Hamelin! Vad roligt att fler hittat fram till Hamelin på egen hand! När jag hörde honom första gången på ett dåligt kassettband i början av 90-talet, så häpnande jag bara att någon kunde spela på detta sätt. Omöjligt var det bara och dessutom i verk som de flesta pianister undviker för att de helt enkelt är för svåra eller kräver ett enormt jobb för att lära sig. Jag bestämde mig för att bjuda in honom till Sverige och gjorde det till slut fem gånger. Min bror Jörgen såg till att han fick spela i Västernorrland genom Länsmusiken där.
Klaverlitteraturen är i princip oöverskådlig med åtminstone 5 sekler, så det är mycket bra att han har ett intresse att leta upp tonsättare som varit okända och ge ut skivor med dem.
Jag kan speciellt rekommendera Rzewskis variationer över en folkvisa ”The people United Will never be defeated”. Verket vill jag påstå är en av de mest kreativa och varierade verk som någonsin skrivits för piano. På skivan finns också två Ballader av Rzewski. Den avslutande ”Winnsboro Cotton Mill Blues” är helt enkelt enorm på alla sätt och vis. Bommullsmaskinerna återges med en rasande kraft och verket är naturligtvis mycket sällan spelat då det helt enkelt är för svårt, även för pianister på hög internationell nivå. Hyperion CDA67077. Köp den gärna och förundras över hur det är möjligt att spela piano på detta sätt.
Hamelin är också en enastående kompositör och hävdar att man själv bör skriva musik för att kunna bättre förstå pianot som instrument och vilka möjligheter som finns. Han har nyligen gett ut 12 Etyder i moll-tonarter på Peters förslag. Där finns den omskrivna ”Omaggio a Domenico Scarlatti” som nämns i tråden. Men även ett originalverk (alltså ej en bearbetning) som avslutas med en otroligt briljant fyrstämmig fuga.
Hamelin har stor humor vilket man inte kan säga om alla pianister idag. Jag finner många kända artister vara riktiga dysterkvistar och därför mindre roliga att lyssna på. Jag går numera sällan på konserten då artisturvalet i Stockholm intresserar mig mycket lite. Men Hamelin spelar ibland i pianoserien i Helsingborg och lär återkomma 2017. Jag kommer att åka dit.
Jag trodde någonstans att spelar man på detta överlägsna sätt så är allt grönt. Men olika konserthus precis som olika stora skivbolag, är mycket konservativa organisationer som gärna vill att vissa standardverk ska spelas och spelas in om och om igen. Det är i Konserthusen som pengarna finns och därför blir de tongivande, men turligt nog så spelar Hamelin lika gärna soloaftnar.
Första gången han kom till Sverige 1995 så ville han prova flygeln innan vi gick till hotellrummet. Han skulle ju spela i en källare i en Stockholmsförort. Klart att han var orolig. Han satt sig ner och helt ouppvärmd spelade han Alkan, den sista Etyden ur op.79 Trois Grande Etudes. Ett i princip ospelbart stycke som han rev av i ett rasande tempo och kunde samtidigt lätt prata med mig och kommentera flygeln. En egentligen omöjlig prestation. Jag har själv spelat på diplomnivå och även hört live och på skiva de flesta pianister av någon dignitet i världen, och kan intyga att detta gör man bara inte om.
Så till den eviga fråga om musik kontra teknik
Här finns inte något val mellan musik kontra teknik. Har man inte tekniken så kan man helt enkelt inte spela stycket. Det sista är något man ofta glömmer bort i diskussionen mellan teknik kontra musik. Jag kan enkelt säga: att saknar man en mycket god teknik så blir uttrycksmöjligheterna endast ytterst begränsade. För mig är ”normala” pianister med dessutom en normal ”repertoar”, lätt tråkiga att lyssna på. Det blir som Hamburgare med Cola när det finns utsökta restauranger som serverar en dröm ...
På den första konserten i Amorinasalen så spelade Hamelin även några av Godowskys bearbetningar av Chopins Etyder. De är stycken som kanske märkligt nog är främst av lyrisk karaktär. Han valde en bearbetning av Chopins s.k. svarta tangenter, en vänsterhandsetyd – vilket man aldrig skulle tro om man inte såg klaviaturen eller noterna – samt den enorma a-molletyden. Efter det sistnämnda stycket gick det ett sus genom publiken, en sådan vinterstorm (som stycket kallas) hade de aldrig hört tidigare. Hamelin har också gjort en bearbetning där han kombinerar de tre a-molletyderna av Chopin samtidigt (!), något som Godowsky försökte skriva men aldrig genomförde, trots att han gjorde 55 olika bearbetningar av etyderna.
Det kan möjligen låta på mig som Hamelin är något slags teknikmonster. Men han är kanske märkligt nog (?) i första hand en lyrisk pianist och inte alltid så dramatisk som andra musiker. Tyvärr har hans ”rykte” om sig att vara en teknikpianist – vilket jag alltså inte tycker att han i första hand är – lett till att Konserthus anlitat honom i mindre grad är andra pianister, som jag definitivt menar är klart sämre pianister. Hans otraditionella repertoar har också inte alltid fallit Konserthusen i smaken. Denna typ av diskriminering är svår att förstå. Dock kan man inte i längden hindra en så stor begåvning, och han spelar numera med de största orkestrarna.
Jag har så mycket att berätta om honom, alla de gånger jag stått bredvid honom och lyssnat och häpnat över hans förmåga. Jag och min bror höll också på i 2 år för att övertyga TV att göra en filmad konsert med Hamelin. Till slut gick det och den har sänts några gånger i TV.
Konserten finns på Youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=DFVFyvUI3dMTill det besöket i Sverige hade han repertoar för en timmes TV-konsert med publik, en lång pianoafton (ca. 2 timmar) för Amorinasalen, en modern pianokonsert för Helsingfors, samt de båda pianokonserterna av Sjostakovitj som han skulle spela in på skiva i England. Något alldeles extra att kunna hålla i huvudet då allt genomfördes under en veckas tid. Få pianister mäktar att göra detsamma. De tre pianokonserterna finns på Hyperion och tillhör de bästa versionerna av dessa konserter. Intressant samt även vacker musik.
/Torrowitz
Här finns bilder på Hamelin (på flera sidor) och även andra artister:
http://www.torgny.biz/Amorina_Recitals_1.htm