Är det hifins fel att klassisk musik tappar mark?

[phloam]

Orsaken är enklare än så. Hör man inte musiken, är det då troligt att man tycker det är bra? Att det finns andra orsaker till att man inte förstår musiken är en annan sak, men att anläggningen inte är bra nog kan helt klart vara en orsak.

Jag är skeptisk - sitter just nu och lyssnar på klassiskt i hörlurar via datorn, och det funkar lika bra för det. Det låter faktiskt skitbra, jag kan inte säga att ljudet är problemet. Musiken går fram lika bra som alla annan musik så fort man vant sig vid uttrycket.

Såvida du inte har något verkligt extraordinärt bra så håller jag inte med. Någon sådan återgivningskvalitet har jag inte varit med om från någon dator.

Många tycker att man visst hör musiken via nästan vilka återgivare som helst, men där håller jag inte heller med. Visst, man hör en variant av musiken, men inte mycket av hur musikerna faktiskt spelar den. Man kan gissa, men det är långt ifrån samma sak. Det är så jag upplever det i varje fall.

Håller med om vartenda ord.

Det som blir knivigt är dock att veta vilken återgivning som är den sannaste .

Men då är vi tillbaks på ruta ett (eller nånstans mitt i diskussionen)

Vilken "variant" är acceptabel och vilken är det inte? Konkreta exempel, tack, på inspelning + anläggning. Eller ge mig ett enda exempel på en anläggning som iigger precis under vad som behövs för att "höra musiken" som det är tänkt. Eller vad som behövs för att slippa gissa?

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

[MichaelG]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

[Strmbrg]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

Jag läser kanske slarvigt jag också. Men oavsett det, så verkar det ganska meningslöst att försöka hitta den där gränsen. Och ganska knasigt att tro att den ens finns.

Nå, fortfarande - mikrofoner hör väl knappast likadant som en på-plats-varande lyssnare?
Det mikrofon-upptagna ljudet kan såklart behandlas varsamt för att undvika att det förändras. Det är en sak.
Men, att varsamhet i det avseendet även skulle betyda att det låter som det gjorde på plats känns rejält märkligt.

[Harryup]

Den där "gränsen" anser jag vara högst personlig.
Jag har träffat på flera musiker ifrån philharmonin i Stockholm som inte kunde höra skillnad överhuvudtaget på olika anläggningar. De förlorade sig direkt in i tolkningen och man kunde byta till helt olika högtalare mitt i stycket och de hade ingen som helst aning. Nu är väl inte det det vanligaste stadiet i sin musiklyssning för lyssnare men det finns.
Så för de så hade hifi'n ingen skuld i det hela.

[hcl]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

Jag läser kanske slarvigt jag också. Men oavsett det, så verkar det ganska meningslöst att försöka hitta den där gränsen. Och ganska knasigt att tro att den ens finns.

Nå, fortfarande - mikrofoner hör väl knappast likadant som en på-plats-varande lyssnare?
Det mikrofon-upptagna ljudet kan såklart behandlas varsamt för att undvika att det förändras. Det är en sak.
Men, att varsamhet i det avseendet även skulle betyda att det låter som det gjorde på plats känns rejält märkligt.

Det är nog ganska klart att man aldrig kommer ända fram. Total transparens i hela inspelningskedjan är sannolikt inte möjligt (bara det faktum att olika personer har olika frekvensrespons i olika riktningar och tillhörande anpassning i hörselsinnet gör det hela omöjligt, men så lång kanske man inte måste komma för att ändå komma över en nog hög uppfattbarhetsnivå.

När det gäller uppfattbarhet så tycker jag det förhåller sig som att olika musik, låtar, framföranden, inspelningar tillsammans med återgivande anläggning ger tillgång till musiken till någon viss nivå. En annan anläggning med liknande musikförmedlingsprestanda ger en uppfattbarhet på samma uppfattbarhetsnivå. Uppfattbarheten tycks komma i skov på så sätt att det inte är en linjärt ökande uppfattbarhet för linjärt ökande musikförmedlingsprestanda. Uppfattbarheten tycks komma stegvis, där steget inträder vid olika prestandaförbättringsnivåer för olika inspelningar.

