Vinyl vs CD?

[Morello]

Som vanligt, väl talat Pekka!

[Svante]

Jag fick fö en skiva med Leonard Cohen i julklapp. Mastrad 2016 av Stephen Marcussen, LA och producerad av Alan Cohen.

Jag har ingenting att lyssna på den med här annat än datorn, men MasVisgraferna verkar lovande. Än är inte hoppet ute.

[PekkaJohansson]

Vilken titel är det?

Mvh

Pekka

[Morello]

Denna kanske?

http://dr.loudness-war.info/album/list? ... +it+darker

[lennartj]

...att versionen från LP'n anses vara den bättre, musikaliskt.

Att en historiskt stor andel produktioner i dag sabbas på väg till kompaktskiva ändrar inte systemets förträfflighet.

För femtioelfte gången: musikalitet inte är en egenskap hos hifi-apparater och lagringsmedia.

Med vänlig hälsning

Pekka

ÅTERGIVNINGEN kan vara mer musikalisk via den analoga kedjan, från den graveringsanpassade mastern till RIAA-steget, men det beror i liten grad på tekniska ofullkomligheter hos den analoga apparaturen,
jämfört med den digitala kedjan som (i teorin) ska leverera mastern helt bit-perfekt till lyssnarens DAC.
Jag tror att producenten sällan lägger sig i hur vinylen mastras jämfört med de digitala utgåvorna och jag vet inte om det oftast är graveringsteknikern som efter sina erfarenheter tweakar mastern så att den blir möjlig att gravera.
Vad gör han om han får en tokmaster som konstant ligger på maxnivå med kompressorer och limitrar som kontinuerligt pumpar mot taket? Kontaktar han producenten för att få en tidigare master, innan nivåmaximering, eller hur går det till?

[PekkaJohansson]

ÅTERGIVNINGEN kan vara mer musikalisk via den analoga kedjan...

Nej, det stämmer inte. Att en återgivningskedja kan påverka det musikaliska skeendet är inte ett uttryck för musikalitet eller brist på densamma. Musikalitet är en mänsklig egenskap som handlar om förmågan att uppfatta, framföra och skapa musik. Att tillerkänna döda ting mänskliga egenskaper bidrar till förvirring i diskussionen.

Angående den avslutande delen av inlägget känner jag till åtminstone ett album som låter lika illa på vinyl som på tokmastrad kompaktskiva och det är Madonnas för övrigt musikaliskt utmärkta "American life" - som jag faktiskt tänker spela alldeles strax.

Med vänlig hälsning

Pekka

[matssvensson]

Vad gör han om han får en tokmaster som konstant ligger på maxnivå med kompressorer och limitrar som kontinuerligt pumpar mot taket? Kontaktar han producenten för att få en tidigare master, innan nivåmaximering, eller hur går det till?

Det vore jättekul om någon som vet kan kommentera lennartjs fråga. Själv gissar jag att hen oftast bara bandbreddsbegränsar och nivåanpassar ”skräpet” till något som en vanlig pick up nål förväntas klara av att spåra. Och sen knappt orkar lyssna på resultatet.

mvh, mats

[Tell]

Vad gör han om han får en tokmaster som konstant ligger på maxnivå med kompressorer och limitrar som kontinuerligt pumpar mot taket? Kontaktar han producenten för att få en tidigare master, innan nivåmaximering, eller hur går det till?

Antar att det kan vara lite olika, men beror antagligen på. Alltså vad för värde just den produktionen har för både masteringsnubben o den som har mixat grejen. Har iaf lyssnat en del på Ian Shepard som berättar att han ibland kontaktar personerna i tidigare steg om det är saker som han tycker är fel o som bara går att styra upp i mixnings-steget. Han är väl dock en av dom personerna i världen som är mest aktiv när det gäller till dynamikkomprimering, så han kanske inte är det bästa exemplet
Men sen har jag en del kompisar som producerar egen musik (mest psytrance av olika slag) och det jag hört från några av dom är att det som ska skickas till mastering ska ligga på max -6db (vilket jag iofs tycker är overkill) så dom har headroom att arbeta med i mastering. Med andra ord lär det inte vara nån som lägger på feta limiters o kompressorer för att sen efter det sänka maxnivån till -6db. Dock ska det väl sägas att många psytranceartister är ljudbögiga av sig där ljudkvalitet är en hyfsat hög prioritet, så just det här kanske inte gäller i andra delar av musikbranschen.


