Morello skrev:wayfarer skrev:Det är ingen skillnad i ljudet mellan SPDIF överfört över en koaxial kabel och en optisk. Det ända som skiljer dem är moduleringen över mediat. Båda medierna kan överföra bitarna felfritt och så länge det sker är det ingen skillnad i ljudkvaliten. Det finns en aspekt som man brukar tala om och det är klockåterskapandet som teoretiskt skulle kunna ha betydelse. Dock är detta ett icke problem om man bygger sin mottagare rätt. En felbyggd mottagare skulle kunna vara känslig men då kommer felen antagligen existera oberonde av vilken kabel det är.
Det kan man tro om man förenklar för mycket. Alla mottagare jag känner till inklusive den välkända Crystal CS8412 undertrycker inte jitter över huvud taget om jitterfrekvensen är under cirka 20 kHz.

Okej, dags för en verklighets kontrol. Pratar vi om samma klocka. Vilket vi antagligen gör men för att vara säker.
Som jag ser det så är det ju två klockor involverade. Samplingsklockan som indikerar när varje audio sampel är taget. Eller i händelse av sparat medium (CD), den klocka som CD spelaren klockar ut samplen med. Jittrar den rekonstruerade versionen av denna klocka tillräckligt mycket så kommer det höras om man använder den till att klocka D/A omvandligen.
Sedan finns det ju ytterligare en klocka som är den med vilket symbolerna sänds över transmissions mediumet. Återskapandet av denna klocka kommer direkt påverka mottagarens prestanda. Mottagaren låser sig på denna klocka genom den preamble som finns i varje överföringsram.
Jag kan förstå om mottagakretsar som finns att köpa primärt hantera den andra uppgiften och lägger ut varje mottaget sampel så fort det är mottaget. Detta är ju i och för sig en variant på klockrekonstruktion av sample klockan. För varför skulle SPDIF mottagaren diktera för någon konstruktör hur de skall koppla in sina D/A klocka? Dessutom skulle ett klock jitter under 20 kHZ betyda att hela sampel försvinner eller tillkommer. Vilket absolut inte är acceptabelt. Men vad förstår så är jitter med större magnitud än några nano sekunder på klockan som driver D/A hörbart.
Om man skall undvika sådan problem så kan jag bara se en vettig lösning på detta och där man undviker problem med att sändarsidan klantar sig eller transmissions mediumet påverkar:
Sampel källa -> SPDIF Sändare ->SPDIF medium -> SPDIF mottagare -> jitterbuffer -> (processning) -> D/A
Om vi tittar på de sista tre stegen som kan förenklas till jittberbuffer -> D/A. Den D/A omvandlaren måste ju drivas av en klocka. Men om den klocka inte går i samma takt som samplen kommer in så kommer jitterbufferten att växa eller minska tills man får overflow eller underflow. Inget av detta är ju acceptabelt. Därför måste man långsiktigt se till att D/A konsumerar sampel med samma takt. Alltså behöver man låsa D/A klockan till sampelkällans klocka. Dock för att undvika all problem med att jitter uppstår i överföringskedjan så bör man ju bara använda medelvärdesbildningar av ankomsten av sampel till jitterbufferten.
Då har vi löst både problem med jitter genom att mottagarens egna klocka (som konstruktören vet var den går för) blir den verkliga påverkan. Eventuell klockdrift som skulle förekomma följer man genom att juster mottagarens klocka att gå lika snabbt. Dessutom skulle man kunna mäta detta och protestera om någon enhet drev så mycket att det skull ha verklig påverkan på ljudkvaliten.
Den här konstruktionen är ett måste i t.ex Voice over IP applikationer. För där har man ju två helt oberonde ljudkort samt ett Internet som jittrar ordentligt, från enstaka ms till hundratals ms. Dessutom har en del ljudkort förjäkligt dålig tolerans på sin 8kHz klocka. Jag har hört rapporter om att visa ljudkort går över 10% fel. Så att den 8000 Hz klockan man trodde sig ha i verkligheten gick med 8800 Hz. Då kan ni förstå att man får problem. Då måste man börja skapa extra sampel och sånt för att inte få kraftiga störningar när man får underflow i sin jitterbuffert.
Magnus