sportbilsentusiasten skrev:hifikg skrev: Störst skillnad gör varken DAC, kablar eller högtalare, det är fonogrammet som avgör hur det låter. Gillar du inte vad du hör. Byt skiva.
Det håller jag inte alls med om. På ett verkligt bra hifisystem låter all inpelningar bra.
Hmm... Ja, man kan såklart välja att definiera en bra inläggning på just det viset...
Jag gör det inte dock, verkligen inte.
Sen har ju olika människor både olika hörsel och olika krav också, och med DIN definition så finns ingen bra anläggning, enligt mina öron. Det finns massor av inspelningar som låter illa, eftersom de är genuint dåliga, i alla anläggningar jag stött på.
Så - även om man väljer din definition på en bra anläggning så leder det ingenvart när resultatet är att ingen sådan anläggning finns.
- - -
Men om man modererar din uppfattning utan att ta bort den där kvantitetskravet (alltså att det handlar om att
många skall låta så bra som möjligt) så hamnar man på en anläggning som får alla dåliga inspelningar (de är rätt så många...) att låta "så lite dåliga som möjligt". Det är som jag ser det en bättre definition, eftersom det pekar mot anläggningar som i varje fall finns, även om det nog blir olika anläggningar för olika människor.
Skälet till att jag inte vill använda det kriteriet heller på vad som utgör "en god anläggning" är att jag hört väldigt många sådana anläggningar, och ogillar hur de spelar de goda inspelningarna. Det är helt enkelt så, att en anläggning som får något som ÄR dåligt att låta mindre dåligt, färgar ljudet rätt mycket, och återger alltså inte inspelningarna i närheten av som de är. Och det drabbar de bästa inspelningarna. Det tycker jag är trist.
Särskilt trist är det eftersom det i längden kan skapa pseudostandarder som i sig gör att inspelningarna inte görs så bra som möjligt - det vill säga inte för att låta så bra som möjligt i de bästa anläggningarna.
Det har redan gått långt i den riktningen.
- - -
Så jag håller definitivt med HiFikg om detta - ingen länk i anläggningen betyder mera för ljudkvaliteten och upplevelsen, än fonogrammet. För mig alltså. Och det gör fonogrammet till det viktigaste... på sätt och vis.
På andra vis är det ju det enda som inte är samma hela tiden, och därför blir de andra länkarna, som påverkar upplevelsen oavsett vilket fonogram man spelar, de viktigare. Så skall man vara noga så är det kanske fel att säga att fonogrammet är det viktigaste, det är ju vad det är, men att VÄLJA rätt fonogram är det viktigaste.
Rätt val behöver inte vara samma varje gång dock.
- - -
Med det sagt så har jag även upplevt att det påfallande ofta är så att man när man utgår ifrån en rätt så dålig och enkel anläggning och gör den bättre och bättre, finner att det drabbar de sämsta inspelningarna men gynnar de bästa. Dock sker något makalöst när man närmar sig slutet i jakten på det perfekta ljudet - de dåliga inspelningarna börjar låta bättre! De fungerar helt enkelt bäst (vilket inte skall förväxlas med bra) när de återges så att felen maskeras ELLER när de återges så sant som det bara går. Det sista hävdar jag beror på att det finns någon sorts logik i felen som gör dem mer utståmedbarare när de återges utan ytterligare fel.
De sämsta inspelningarna är också ofta väldigt krävande, helt enkelt. Krävande på ett speciellt sätt.
De fungerar i någon mån lågupplöst återgivna, och de fungerar även skapligt perfekt återgivna, men däremellan blir det sämre än de är.
Och igen, med "fungerar" menar jag inte att det blir bra, bara så bra som möjligt.
sportbilsentusiasten skrev:Att vilja byta skiva är ett dåligt tecken enl mig.
Är det BRA vill man istället inte sluta lyssna...
Fast musik är inte alltid bra. Inspelningar är inte alltid bra.
Som jag ser det finns det inget egenvärde att allting låter bra. Jag väljer gärna ut det som jag tycker är bra istället, och jag kan uppskatta variationen av att spela olika saker och jag kan även tröttna på viss musik.
Om allt lät bra oavsett allt (tack vare en anläggning som var sådan) så skulle man ju klara sig med bara en skiva.
- - -
För mig är det inte alls så enkelt som att en anläggning bestämmer om en skiva (vilken som helst) låter bra eller dåligt, utan för mig är skivan viktigare, och den är heller inte ensam, för hur bra jag tycker en skiva är beror även på hur många gånger jag har hört den, på vilket humör jag är...
- - -
Så anläggningen betyder, för mig, som regel inte så mycket. Detta trots att jag helst har en väldigt bra anläggning. Kanske beror det på vad det är med ett fonogram man gillar? Jag har sett i tråden att saker som man sägeer sig gilla kan vara "dynamik", "bas", "SMÄLL i ljudet", "3D" och "ljudbild".
Jag förstår kanske vad den som känner så menar, kanske. Men för mig är allt det där bara yta av olika slag, och även om de kan betyda en del för upplevelsen så är musik för mig framförallt den själv, inte dess yta. Det viktigaste för att jag skall älska någon musik, är allt det som är samma oavsett vilken anläggning jag använder för att lyssna på musiken. Själva musiken.
Känslan som den förmedlar kan självklart påverkas av anläggningen, lite, men framförallt menar jag att det är annat som påverkas. Och även om jag tycker det är viktigt det också, så är det för mig mindre viktigt än musiken själv, och därför delar jag helt hifikgs uppfattning:
Att välja fonogram är viktigare än att välja rätt anläggning.
MEN att välja fonogram gör man ju gång på gång, hela dagarna, så valet av anläggning är ändå viktig på ett speciellt sätt - det är något som man bara gör eller behöver göra en gång, och som påverkar upplevelsen av vartenda fonogramman har, så nog kan det vara värt att lägga lite energi på att göra det bra?
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