Btw så undersökte jag det här med Spotify vs lossless häromdan. Var egentligen bara en låt jag jämförde o det var Michael Jackson - Bad (25th Anniversary utgåvan). Jag rippade låten med hjälp av Audacity och jämförde med en flac cd-rip jag hittade på nätet. Och JA det var en liten hörbar skillnad när jag bytte mellan dom. Det var nån dB lägre i diskanten hos Spotify, men annars hörde jag ingenting. Vad det beror på vet jag inte då det inte ska finnas nån lågpassning inblandad när nåt ljudkomprimeras till den bitraten (128kbps o lägre mp3 gör det däremot).
Har dock svårt att se att det är nån som faktiskt tänker på den rätt fjuttiga skillnaden om man just inte sitter o byter mellan dom två olika.

[Svante]

Denna kanske?

http://dr.loudness-war.info/album/list? ... +it+darker

Yep!

[RogerGustavsson]

Btw så undersökte jag det här med Spotify vs lossless häromdan. Var egentligen bara en låt jag jämförde o det var Michael Jackson - Bad (25th Anniversary utgåvan). Jag rippade låten med hjälp av Audacity och jämförde med en flac cd-rip jag hittade på nätet. Och JA det var en liten hörbar skillnad när jag bytte mellan dom. Det var nån dB lägre i diskanten hos Spotify, men annars hörde jag ingenting. Vad det beror på vet jag inte då det inte ska finnas nån lågpassning inblandad när nåt ljudkomprimeras till den bitraten (128kbps o lägre mp3 gör det däremot).
Har dock svårt att se att det är nån som faktiskt tänker på den rätt fjuttiga skillnaden om man just inte sitter o byter mellan dom två olika.

Michael Jackson's CD tillhör de drabbade när det gäller remastring. Pekka Johansson har gjort lite jämförelser av olika utgåvor av bl.a. Thriller. Ju tidigare utgåva desto mera dynamik vill jag minnas var resultatet.

[Svante]

Btw så undersökte jag det här med Spotify vs lossless häromdan. Var egentligen bara en låt jag jämförde o det var Michael Jackson - Bad (25th Anniversary utgåvan). Jag rippade låten med hjälp av Audacity och jämförde med en flac cd-rip jag hittade på nätet. Och JA det var en liten hörbar skillnad när jag bytte mellan dom. Det var nån dB lägre i diskanten hos Spotify, men annars hörde jag ingenting. Vad det beror på vet jag inte då det inte ska finnas nån lågpassning inblandad när nåt ljudkomprimeras till den bitraten (128kbps o lägre mp3 gör det däremot).
Har dock svårt att se att det är nån som faktiskt tänker på den rätt fjuttiga skillnaden om man just inte sitter o byter mellan dom två olika.

Det är en vanlig upptäckt när man ger sig möjlighet till direkt växling. Om du spelar eller rippade Spotify från en Windowsdator, kan du kolla vad ljudkortet är inställt på för samplingsfrekvens i control panel? Om den är ställd på något annat än 44100 Hz så kommer det antagligen att bli en omsampling och då kan signalen påverkas högst uppe i diskanten. Om man spelar in från det som brukar kallas "stereo mix" så tror jag att signalen samplas om till ljudkortets samplingsfrekvens, och om du sedan begär samplingsfrekvensen 44100 Hz i Audacity så kan det nog bli ytterligare en samplingsfrekvenskonvertering tillbaka.

Fast jag vet inte säkert.

Och som Roger Gustavsson säger så finns det många olika masteringar av just den skivan, det finns säkert tio olika utgåvor. Det vore faktiskt bättre att jämföra något obskyrt album som ingen har brytt sig om att remastra.

[Tell]

Btw så undersökte jag det här med Spotify vs lossless häromdan. Var egentligen bara en låt jag jämförde o det var Michael Jackson - Bad (25th Anniversary utgåvan). Jag rippade låten med hjälp av Audacity och jämförde med en flac cd-rip jag hittade på nätet. Och JA det var en liten hörbar skillnad när jag bytte mellan dom. Det var nån dB lägre i diskanten hos Spotify, men annars hörde jag ingenting. Vad det beror på vet jag inte då det inte ska finnas nån lågpassning inblandad när nåt ljudkomprimeras till den bitraten (128kbps o lägre mp3 gör det däremot).
Har dock svårt att se att det är nån som faktiskt tänker på den rätt fjuttiga skillnaden om man just inte sitter o byter mellan dom två olika.

