Lådan skall ha lov att röra sig, och storleken på rörelsen blir ju baserad på viktskillnaden mellan lådan och den rörliga massan i elementet. 1000ggr skillnad har väl omnämnt som önskvärd målsättning, men jag har funnit att det praktiskt verkar svårt att nå mycket längre än 300ggr för en baslåda. Sen skall ju uppställningen, hur den nu än utförs, vara sådan att resonansfrekvensen ligger en bra bit under det lägsta som spelas, 3-5 Hz något gärna. För rätt avstämning krävs viktmatchning.
Det klassiska experimentet med vikt i fjäder fungerar bra som förklaring; drar man upp och ned långsamt så hänger vikten med - då är vi under resonans. Ökar man farten så börjar vikten svänga mer och mer våldsamt och när den svänger som mest är vi på resonans och då svänger den dessutom i motfas. Ökar man ryckandet ytterligare så saktar den in till att (ideellt) stanna helt. Så bra fixar man dock inte att rycka per hand, men man kommer bra nära. Och då är man alltså över resonansfrekvens.
Alltså... det musikspelande som högtalaren gör motsvarar ryckandet över resonans om du har stående på mjukfötter. Viktskillnaden element/låda styr hur pass mycket du skulle få om det skulle röra sig. Om du dessutom inte får några resonanser i själva kabinettet så är det lättmätt med en accelerometer hur pass still en sådan låda står. Finns ganska känsliga sådana i våra moderna telefoner med rätt app, t.ex.
]
