Hur jag gjorde testerna är redan beskrivet.
Hur andra vars respons är misstänkliggörande och fulla av spydigheter, skall testa får de hitta på själv.
Grunden för deras beteende är att de börjar med att berätta att de misstror det jag skriver, och då har de ju redan visat att de inte litar på info från mig, då de vet bättre själv (det vill säga "tror bättre"). Och att ta råd av den man börjar med att misstänkliggöra, är ju omåttligt korkat.
Grunden för en anständig dialog är att man som utgångspunkt har att alla talar sanning. Man behöver inte tro samma saker, jag tror oftast ingenting alls, undrar och undersöker hellre. Men om man inte litar på den man talar med men ändå begär information från personen så är man bara ute efter att förtala personen.
Det är skapligt givet redan från början att de inte har för avsikt att studera ämnet själva, bara göra inlägg för att smutskasta.
DVD-ai skrev:Harryup skrev:Det är många som genom åren har sagt att dom uppfattat saker eller påstått att dom upplevt saker.
Historiskt har väldigt många eller alla beroende på av vem avkrävts vetenskapliga bevis för vad dom upplevt eller fört fram. Men ifrån en del så räcker det med att inga bevis behövs utan man skall göra egna tester som man inte får veta hur de skall gå till för att kontrollera om saken är som påståtts.
Även F/E-tester har historiskt hävdats vara enda sättet för att isolera saker men de är för svåra för folk att utföra så de har bara gått att göra på en plats. Gbg har ju testat men det blev inget kontinuerligt av detta.
Skall något verkligen anses vara fakta så tycker jag att minimun är att en test går att repetera med samma utfall. Men det är vanligtvis helt omöjligt med tester som det refereras till på faktiskt trots att det skall vara så vetenskapligt. Det tycker jag verkligen är synd eftersom det betyder att det ger svårigheter att lära sig mera. Jag har förståelse för att man inte redovisar allt när det rör som om firmahemligheter, men vissa saker är för mig obegripligt att det inte redovisas.
/Harryup
Håller med
Dock kan jag inte se (har inte sett allt!) att Ingvar någonsin gjort sken av att fast stämpa fenomenet vi pratar om här som varesig stort, litet eller mittimellan. (Snarare otydligt och osäkert.)
Bara att det finns och att det kan vara en fördel att eliminera det, vilket är ett rimligt antagande
Om han påstår att fenomenet finns och inte har lust att säga mer än så, då är det väll så med den saken, typ...
I alla sådana fall så brukar jag personligen rycka på axlarna och tänka att, aja trist.
Men vad ska man göra, ingen kan väll tvinga honom att visa mer info om det, han verkar inte ha mer info än den har delgivit och då får vi väll nöja oss och utefter det välja hur mycket/lite vi bryr oss om fenomenet ifråga.
Även om jag tycker det är trist att inte en total och grundlig studie med vattentätt dokumentation samt redovisat entydigt resultat finns, så är det ju så att vill man ha allt detta så kanske man får göra den själv.
Om man tycker att ämnet är så viktigt att det behöver undersökas mer, ja så gör man bäst i att göra det för att stilla sin nyfikenhet.
Jag tycker ämnet är så oviktigt att jag kör med flera kardeler i mina kablar, så jag skulle aldrig orka bry mig!
Men jag är intresserad nog att det vore roligt att läsa om fenomenet från dess grund till en komplett slutsats, OM det går att få en sådan...
Det är lustigt att du håller med Harryup, då jag, trots att jag inte känner igen hans historiebeskrivning, håller med om det du skriver fullständigt.
I sak så har jag varit mycket tydlig med att flerkardelighetsdistorsion är mycket svag, men att det kanske ändå är den ojämförligt starkaste av alla olinjäriteter som kablar uppvisar (förutsatt att de inte har kontaktdistorsion i ändarna på grund av undermåliga anslutningsdon/metoder).
Jag har berättat att distorsionen (mätt över högtalarterminalerna) ligger på max -80 dB (statisk mätmetod) och klargjort att jag kan säga detta eftersom jag med den utrustning jag hade på 80-talet inte kunde mäta den, utan distorsionsförstärkande metoder.
Jag har även berättat på vilka grunder man kan vara säker på att fenomenet finns (fysikens lagar, hur de verkar och varför de leder till en modulation av musiksignalen) och jag har berättar att jag arrangerat lyssningstester där flerkardeliga kablar har kunnat (skiljas från enkardeliga med samma längd, statisk resistans och induktans) detekteras blindt.
Jag har även väldigt tydligt sagt att man från det inte vetenskapligt kan dra slutsatsen att det måste bero på flerkardeligheten, då kablar ju kan skilja sig åt på flera sätt, även om man inte hittat andra signifikanta skillnader. Så att peka på flerkardeligheten som en trolig orsak är en spekulation, omän insatt (i betydelsen bygger på en bedömning av olika tänkbara påverkanseffekters uppskattade storlekar). Och inget annat är hävdat.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