Jag försöker med ett exempel;

Någon typisk pop-låt/inspelning med trummor, bas, elgitarr, synth och sång. För att fatta låten på lägsta nivå krävs inte mycket. Ungefär telefonfrekvensgång (ungefärligt passband 300-3500 Hz) räcker för att uppfatta melodin i sången, övertonerna i basspelet och grundtonerna hos övriga instrument. Har man dessutom hört många pop-låtar så kan man fylla i basslinga, frasering och övertoner så att efter några lyssningar har man lagt pusslet och kanske t.o.m. tycker låten är ganska bra. Med en standard hifi-anläggning (kanske 99.9% av allt som säljs i europa, inkl. 95% av s.k.seriös hifi och high-end) kommer man ett steg längre och får med allt väsentligt ur ett frekvensperspektiv, men beroende av var på denna nivå systemet spelar så kan det fortfarande vara svårt att riktigt uppfatta hur respektive instrument spelas och hur sammanhanget mellan de olika instrumenten verkligen är tänkt. Snabba tonsekvenser flyter ihop (mer eller mindre), det framgår inte med tillräcklig tydlighet när vissa anslag görs vilket gör att man t.ex. lätt får en förenklad (fel) bild av vissa rytmskapande sammanhang. Det börjar dock gå att (genom upprepad lyssning) föreställa sig hur sångare, solister vill förmedla inlevelse och någon känsla. På nästa nivå blir det klart att artisterna spelar klart bättre än man först kunde tro och att låten är mer välgjord. På denna nivå kan man plötsligt åter uppskatta något som man tidigare uppfattat som "enkel musik" eller uppskatta en musikstil som man normalt inte gillar. Mer av hur musikerna spelar faller på plats och varför blir nu plötsligt mer självklart.

Varje delsteg kan delas in i kategorier och (kanske) f.f.a så sker stegen olika beroende på lyssnare och musikstil.

[hcl]

Den där "gränsen" anser jag vara högst personlig.
Jag har träffat på flera musiker ifrån philharmonin i Stockholm som inte kunde höra skillnad överhuvudtaget på olika anläggningar. De förlorade sig direkt in i tolkningen och man kunde byta till helt olika högtalare mitt i stycket och de hade ingen som helst aning. Nu är väl inte det det vanligaste stadiet i sin musiklyssning för lyssnare men det finns.
Så för de så hade hifi'n ingen skuld i det hela.

För denna kategori tror jag det är väldigt svart-vitt.

SVART:
Nästan ingen hifi är bra nog att ge dessa lyssnare något som de inte redan skapar, helt automatsikt, i sitt huvud. Nästan inga inspelningar/anläggningar är heller nog bra för att denna ifyllnadsprocess kan förbikopplas och det kritiska lyssnandet kopplas in på den nivå man normalt ansätter i musikskaparsammanhanget.

VITT:
Å andra sidan är är det nog få anläggningar som är så dåliga att denna kategpri lyssnare inte förmår fylla i det som fattas och som ger dom det dom ändå söker då de lyssnar på musik.

NATTSVART:
Utan att veta så skulle jag ändå gissa att en bra dirigent, med det kritiska lyssnandet inkopplat skulle tycka att även en bra inspelning uppspelad på (vad de flesta skulle klassa som) en mycket bra hifianläggning ändå låter hemskt otillfredsställande jämfört med vad dirigenten skulle kräva av orkestern, i dirigentsituationen.

[Strmbrg]

Vet inte säkert såklart, men jag får en viss känsla av att några här menar att en dålig anläggning får det att låta som att orkestern eller delar av den spelar fel.

[RogerGustavsson]

Nå, fortfarande - mikrofoner hör väl knappast likadant som en på-plats-varande lyssnare?
Det mikrofon-upptagna ljudet kan såklart behandlas varsamt för att undvika att det förändras. Det är en sak.
Men, att varsamhet i det avseendet även skulle betyda att det låter som det gjorde på plats känns rejält märkligt.

Det är därför mikrofonerna inte ställs på lyssningsplats. I många fall är färre mikrofoner en fördel men det ställer ofta större krav på den anläggning som ska återge inspelningen och möjligen får man skruv upp ljudnivån en del. Få-mikrofonupptagningar utan nämnvärd dynamikreducering låter i mina öron närmare det verkliga framförandet. Egna enkla inspelningar av musikframträdanden där inte PA-högtalare används kan bli förvånansvärt bra. Dessvärre får man nöja sig med lite amatörmusiker men ändå. Tror en stor del av köpemusiken idag är manipulerad för att återges av rätt enkla anläggningar.

Så här i jultid plockas ett antal julskivor fram. Fortfarande står sig Bertil Alving's inspelning Cantate Domino väldigt bra. Det går att skruva upp ljudnivån rejält utan någon skrikighet. Har några andra julskivor där dynamikreduceringen är störande.