Det är en vanlig upptäckt när man ger sig möjlighet till direkt växling. Om du spelar eller rippade Spotify från en Windowsdator, kan du kolla vad ljudkortet är inställt på för samplingsfrekvens i control panel? Om den är ställd på något annat än 44100 Hz så kommer det antagligen att bli en omsampling och då kan signalen påverkas högst uppe i diskanten. Om man spelar in från det som brukar kallas "stereo mix" så tror jag att signalen samplas om till ljudkortets samplingsfrekvens, och om du sedan begär samplingsfrekvensen 44100 Hz i Audacity så kan det nog bli ytterligare en samplingsfrekvenskonvertering tillbaka.

Fast jag vet inte säkert.

Och som Roger Gustavsson säger så finns det många olika masteringar av just den skivan, det finns säkert tio olika utgåvor. Det vore faktiskt bättre att jämföra något obskyrt album som ingen har brytt sig om att remastra.

Jo jag kom faktiskt på det nu när jag skrev mitt inlägg att jag borde undersöka med olika bitrates inställd i Windows för att se hur det påverkar. Nu var den iaf inställd på 96khz.

Angående utgåvan som var jag noga med att även tanka ner 25th anniversary-utgåvan för att det skulle bli rätt. Drog även in båda i MasVis o spectrogrammet såg väldigt lika ut förutom just i diskanten. Dynamiken skiljde ju såklart lite även pga diskanten.

Men jag ska testa igen med lite olika samplingsfrekvenser i Windows för att se om det händer nåt annat

[lennartj]

ÅTERGIVNINGEN kan vara mer musikalisk via den analoga kedjan...

Nej, det stämmer inte. Att en återgivningskedja kan påverka det musikaliska skeendet är inte ett uttryck för musikalitet eller brist på densamma. Musikalitet är en mänsklig egenskap som handlar om förmågan att uppfatta, framföra och skapa musik. Att tillerkänna döda ting mänskliga egenskaper bidrar till förvirring i diskussionen.

Angående den avslutande delen av inlägget känner jag till åtminstone ett album som låter lika illa på vinyl som på tokmastrad kompaktskiva och det är Madonnas för övrigt musikaliskt utmärkta "American life" - som jag faktiskt tänker spela alldeles strax.

Med vänlig hälsning

Pekka

Ordklyverier!
https://sv.wikipedia.org/wiki/Musikalitet

Jag håller med om att en apparat inte är musikalisk i sig, däremot kan den förstöra ett gott musikaliskt framförande så att det låter otight, troligen på grund av jitter.
En Audio Alchemy DAC (bitstream) som jag ägde i början av 1990-talet höll på att ödelägga mitt intresse för CD helt, tills jag råkade springa på ett demoexemplar av Marantz CD12 + DA12 som endast tillverkats i 500 exemplar med dubbelkrönt TDA1541 DAC chip med klassisk 16 bit 44,1 (och 48) kHz fyra gånger översampling.
Via den spelade goda musiker verkligen så tight som jag förväntade mig.
Exempel https://www.youtube.com/watch?v=xLI58iR2eVM
Hur bra youtubeuppspelning har du?
En plastig Philips 960 hade kanske inte låtit avsevärt mycket sämre, men jag underskattar inte feelgood från 28 kg Marantz.
http://www.thevintageknob.org/marantz-CD-12.html

[Nattlorden]

Det verkar generellt svårt för vissa människor att kunna beskriva en positiv upplevelse i annat än med ord med positiv klang; mer, bättre, rikare, fylligare, renare, tydligare...

Att beskriva samma upplevelse i som något mindre förekomst av något dåligt verkar svårare. Lägre dist, mindre timingfel...

Dessutom verkar det, tror jag, ofta slarvas med referenserna i det gruppen... "mer musikalisk"... vad är det mer än? Finns det en nollreferens alla är eniga om?

