av OlA-68 » 2014-05-25 23:53
tänkte att jag tar och lägger in talet så det finns bevarat i faktisktgängets vård och omsorg
Tal hållit till Naqrefs minne Från Sista ordet
I dag har jag försökt att minnas när jag och Anders sågs för första gången …
Det var inte lätt att se var vår vänskap började.
Jag har för mig att det var kring millennieskiftet som vi började umgås. Det kom att bli en vänskap som framför allt kan sammanfattas i mat och hi-fi.
Vi sågs helt enkelt över en bit mat, lyssnade på musik, pysslade om stereon och renoverade högtalare.
Och just när det gäller högtalare har Anders varit en stor kraft i den kulturgärning som vi båda har sagts genomfört. Vi fick beröm av hi-fi-Sverige för restaurering och förfinande av svensk 70- och 80-tals-hi-fi. I synnerhet då högtalare ursprungligen konstruerade av Stig Carlsson.
Anders fantastiska öra för ljud har inspirerat mången lyssnare, och hans kunnande kommer fortsättningsvis att ge eko inom svensk hi-fi.
Arken-mässans Peoples Choice-pris var inte för inte.
Alla dessa saker började ofta med ett upptaktsmöte i Vä, gärna med ärter och punsch en torsdag, där vi planerade kommande helg. Dagar vid lödpennan kombinerades med resor.
Resor till vänner och mässor i Trollhättan, Göteborg, Hammenhög, Stockholm och Köpenhamn.
Det fanns en ganska nära tid då inget fortfarande var omöjligt. Trots sjukdom.
Som när vi förra sommaren var på Maglehemsfestivalen. En musikfest i en fårahage; vi, några öl, varsitt tält och en massa musik. Underbart och hoppfullt, för då pratade vi om att, eftersom allt funkade så bra trots rådande omständigheter, skulle vi våga oss på något större. Kanske en Roskildefestival, eller varför inte en resa till New York.
Många projekt och planer fanns, tillräckligt för att fylla en mansålder. Några drogs i hamn, andra föll ifrån.
Nu vill jag komma med ett svar på frågan: När slutar en vänskap? Aldrig!
En vänskap sluta aldrig.
Den är oomkullrunkerlig.
Saknaden är stor men minnet lever. Minnet lever så länge vänner pratar om en vän, nämner i förbifarten, hänger upp ett porträtt, om ej på vägen, så på näthinnan.
Alla som en gång träffat Anders får från denna dag ha med honom som en vän i minnet.
För så gick en dag för aldrig mera komma åter.
inlagt här för er som så mangrant hedrade en forumgigant med ert sammanskott men ej kunde av olika skäl medverka
jag får inte ut ngt av att vara bland dem som inte förstår mig