Det där med musiker och lyssning. De verkar ha musiken i huvudet, det hade även Beethoven som var helt döv under många år. Jag och hustrun hör olika när vi är på konsert, alla har nog sitt sätt att lyssna och det märks ju på inläggen i denna tråd.

Vet inte säkert såklart, men jag får en viss känsla av att några här menar att en dålig anläggning får det att låta som att orkestern eller delar av den spelar fel.

Det tycker inte jag men balansen hos orkestern kan bli annorlunda och tonalt är det ofta för ljust.

[hcl]

Vet inte säkert såklart, men jag får en viss känsla av att några här menar att en dålig anläggning får det att låta som att orkestern eller delar av den spelar fel.

Inte direkt fel, men mer eller mindre bra.

Att inspelning och uppspelning inte även påverkar hur man uppfattar hur de som spelar faktiskt spelar tycker jag vore märkligt. Varför skulle bara klang eller mindre väsentliga aspekter påverkas? Det ter sig rimligt att även det mest väsentliga påverkas.

Hur mycket man lider av det beror troligen på hur olika personers musiklyssningssinne fungerar. Att lida måttligt av det är i någon mening bra, men det gör troligen också att man är mindre öppen för det som faktiskt spelas. Ju mer man fyller i ju mindre tar man troligen in av det som faktisk återges.

Så tror jag.

[hifikg]

...Det där med musiker och lyssning. De verkar ha musiken i huvudet, det hade även Beethoven som var helt döv under många år. ...

Det där har jag funderat på. Betyder det att en van musiker klarar sig med en enklare anläggning (resten finns i huvudet så att säga) eller gör det att hen ställer brutalt höga krav på återgivningen för att inte störas? Brukar kika runt lite när musiker och andra intervjuas, men ser sällan några spännande anläggningar i bakgrunden. Sten Broman nyttjade riktiga grejor såg jag i en annons en gång och en del musiker har rejält flashiga system, men det kanske mest är för att de har råd liksom. Finns det någon tumregel (!?) här?

[Magnuz]

Finns det någon tumregel (!?) här?

Ja: Riktiga musiker har skitsystem och bryr sig inte.

[hcl]

Finns det någon tumregel (!?) här?

Ja: Riktiga musiker har skitsystem och bryr sig inte.

De kommentarer jag hört tyder snarare på att musiker i det här är ungefär som folk i gemen, d.v.s. vissa lyssnar mer och fyller i mindre, dessa vill ha bra anläggning och vissa lyssnar mindre och fyller i mer, dessa är inte alls lika kräsna. Det tycks inte vara så att alla musiker fyller i allt som saknas och inte heller att alla musiker är extremt observanta på hur det låter.

[Magnuz]

De kommentarer jag hört tyder snarare på att musiker i det här är ungefär som folk i gemen

Precis. De flesta bryr sig inte så mycket.

[hcl]

De kommentarer jag hört tyder snarare på att musiker i det här är ungefär som folk i gemen

Precis. De flesta bryr sig inte så mycket.

Nej, det skrev jag inte. Musiker bryr sig alldeles säkert i mycket större utsträcknng, men bland musikerna så finns alla varianter, precis som bland vanliga musikkonsumenter.

Att så många, vanligt folk likväl som musiker ofta inte har speciellt imponerande hifi tror jag mer beror på exponering (eller brist på exponering). De flesta har säkert aldrig ens haft möjlighet att höra något verkligt bra och drar därmed slutsatsen att hifi eller ej inte gör speciellt stor skillnad. Så tror jag det är även bland s.k. hifi-intresserade.

[petersteindl]

Nej, det är ju naturligtvis bs fel att den klassiska musiken tappar mark.

Mvh
Peter

[Strmbrg]

De kommentarer jag hört tyder snarare på att musiker i det här är ungefär som folk i gemen

Precis. De flesta bryr sig inte så mycket.

Nej, och när de spelar har de flesta sitt instrument nästan i nyllet, och sitter mitt i röran nånstans. Det blir en helt annan kaka av det.

För min del är nog själva hifi-intresset mest bara ett teknikbaserat intresse. Inget fel i det, men det är knappast för musikinträngandets skull jag har skaffat en massa prylar under årens lopp.
Vore jag purt intresserad av enbart musiken så dög nog "närapå vad sjutton som helst".

