Mike Oldfield: Return To Ommadawn, LP-Gatefold. Nu har jag lyssnat några gånger och det är ett mästerverk (ja, jag är partisk när det gäller Oldfield
)! Det är en systerskiva till
Ommadawn, så jag känner så klart igen vissa slingor. En viss flirt med
Tubular Bells och någon låt från albumet
Guitars hörs också. Men detta är en egen skiva på helt egna ben. Just nu tycker jag att shamantrumspelet i slutet av sid A är det bästa på plattan, men det hinner nog ändras med tidens gång. Mojo skrev att Enya m.fl. gått om honom när det gäller drömsk "celtic pop". Jag håller inte med. Full pott.