Om man tittar lite noga på nålarna, så ser man att de i modern tid är fyrkantiga avlånga block med en bas/botten som antingen är kvadratisk eller rektangulär. Den tredimensionella rymdgeometriska figuren som man utgår ifrån kallas rätblock. De runda nålslipningarna däremot har en cirkulär botten och därmed blir en rymdgeometrisk cylinder.
På de gamla nålarna utgick man från samma geometri som de runda nålarna d v s den rymdgeometrisk cylindern. Elliptiska slipningen var sådan och även Shibata var sådan. Då kunde man borra ett runt hål i cantilevern/nålarmen vari man fäster nålen. Många elliptiska nålspetsar slipades med två enkla plan på fram och baksida i skivspårets riktning men utgick från cylinder med rund slipning. Fast det enda som åstadkoms är en fuskelliptisk nål med samma krökningsradie i skivspåret som den runda. Den första korrekta elliptiska slipningen var nålen på Ortofon SL15E. Det var en fantastiskt vackert slipad nålspets. I början på 70-talet använde jag själv den pickupen.
Analyserar man den gamla Shibatan med dess inlagda plan i slipningen så ser man att anliggningsytan inte är symmetriskt framslipad och därför blir anliggningsytan en båge vertikalt i spåret. Det är en sällsynt olämplig slipning. Den fungerar som en skovel/mejsel och får högre distorsion. Den graverade skivor rätt friskt och geometrin fick till följd att nålen hackade sig fram i spåret eftersom det blev krafter som drev nålspetsen upp ur spåret. Harryup har helt rätt gällande Shibata såsom de var slipade från början. Jag provade pickuper med den första shibataslipningen och jag monterade mycket snabbt av dessa i stor besvikelse. Jag minns inte vilken pickup det var men det var förfärligt och det mätte allt annat än bra hos Stig Carlsson. Jag mätte alla pickuper hos Stig på den tiden. Nedan kan man se bågen i Shibata. I verkligheten var bågen betydligt större.
Shibataslipningen gjordes sedermera om och fick en mer symmetrisk karaktär på anliggningsyta mot skivorna med en mindre båge eller möjligtvis utan båge. De har jag inte provat. Jag kände inget behov eftersom jag var helt nöjd med van den Hul 1 som jag bedömde vara den enda fulländade delen i hela hifikedjan. Den gick inte att förfina. Jag har samma åsikt idag. En av de viktigaste sakerna med van den Hul 1 är att den faktiskt kan monteras lite snett utan att slita mer på skivorna. Det går inte med en Gyger som kommer ofelbart att gravera om skivorna om den är snett monterad. Jag skulle aldrig riskera en skivsamling med sådan nålspets. MicroLine är också en nål som jag inte tordes använda. Om den alltid är ren och helt korrekt monterad så kan den troligtvis funka. Har dock inte provat och känner inget behov, även om jag skulle spela LP.
Tittar man lite extra på bilder av moderna slipningar så ser man att Shibata, van den Hul och MicroLine är slipade från rätblock från sida till sida och inte diagonalt från hörn till hörn såsom ofta moderna elliptiska och Linear Contact är slipade. I praktiken förekommer det förenklingar och fusk. De förra skall monteras i nålarmen med en plan sida framåt och plana sidor mot skivans väggar d v s anliggningsytan är framslipad från den plana ytan i rätblocket medans anliggningsytan är framslipad på den elliptiska och på Linear Contact längs diagonalen. En sådan nål skall monteras med ett hörn framåt och med hörn mot skivväggarna.
Jag vill påpeka att jag endast pratar om nålspetsar slipade från solida diamanter. Det finns andra billigare varianter, men de bedömer jag som helt ointressanta.
Med vänlig hälsning
Peter
VD Bremen Production AB + Ortho-Reality AB; Grundare av Ljudbutiken AB; Fd import av hifi; Konstruktör av LICENCE No1 D/A, Bremen No1 D/A, Forsell D/A, SMS FrameSound, Bremen 3D8 m.fl.