Men nu har jag ju en massa dyra pryttlar och ids inte "byta ner mig".

[celef]

De kommentarer jag hört tyder snarare på att musiker i det här är ungefär som folk i gemen

Precis. De flesta bryr sig inte så mycket.

Nej, det skrev jag inte. Musiker bryr sig alldeles säkert i mycket större utsträcknng, men bland musikerna så finns alla varianter, precis som bland vanliga musikkonsumenter.

Att så många, vanligt folk likväl som musiker ofta inte har speciellt imponerande hifi tror jag mer beror på exponering (eller brist på exponering). De flesta har säkert aldrig ens haft möjlighet att höra något verkligt bra och drar därmed slutsatsen att hifi eller ej inte gör speciellt stor skillnad. Så tror jag det är även bland s.k. hifi-intresserade.

Jag tror det är rätt dyrt att vara musiker, kvalitet brukar kosta och det gäller nog instrument och kringutrustning oxå, jag har fått uppfattningen att musiker i regel prioriterar den egna utrustningen framför en fin och dyr stereo

[hcl]

Jag tror det är rätt dyrt att vara musiker, kvalitet brukar kosta och det gäller nog instrument och kringutrustning oxå, jag har fått uppfattningen att musiker i regel prioriterar den egna utrustningen framför en fin och dyr stereo

Det har du säkert rätt i. Klok prioritering tror jag.

[faema]

celef skrev:
Jag tror det är rätt dyrt att vara musiker, kvalitet brukar kosta och det gäller nog instrument och kringutrustning oxå, jag har fått uppfattningen att musiker i regel prioriterar den egna utrustningen framför en fin och dyr stereo

Nja, tror inte det.
Jag hängde mycket hos Radiolagret, en seriös Hifi-handlare på den tid när det begav sig. De berättade att av deras kunder var en stor del från Göteborgsymfonikerna och de köpte bra grejer, de var mycket kräsna.
Att kundernaq gick dit kan ju också bero på att deras butik låg ett stenkast från koncerthallen.

[phloam]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... 69#1600369

Om det är lättare att ta till sig viss musik med bättre anläggning, medför inte det att det är svårare att ta tills sig viss musik ju sämre anläggning? Tills det inte går alls? Och var går då den gränsen? Trattgrammofon?

Eller var går gränsen för när man kan ta till sig musiken utan problem? Det måste man ju kunna definiera åtminstone på ett ungefär, annars är det bara ett löst påstående med smak av snömos.

Antingen det, eller så erkänner man att man alltid kan ta till sig musiken oavsett återgivningskvalitet, det är bara det att det blir mer njutbart ju bättre anläggning man har.

[IngOehman]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

Jag läser kanske slarvigt jag också. Men oavsett det, så verkar det ganska meningslöst att försöka hitta den där gränsen. Och ganska knasigt att tro att den ens finns.

Nå, fortfarande - mikrofoner hör väl knappast likadant som en på-plats-varande lyssnare?
Det mikrofon-upptagna ljudet kan såklart behandlas varsamt för att undvika att det förändras. Det är en sak.
Men, att varsamhet i det avseendet även skulle betyda att det låter som det gjorde på plats känns rejält märkligt.

Märkligt att tro så kanske, men märkligt eller inte, så är det i varje fall fel.
Mikrofonerna tar alls inte upp ljud som lyssnaren på plats om de inte är
ett konsthuvud och inspelningen är avsedd att avlyssnas med hörlurar.

I annat fall behöver mikrofonerna placeras med insikt om hur de skiljer sig
från öronen, och hur hela stereofoniska konceptet gör det. Lite förenklat
kan man säga att på samma sätt som högtalarna inte sitter fast i öronen
utan står på en viss distans och kommunicerar både direkt och via rummet
med öronen, så måste denna distans exkluderas vid inspelningstillfället.

Man tar helt enkelt upp ljudet "på vägen". Så vad mickarna gör är att skapa
en portal, en stor öppning på lämpligt ställe, och högtalarna är den andra
halvan således att de skapar ett stort och förhoppningsvis vidöppet fönster
mot inspelningsvärlden.


Vh, iö

- - - - -

PS. I verkligheten är det mycket mera komplex än så att göra goda inspel-
ningar, framförallt på grund av en massa geometriska distorsioner som man
som inspelningstekniker bör förstå i detalj för att man skall kunna undvika
dem. Men i sin enkelhet är portaltänket ändå kanske en liten hjälp att förstå
(för den som inte behöver bli expert på att spela in) varför mikrofonerna inte
kan placerar på lyssningsplats om man vill att det skall låta som det gjorde
på lyssningsplats när man lyssnar på inspelningen.

