När det gäller vibratosång är ju saken mera komplicerad, eftersom det i hög grad är en avsiktsfråga vad som är förvrängt och vad som inte är det, men visst kan det bara befriande att höra sång utan eller med måttligt vibrato ibland.
När det gäller tremolofrågan kan jag berätta att skälen till att man hör sådant kan vara legio. Den du skissade vill jag nog säga är den minst vanliga (därmed inte sagt att det inte är så, för dig, men jag är fundersam).
De mest vanliga skälen är att man har en återgivningskedja (inklusive rummet) som har alltför ojämn tonkurva eller att - håll i dig nu - det som framsjungits faktiskt inte är ett riktigt vibrato!
Det är mycket vanligt, i varje fall när det gäller sång, att "vibratot" substitueras med vad som ibland kalla stötvibrato - alltså tremolo! Det är nämligen mycket lättare för många röster att darra i nivå än att göra ett riktigt vibrato.
Vibratofrekvens kom du också in på, och jag måste ju hålla med dig om att Elisabeth Söderströms (i den unga karriären) vibrato - och för all del hela sångrösten och tekniken allt som allt - är alldeles fantastisk. Att hon sorteras som nummer två och ibland knappt ens det, av svenska sopraner är bara fel. Nummer ett är hon ju! Birgit Nilssons falsksång (absolut gehör eller inte) klarade jag knappt alls.
Märkligt nog (givet vad du skrev) håller jag dock just Callas som nummer ett i världen. Men, lika varandra är de ju inte alls. Man det är väl som med maträtter. Ens favorit och andraval behöver ju inte vara ett dugg lika varandra. I Callas fall handlar det ju om uttrycket, som är så stort att man knappt förstår varför andra sångerskor sjunger överhuvudtaget. Men visst har hon en märklig röst, och bara det gått ett tag sedan jag hört Callas, så går det ju att lyssna på andra också.
Det där med vibratofrekvens vill jag säga några ord om också, nämligen att det är väldigt beroende på VAD det är som spelas. Allt är ju inte sång här i världen. Jag köper inte det rätt vanliga "ju snabbare desto bättre"-resonemanget. Lägre frekvenser får gärna vibreras långsammare, och vibratot själv för gärna röra sig i frekvens. Violin får gärna vibreras mycket långsammare än sång, men jag gillar förvisso Heifetz "mekanism-vibrato" (som han kunde koppla på som meden knapp, och som gick mycket snabbt).
Vh, iö
