Egenskaper som gör återgivningen beroendeframkallande

[sportbilsentusiasten]

Kort sagt: då det låter som " live" är det vanebildande.

Det är inte alltid det låter bra "live"! Många musiker är heller inte bra "live". Det hänger till en del ihop med musiktypen, lågmäld musik har svårt med stor publik i stor lokal osv.

Tycker du ska försöka förstå vad Richard menar istället.
Så klart live inte alltid är bra men det är ju inte det han skriver...

Själv tycker jag trovärdig dynamik och "smäll" (främst i mellanbasen) är egenskaper jag saknar om det inte finns tillräckligt av. SLAM som de säger i UK.
Saknar det hemma i mitt system.

Det ger en direkthet i ljudet - man kan kalla det "livekänsla".

[sportbilsentusiasten]

När jag slipper märka några egenskaper.

Då har du missförstått frågan….

Nej, du förstår bara inte svaret.

Troll!

Inser ni hur kantiga ni är?

[sprudel]

Så som jag greppat frågan, så blir mitt svar:
Jag går igång på upplevelsen av att musikerna faktiskt befinner sig i ett rum när de spelar.
Det skall då INTE kännas som att de spelar i MITT rum, utan i "deras".

En annan grej jag brukar spinna loss av är en högupplöst stråksektion.

En tredje sak är det där häftiga "brommandet" hos en cello.

Skulle nog INTE rocka loss lika starkt på dessa saker när jag lyssnar live.

Så, det är ju rimligtvis någotslags imponatoreffekt av anläggningen, då.
Kanske att apparaturen (snarast då högtalarna) "blixtrar till" och överträffar mina undermedvetna förväntningar?

Jag går igång fullständigt på olika violas framfört live, cello likaså.
befinner mig just nu på Sicilien och igår kväll satt en gatumusiker inte långt ifrån oss vid middagen, och filade på sin fiol. Efterklangen i husväggarna och den fantastiska miljön.
Mottagarens status spelar stor roll för hur man tar det musikaliska
budskapet. Jag tog mer till mig instrumentet än musiken vill jag påstå.

[JM]

Alltså, vilka egenskaper hos ljudet (musiken) som återges är det som slår an den del av eran hjärna som uppfyller er med endorfiner. En mycket god återgivning framkallar dessa sköna tillstånd hos oss hifi nördar som ni vet.
Men det som är intressant är att se ifall det är olika "delar" utav återgivningen som är viktigare för vissa än för andra, och om det går att skönja något mönster beroende på vad för högtalare man har i sitt system.

Bra tanke!

Det blir lättare om frågan omformuleras.

Vilka egenskaper hos upplevda ljudet förhindrar att du får gåshud, stimulerar n. accumbens, utsöndrar endorfiner mm. Relevant musikstycke skall vid tidigare tillfälle gett denna extraordinära stimulans.

JM

[MichaelG]

Först tänkte jag svara typ som flera andra att jag uppskattar en anläggning där jag fullständigt förlorar mig i musiken och glömmer bort att jag lyssnar. Men om jag förstår den ursprungliga frågan rätt, så handlar den mer om vilka egenskaper som finns hos en anläggning som får mig att förlora mig i musiken.

Det absolut viktigaste för mig och det som får mig att haja till och spetsa öronen extra noga är när jag hör en (i mina öron) neutral återgivning. Om jag delar upp det frekvensmässigt betyder detta för mig att diskanten inte har minsta tendens till hårdhet, eller spretighet, men inte heller avrullning som kan "stänga till" litet. Mellanregistret får absolut inte vara grällt och påträngande, inte heller får några nasala tendenser finnas och det ska inte heller vara för tillbakahållet. Basen får absolut inte vara bumlig eller för svulstig, men måste ändå vara så fyllig att exempelvis mansröster låter naturligt. Dvs. klangmässigt får det inte sticka ut på något sätt!

Nummer två för mig är (nog) en "tillräckligt" fast, djup och ren bas. Det ska inte vara några problem att höra om det är en kontrabas, kontrafagott, eller bastuba som spelar. Och en välinspelad baskagge ska återges med naturlig pondus och "klipp".

Nummer tre för mig blir då kanske upplösningen. Som kanske i första hand handlar om låg distorsion om jag skulle våga mig på en gissning. Och då går jag inte i första hand igång på massa detaljer i största allmänhet, utan det handlar om när jag blir varse att röster och instrument låter som på riktigt tack vare att alla mikrodetaljer verkligen finns där som de ska.

Nummer fyra blir nog dynamikhantering. Det är en himla häftig känsla att spela återgiven akustisk musik på naturlig nivå där transienterna bara finns där de ska - precis som i verkligheten. Helt fritt från konstigheter som gör att man tänker på transientåtergivningen på ett eller annat sätt.

Kombinationen av dessa fyra egenskaper ger en ljudåtergivningsapparatur jag kan leva "happily ever after" med.

