Om vi får anta felslag av Nattlorden så vill jag nog hävda att han är på pricken rätt i sin bedömning. Med skapligt tätt programmaterial så börjar det bli nästan omöjligt att tala med varandra vid 105-110 dB.
Det finns dock en sak som skiljer goda från dåliga anläggningar (anläggningar som har det gemensamt att de spelas så starkt och att det då är svårt att tala med varandra) nämligen: Att det låter bra och inte alls högt från den goda anläggningen men plågsamt illa från den dåliga.
----------------------------------------------------------------
RogerGustavsson skrev:Nattlorden skrev:MichaelG skrev:Jag vill alltså kunna spela mycket starkt - och med mycket starkt menar jag så starkt att det inte går att höra vad soffgrannen säger ens om hen skriker.
Skall du verkligen spela så högt, eller vill du bara ha kapaciteten? Jag har bara varit med om det hos Ola-68 och mina öron mådde inte bra flera dagar efteråt.
Den där Thomas Lagö hävdade en sak i Jönköping som avviker lite från det där med hög ljudnivå där man inte kan höra varandra. Jo, att man vid hög lyssningsnivå ändå ska kunna tala med varandra är ett tecken på god återgivning. Vid lyssning på levande musik (live) brukar det inte vara ett problem med att kommunicera med grannen bredvid. Är alltså benägen att hålla med lite. Jo, Ola-68 brukar spela rätt högt/högre än vad många föredrar och så var även fallet på på demo av Larsen Sweetspot senast, gick svårligen att samtala med närmast granne i det rummet.
Det där är väl mest bara ännu ett exempel på att folk försöker förenkla saker som är komplicerade och göra tumregler av dem, för att andra skall kunna lära sig dem utantill och känna att de "förstår" eller "vet hur det är".
I verkligheten så finns båda aspekterna.
Vad som definitivt är sant är att musik med hög crestfaktor typiskt maskerar mycket mindre i förhållande till sitt maxljudtryck än tät musik.
Anläggningar som distorderar kan dels maskera värre än programmaterialet i sig, genom att distordera programmaterialet. Och när så är fallet så låter det också mycket högre än det är. I förhållande till hur högt det låter så brukar det inte maserara illa. Däremot är det som regel då mindre maxljudtrycksstarkt än det låter.
Vad som också är sant är att en högklassig återgivning av ett tätt (potential till maskering) men högrent programmaterial, gör att det är lätt att underskatta ljudnivån, vilket man dock märker att man har gjort när man försöker tala och märker att man inte hör någonting!
Ett säkert sätt att se till så att det inte blir för svårt att tala med varandra, är att inte spela jättestarkt. Lagö argumenterade starkt för svaga nivåer, läs runt 100 dB eller lite drygt det, som starkast. Vid sådana nivåer och om man spelar rimligt okomprimerad musik så får det vara bra dålig ljudkvalitet om det skall vara svårt att tala med varandra. Andra fördelar är att man behöver ett mycket mindre PA.

På Jönkäpingsmässan så var dock ljudkvaliteten stundtals väldigt dålig, framförallt på grund av programmaterialet är min bedömning, och det var inte bara svårt att tala med varandra, utan det lät så illa att jag var tvungen att hålla för öronen.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).