Dr_Tinnitus skrev:Nu kanske jag är dum, men det du säger känns inte rätt i min gamla teknikspäckade hjärna, jag får det inte att gå ihop riktigt....
Du menar alltså att om högtalaren står på spikes så vill kabinettet lättare tendera att börja röra sig uppåt och ned i fallet med just mina högtalare som har två st motkopplade 10" basar sittandes vertikalt i push-pull konfiguration och spelandes i varsin kavitet med "bakkroppen".
Det känns inte rätt faktiskt, men jag kanske har fel, att spikes skulle göra det lättare för kabinettet att börja röra sig upp och ned, än med mjuka fötter.
Dr Tinnitus
Inte lättare - lika lätt. Båda är lika mjuka (de är ju dominerade av massatrögheten från lådan) över resonansfrekvensen, som brukar ligga på någon eller några Hz med SD, och drygt 20 Hz med spikar. Reaktionsrörelsen blir alltså ungefär lika stor.
Låt mig dock påpeka att isolationen med både SD och spikar är effektivare när reaktionskrafterna är i horisontalledd, som de flesta högtalare. Av ditt senaste inlägg ser jag att du skriver "ned och upp", så jag inser att de två basarna inte har membranrörelser som slänger ut varandra mekaniskt (men förstärker akustiskt förstås!). I vertikalledd är ofta spikfotsresonansen näsan uppe i lägre delen av röstområdet! (100 Hz) Då är risk att det är riktigt illa.
I det fortsatta resonemanget utgår jag ifrån en normal högtalare med baselementet monterat på fronten. Så att det blir relevant för så många som möjligt.
Skillnaden mellan SD och spik är, att står högtalarna på spikar så blir reaktionen en nära odämpad (stor amplitud många cykler) resonansrörelse i basområdet. Står de på SD emellertid tar de sig tillbaka till ursprungläget samtidigt som membranet gör det! Reaktionskrafterna är ju symmetriska när membranaccelerationen är det.
Den lilla acceleration som SD-fötterna hunnit utsätta högtalarna för när den kortvarigt var "ur position" (en tusendels millimeter kanske om membranen rörde sig en mm?) ger förvisso en störning i rörelsemönstret, men på grund av att resonansfrekvensen för högtalaren på SD-fötter är så extremt lågfrekvent kan man nästan betrakta högtalaren som "frisvävande".
Efter transienten är alltså störningen med spikfötter en lång resonanston, med en amplitud praktiskt taget lika stor som högtalarrubbningen var initialt efter transienten. Med SD-fötter är motsvarande störning närmast ickeexisterande.
Högtalarlådan beskriver med SD en nära nog perfekt spegelrörelse av membranet, men säg tusen gånger mindre (beror på viktförhållandena mellan membran och kabinett i aktuell högtalare). Denna spegelrörelse brukar inte vara mycket att bry sig om, det är ingen audiofrekvent resonant rörelse.
Med spikfötter emellertid, är spegelrörelsen ständigt ackompagnerad av eftersläpande hög Q-iga spikresonanser. Inget roligt!
Om man inte gillar dem subjektivit förstås. Mig stör dom bara.
Vh, Ing. Öhman
PS. Nu orkar jag, trots dr Tinnitus fina inlägg, inte skriva mer på Faktiskt. Kanske återkommer om en vecka. Mors!