Även om jag graderat viktigheten för mig, så kan det naturligtvis finnas musik som återges på ett för mig bättre sätt med viss omkastning av ordningen. En bra basåtergivning kan exempelvis vara viktigare än en neutral klang för viss musik, men totalt sett tror jag att jag tycker som ovan.

Hälsn. Michael

[phloam]

Lite Cerwin helt enkelt.

Byxfladder!

Och diskant. Mellanregistret är mest ett nödvändigt ont imho.

[shifts]

En annan grej jag brukar spinna loss av är en högupplöst stråksektion.

Ja!

En tredje sak är det där häftiga "brommandet" hos en cello.

Jaa!

[phloam]

Lite lustigt att man ska behöva lägga en massa pengar på en anläggning som återger DISTORTION på rätt sätt. Eller hur shifts

(byxfladder + MASSIV DIST (ok med mellanregister då) + diskant = bra musik! )

[Harryup]

Dynamik och naturlighet.
Finns det så har man tillräckligt låg dist som jag ser det.
Sen att klangen inte ändras beroende på ljudstyrka annat än det som är naturligt. De flesta anläggning låter "för högt" redan på akustisk musik då man spelar på en naturlig nivå.
Och förstås att det högtalaren inte spelar register utan instrument.
Närvaro i rösten och att rösten är realistisk i förhållande till ljudbildens storlek.
Många anläggningar låter på tok för vackert, för en helt naturligt cello, basljud borde många gånger det finnas en mindre polerad upplösning.

mvh/Harryup

[Panelguy]

Förutom det vanliga som en icke vass/luftig topp och tight artikulerad botten får det absolut inte låta som ljudet kommer ifrån två lådor, vilket faktiskt förekommer även med "finare" pjäser. En liten ihopkrympt ljudbild gör att jag omöjligt kan tänka bort att det är högtalare jag lyssnar på oavsett om resten av parametrarna är på plats.
Elektroniken skall heller inte "låta elektronik".

Själv tycker jag trovärdig dynamik och "smäll" (främst i mellanbasen) är egenskaper jag saknar om det inte finns tillräckligt av. SLAM som de säger i UK.

Det där med "magsmocka" tycker jag inte man upplever så ofta live. Visst känns den då artisterna spelar rejält högt på jättelika hornsystem men vid mina besök på Konserthuset i Stockholm och diverse andra lokaler tycker jag inte den har funnits där på det HiFi-aktiga sätt att det skall smälla i bröstkorgen utan mer att basen bara finns där.

[tiaz]

beroende blir jag då jag ställt in ett system ganska korrekt sen rullar man på riktigt skön rock n roll så det låter som live, dvs du typ ökar med 3db på 60hz fallande ner till typ 300hz. ibland är det en riktigt skön bas som saknas för o få det där härliga liret! kanske inte korrekt men helt klart beroendeframkallande känsla när man sitter i soffan o tror man e framför scenen

[hifikg]

Efter ett par timmar i lyssningsrummet säger jag... Paganini...

[BPM]

Jag vet att det kanske inte är verkligheten..men jag gillar verkligen en stram, djup bas.. Vissa gillar ett "fett" sound men jag gillar den där hårdare, stramare basen som man trots att den inte upplevs som speciellt stark i nivå i förhållande till övriga register ändå känns under fotsulorna. Jag uppskattar ett naturligt mellanregister, en ren diskant med förmåga att förmedla både utklingning såväl som kantskärpa men utan en bas som verkligen är integrerad och i tid med resten av vad som återges kan jag inte fullt ut njuta av musiken. Jag vet att det kanske är en vanföreställning, men det är därför jag fortfarande använder små element och går upp i antal istället för att använda större element som jag fått för mig har svårare att upplevas som "snabba".

Nu hörde jag för all del nyligen ett system med 8st 12" som på bästa sätt kombinerade stramheten jag eftersträvar med en helt annan kraft, så tankar på att uppgradera konarean har väckts..
OT..

Men jag svarar att jag behöver en stabil och bra bas att bygga resten på. Jag har lättare att leva med en brist i något annat register.

[Martin]

Jag sitter och lyssnar på okomprimerad musik som brorsan spelat in. Den låter väldigt tyst jämfört med komprimerad musik som låter starkt oavsett volym.

Jag uppskattar ett ljud som inte ger lyssningströtthet eller där något register sticker ut, dröjer sig kvar i rummet och stör. Sedan gillar jag när man hör allt tydligt och oansträngt. Jag gillar att lyssna i bra lurar av den anledningen. Blir inte rakast frekvensgång kanske, men det är ofta avslappnat samtidigt som man hör detaljer och fasinfo tydligt.

[Richard]

Kort sagt: då det låter som " live" är det vanebildande.

Det är inte alltid det låter bra "live"! Många musiker är heller inte bra "live". Det hänger till en del ihop med musiktypen, lågmäld musik har svårt med stor publik i stor lokal osv.