"Min nya cdspelare låter mer musikalisk" Betyder vad? Upplevs den bättre av den för de flesta obekanta spelaren som stod där innan? Upplevs den bättre efter 11-kaffet? Har Beatles börjat spela bättre än de gjorde?

"Min nya cdspelare distar mindre" eller om man vill hålla sig kvar på positivismen "Min nya cdspelare är en bättre återgivare av musik" kanske man kan tänka sig det betyder?
Vari ligger problemet att säga det då? Varför är det ens något kontroversiellt? Skall man kunna fixa till något, så är väl en korrekt problembeskrivning högst lämpligt?

[Svante]

Jag håller med om att en apparat inte är musikalisk i sig, däremot kan den förstöra ett gott musikaliskt framförande så att det låter otight, troligen på grund av jitter.

Alltså, jag håller med om att signalpåverkan kan påverka det rytmiska, men det gäller framförallt olika masteringsprocesser, där man har "volymkontroller" (som del av kompressorer) som styrs med "volymdetektion" och tidskonstanter som är i samma storleksordning som det rytmiska förloppens tidskonstanter. Men jitter är påverkan i tidsled på en helt annan storleksordning. Vi pratar om pikosekunder, och resultatet av jitter är mer en distorsionsliknande störning, inte något som påverkar det rytmiska.

Så om du hör rytmiska skillnader mellan en LP-utgåva och en vinylutgåva så vågar jag sätta en hel krona på att det INTE beror på jitter.

[lennartj]

Så om du hör rytmiska skillnader mellan en LP-utgåva och en vinylutgåva så vågar jag sätta en hel krona på att det INTE beror på jitter.

Nej, det handlar om samma fysiska CD, avspelad via olika drive/DAC-kombinationer.

[Tell]

Det är en vanlig upptäckt när man ger sig möjlighet till direkt växling. Om du spelar eller rippade Spotify från en Windowsdator, kan du kolla vad ljudkortet är inställt på för samplingsfrekvens i control panel? Om den är ställd på något annat än 44100 Hz så kommer det antagligen att bli en omsampling och då kan signalen påverkas högst uppe i diskanten. Om man spelar in från det som brukar kallas "stereo mix" så tror jag att signalen samplas om till ljudkortets samplingsfrekvens, och om du sedan begär samplingsfrekvensen 44100 Hz i Audacity så kan det nog bli ytterligare en samplingsfrekvenskonvertering tillbaka.

Nu har jag testat lite fler o olika samplingfrekvenser i Windows o kan säga att det påverkar inte diskanten alls. Spektrumet i MasVis ser exakt likadana ut. Dynamiken däremot skiftar liiite med +/-0.25ish dB lite random med olika samplingfrekvenser. Såå det är Spotify själv som lågpassar iaf Bad av nån anledning. Varför vet jag inte o egentligen bryr jag mig inte så mycket, men är det nån som har nån gissning om varför Spotify skulle göra det?

[sprudel]

Så om du hör rytmiska skillnader mellan en LP-utgåva och en vinylutgåva så vågar jag sätta en hel krona på att det INTE beror på jitter.

Nej, det handlar om samma fysiska CD, avspelad via olika drive/DAC-kombinationer.

Vi jar ju upptäckt samma fenomen på en i forumet välrenommerad förförstärkare som lät som den brutit benen, eller dansade till en helt annan musik än den som spelades upp.

[Svante]

Så om du hör rytmiska skillnader mellan en LP-utgåva och en vinylutgåva så vågar jag sätta en hel krona på att det INTE beror på jitter.

Nej, det handlar om samma fysiska CD, avspelad via olika drive/DAC-kombinationer.

Ok, då ger jag mig ut på tassemarker, för beskrivningar av upplevelser är liksom upplevarens privilegium, men ändå: Jitter verkar på sanslöst kort tidsperspektiv jämfört med det rytmiska i musik. Det rör sig om en skillnad på 1:1 000 000 000, typ. Jag säger inte att det inte finns en hörbar skillnad, det tror jag nog att det gjorde, men om jittret gjorde den så skulle det inte låta som rytmiska fel. Men som sagt, jag kan inte tala om för dig hur du upplevde skillnaden.

