Såg det nedanstående inlägget, och känner att det finns några saker jag vill kommentera:
HenrikE skrev:Jag har kört lite fler simuleringar för att försöka svara på orginalfrågan. Jag tänker mig hela tiden att elementet ska användas som subwoofer, sitta i en rimligt stor sluten låda och använda EQ för att få jämn tonkurva. Jag tittar bara på distorsionen vid ett givet ljudtryck. Låg distorsion = bra, hög distorsion = dåligt. Hur mycket EQ som behöver läggas på för att nå önskat ljudtryck tycker jag är mindre viktigt.
Detta har jag kommit fram till hittills.
VAS:
VAS bestäms av upphängningens styvhet. Alla elementupphängningar är ganska ordentligt olinjära. Om upphängningen är mjuk betyder det att lådans luftfjäder står för en större andel av fjäderkraften. Luftfjädern är mycket mer linjär än upphängningen. Därför är stort VAS en fördel.
Ofta, men långt ifrån alltid, är luftfjädern linjärare än upphängningens fjädring. Det beror på, och det beror på mycket. Inte minst beror det på slaget. Vid visst utslag kan den ena var försumbar i förhållande till den andra (eller av annat skäl av liten betydelse) för att man vid 5 gånger större slag man finner att det är tvärtom. Det kan även vara väldigt beroende på frekvens.
Balansgången mellan k från lådan och k från upphängningen är därför delikat. En mindre låda gör att k från lådan dominerar mera över k från upphängningen, men en mindre låda ger också en mera olinjär låd-k! Så det är viktigt att inte tappa bort helheten - alla hundratals faktorer som påverkar resultatet i varje stund.
Tittar man
bara på distorsionen dock, så är det som regel fördelaktigt med större komplians hos elementet om det är avsett att användas i sluten låda (i basreflexlåda betyder det mindre eftersom konen då kontrolleras belastningen från Fh där den slutna lådans fjäder dominerar i en sluten låda).
Detta med frekvensberoenden, amplitudberoenden och olinjäriteternas kombinationer av olika gradtal, är dock bara den lilla anmärkningen... Den stora är att det finns en annan faktor som kommer in högst i signifikant i många sammanhang, dynamisk offset.
Problemet med dynamisk offset (att element tappar mittläget under långvariga utbrott av bas med låg dynamik) växer kraftigt med kompliansen, och de distorsionfenomen som kommer av detta är verkligen katastrofalt hemska, så den "bästa" upphängningsstyvheten är den som ger minsta möjliga distorsion allt inräknat. Det finns inget enkelt svar på vilken komplians det är, eftersom det beror på massor av andra faktorer, inte minst BL-olinjäriteterna och i förlängningen slaglängden.
Jag ogillar förenklingar, men typiskt behövs högre k för mera kortslagiga element.
HenrikE skrev:BL:
Här är en annan rejält olinjär parameter. Stort värde på BL-faktorn betyder stark motor. Det ger också ett lågt Qes. Det går inte att säga att BL alltid ska vara högt eller lågt. Snarare är det så att det beror på. I de flesta fall verkar ett stort BL vara en fördel.
Hmmm, jag försöker smälta det där ordvalet...

Vad betyder "stort Bl"?
Jag vill nog ha det till att rätt Bl alltid är rätt, och ett större än så är för stort medan ett mindre är för litet.
Kanske skulle jag hålla med dig om det du skrev om jag bättre förstod vad du menade. Men innan jag vet vad du menar när du skriver "stort" så vill jag nog hävda att Bl skall vara lagom. Om någon sedan anser att lagom är ett stort värde så beror det kanske mera på deras utgångspunkt än att det finns någon enkel och given gräns för när Bl går från litet till normalt och från normalt till stort.
HenrikE skrev:Men om det råkar vara så att upphängningen är mer linjär än motorn så är det faktiskt en fördel om motorn är lite klenare. Alltså, högt BL är oftast en fördel, men inte alltid. Det är ungefär samma sak som att säga att lågt Qes oftast är bra, men inte alltid.
Jag gillar att du uttrycker dig med stor försiktighet, men trots det tycker jag att man behöver vara försiktigare ändå, och framförallt skilja mellan en massa olika olinjäriteter och även hålla ordning på att flera av dem är frekvensberoende, och på andra sätt än andra.
Men allt som allt vill jag nog hävda att en svagare motor inte är någon vidare bot mot motorns olinjäriteter. Problemet är ju att man förvisso kan vinna något lite statisk THD av en lealös konfasthållning, men man förlorar kvadratiskt när det gäller beteendet över tiden, så en lealöshet som duger för att minska distorsionen en liten smula för en statisk sinuston behöver vara så stor att beteendet i tiden blir fruktansvärt.
Så jag vidhåller att Bl (för passiva konstruktioner) bör vara precis lagom, varken lägre eller högre än så.
HenrikE skrev:Le:
Hög induktans ger högre distorison vid höga frekvenser. Ska elementet användas i säg en 2-vägare är det alltså en fördel att ha låg Le. För en subwoofer kan det kvitta.
Det ställer inte alls. Hög induktans betyder nästan alltid lägre distorsion OCH lägre termisk kompression - bortsett ifrån distorsion som sprungar ur
olinjäriteter i nämnd induktans. Men då är det inte induktansen själv som är problemet, utan just olinjäriteten. De bör inte blandas ihop. Det är två olika saker.
HenrikE skrev:Qms:
Har liten betydelse.
Qts:
Bestäms nästan helt av Qes fast med ett litet bidrag från Qms. Se BL.
Re har jag inte tittat på än. Men ett lågt Re bör ge ungefär samma resultat som ett högt BL.
Mms har jag inte heller tittat på än.
De olika dämpfaktorerna (Bl, Dm och Re) påverkar tonkurvan och därmed även tidsbeteendet. De skall vara lagom stora, och vad som är lagom beror på, och det beror på mycket.
Om man bortser ifrån olinjära egenskaper så spelar det ingen roll för tonkurvan om dämpning i systemet genereras från Bl^2/Re eller av Dm, men när det gäller verkningsgraden så är det en skillnad. Låg Dm är då bättre. Men det kan ge dramatiska problem om den är för låg när man kommer upp i frekvens över några hundra Hz, ibland. Det beror på, mycket, det också.
Såhär komplexa system är mycket svåra att sammanfatta till/med tumregler. Det vill säga om man vill att tumreglerna skall säga något som stämmer.
Vill man bara ha tumregler för att det skall verka enklare så duger ju de flesta, det räcker att något påstås.

Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).