Såhär skriver JM:
JM skrev:Toole bevisar återigen att frekvenslika laterala reflexer relativt direktljudet krävs för optimal spatial stereoupplevelse. Avvikande frekvensspektrum hos laterala reflexen kan uppfattas som separat ljud relativt direktljudet. Precedence effekten försvinner om laterala reflexen har för stor frekvensavvikelse.
Och var skall man börja nysta upp texten då... Kan väl börja med lite begrepp. JM skriver om "frekvenslika", "frekvensavvikels", men också om "frekvensspektrum".
Frekvenslika betyder samma frekvens/frekvenser.
Frekvensavvikelse betyder annan eller andra frekvenser.
Om JM verkligen menar (och har rätt i) att Toole har skrivit om reflexer som inte har samma grundspektrum som direktljudet utan som består av andra frekvenser, så har JM rätt i att det gör att reflexerna kommer att uppfattas som separata ljud relativt direktljudet.
Men... när ordet reflexer används så är det ju också rimligt att i så fall påpeka att reflexerna inte kommer att bestå av andra frekvenser, med mindre än att de ytor från vilka reflexerna kommer, rör på sig således att dopplerförskjutningar uppstår.
Så även om JM i sak har rätt om hur ledsagande ljud med andra spektrala produkter än de från huvudljudet kommer att uppfattas, så stämmer det ju inte att just reflexer kommer att ha sådana avvikelser från huvudljudet - oavsett vilka högtalare som används.
Åter till orden som JM använder:
Frekvensspektrum är ett sammanfattande ord för hur energin fördelar sig mellan olika frekvenser. Ett frekvensspektrum man vara diskret eller kontinuerligt, beroende på insignal. För signaler som är kontinuerliga (alltså inte består av enskilda gubbar i spektrat, utan mjukt varierande energi när man sveper med analysen över registret) så är det i förekommande fall svårt att skilja mellan frekvenser som flyttar sig och eq-förändringar.
Men det betyder inte att de är ekvivalenta upplevelsemässigt. Alltså att små "eq-skillnader" mellan ett direktljud och en reflex som sprungar ur samma källa är ekvivalent med att frekvenskomponenter i ljudet har flyttat på sig i spektrat. Det gör de inte!
- - -
Musik kan bestå av alla tänkbara ljud, och även om det är på vissa sätt förmildrande om musiken bara består av ett frekvenskontinuerligt brus, och på andra sätt förmildrande om de har ett väldigt diskret spektrum (inga transienta förändringar) så kan man inte utgå ifrån att det kommer att se ut på bara det ena eller bara det andra sättet.
Då musikljud med största sannolikhet kommer att bestå av en blandning mellan ljudkomponenter med smalt spektrum och andra ljudkomponenter med brett, så måste vi titta på vad som händer med
alla typer av ljud.
- - -
Och sanningen är då att olika ljud med smalt spektrum spelade i rum med reflekterande ytor är de som är mest benägna att helt tappa sin position i ljudbilden på grund av interferenser i lyssningsrummet - trots att reflexerna INTE är frekvensskiftade på något sätt. Och detta alltså HELT oavsett om tonkurvan för direktljudet skiljer sig från energikurvan i rummet. Fenomenet beror ju på interferens vilket ger lokala utsläckningar - som i extremfallet kan göra att ljud av den sorten kan komma att höras i bara ena örat.
Frekvensernas absoluta position på skalan har också viss betydelse för hur dessa "felriktningar" kan uppstå, och lite förenklat är höga frekvenser (där våglängden är kort i förhållande till avståndet mellan öronen) mera benägna att ge falsk riktningsinformation, men även frekvenser med långa våglängder drabbas när man spelar smalbandiga ljud in i rum där statiska interferensmönster byggs upp.
- - -
Ljud med kontinuerligare spektrum (det vill säga med transient innehåll) kommer att vara stabilare och i princip bete sig i överensstämmelse med vad man lärt sig om man studerat och förstått precedence- respektive Haas-effekten. Och även detta utfall är mer eller mindre oberoende av hur direktljudets tonkurva, reflexernas tonkurva och energikurvan i rummet ser ut i förhållande till varandra.
- - -
Sammanfattningsvis - det finns goda skäl till att eftersträva högtalarkonstruktioner med jämn tonkurva* i alla väsentliga riktningar, läs riktningar som kommer att höras i form av direktljud eller tidiga reflexer (alltså direktljudet, alla laterala riktningar och riktningen upp mot taket som kommer att komma tillbaka via takstuds) om man eftersträvar en god musikåtergivning. Men huvudskälet är inte att avvikelser i tonkurvan som funktion av utstrålningsriktning skulle illa ställa till fantomprojiceringarna.
Det är också viktigt att komma ihåg att det är en väldig förenkling att separera högtalare och rum på det viset att man betraktar högtalaren som en enskildhet med olika tonkurvor i olika riktningar, och rummet som en samling ytor som reflekterar dessa utstrålade ljud.
Verkligheten är mycket intrikatare än så. Vid lite lägre frekvenser (säg under 200 Hz) är högtalare och rum vid normala möbleringar rimligare att betrakta som en och samma sak - en enhet.
Och när verkligheten ger vid handen att direktljudet med en tonkurva samverkar med ett reflekterat ljud med identisk tonkurva (när ljudkällan är en ideal rundstrålare) så kommer INTE summan att bli något med denna tonkurva. Så rak tonkurva och rundstrålning i kombination med reflexer är INTE en garanti för varken att tonkurvans summa blir denna, eller att alla ljudbildens uppfattade komponenter behåller sina eventuellt ursprungliga punktformigheter.
Det beror på, och det beror på MYCKET, alltså många flera faktorer än de som tas upp av t ex Toole.
Vh, iö
- - - - -
*Jämn tonkurva i alla riktningar är ett begrepp som behöver ses på med försiktighet, det är bara rimligt lätt att definiera över sisådär 200 Hz, bara så ingen över tolkar det jag skriver om att det finns goda skäl att uppnå detta. Det är alltså något som behöver definieras med utgångspunkt från samverkan mellan högtalare och rum, så inte heller detta bör förenklas.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).