[Svante]

Det är en vanlig upptäckt när man ger sig möjlighet till direkt växling. Om du spelar eller rippade Spotify från en Windowsdator, kan du kolla vad ljudkortet är inställt på för samplingsfrekvens i control panel? Om den är ställd på något annat än 44100 Hz så kommer det antagligen att bli en omsampling och då kan signalen påverkas högst uppe i diskanten. Om man spelar in från det som brukar kallas "stereo mix" så tror jag att signalen samplas om till ljudkortets samplingsfrekvens, och om du sedan begär samplingsfrekvensen 44100 Hz i Audacity så kan det nog bli ytterligare en samplingsfrekvenskonvertering tillbaka.

Nu har jag testat lite fler o olika samplingfrekvenser i Windows o kan säga att det påverkar inte diskanten alls. Spektrumet i MasVis ser exakt likadana ut. Dynamiken däremot skiftar liiite med +/-0.25ish dB lite random med olika samplingfrekvenser. Såå det är Spotify själv som lågpassar iaf Bad av nån anledning. Varför vet jag inte o egentligen bryr jag mig inte så mycket, men är det nån som har nån gissning om varför Spotify skulle göra det?

Ok, har du provat med 44100 Hz också? Det borde göra att det inte blir någon omsampling.

Det här borde redas ut...

[Jansson]

Det är mastern som är avgörande.
Jag är inte anhängare eller favoriserar något medium utan vill bara ha den bästa mastern.

Trots att cd är det bättre mediet så hjälper det föga när den bästa mastern finns på vinyl.
Så stor betydelse har mastern.
Det förutsätter dock att du har en grammofon och grammofonförstärkare som är riktigt bra.
Annars är det bättre att spela cd.

Listan där mastern är bättre på vinyl är lång i min skivsamling.
Detta baseras på vad jag faktiskt har både på cd såväl som på vinyl och där båda utgåvor valts med omsorg.
Jag har många dubletter.

Eftersom jag inte lyssnar särskilt mycket på jazz och klassiskt avstår jag från att kommentera just de musikstilarna.

När det gäller -sent 60-tals och 70-tals populärmusik, vilket dominerar min musiksamling, är det beklämmande hur svaga cd återutgivningarna oftast är. Och med det menar jag inte remastrade och brickwallade senare utgåvor på cd utan de som givits ut när cd-mediet ännu var ungt och man ännu inte börjat med remasters som oftast, men inte alltid, är ett ännu sämre alternativ.
Tidiga cd utgåvor ( -80 tal) av album från 60/70- tal ska man inte förutsätta ens komma från masterbandet utan kan vara en kopia av n-te ordningen. Vanligtvis är dock dessa 80-tals cd ändå betydligt bättre än senare utgåvor på cd.
(Har läst om flertal exempel från artister som intresserar mig där man inte ens hittat originalmastern eller brytt sig om att använda orginalmastern)


Det är nästan enklare att för mig att räkna upp de artister/ band från sent 60 tal och 70 talet där cd utgåvan jag hört är i paritet eller bättre än vinyl-utgåvan.
80-talet är en blandad påse.
90-talet är cd dominerande och cd oftast bättre men inte alltid.
På 2000 och framåt finns det ibland stora vinster att välja vinyl.

Lustigt nog är det album som trådskaparen Sprudel tar upp i sitt inledande inlägg ett undantag från det vad jag tidigare skrivit.
The Wall finns har den bästa mastern på en tidig cd-utgåva från CBS/Sony med skivnummer 50DP 361-2.

[matssvensson]

Michael Jackson's CD tillhör de drabbade när det gäller remastring. Pekka Johansson har gjort lite jämförelser av olika utgåvor av bl.a. Thriller. Ju tidigare utgåva desto mera dynamik vill jag minnas var resultatet.

Apropå Michael Jacksons - Bad, mastring och upplevd ljudkvalitet. Här är ett underbart klipp från Michael Fremer om just detta.


Och Quincy Jones vann! Ibland är världen rättvis .

/mats

[Tell]

Nu har jag testat lite fler o olika samplingfrekvenser i Windows o kan säga att det påverkar inte diskanten alls. Spektrumet i MasVis ser exakt likadana ut. Dynamiken däremot skiftar liiite med +/-0.25ish dB lite random med olika samplingfrekvenser. Såå det är Spotify själv som lågpassar iaf Bad av nån anledning. Varför vet jag inte o egentligen bryr jag mig inte så mycket, men är det nån som har nån gissning om varför Spotify skulle göra det?

