Helt riktigt. Och tappar man helt bort det återgivna ljudet och bara jämför salar för tal och salar för musik så har de väldigt lite gemensamt - bortsett ifrån att båda naturligtvis är psykoakustiskt förklarbara.
Skillnaden mellan lokalsorterna har dock inte med vår hörsel att göra lika mycket som den har med skillnaden mellan tal och musik. Jag brukar tala om informationsfrekvens när jag håller föreläsningar i ämnet. Men det är lätt att missförstå vad det är för något. Lite förenklat kan man säga att tal är en annan sorts kod för att kommunicera information - en som behöver kunna förmedla en mycket hög informationsfrekvens, där informationen hos själva koden är den på varandra följande språkljuden.
Frekvensen för tal sträcker sig uppåt 50 Hz, med vissa talare ännu högre. Talare som är vana att tala i större lokaler försöker ofta hålla fonemfrekvensen väsentligt lägre, typ 25 Hz. Det betyder att varje litet språkljud kan hjälpas/förstärkas om det kommer en reflex väl inom språkljudets fonemets dominansperiod.
Perioden är sisådär 1/100 -1/50 sekund så reflexer i intervallet från 0 ms till 10-20 ms hjälper alltså, alltså reflekterade ljud som har en gångtid 3-6 meter längre än direkljudet.
För musik gäller helt andra saker, och typiskt låter musik subjektivt bäst i lokaler med svaga reflexioner inom de första 10 ms. Golv kan vara knepiga därvidlag, och det är inget mysterium att musiker kan låta bättre när de står än när de sitter, men det är komplicerat så jag skall inte förenkla det till att stå är bättre än sitta. Det beror på och det beror på mycket. Den mesta musiken låter sedan väldigt mycket bättre om direktljuden får kompletteras med RIKLiGA reflexer (i intervallet upp till ett par hundra ms, eftersom informationsfrekvensen är låg) och sedan en för musiksorten passande efterklang (eftersom en del av kompositionen bygger på samklang med sin egen historik!).
Talar vi däremot musikåtergivning så vill jag ha så fritt som det går de första 20 ms. Det är svårt att uppnå i ett lyssningsrum, men man kan göra sitt bästa - försöka trycka ned alla tidigare tidiga reflexer till under -15 eller till och med -20 dB. Speciellt viktigt är det från riktningar som vi på grund av hörselns konstruktion har svårare att skilja från direktljudet.
Sen ser jag gärna att man har en period med reflexer som faller i styrka ganska snabbt (kort efterklang, efterklangen finns ju på inspelningen - och just den som musikerna hörde dessutom!
).
Helst har jag kvar mindre än en miljondel av den akustiska energin (en tusen del av ljudtrycket) i rummet, efter en kvarts sekund. I sådana rum är det lätt att känna igen originalhändelsen när man lyssnar in till orginalhändelsen via ljudbildsöppningen som anläggningen skapar.
Någon annan kan dock föredra en helt annan presentation av de inspelade ljuden. Det är inte en moralfråga. Men talar man om ÅTERGIVNING så går det att kartlägga hur anläggning och rum skall prestera för att lyssnaren skall uppleva något så ursprungstroget som möjligt.
JM skrev:matssvensson skrev:IngOehman skrev:Apors hörsel ser jag inte några större poängen med att studera. Men självklart finns det likheter mellan hur många olika däggdjur hör. Vi är ju släkt. Men jag kan inte se hur studier på djur skulle hjälpa mig att bättre förstå hur vi hör.
Det ser inte jag heller och jag ber om ursäkt för dessa inlägg som inte fört ämnet framåt. Men jag reagerade på inlägg som hänvisade till psykoakustiska likheter mellan djur och människor, och att vi människor därmed skulle höra bäst i djurens miljö. Vilket jag då blev nyfiken på hur man kunde söka belägg för.
mvh, mats
Jag har noterat vid flera tillfällen att olika individer ber om ursäkt för inlägg som inte sanktioneras av Ingvar.
Det är som Ingvar styr vad som är ok att tycka?
Har jag uppfattat ursäkterna rätt?
JM
Det är du som (försöker) styra vad som är okej att tycka. Med just den där sortens inlägg.
Jag delar Mats uppfattning. Jag håller med honom. Det är allt.
Så även jag ber också om ursäkt för att jag inte kunde låta bli att föra tråden på irrvägar genom att kommentera dumheterna om att VI hör bäst i skogen... då Schimpanser har öron som liknar våra!
Pseudovetenskap av värsta sort.
Från sådan "data" kan man inte ens dra slutsatsen att Schimpansen hör bäst i skogen! Den kan mycket väl höra bättre någon helt annanstans. Det som man KAN sluta sig till är att den hör tillräckligt bra för att ha kunnat överleva i den miljö den befunnit sig.
Men din slutsats där du försöker leda i bevis (utan minsta bevis) att den hör bäst i skogen, är lika begåvad som att säga att en mullvad ser bäst under jorden.
Man kan dock sluta sig till att Mullvaden ser tillräckligt bra (typ nästan inte alls, olika arter är blinda till praktiskt taget blinda) för att ha överlevt i sin miljö - precis som Schimpansen alltså. Båda fungerar helt enkelt tillräckligt bra för att ha överlevt - det är därför de har överlevt. (Duhh...!)
Kort sagt: Vissa djur som lever där det är väldigt, väldigt mörkt har avvecklat synen, andra har utvecklat en syn med enorm känslighet. Raka motsatsen alltså.
I skogsmiljö finns djur med allt från väldigt välutvecklad hörsel till ingen hörsel alls. Att säga att ett djur som lever i en viss skogsmiljö har utvecklat en hörsel som är särdeles specialgjord för just den miljön, är nonsens. Möjligen kan man hypotetisera om att t ex vårt språk (och med det den enorma nytta vi har av det) kan ha gjort dövhet till ett större handikapp än för andra djur, under delar av människans utvecklingshistoria?
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
?
).
