varandra, och därför är den optimering, den enda opti-
mering som jag gör med avseende på högtalarna till rummet, är av de saker
som är entydiga, samma i alla rum. Närmare bestämt betyder det att de är:
1. Optimerade för att samverka med de nära delarna av rummet (golv och
väggen bakom högtalarna), och,
2. Att det ljud högtalarna strålar ut i alla riktningar (inte bara framåt) är med
avsikt skulpterat för att passa den kompletta situationen med direktljud och
reflekterat ljud som kommer via rummet.
- - -
Men olika rum är olika, och att optimera för ett dåligt rum är samma sak som
att se till så att det inte kan låta riktigt bra i något rum. Därför optimerar jag
för ett idealiskt rum, således att det blir bättre och bättre ju mera man kan
närma sig det idealiska rummet.
Optimeringen består av själva dimensioneringarna av högtalaren, men även
instruktioner med avseende på hur de bör placeras i rummet. Därför så går
det att få veta t ex hur högt ett stativ skall vara till en Ino-högtalare. Det är
just på grund av att de är gjorde för att användas i rum.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).