Ok, har du provat med 44100 Hz också? Det borde göra att det inte blir någon omsampling.

Det här borde redas ut...

Japp 44100 också o den är samma lika. Är också sugen på att veta varför! Kanske borde kolla lite fler låtar så det inte råkar vara den rippade CDn som är felet (fast har svårt att tro det).

80-talet är en blandad påse.
90-talet är cd dominerande och cd oftast bättre men inte alltid.
På 2000 och framåt finns det ibland stora vinster att välja vinyl.

Finns dock viss bevisning för att många nyare vinyl-releaser ofta är vidarebearbetning av CD-mastern, alltså att dom har typ högpassfiltrerat o lite så en redan hårt nivåkomprimerad master för att sen rista in den på vinyl. Har för mig om att jag länkade nåt om det tidigare i tråden.

Apropå Michael Jacksons - Bad, mastring och upplevd ljudkvalitet. Här är ett underbart klipp från Michael Fremer om just detta.

[ YouTube ]

Och Quincy Jones vann! Ibland är världen rättvis .

/mats

Ja såg den också häromdan, kul!

[Laila]

Så om du hör rytmiska skillnader mellan en LP-utgåva och en vinylutgåva så vågar jag sätta en hel krona på att det INTE beror på jitter.

Nej, det handlar om samma fysiska CD, avspelad via olika drive/DAC-kombinationer.

Vi jar ju upptäckt samma fenomen på en i forumet välrenommerad förförstärkare som lät som den brutit benen, eller dansade till en helt annan musik än den som spelades upp.

, å vicken för-stärkare ärä som avses ? Intressant på min ära typ.
(Om du inte vill hänga uten . . . så får du gärna PM:a ).

[Laila]

Det är mastern som är avgörande.
Jag är inte anhängare eller favoriserar något medium utan vill bara ha den bästa mastern.
.....
The Wall finns har den bästa mastern på en tidig cd-utgåva från CBS/Sony med skivnummer 50DP 361-2.

+1
Hörde The Wall på en Sony Walkman, sommaren 1980, å dä är fortfarande den bästa master som ja har hört, om inte mitt minne sviker maj . . . typ.

Vill även påminna om att en välmastrad å välpressad vinyl, uppspelad på en prima spelare, har en lägre störnivå än motsvarande analoga bandkopia, har ja hört.

Edit: la till välpressad

[PekkaJohansson]

Ordklyverier!
https://sv.wikipedia.org/wiki/Musikalitet

Jag håller med om att en apparat inte är musikalisk i sig, däremot kan den förstöra ett gott musikaliskt framförande så att det låter otight, troligen på grund av jitter.
En Audio Alchemy DAC (bitstream) som jag ägde i början av 1990-talet höll på att ödelägga mitt intresse för CD helt, tills jag råkade springa på ett demoexemplar av Marantz CD12 + DA12 som endast tillverkats i 500 exemplar med dubbelkrönt TDA1541 DAC chip med klassisk 16 bit 44,1 (och 48) kHz fyra gånger översampling.
Via den spelade goda musiker verkligen så tight som jag förväntade mig.
Exempel https://www.youtube.com/watch?v=xLI58iR2eVM
Hur bra youtubeuppspelning har du?
En plastig Philips 960 hade kanske inte låtit avsevärt mycket sämre, men jag underskattar inte feelgood från 28 kg Marantz.
http://www.thevintageknob.org/marantz-CD-12.html

Nej, det är inte ordklyverier och det är uppmuntrande att du nu håller med om att en apparat inte är musikalisk i sig. Självklart har jag läst Wiki-artikeln! Den stora förstörelsen sker i masteringledet där tajmningen mellan olika frekvensområden - och därmed instrument - kan förstöras och ibland rejält. Ett tydligt exempel är den senaste ommixningen och ommasteringen av "Sgt Pepper" där Pauls bas och Ringos bastrumma halkar betänkligt efter ibland. Jag äger själv en Philips CD100 som jag spelar på ibland och har hört din fina Marantz-spelare. Deras fel är vida mindre än de som införs i masteringprocessen i dag. Håller för övrigt med om att din Marantz-kombo ger viss feelgood-känsla som vi numera säger på svengelska. Det hindrar dock inte att båda dessa återgivningsmässigt överträffas av ett helt gäng lättviktare från senare år. Jag skulle för övrigt på en öde ö föredra att leva med Philips CD100, Sony CDP-101 eller vilken cd-spelare som helst framför vilken vinylkombo som helst.

