Intressant.
Jag var ju (eller rättare sagt blev såsmåningom) god vän även med Åke (även om jag inte kände honom lika bra som Stig) och var faktiskt inblandad i tillkomsten av den sista versionen av 28:an har gjorde.
Det hela började med att Classe Wettebrandt en dag kom över med ett par supreme 28 som kopplades in i min anläggning och vi lyssnade. Classe frågade vad jag tycke om dem. Jag sa precis vad jag tyckte - att de var nästan befriade från djupbas, hade ett överbetonat mellanregister och en typ 8 dB för svag nivå i hela diskanregistret, men att de för sin storlek var väldigt dynamiskt kapabla. Min uppfattning var att deras klangliga problem helt dominerade deras samlade karaktär.
Om jag minns rätt så var Classe vid detta tillfälle försiktigt tveksam till min analys. Han tyckte sig höra även andra ganska påtagliga skillnader än sådana som går att förklara med tonkurveskillnader. Han åkte hem med högtalarna igen. Veckan efteråt roade jag mig med att från klangminnet meka ihop en eq-krets (s28-simulator kallade jag den).
Helt olyssnad var den här Classe kom förbi nästa gång med samma par Supreme 28, som ställdes upp bredvid pi60 (eller om det möjligen var pi60s, men jag är rätt så säker på att det inte var det). Vi ställde alltså upp supreme 28 och Ino-högtalarna sida vid sida, Ino-högtalarna med s28-simulatorn kopplad före nota bene.
Och vi lyssnade.
Jag hoppas att Classe läser detta och har lust att bidra med sin uppfattning och sitt minne av hur det lät. Jag nöjer mig med att kontatera att jag inte fann skäl till att ändra på s-28 överhuvudtaget. Klangligt var högtalarna nu praktiskt taget oskiljbara. Turträff självklart, men ändå.
Andra skillnader då?
Jodå, när Classe tog tag i volymkontrollen så framgick det med önskvärd tydlighet BÅDE att den förstärkare som jag använde var effektmässigt underlägsen den HK Classe tagit med som alternativ, och att min förstärkare dessutom hade otillräcklig effekt för att spela pi60 så starkt som han ville kunna spela (med eller utan s-28 i serie) och att den hade andra problem ljudkvalitetsssigt när supreme 28 spelades. Den dög helt enkelt inte i den lasten (minimpedans 2,6 ohm om jag minns rätt).
Så fortsatta jämförelserna gjordes med HK-förstärkaren, och då var det tydligt att supreme 28 och pi60 + s-28 var svårskilda vid spelning på svag till stark nivå.
När det spelades som Classe ville spela (MYCKET starkt!) räckte dock inte effekten till med pi60, och den dynamiska utrymmet uppåt med supreme 28 var överlägset. Även innan förstärkaren klippte kunde förvisso den tidens pi60 (80-tal) beslås även med begynnande uddlöshet och grummel, vid en nivå då supreme 28 hade mindre av den varan (uppåt 200 W). Men den stora skillnaden var hur starkt det gick att spela innan klippning inträffade. Supreme 28 hade extremt hög känslighet, nära 100 dB, jag tror 98 dB i snitt, i registret mellan 500 - 2000 Hz. En pi60 ligger på 88 dB vid 2,83 volt...
I diskantregistret låg supreme 28 någon enstaka eller två dB högre än pi60, och under 70 Hz var supreme 28 mycket svaga.
Så när pi60 försågs med eq som höjde nivån för att ges samma tonkurva som supreme 28 så räckte inte förstärkaren till i registret 500 - 2000 Hz.
- - -
Men sen då?
Jo, sedan (kan var ett år eller mera senare) lämnade Classe sina supremehögtalare hos mig, med uppdraget att rätta till klangbalansen. Jag klargjorde att den bristande basförmågan var ohjälpligt olösbar, inte ens ett nytt mycket större kabinett skulle göra nytta med de småsignalparametrar som baselementet hade (och jag skulle inte rekommendera det heller då den för storleken extremt goda ljudtrycksförmågan över 80 Hz ju är den mest påtagliga poängen med högtalarna ifråga), men filter och diskant kunde jag titta på.
Det gjorde jag. Resultatet var inte en alldeles psykoakustiskt rak tonkurva (hade ingen önskan att göra en Ino-högtalare av dem, tycker saker skall ha sina egenarter så det finns valfrihet), men jag tog ned betoningen mellan 500 och 2000 Hz med några dB (ned till typ 95 dB, vilket ändå är mer än känsligheten i registret 80 - 300 Hz) och bytte diskant till en som bättre kunde hänga med. Jag fixade även integrationen med basen och jag ökade diskantnivån med ungefär 3 dB, alltså till 93 dB.
Högtalarna lät alltså fortfarande som en supreme 28, men med lite mindre påtaglig 28-karaktär.
Classe tog sen högtalarna till Åke, som sa "hmm, intressant" (enligt vad Classe berättade, jag var inte där) och Åke berättade att det var så intressant att han tänkte konstruera om högtalarna för att bli mycket mera som detta par. När åke var klar hade han bytt till ny diskant (inte samma som den jag användt men liknande), med bättre förmåga än den han användt från början helt klart. Jag gjorde aldrig någon ordentlig analys på den nya versionen (som blev den sista så vitt jag vet) men jag hörde den vid flera tillfällen, och den klingade avsevärt mycket mindre färgat än föregående version.
Dock kom han kort därefter ut med ett bassystem (faktiskt inte helt olikt basstöd även om de saknade kompensations-eq) och det systemet uppvisade den utan konkurrens mest obalanserade klangen jag någonsin hört från några supremehögtalare.
Men det var ju såklart frivilligt att addera basarna.
Vh, iö
- - - - -
PS. Classe bytte såsmåningom till pi60 hemma (och såsmåningom till pi60s), men menade då att 600 W var vad som behövdes för att få plats med högdynamiskt material utan att behöva drabbas av klippning.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).