[MichaelG]

Om det är lättare att ta till sig viss musik med bättre anläggning, medför inte det att det är svårare att ta tills sig viss musik ju sämre anläggning? Tills det inte går alls? Och var går då den gränsen? Trattgrammofon?

Eller var går gränsen för när man kan ta till sig musiken utan problem? Det måste man ju kunna definiera åtminstone på ett ungefär, annars är det bara ett löst påstående med smak av snömos.

Antingen det, eller så erkänner man att man alltid kan ta till sig musiken oavsett återgivningskvalitet, det är bara det att det blir mer njutbart ju bättre anläggning man har.

Ingen annan än du påstår att det måste finnas en gräns. Varför tror/tycker du att det måste vara så?

För mig är det en flytande skala som i praktiken börjar vid "enklare klockradio/sämre mobiltelefon" i ena änden och "live under optimala förhållanden" i andra änden. Och någonstans däremellan kan vi plotta in olika typer av musiklyssningsapparatur. Min tes är att ju mer man hör av musiken - desto lättare är det att förstå den. Omvänt blir då att ju bättre man redan känner musiken - desto mindre kan man höra av den och ändå njuta.

Överfört till ljudanläggning blir då att en bättre anläggning visar upp mer av musiken än vad en sämre anlägning gör (jämför om man utan problem kan höra vilka instrument som spelar eller om man behöver gissa om det är en basklarinett eller kontrafagott respektiv bastrombone eller bastuba - i många anläggningar kan man inte ens höra skillnad på en tuba och en kontrabas när ljudbilden blir litet komplex).

Jag kan njuta av Våroffer via en klockradio därför att jag kan verket. När jag hör skrället in i örat, hör jag orkestern inne i huvudet. Om jag aldrig hört Våroffer tidigare, skulle jag ha avsevärt mycket svårare att njuta av verket via en klockradio.

[petersteindl]

Vi behöver ju inte konstatera att musik blir bättre ju bättre grejer som används utan i denna tråden undras det om det finns nån undre gräns då "viss musik" inte fungerar som tänkt. Hävdar man det så får man ju faktiskt.se vara beredd på att visa exakt var den gränsen går för en själv.

Jag kanske läser slarvigt, men jag har inte sett någon i denna tråd som påstår detta. Dvs att det finns en gräns då viss musik inte fungerar som tänkt. Däremot är vi några stycken som tycker att det är lättare att ta till sig viss musik ju bättre anläggning den spelas genom.

http://www.faktiskt.se/modules.php?name ... 69#1600369

Om det är lättare att ta till sig viss musik med bättre anläggning, medför inte det att det är svårare att ta tills sig viss musik ju sämre anläggning? Tills det inte går alls? Och var går då den gränsen? Trattgrammofon?

Eller var går gränsen för när man kan ta till sig musiken utan problem? Det måste man ju kunna definiera åtminstone på ett ungefär, annars är det bara ett löst påstående med smak av snömos.

Antingen det, eller så erkänner man att man alltid kan ta till sig musiken oavsett återgivningskvalitet, det är bara det att det blir mer njutbart ju bättre anläggning man har.

Om du skriver ett musikstycke som består av en massa toner som ligger från 60 Hz och neråt och spelar upp detta på en trattgrammofon, så blir det inte mycket till musik via trattgrammofonen. Det kan dock vara en mäkta upplevelse med en superdupermegamojänganläggning

Dessutom pratas det om att ta till sig musiken. Det är inte det avgörande. Det avgörande är om underhållningsvärdet av den underhållning som finns i valsituationen är störst med klassisk musik. Om inte, så tenderar människan att prioritera den underhållning som människan får mest belöning av i de nervsystem som ingår i belöningscentra i proportion till vad det kostarr i form av pengar och nedlagd energi.

Uppenbarligen är det så att du Phloam får mer belöning i ditt nervsystem att skriva inlägg på faktiskt istället för att lyssna på en snutt musik. Det är ett val som du gör. Vid alla tillfällen som du väljer att skriva så är det på grund av att det ger dig mest utdelning i valögonblicket. I det här fallet så handlade det inte om att välja mellan att lyssna på klassisk musik eller David Bowie. Du väljer ju även bort David Bowie till förmån för att skriva på faktiskt.