Höll på att glömma din fråga om Youtube. Youtube är nätets största inspirationskälla när det gäller att hitta gammal och ny musik men jag använder den uteslutande till att hitta musik som jag sedan letar upp på bästa möjliga cd-utgåva. Lyssnar uteslutande via datorn och hörlurar - vilket för övrigt är ett annat gravt överskattat sätt att avnjuta musik, men jag gör det för att inte störa sent om natten.

Med vänlig hälsning

Pekka

[PekkaJohansson]

Det är nästan enklare att för mig att räkna upp de artister/ band från sent 60 tal och 70 talet där cd utgåvan jag hört är i paritet eller bättre än vinyl-utgåvan.
80-talet är en blandad påse.
90-talet är cd dominerande och cd oftast bättre men inte alltid.
På 2000 och framåt finns det ibland stora vinster att välja vinyl.

Lustigt nog är det album som trådskaparen Sprudel tar upp i sitt inledande inlägg ett undantag från det vad jag tidigare skrivit.
The Wall finns har den bästa mastern på en tidig cd-utgåva från CBS/Sony med skivnummer 50DP 361-2.

Kapade av utrymmesskäl första delen av Janssons inlägg som kan läsas i sin helhet ovan. Min erfarenhet, efter att under år 30 år ha samlat popmusik från mitten av 50-talet till början på 90-talet på vinyl och cd, är att de bästa första kompaktskivorna från 80-talet vinner stort. Visst finns det under 80-talet exempel på sena analogkopior som överförts till cd och varierande grad av processning, men de utgör undantag och felen är ändå mindre än de som finns på senare utgåvor. Problemet är i stället att alltför lite musik överfördes till cd under 80-talet och att man därför får nöja sig med originalvinyl eller smakprov från tidiga eller senare och mindre välljudande samlingar.

Att Jansson utser cd som "dominerande" under 90-talet är svårbegripligt. Det är då som dynamisk komprimering och diskanthöjning blir branschstandard och då hjälper det inte att man i några fall för första gången har hittat originalmasterbanden. Lika obegriplig är utsagan att det skulle finnas stora vinster att välja vinyl på 2000-talet. Vinyl är ett dåligt system och ju fler som väljer vinyl i dag desto färre kommer i framtiden att kunna höra musiken som den en gång spelades in och producerades.

Jansson, vi hörde Ted Gärdestad hos dig för några år sedan och konstaterade att min nyinköpta och sannolikt ospelade originalvinylutgåva av Teds debutalbum nästan kunde mäta sig med Spotlight-utgåvan på cd i jämförelse med din vinylavspelning via mitt RIAA-steg. Jag erfar samma sak varje gång: vinylen kan, i allra bästa fall och under ideala förhållanden, nästan mäta sig med cd - men förlorar oftast stort.

Det vore intressant att höra exempel på vinyl som är bättre än motsvarande tidiga cd-utgåva - jag vet att du har nämnt "Hunky Dory" tidigare men tillåter mig att tvivla. För övrigt köpte jag "The wall" på japansk cd och menar att den tyska originalutgåvan (som är likadan på engelsk. holländsk och amerikansk tidig cd) är väl så bra. Jag har inte kört japanen i MasVis än.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Perfector]

Värt att provlyssna.
Led Zeppelin II
Finns som Vinyl och CD, båda från Teldec som har som norm att INTE fippla med ljudet utan bara överföra från ena mediet till det andra.
Skulle vara kul om någon kunde jämföra de 2

[PekkaJohansson]

Jo, jag spelar just nu Atlantics första cd-utgåva av "Led Zeppelin II" som är mastrad av Barry Diament som vägrade att använda dynamisk komprimering och som slutade på Atlantic 1988 i protest mot bolagets påtryckningar att ändra musiken. Utgåvan är dynamisk, lågdistorderande och dessutom ganska basfet. Finns inte en chans att detta låter bättre på vinyl.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Laila]

Avnjuter/spelar du aldrig klassiskt eller jazz . . . typ ?