Tycker du ska försöka förstå vad Richard menar istället.
Så klart live inte alltid är bra men det är ju inte det han skriver...

Själv tycker jag trovärdig dynamik och "smäll" (främst i mellanbasen) är egenskaper jag saknar om det inte finns tillräckligt av. SLAM som de säger i UK.
Saknar det hemma i mitt system.

Det ger en direkthet i ljudet - man kan kalla det "livekänsla".

Håller med om detta.

För att få SLAM så krävs det att systemet har en god artikulation i detta område. Det kräver, enligt min erfarenhet , stor mekanisk kvalitet i högtalarna från allt från elementkorgar till monteringen av elementen samt lådans kvalitet, direktlödda förbindelser och delningsfiltrets kvalitet.

Är signalkällan hyfsat pitch ackurate, eller återger musiken så den upplevs ha " en samtidighet" i tonerna, med artikulerad återgivning så blir det samma effekt som mekaniskt stabila högtalare.

Kombineras en sådan signalkälla med dylika högtalare så blir ljudet ofta väldigt mycket bättre än " konventionella" grejor, dvs stereodelar där pitch ackurate och mekanisk kvalitet inte tänkts speciellt på.

Beskrivet på ett annat sätt: det är ganska svårt ( attention to detail ) och inte helt billigt att åstadkomma SLAM.

[RogerGustavsson]

Men SLAM måste finnas med i inspelningen också, inte skapas av anläggningen. I många fall har man manipulerat bort den mera äkta SLAM och ersatt det hela med t.ex. fetplatt baskagge utan stuns, på något vis synonymnt med högtalarljud modell dunka. Lyssnade just på några liveupptagningar från Ystad Jazzfestval som sändes i radion tidigare i år. Där finns inte bara slam utan en stor portion "livekänsla" av att alla verkligen spelar tillsammans. Dessutom låter luftigt/oansträngt och det är njutbart att lyssna högt. Brukar vara tecken på att lite mastering varit inblandat. I vilket fall väldigt mycket behagligare än nästan allt på dagens CD, trots mp3-liknande format (vad är det på SR via Internet?).

[Richard]

Men SLAM måste finnas med i inspelningen också, inte skapas av anläggningen. I många fall har man manipulerat bort den mera äkta SLAM och ersatt det hela med t.ex. fetplatt baskagge utan stuns, på något vis synonymnt med högtalarljud modell dunka. Lyssnade just på några liveupptagningar från Ystad Jazzfestval som sändes i radion tidigare i år. Där finns inte bara slam utan en stor portion "livekänsla" av att alla verkligen spelar tillsammans. Dessutom låter luftigt/oansträngt och det är njutbart att lyssna högt. Brukar vara tecken på att lite mastering varit inblandat. I vilket fall väldigt mycket behagligare än nästan allt på dagens CD, trots mp3-liknande format (vad är det på SR via Internet?).

Visst har du rätt i att dålig mixning kan förstöra mycket, men jag sticker ut hakan och påstår att de flesta inspelningarna är ganska njutbara om musikerna som spelar är duktiga och anläggningen gör sitt jobb.

[Martin]

SLAM SUGER FETT

Nä, men jag tror jag förstår vad som menas, fast sånt tycker jag snarare är tröttande i längden. Tvärtemot beroendeframkallande utan snarare imponerande. Lite Wilson Audio typ av ljud.

[micromodular]

Dynamiskt kompat och EQ:at för att de ska låta soft. Stora eller små högtalare. Krell eller Samsung. Wilson eller Ino. Rör eller trissa.
Dämpa eller diffusa. Dompan eller Emerson.
Jag tar mig ett glas vitt på fredag kroken och placerar min Doepfer synth i mitt knä och börja patcha och vrida på knappar och rattar. Jag jammar loss med min analoga synth utan en studio eller producent.
Skitskum musik flödar ut genom högtalarna, and I fucking love it!!

Mina två cent...bara sådär...

[Richard]

SLAM SUGER FETT

Nä, men jag tror jag förstår vad som menas, fast sånt tycker jag snarare är tröttande i längden. Tvärtemot beroendeframkallande utan snarare imponerande. Lite Wilson Audio typ av ljud.

Slam från avlopp är inge kul.

Förutsätter du att SLAM alltid är en färgning ? Jag menar att det tvärtom är avsaknaden av färgning som kan få till det där svänget och trycket i musiken.

[shifts]

Jag tror inte Martin förutsätter det.

Finns slam på inspelningen ska den höras/kännas.

[HenrikTornquist]

Är jag bara i rätt sinnesstämning behöver återgivningen inte vara i närheten av perfekt. Det viktigaste för min del är hur bra musiken i sig själv är, inte hur den återges. Min återgivning dras nog med en mängd fel som många här inte skulle tolerera, men lik förbannat: vissa skivor kan jag inte stänga av. Som Nattlorden skrev, när Marillions Misplaced Childhood har tagit slut börjar jag andas igen (förutom att han inte nämnde den specifika skivan).