Det handlar om att välja det man tycker ger en mest i förhållande till arbetsinsats och tillgänglig tid d v s ork och lust.

Det är just det jag velat påpeka i mina tidigare inlägg.

Mvh
Peter

[jockewe]

Jag tror att en finare anläggning i en fungerande akustik kan ha potential att tydligt exponera fler detaljer i en inspelning.

Sen är frågorna många, t.ex;
finns dessa detaljer ens överhuvudtaget? ("bra"/"dålig" musiker)
Är de intressanta eller ens relevanta för just den lyssnaren?
Är det störande att akustiken på ett phonogram från en välkänd lokal inte alls korresponderar med den lokalen etc.

Jag har en kollega som nästan spenderat en fjärdedel av vad hans instrument är värt på sin ljudanläggning, själv är jag inte i närheten... (en fin fiol får du knappast under millen)

Här på detta forum tror jag att vi är ovanligt väl disponerade att förstå skillnaden mellan att höra och att lyssna, ibland blir hörandet lidande av lyssnandet om ni förstår vad jag menar. Enklare uttryckt, om man inte skiter i HUR det låter efter en liten stunds lyssnande är det helt enkelt inte läge att lyssna mer! Eller?

Min gräns för att klara Evert Taube var snäv när jag var yngre, tyckte han var en mycket blek trubadur, senare fick jag höra en uppspelning som gjorde att jag begrep hans mer finstilta "färghantering" och DÅ plötsligt vände min uppfattning till respekt... Där låg just den gränsen, hur många liknande gränser finns det?

[Laila]

Finns nog(tyvärr) massvis med liknande gränser, gissar jag . . . typ . *

*Vilket ju kan ses som en positiv tillgång . . . ety att de kan överbryggas . . .

[roggaro]

härligt inlägg jockewe och kan inte på något vis i världen invända ang. specifikt detaljerna (bra eller dåliga). de hörs och finns där för finsmakaren är jag övertygad om

[RogerGustavsson]

Så här i jultider går det knappast undvika att höra Jussi Björling ta ton i "O helga natt/Adam's Julsång". De allra flesta reflekterar knappast över hur hans sång kan ha tänkas låtit i verkligheten utan tar in stycket som ett historiskt inslag. De inspelningar som finns verkar inte göra stycket eller honom rättvisa. Det kanske finns någon inspelning som är någorlunda modern ljudmässigt? Med modern menar jag mera som bättre inspelningar från 50-talet.

[ajna]

Hej Roger! Lyssna på den här.
http://open.spotify.com/track/25kc04AdhLUyAGSPHzWmdP
Inspelad 1959.

[sportbilsentusiasten]

Så här i jultider går det knappast undvika att höra Jussi Björling ta ton i "O helga natt/Adam's Julsång". De allra flesta reflekterar knappast över hur hans sång kan ha tänkas låtit i verkligheten utan tar in stycket som ett historiskt inslag. De inspelningar som finns verkar inte göra stycket eller honom rättvisa. Det kanske finns någon inspelning som är någorlunda modern ljudmässigt? Med modern menar jag mera som bättre inspelningar från 50-talet.

Tror du?
Oavsett på vilket system jag hör Jussi sjunga tänker jag alltid på hur OTROLIGT han sjunger och hur overkligt bra det måste varit live.

Inspelningerna av Jussi är typiska exempel på hur bra det musikaliska budskapet går fram i äldre inspelningar som gjordes med enkla okomplexa utrustningar och som inte "fixades till" efteråt som dagens gör.

[RogerGustavsson]

Det låter i mina öron skrikigt om Jussi och orkestern verkar spela i en annan lokal. Spåret efter, från La Boheme är klart bättre. Det finns en betydligt äldre Jussi-inspelning från 1939 med Beethoven's "Adelaide" på en av danska High Fidelity's CD (nr 17, var tvungen att leta fram den). Kanske denna, http://open.spotify.com/track/6JUpmsLpmUkEmkD0Gt1XzE, fast den på CD:n är från Nimbus och låter möjligen bättre.
Den fungerar mycket bättre för mig trots sämre ljud. Antar att det är lättare att återge mindre komplexa förlopp i dessa äldre inspelningar. Stor orkester som brakar på gör sig inte så bra.

Den här tycker jag också är trevlig, http://open.spotify.com/track/5zaRS6GcnL7Npgji3kNzCW

Jo, äldre inspelningar kan vara riktigt bra. En mina favoriter är David och Igor Oistrach i Bach's "Konsert för två violiner".