lemmts skrev:Det är jättekul att läsa en sådan här genomgång. Härlig nergrottning i detaljer. Själv fattar jag nada, har ingen musikalisk skolning, men har ändå behållning av texten. Det är möjligt att jag skulle tycka att framförandet är mer eller mindre bra (har inte hört det) men inte riktigt kunna förklara varför.
Varför skulle nån ta illa vid sig av din text?
Har lyssnat ett antal gånger på Philpsinspelningen med Arrau och Haitink, men uppfattar den som lite tamare och därmed ointressantare än den med Ashkenazy och Haitink som jag har sen tidigare. Men det är kanske bara vanans makt.
Hej!
Lemmts du har en mycket öppen trevlig attityd till ditt musiklyssnande. Du ser på det du gör med perspektiv. Det är en härlig grund att bygga något mer på! Självinsikt är den största "öronöppnaren". Jag har stor respekt för ett sådant förhållningssätt. Brist på utbildning är inte alltid så viktigt, attityden och nyfikenheten desto mer. Man kan lära sig en hel del utan att studera på högskola – olika utbildningar varierar dessutom kraftigt i kvalité – som kan både fördjupa både ens förståelse och därmed ens lyssnande.
Som några kanske gissat så önskar med mina "lyssningslistor" på Brahms och tidigare Chopin, visa att ett framförande av ett längre verk eller en konsert, inte består av en sak eller ens kan visa på en enstaka uppfattning om hur det var. Går man in mer i detalj så blir olika "episoder" i musiken alltid mer eller mindre bra, även för de största artisterna. Av denna anledning vill man också klippa i musiken och få ytterligare någon/några chanser att upprepa en episod förhoppningsvis till det bättre, framförallt om det gäller en inspelning som kanske ska ges ut på skiva. Ingen av de artister som jag arbetat med har tyckt något annat. Att hålla på i 50 minuter och tro att allt ska gå bra med endast en tagning som på en konsert, det fungerar mycket sällan (eller aldrig) i verkligheten. Även s.k. live-upptagningar är ibland redigerade utan att man nämner det i skivtexterna. Det brukar dock komma fram efter en viss tid ... Det finns alltid "fel" på olika sätt, då koncentrationen hos alla människor varierar över tid. Det hela är en mycket stor myt att en enda tagning skulle vara bättre.
Berömd är Glenn Goulds undersökning som först publicerades i Amerikanska High Fidelity och som finns i The Glenn Gould Reader, där han undersöker hörbarheten av klipp! De som hörde klippen sämst var ironiskt nog ljudtekniker och musiker ... Jag brukar ibland spela upp ett stycke med 85 klipp på två minuter där ingen hitintills har hört ett enda av dem! Det är ett klipp varannan sekund ... Om man klipper "med" musikens linjer och inte "mot", så hörs inte klippen. Men det är ett för stort ämne för att gå in på här.
Så man kan både spela upp sig eller ner sig under en konsert, mer eller mindre katastrofer, ett periodvis "säkerhetsspel", kan bytas mot stora höjdpunkter. Därför blir uttalanden som att detta gillar jag eller inte – även om det naturligtvis inte är fel att uttrycka en åsikt – mindre "upplysande" av vad som egentligen skett sett över 50 minuters musik eller ens 10 minuter.
___________
Alla artister som har en tanke bakom deras tolkning och utför det övertygande, har ett värde. Genom åren har jag blivit betydligt tolerantare och finns det bara en klar avsikt (vilket inte alltid är fallet), så accepterar jag tolkningen, även om jag själv kanske skulle föredra en annat sätt att spela. Ett nytt sätt att se på ett verk är det som ofta blir intressant med klassisk musik.
Det kan ta tid – flera år till och med – att "byta" från en tolkning som man vant sig vid till en annan. Dekader att omedelbart kunna höra fördelarna med ett annat sätt att spela just denna musik. Nu inte sagt att den "nya" tolkningen absolut skulle vara "bättre" på olika faktorer. Däremot så skiljer sig värderingen av dessa faktorers betydelse – om alla ens finns med – väldigt mycket mellan olika personer! Här finns kärnan till olika åsikter och eventuella missförstånd.
Saker som jag brukar nämna gäller balansen mellan höger och vänster hand, som vissa tycker är direkt oviktigt eller kanske inte alls ens är medveten om att den finns, då man i första hand lyssnar på melodin. Det kan t.o.m. vara så att man inte hör att ackord eller toner tappas bort med en för överdriven melodistämma. Harmoniken blir då alltid en mycket sekundär faktor i dessa tolkningar. Många inspelningar är obalanserade och ofta för ljusa, i viss musik så frekvensbeskärs t.o.m. flygeln för att inte "störa" t.ex. en bas eller så använder man en mindre flygel med mindre bas i redan från början. Här blir harmoniken från pianisten/flygeln av sekundär betydelse. Annat gäller långa versus korta linjer, klang, inte minst "suddiga" mindre bra uttecknade passager, vilket kan t.o.m. vara ett generellt problem för vissa artister ... Artikulationen, hur karaktärer växlar i musiken, vissa karaktärer är kanske medvetet underspelade/överspelade för att skapa en större kontrast, eller så finns det lite total variation alls av de olika karaktärerna, eller "känslan" i musiken som några kanske vill kalla det.
_______________
När det gäller negativ respons så har jag alldeles för mycket personliga upplevelser – även mycket direkta och förvånande aggressiva – för att jag uttrycker mig på detta sätt. Jag önskar dock inte gå in mer på dessa ... det för ingenstans.
Men, jag hoppas att de detaljer som jag nämner i texterna kan bli "portar" till nya upplevelser och en fördjupning av ens lyssnande! Utvecklingen går från ett övergripande lyssnande till att man med tiden upptäcker mer och mer detaljer. Olika värderingar har då också en tendens att ändra sig!
Detaljerna är också anledningen till att jag har skaffat mig ett mycket bra ljudsystem och ett lyssningsrum, turligt nog utan störande resonanser, bara några mindre och knappt hörbara finns. Allt för att obehindrat kunna höra och njuta mer av musiken.
Mvh/Torrowitz